G
gwennie
hur var eran förlossning?? är nu själv i v 33-34 och det börjar känns tungt och börjar bli väldigt stor. skulle vara kul att höra hur era förlossningar startade osv........
- Övr. Barn
- Trådstartare gwennie
- Startdatum
- Status
Sv: förlossning??
Jag fick beviljad igångsättning, så min son föddes några veckor före BF (men var stor ändå). Min förlossning började med att en BM spräckte hinnorna så att vattnet gick, sen fick jag värkstimulerande dropp och kopplades till värkmätare samt skalpelektrod (eller ja, den satt ju på bebisens huvud). Nackdelen med allt detta var att jag inte kunde ta mig någonstans, men de första tre timmarna stod jag upp och gungade, värkarna kom varannan minut direkt, men gjorde inte speciellt ont förrän jag plötsligt var öppen nästan 10 cm, då ville jag ha bedövning, men det var det ju liksom försent för. Lustgasen var så äcklig, så den la jag snabbt ifrån mig. Vikke föddes i klassisk gynställning, men jag varierade mellan att stå på alla fyra och ligga på sidan under krystvärkarna (som kom med två till tre toppar pga droppet, den jobbigaste av allt). Ondast gjorde det när huvudet var ute men kroppen var kvar och jag skulle andas igenom värken, men i stort var förlossningen helt underbar, det mest fantastiska jag någonsin varit med om!
Förlossningen tog 7,5 timmar from de tog hinnorna och jag sprack ingenting, så jag slapp sys. Åh, jag skulle vilja ha ett barn till bara för att få vara med om en till förlossning (Jag är rätt knäpp).
Jag fick beviljad igångsättning, så min son föddes några veckor före BF (men var stor ändå). Min förlossning började med att en BM spräckte hinnorna så att vattnet gick, sen fick jag värkstimulerande dropp och kopplades till värkmätare samt skalpelektrod (eller ja, den satt ju på bebisens huvud). Nackdelen med allt detta var att jag inte kunde ta mig någonstans, men de första tre timmarna stod jag upp och gungade, värkarna kom varannan minut direkt, men gjorde inte speciellt ont förrän jag plötsligt var öppen nästan 10 cm, då ville jag ha bedövning, men det var det ju liksom försent för. Lustgasen var så äcklig, så den la jag snabbt ifrån mig. Vikke föddes i klassisk gynställning, men jag varierade mellan att stå på alla fyra och ligga på sidan under krystvärkarna (som kom med två till tre toppar pga droppet, den jobbigaste av allt). Ondast gjorde det när huvudet var ute men kroppen var kvar och jag skulle andas igenom värken, men i stort var förlossningen helt underbar, det mest fantastiska jag någonsin varit med om!
Förlossningen tog 7,5 timmar from de tog hinnorna och jag sprack ingenting, så jag slapp sys. Åh, jag skulle vilja ha ett barn till bara för att få vara med om en till förlossning (Jag är rätt knäpp).
W
Warmia
Sv: förlossning??
Mina värkar startade direkt med riktiga värkar, ca 4-5min mellan varje. Låg och kännde efter i en timme om det verkligen var värkar och dom slutade inte så då ringde vi förlossningen och fick komma direkt. Fast det tog 2 timmar innan jag kom i väg hemmifrån, man får plötsligt så mycket att göra innan man kan åka (plocka iordning disk, bb-väskan klart, göra sig i ordning då dom startade mitt i natten mm). Var öppen 4-5cm när jag kom in och sedan flöt allt bara på, 10 h efter första värken så var hon ute!!!
Mina värkar startade direkt med riktiga värkar, ca 4-5min mellan varje. Låg och kännde efter i en timme om det verkligen var värkar och dom slutade inte så då ringde vi förlossningen och fick komma direkt. Fast det tog 2 timmar innan jag kom i väg hemmifrån, man får plötsligt så mycket att göra innan man kan åka (plocka iordning disk, bb-väskan klart, göra sig i ordning då dom startade mitt i natten mm). Var öppen 4-5cm när jag kom in och sedan flöt allt bara på, 10 h efter första värken så var hon ute!!!
Sv: förlossning??
Tjej ett : Första "värken" kom ca 20.00 på kvällen (på måndagen. )åkte in tisdag em . fick bricanyl så värkarna avtog ,i ca 5 timmar . phuu.. värkarna startade igen ca 07.00 på onsdagen.,på torsdag kl 17.17 behagede hon sig att komma ut
tjej 2: fick första värkarna ca kl 13.oo kl 23.19 var hon ute.
Tjej ett : Första "värken" kom ca 20.00 på kvällen (på måndagen. )åkte in tisdag em . fick bricanyl så värkarna avtog ,i ca 5 timmar . phuu.. värkarna startade igen ca 07.00 på onsdagen.,på torsdag kl 17.17 behagede hon sig att komma ut
tjej 2: fick första värkarna ca kl 13.oo kl 23.19 var hon ute.
Sv: förlossning??
Vattnet gick efter toabesök ca 05.00 lördag. Åkte in efter samtal då jag tyckt vattnet var grumligt. Fick värkar i bilen på väg till BB. Allt var bra, lite tätare värkar men fick åka hem efter några timmar men hann inte vara hemma länge då de tätnade mer. Åkte in. Förlossningen hade börjat! Fick bada varmt bad = ljuvligt, fick akupunktur = ? om det gav något och tog lustgas (men var nog snål, ville behålla kontrollen). Var superfokuserad och ville vara innesluten i mig själv och störas så lite som möjligt. Allt gick bra till krystvärkarna som var så svaga att jag fick värkstimulerande dropp och sonen var lite medtagen bitvis. Födde i sängen i gyn-ställning, provade andra som varken jag eller bebisen gillade. Han föddes 21.25 och det kändes som om jag hade en bra förlossning. Sprack pyttepytte lite men det märkte jag ej. Gjorde inte ont att kissa etc efteråt tycker jag.
Vattnet gick efter toabesök ca 05.00 lördag. Åkte in efter samtal då jag tyckt vattnet var grumligt. Fick värkar i bilen på väg till BB. Allt var bra, lite tätare värkar men fick åka hem efter några timmar men hann inte vara hemma länge då de tätnade mer. Åkte in. Förlossningen hade börjat! Fick bada varmt bad = ljuvligt, fick akupunktur = ? om det gav något och tog lustgas (men var nog snål, ville behålla kontrollen). Var superfokuserad och ville vara innesluten i mig själv och störas så lite som möjligt. Allt gick bra till krystvärkarna som var så svaga att jag fick värkstimulerande dropp och sonen var lite medtagen bitvis. Födde i sängen i gyn-ställning, provade andra som varken jag eller bebisen gillade. Han föddes 21.25 och det kändes som om jag hade en bra förlossning. Sprack pyttepytte lite men det märkte jag ej. Gjorde inte ont att kissa etc efteråt tycker jag.
Sv: förlossning??
Efter en månad av pinvärkar satte värkarna igång vid fem tiden
Tisdagen den 21 december. När jag ringde in var det fem minuter
mellan dem och de var ca 1 minut långa.
Vi kom in till förlossningen och jag var "bara öppen 3 cm" Men vi
fick stanna kvar. Jag åt alvedon och badade varmt. Det var skönt.
Sen tog vi en promenad till kiosken och den tog över en timmer, för
vid varje värk var jag tvungen att stanna och ta spjärn.
Klockan ett var jag öppen 6 cm och då började det att göra ont och
jag drogades med lustgas.
Halv fyra hade allt avstannat och BM tog fosterhinnorna och vattnet
gick. Halv fem lades epiduralen och enligt min man så var den kung.
(Tyckte nog jag ochså).
Halv sex var jag öppen 10 cm och tjugo i sex kom första krystvärken.
Då ville jag ha en förlossningspall och satte mig ner på den. Slet
tydligen ut droppet för hon skulle försöka sätta tillbaka det när nästa
krystvärk kom. Då var huvudet ute och hon slängde iväg droppet och
på nästa krystvärk var han ute.
Jag sprack och blev sydd. Dessutom blödde jag till och förlorade ca en liter blod. Men jag tyckte nog att det var en lätt förlossning och
hoppas att nästa blir lika lätt.
BF imorgon
Efter en månad av pinvärkar satte värkarna igång vid fem tiden
Tisdagen den 21 december. När jag ringde in var det fem minuter
mellan dem och de var ca 1 minut långa.
Vi kom in till förlossningen och jag var "bara öppen 3 cm" Men vi
fick stanna kvar. Jag åt alvedon och badade varmt. Det var skönt.
Sen tog vi en promenad till kiosken och den tog över en timmer, för
vid varje värk var jag tvungen att stanna och ta spjärn.
Klockan ett var jag öppen 6 cm och då började det att göra ont och
jag drogades med lustgas.
Halv fyra hade allt avstannat och BM tog fosterhinnorna och vattnet
gick. Halv fem lades epiduralen och enligt min man så var den kung.
(Tyckte nog jag ochså).
Halv sex var jag öppen 10 cm och tjugo i sex kom första krystvärken.
Då ville jag ha en förlossningspall och satte mig ner på den. Slet
tydligen ut droppet för hon skulle försöka sätta tillbaka det när nästa
krystvärk kom. Då var huvudet ute och hon slängde iväg droppet och
på nästa krystvärk var han ute.
Jag sprack och blev sydd. Dessutom blödde jag till och förlorade ca en liter blod. Men jag tyckte nog att det var en lätt förlossning och
hoppas att nästa blir lika lätt.
BF imorgon
Sv: förlossning??
Första:
Blev igångsatt i v.40+1 pga havandeskapsförgiftning.
Fick första värken vid 20, de kom med 5 min mellan.
Vid midnatt gjorde de så ont så jag ville ha EDA.
Sov till 03, vaknade av krystvärkar.
03.59 gick vattnet.
Nån sekund senare var han ute.
8 timmar tog den förlossningen från första värken.
Andra:
Vaknade vid 03 i v.40+1 och var kissnödig.
Fick en värk men trodde det var magknip.
Fick en till 5 min senare.
Och så fortsatte de med 3-5 min mellan i en timme.
Vid 04 åkte vi in.
Blev inskriven 04.55.
Vattnet gick 04.58.
05.02 var han ute.
2 timmar tog min andra förlossning från första värken.
Första:
Blev igångsatt i v.40+1 pga havandeskapsförgiftning.
Fick första värken vid 20, de kom med 5 min mellan.
Vid midnatt gjorde de så ont så jag ville ha EDA.
Sov till 03, vaknade av krystvärkar.
03.59 gick vattnet.
Nån sekund senare var han ute.
8 timmar tog den förlossningen från första värken.
Andra:
Vaknade vid 03 i v.40+1 och var kissnödig.
Fick en värk men trodde det var magknip.
Fick en till 5 min senare.
Och så fortsatte de med 3-5 min mellan i en timme.
Vid 04 åkte vi in.
Blev inskriven 04.55.
Vattnet gick 04.58.
05.02 var han ute.
2 timmar tog min andra förlossning från första värken.
C
corona
Sv: förlossning??
Klipper in min förlossningsberättelse.
Neo föddes 2006-10-07, detta skrevs 2006-10-11, med några tillägg vid senare tillfällen:
Ja, nu består dagarna nästan bara av amning, bajs, spyor och såriga bröstvårtor.
Men de består också av långa, vackra höstpromenader, pussar, kramar, bäbislukt, små, små händer, fötter, kärlek, närhet...
Helt underbart!!
Förlossningen gick som sagt bra.
Hade förvärkar i ca 3 dygn som inte var så farliga. Först under tredje dagen blev de ordentligt regelbundna och jobbiga och vid 21,30 ringde vi in till förlossningen. Då kom värkarna var 4:e – 6:e minut och höll i sig ca 30-40 sekunder vardera.
Slemproppen hade gått succecssivt under några dagar. Vattnet hade inte gått.
Barnmorskan som svarade tyckte att vi skulle vänta då värkarna varken var tillräckligt långa, intensiva eller täta.
En timme senare, vid 22,30, var värkarna täta och gjorde ordentligt ont, i alla fall så att jag fick "andas mig igenom dem", så jag ringde igen och förklarade att jag ville komma in för jag stod inte ut med smärtan. Dessutom tyckte jag att det tryckte väl mycket nedåt, mot ändtarmen. En konstig känsla, som att barnet var på väg ut ”genom fel passage”.
Samtidigt ville jag inte åka in för tidigt, av rädsla för att få åka hem igen.
På väg in grät jag hela vägen. Dels av rädsla för att få åka hem igen, att få reda på att inget hade hänt, trots att det gjorde så ont.
Dels av rädsla för att förlossningen skulle ha satt igång.
Vi var inne på förlossningen vid 23,00-tiden. Där fick vi göra en CTG-kurva samt en undersökning som visade att jag var öppen 4 cm vilket kändes som en lättnad då jag var otroligt orolig för att bli ”hemskickad” igen.
Vi visades till en förlossningssal där jag tillbringade nästan en timme i badkar, vilket var alldeles underbart. det lindrade värkarna mer än jag någonsin hade trott.
Väl ute i rummet lade jag mig på britsen, man tog hål på hinnorna för att få vattnet att gå och jag försökte ta mig igenom värkarna med hjälp av lustgas, vilket jag inte tyckte fungerade så bra. Jag slet av mig masken mitt i varje värk för det gjorde så ont att jag inte ens kunde andas i masken. Jag bara skrek och skrek...
Dessutom gjorde lustgasen mig otäckt yr och "berusad".
Lille Neo "fastnade" dessutom en liten stund i det läge där han ska igenom en trång”passage”, något som kan göra att man spyr. Vilket jag naturligtvis gjorde...flera gånger.
När jag började yra om att jag ville dö tyckte nog barnmorskorna att det var dags att sätta ryggbedövningen.
En barsk läkare kommenderade mig att ligga still.
"Kan vi inte vänta en liten stund, jag är mitt i en värk", men ack nej, det var bara att andas och ligga alldeles stilla.
Semester!
Ryggbedövningen var det bästa som hänt under själva värkarbetet. Det blev alldeles lugnt och stilla. Värkarna i livmodern "fanns inte mer". Det enda som återstod var trycket ned mot ändtarmen. En efterlängtad chans till vila.
Så underbart!!!
Värkarbetet avtog något, så man satte in värkstimulerande dropp och inte långt där efter ville jag inget hellre än att krysta i värkarna.
Jag krystade och krystade och jag som vanligtvis är en lugn person som kanske inte låter så otroligt mycket vrålade som en urtidsmänniska.. Hur kul som helst. Jag kunde inte stoppa det.
Krystvärkarna var inte så farligt smärtsamma. De var mer som ett starkt tryck som gav en längtan efter att få "hjälpa till och trycka på".
Klipper in min förlossningsberättelse.
Neo föddes 2006-10-07, detta skrevs 2006-10-11, med några tillägg vid senare tillfällen:
Ja, nu består dagarna nästan bara av amning, bajs, spyor och såriga bröstvårtor.
Men de består också av långa, vackra höstpromenader, pussar, kramar, bäbislukt, små, små händer, fötter, kärlek, närhet...
Helt underbart!!
Förlossningen gick som sagt bra.
Hade förvärkar i ca 3 dygn som inte var så farliga. Först under tredje dagen blev de ordentligt regelbundna och jobbiga och vid 21,30 ringde vi in till förlossningen. Då kom värkarna var 4:e – 6:e minut och höll i sig ca 30-40 sekunder vardera.
Slemproppen hade gått succecssivt under några dagar. Vattnet hade inte gått.
Barnmorskan som svarade tyckte att vi skulle vänta då värkarna varken var tillräckligt långa, intensiva eller täta.
En timme senare, vid 22,30, var värkarna täta och gjorde ordentligt ont, i alla fall så att jag fick "andas mig igenom dem", så jag ringde igen och förklarade att jag ville komma in för jag stod inte ut med smärtan. Dessutom tyckte jag att det tryckte väl mycket nedåt, mot ändtarmen. En konstig känsla, som att barnet var på väg ut ”genom fel passage”.
Samtidigt ville jag inte åka in för tidigt, av rädsla för att få åka hem igen.
På väg in grät jag hela vägen. Dels av rädsla för att få åka hem igen, att få reda på att inget hade hänt, trots att det gjorde så ont.
Dels av rädsla för att förlossningen skulle ha satt igång.
Vi var inne på förlossningen vid 23,00-tiden. Där fick vi göra en CTG-kurva samt en undersökning som visade att jag var öppen 4 cm vilket kändes som en lättnad då jag var otroligt orolig för att bli ”hemskickad” igen.
Vi visades till en förlossningssal där jag tillbringade nästan en timme i badkar, vilket var alldeles underbart. det lindrade värkarna mer än jag någonsin hade trott.
Väl ute i rummet lade jag mig på britsen, man tog hål på hinnorna för att få vattnet att gå och jag försökte ta mig igenom värkarna med hjälp av lustgas, vilket jag inte tyckte fungerade så bra. Jag slet av mig masken mitt i varje värk för det gjorde så ont att jag inte ens kunde andas i masken. Jag bara skrek och skrek...
Dessutom gjorde lustgasen mig otäckt yr och "berusad".
Lille Neo "fastnade" dessutom en liten stund i det läge där han ska igenom en trång”passage”, något som kan göra att man spyr. Vilket jag naturligtvis gjorde...flera gånger.
När jag började yra om att jag ville dö tyckte nog barnmorskorna att det var dags att sätta ryggbedövningen.
En barsk läkare kommenderade mig att ligga still.
"Kan vi inte vänta en liten stund, jag är mitt i en värk", men ack nej, det var bara att andas och ligga alldeles stilla.
Semester!
Ryggbedövningen var det bästa som hänt under själva värkarbetet. Det blev alldeles lugnt och stilla. Värkarna i livmodern "fanns inte mer". Det enda som återstod var trycket ned mot ändtarmen. En efterlängtad chans till vila.
Så underbart!!!
Värkarbetet avtog något, så man satte in värkstimulerande dropp och inte långt där efter ville jag inget hellre än att krysta i värkarna.
Jag krystade och krystade och jag som vanligtvis är en lugn person som kanske inte låter så otroligt mycket vrålade som en urtidsmänniska.. Hur kul som helst. Jag kunde inte stoppa det.
Krystvärkarna var inte så farligt smärtsamma. De var mer som ett starkt tryck som gav en längtan efter att få "hjälpa till och trycka på".
C
Catinca
Sv: förlossning??
Att föda barn var mycket, mycket bättre än jag någonsin trott. Jag är sjukhusrädd och gillar inte alls "att-ha-ont". Men min förlossning liknar jag vid ett tufft träningspass! Med ett lite annorlunda slut... :-)
Min förlossning startade med en liten blödning vid tre-tiden på natten. Hade sedan värkar med tre minuter upp till en kvart fram till ca 24 natten därpå då vi åkte in till sjukhuset.
Vid sju-tiden på morgonen började krystvärkarna och det var så himla skönt att "få göra någonting" då.
Jag hade förberett mig på att jag ville bli så drogad som jag behövde, men jag kladade mig på bara lustgas! Hade inget som helst behov av något mer eftersom lustgasen funkade så bra på mig. Som en härlig berusning. Jag blev heller inte avtrubbad och yr av lustgasen som många tydligen blir utan var rätt klar och redig (så klar man kan vara i det läget, vill säga).
Det egentliga problemet var bara det att barnet inte kom ut...
Så efter två timmars krystande bestämde läkaren som kommit in att jag skulle snittas. Och då hade jag inga som helst protester, bara de tog ut barnet...
Det som är lite trist är dock att det tar ett bra tag att komma tillbaka till ridningen. Har lite problem med magen efter att de fick skära så mycket för att få ut barnet som kommit så långt ner. Har fortfarande lite ont i magen då och då.
Men trots att det hela inte slutade riktigt som jag tänkt är mina minnen från förlossningen faktiskt mest positiva. Är lite imponerad av mig själv, att jag klarade så mycket mer än jag trott. Klarar jag av att föda barn - då gör alla det!
Så lycka till!
Att föda barn var mycket, mycket bättre än jag någonsin trott. Jag är sjukhusrädd och gillar inte alls "att-ha-ont". Men min förlossning liknar jag vid ett tufft träningspass! Med ett lite annorlunda slut... :-)
Min förlossning startade med en liten blödning vid tre-tiden på natten. Hade sedan värkar med tre minuter upp till en kvart fram till ca 24 natten därpå då vi åkte in till sjukhuset.
Vid sju-tiden på morgonen började krystvärkarna och det var så himla skönt att "få göra någonting" då.
Jag hade förberett mig på att jag ville bli så drogad som jag behövde, men jag kladade mig på bara lustgas! Hade inget som helst behov av något mer eftersom lustgasen funkade så bra på mig. Som en härlig berusning. Jag blev heller inte avtrubbad och yr av lustgasen som många tydligen blir utan var rätt klar och redig (så klar man kan vara i det läget, vill säga).
Det egentliga problemet var bara det att barnet inte kom ut...
Så efter två timmars krystande bestämde läkaren som kommit in att jag skulle snittas. Och då hade jag inga som helst protester, bara de tog ut barnet...
Det som är lite trist är dock att det tar ett bra tag att komma tillbaka till ridningen. Har lite problem med magen efter att de fick skära så mycket för att få ut barnet som kommit så långt ner. Har fortfarande lite ont i magen då och då.
Men trots att det hela inte slutade riktigt som jag tänkt är mina minnen från förlossningen faktiskt mest positiva. Är lite imponerad av mig själv, att jag klarade så mycket mer än jag trott. Klarar jag av att föda barn - då gör alla det!
Så lycka till!
Senast ändrad av en moderator:
Sv: förlossning??
Hej!
Min förlossning startade genom igångsättning 17 dagar över tiden. Jag hade då haft vattenavgång drygt 3 dar tidigare men inte en enda förvärk ens. Sattes igång nyårsaftonens morgon.... Det gick otroligt segt och gjorde mest ONT... hade konstanta värkar och var TRÖTT som ett GNU... 1 januari på kvällen då jag bara öppnat mig 3 cm.... så snittades jag akut (fick infektion och HÖG feber). SNITT ÄR UNDERBART! Man får ju massa lugnande! Ahhhh
Hann testa de flesta bedövningar... naturliga som onaturliga min favorit måste ha varit EDA:n för det var den enda som tog bort smärtan om än en kort stund (ca en timme då jag sooooooov).... lustgasen var okej, som att vara på fyllan
Men jag hade ju lite udda förlossning.... tror inte det är så vanligt att inget händer... dottern hade nog legat kvar än idag om dom inte snittat mig!
Hej!
Min förlossning startade genom igångsättning 17 dagar över tiden. Jag hade då haft vattenavgång drygt 3 dar tidigare men inte en enda förvärk ens. Sattes igång nyårsaftonens morgon.... Det gick otroligt segt och gjorde mest ONT... hade konstanta värkar och var TRÖTT som ett GNU... 1 januari på kvällen då jag bara öppnat mig 3 cm.... så snittades jag akut (fick infektion och HÖG feber). SNITT ÄR UNDERBART! Man får ju massa lugnande! Ahhhh
Hann testa de flesta bedövningar... naturliga som onaturliga
min favorit måste ha varit EDA:n för det var den enda som tog bort smärtan om än en kort stund (ca en timme då jag sooooooov).... lustgasen var okej, som att vara på fyllan Men jag hade ju lite udda förlossning.... tror inte det är så vanligt att inget händer... dottern hade nog legat kvar än idag om dom inte snittat mig!
F
Fnyfniken
Sv: förlossning??
Jag tänker inte beskriva min förlossning här eftersom det vore oansvarigt att skrämma upp en kvinna som just ska föda sitt barn med sådana skräckhistorier. Jag har skrivit på någon annan tråd om man bedinkt vill veta.
Men jag ska säga det att jag avundas alla som kan säga att deras förlossning var en positiv upplevelse som fått dem att känna sig starka och kapabla. Det är rätt många av dem jag känner som beskriver det så. Jag tror att det är vad du ska inrikta dig på, att detta blir din egen upplevelse, och det är inget man kan beskriva för en annan människa. För egen del kan man säga att det jag tänkte på mellan de toktäta krystvärkarna då jag trodde att jag skulle dö och lustgas ruset då jag inte brydde mig om någonting, var att det förhoppningsvis är över rätt fort och att det som betyder något är det långa livet tillsammans med den lille krabaten som kom ut!
Fny
Jag tänker inte beskriva min förlossning här eftersom det vore oansvarigt att skrämma upp en kvinna som just ska föda sitt barn med sådana skräckhistorier. Jag har skrivit på någon annan tråd om man bedinkt vill veta.
Men jag ska säga det att jag avundas alla som kan säga att deras förlossning var en positiv upplevelse som fått dem att känna sig starka och kapabla. Det är rätt många av dem jag känner som beskriver det så. Jag tror att det är vad du ska inrikta dig på, att detta blir din egen upplevelse, och det är inget man kan beskriva för en annan människa. För egen del kan man säga att det jag tänkte på mellan de toktäta krystvärkarna då jag trodde att jag skulle dö och lustgas ruset då jag inte brydde mig om någonting, var att det förhoppningsvis är över rätt fort och att det som betyder något är det långa livet tillsammans med den lille krabaten som kom ut!
Fny
F
Fnyfniken
Sv: förlossning??
Tack! Och detsamma!
Nästa gång (om han får något syskon) så ska jag ha skriftligt vidimerat i förväg innan jag ens blir gravid att jag får snitt. Annars blir han ett endabarn. Det där gör jag bara inte igen.
Fny
Tack! Och detsamma!
Nästa gång (om han får något syskon) så ska jag ha skriftligt vidimerat i förväg innan jag ens blir gravid att jag får snitt. Annars blir han ett endabarn. Det där gör jag bara inte igen.
Fny
Sv: förlossning??
PRECIS så känner och tänker jag med! Samtalar fortfarande om min förlossning då den tyvärr fortfarande drygt 11 månader senare är det värsta jag vart med om.... jag vill att jag ska känna att det var värt det, men tyvärr gör jag inte det.
Till TS vill jag säga att det är nog OVANLIGT att ens förlossning INTE är det bästa man varit med om, oavsett hur den går till
PRECIS så känner och tänker jag med! Samtalar fortfarande om min förlossning då den tyvärr fortfarande drygt 11 månader senare är det värsta jag vart med om.... jag vill att jag ska känna att det var värt det, men tyvärr gör jag inte det.
Till TS vill jag säga att det är nog OVANLIGT att ens förlossning INTE är det bästa man varit med om, oavsett hur den går till
- Status
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Treåriga Alice i Karlsbo blev nästan påkörd under ridturen – familjen vädjar om respekt- Hästnyheter Hästen Messi med treåriga Alice på ryggen var bara centimeter från att bli påkörd av en fyrhjuling. – Jag hann tänka att nu är det kört...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 312
- Hästnyheter
-
Ponnystallet på Ingarö läggs ned
- Hästnyheter Nu är det klart: Ponnystallet på Ingarö stänger. Gustavsbergs ridskola tar över hästarna. ”Bästa lösningen” säger Mira Aaltonen, som...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 207
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
Stora shoppingtråden II- Utrustning Råkade visst posta i fel tråd tidigare… Har i alla fall beställt 800 m polarband till vinterhagen samt lite tillbehör. Provar ett nytt...
- Kristall10
- Svar: 1 727
- Visningar: 142 464
- Utrustning
-
Dressyrsnack 17
- Dressyr Fel tråd 😆
- Kristall10
- Svar: 1 203
- Visningar: 115 942
- Grenar
-
Bildtråden- Gnägg Grimskaftet sitter inte fast på andra sidan men Wizja anser att det är väldigt stängt och går inte längre fram än på bilden. Är dörren...
- sweep
- Svar: 1 940
- Visningar: 190 437
- Hästmänniska