Föl 2020

[Alexandra_W]

Tyvärr finns han inte mer.
Han var ju svår att rida in och kunde inte gå i vänster varv med ryttare i någon gångart. Vi röntgade honom och halskotpelarens kanal var helt förträngd och flera kotor var missbildade.

Jag beklagar verkligen

I övermorgon skulle Anton ha blivit fyra år...

 

[Oh_really]

Din fina cob följer jag på Instagram. Är så förundrad i hur han tar allting med ro

Vad kul att du följer oss! Jo jag är jättenöjd, han kan absolut bli lite tittig på uteritter och tveksam, men hittills har det aldrig varit på ett sätt att man hängt löst i sadeln eller behövt driva på honom. Sedan så tar vi det ju ganska lugnt, jag har exempelvis inte galopperat honom ännu, mer än några spontana steg han gjort på eget initiativ. Vad heter du på instagram?

 

[Myzan87]

Vad kul att du följer oss! Jo jag är jättenöjd, han kan absolut bli lite tittig på uteritter och tveksam, men hittills har det aldrig varit på ett sätt att man hängt löst i sadeln eller behövt driva på honom. Sedan så tar vi det ju ganska lugnt, jag har exempelvis inte galopperat honom ännu, mer än några spontana steg han gjort på eget initiativ. Vad heter du på instagram?

Mizyz87
Min Lily heter egentligen Kulebos Miss Lily Rose e: Blaengwen Dafydd KWD 22 och blir 4år just idag
Skönt när man kan ta det långsamt utan tidspress. Hellre skynda långsamt

 

[Myzan87]

*blev dubbelt*

 

[Oh_really]

Mizyz87
Min Lily heter egentligen Kulebos Miss Lily Rose e: Blaengwen Dafydd KWD 22 och blir 4år just idag
Skönt när man kan ta det långsamt utan tidspress. Hellre skynda långsamt

Jamen JAA nu klickar det! Ni verkar vara så fina med henne och har så sund hästhållning,

 

[Lillgrådis]

Jamen nu äntligen är jag och mina fyraåringar också på G med efterlängtad semesterstart denna vecka och en galen jobbperiod bakom mig. Tänk ändå hur jäkla lycklig man kan bli över tanken "jag red igår" "jag har ridit idag" "jag ska rida i morgon". Utan att det behöver vara något mer spektakulärt än en kvart på ridbanan. Men det värmer att de alltid är så kloka och trygga och glada för att umgås och lära sig nya saker, mina grabbar.

Vi fortsätter också på temat skynda långsamt, har ju gått ut ännu försiktigare med Darwin och omväxlande tömkört och longerat för att träna bort hans slumpmässiga racer-ryck.

Men nu känns han så stabil och bra där så det är nog dags för en riktig igångsättning med hans ridning också. Han har blivit allmänt så mycket vuxnare och stadigare nu som fyraåring så jag tror det kan ha gjort honom gott att få växa lite mer klart både fysiskt och i huvudet.

 

[Lillgrådis]

Och idag blev det faktiskt ett dubbelt ridpass utan incidenter, tryggt och lugnt. Det är första gången på fyra år som jag har ridit två egna hästar på samma dag.

 

[prinsessfeminist]

Och idag blev det faktiskt ett dubbelt ridpass utan incidenter, tryggt och lugnt. Det är första gången på fyra år som jag har ridit två egna hästar på samma dag.

Åh så härligt!
Nu, nu, NU är du helt på gång på det som blir ditt fortsatta hästliv.

Jag kan tänka mig att du rider två någon dag, varannan dag den ena och sedan den andra... och så rullar det på!

Vad roligt!

Heja, heja!

 

[Lillgrådis]

Alltså det är nästan orimligt roligt ju, jag är helt hög på hästlivet och detta efter + 40 år som hästägare?! Och det bästa av allt är hur mysigt det är att bara hänga med och kommunicera med hästarna när vi nu gör mer nya saker tillsammans. Fysiskt var nog mina ridmässiga förutsättningar bättre senast jag hade unghästar, men kunskapsmässigt tror jag mig ha lärt mig mer - och vill lära mig ännu mer - om att verkligen läsa av hästarna bättre hela tiden, inte bara "nu ska jag bestämma och så ska ni lyda". Utan verkligen också ta emot deras kommunikation bättre och se hur jag bäst hanterar den, i stället för att det är de som bara ska anpassa sig.

Och då har jag inte varit den mest bryska eller hårdhänta individen förut heller, utan begripit åtminstone en del av att försöka fånga upp hästarnas signaler och göra något vettigt med det. Men det jag har märkt nu är att jag har blivit mer uppmärksam på att lyssna bättre på mycket mindre signaler bara t ex när jag ska tränsa och sadla. Inte bara dundra på utan stanna upp och tydligare visa att jag märker om de vill förmedla något bara genom att vinkla ett öra eller flytta sig, så att de fattar att jag fattar och bryr mig också om det. Och det känns så otroligt häftigt att försöka ta med den lågmälda kommunikationen och det bandet i ridningen helt från början denna gång, när vi har byggt en fin relation ända sedan de var bara några månader gamla.

 

[Oh_really]

Alltså det är nästan orimligt roligt ju, jag är helt hög på hästlivet och detta efter + 40 år som hästägare?! Och det bästa av allt är hur mysigt det är att bara hänga med och kommunicera med hästarna när vi nu gör mer nya saker tillsammans. Fysiskt var nog mina ridmässiga förutsättningar bättre senast jag hade unghästar, men kunskapsmässigt tror jag mig ha lärt mig mer - och vill lära mig ännu mer - om att verkligen läsa av hästarna bättre hela tiden, inte bara "nu ska jag bestämma och så ska ni lyda". Utan verkligen också ta emot deras kommunikation bättre och se hur jag bäst hanterar den, i stället för att det är de som bara ska anpassa sig.

Och då har jag inte varit den mest bryska eller hårdhänta individen förut heller, utan begripit åtminstone en del av att försöka fånga upp hästarnas signaler och göra något vettigt med det. Men det jag har märkt nu är att jag har blivit mer uppmärksam på att lyssna bättre på mycket mindre signaler bara t ex när jag ska tränsa och sadla. Inte bara dundra på utan stanna upp och tydligare visa att jag märker om de vill förmedla något bara genom att vinkla ett öra eller flytta sig, så att de fattar att jag fattar och bryr mig också om det. Och det känns så otroligt häftigt att försöka ta med den lågmälda kommunikationen och det bandet i ridningen helt från början denna gång, när vi har byggt en fin relation ända sedan de var bara några månader gamla.

Det där med ålder, erfarenhet och hur man byter förhållningssätt känner jag igen! Jag har varit med Ares till ridhuset sju gånger i hans liv nu. Det innebär att jag lastar honom, åker iväg ca 20 minuters resa, och sedan har vi två ridhus att välja på eller en uteridbana i stans ganska fina ridhus. Sju gånger. Har jag börjat rida honom där ännu? Nej. Vi spatserar runt och tittar på saker. Varför ha bråttom upp i sadeln när man kan vänja honom vid en ny miljö på ett ännu tryggare sätt? När jag var yngre och åkte med min dåvarande unghäst till ett ridhus så skulle jag självklart sitta upp och rida också. Annars hade man ju åkt dit i onödan. Nu när jag är 43 så är jag mer intresserad av att ge saker tid och ge hästen trygghet. Det är inte bråttom någonstans, och jättetrevligt att bara ta en utflykt med honom

 

[prinsessfeminist]

Alltså det är nästan orimligt roligt ju, jag är helt hög på hästlivet och detta efter + 40 år som hästägare?! Och det bästa av allt är hur mysigt det är att bara hänga med och kommunicera med hästarna när vi nu gör mer nya saker tillsammans. Fysiskt var nog mina ridmässiga förutsättningar bättre senast jag hade unghästar, men kunskapsmässigt tror jag mig ha lärt mig mer - och vill lära mig ännu mer - om att verkligen läsa av hästarna bättre hela tiden, inte bara "nu ska jag bestämma och så ska ni lyda". Utan verkligen också ta emot deras kommunikation bättre och se hur jag bäst hanterar den, i stället för att det är de som bara ska anpassa sig.

Och då har jag inte varit den mest bryska eller hårdhänta individen förut heller, utan begripit åtminstone en del av att försöka fånga upp hästarnas signaler och göra något vettigt med det. Men det jag har märkt nu är att jag har blivit mer uppmärksam på att lyssna bättre på mycket mindre signaler bara t ex när jag ska tränsa och sadla. Inte bara dundra på utan stanna upp och tydligare visa att jag märker om de vill förmedla något bara genom att vinkla ett öra eller flytta sig, så att de fattar att jag fattar och bryr mig också om det. Och det känns så otroligt häftigt att försöka ta med den lågmälda kommunikationen och det bandet i ridningen helt från början denna gång, när vi har byggt en fin relation ända sedan de var bara några månader gamla.

Jag delar din erfarenhet, då jag också kompenserar en viss kroppslig förmåga med lite mer erfarenhet av att läsa av hästen.

Det är lite grand en ny och spännande fas i mitt hästliv, att se hästen lite mer som "husdjur" än en häst i ett stall som jag besöker tre timmar om dagen.

Mitt sto, som ju skall föla vilket dygn som helst, tar jag i med silkesvantar just nu (annars också, skall erkännas), men ändå... hon är såklart inte riktigt sig själv och det är härligt att ha en djup relation med hästen nu.

Vi känner varandra väl efter två år ihop och vi har hunnit göra mycket "första gången" tillsammans.

Den tillit och det engagemang jag har lönar sig absolut nu, och jag ser det som en förmån att hon litar så på mig.

Men bekymret just nu är att jag är i krisläge och beredd på det värsta hela tiden.

Om fölning och första tiden går bra utan större komplikationer så är jag en lycklig och tacksam matte!

 

[prinsessfeminist]

Det där med ålder, erfarenhet och hur man byter förhållningssätt känner jag igen! Jag har varit med Ares till ridhuset sju gånger i hans liv nu. Det innebär att jag lastar honom, åker iväg ca 20 minuters resa, och sedan har vi två ridhus att välja på eller en uteridbana i stans ganska fina ridhus. Sju gånger. Har jag börjat rida honom där ännu? Nej. Vi spatserar runt och tittar på saker. Varför ha bråttom upp i sadeln när man kan vänja honom vid en ny miljö på ett ännu tryggare sätt? När jag var yngre och åkte med min dåvarande unghäst till ett ridhus så skulle jag självklart sitta upp och rida också. Annars hade man ju åkt dit i onödan. Nu när jag är 43 så är jag mer intresserad av att ge saker tid och ge hästen trygghet. Det är inte bråttom någonstans, och jättetrevligt att bara ta en utflykt med honom

Vilken härlig bild!

Det är nog så, att det känns inte längre lika viktigt att rida. Snarare att förbereda väl för ridning.

Jag har suttit/åkt på min fyraåring tre, kanske fyra gånger, varav två var i den häftigt snabba gångarten trav med ledare.

Lyckan var då total och hon hade vid tillfället redan hunnit bli 3,5 år. Sent, antagligen, utifrån de normer som råder nu.

Men för min del har detta långsamma liv varit perfekt. Jag fick henne som tvååring och då var hon ohanterad.

Nu är hon van att resa och lastas ensam med mig, löshoppad, van vid utrustning, varit på seminstation i tre veckor, kommit hem, diverse veterinärbesök och nu dräktig.

Jag tänker att allt detta också har ett värde, även om jag längtar till en dag där jag och hon susar fram i galopp!

 

[Oh_really]

Jag delar din erfarenhet, då jag också kompenserar en viss kroppslig förmåga med lite mer erfarenhet av att läsa av hästen.

Det är lite grand en ny och spännande fas i mitt hästliv, att se hästen lite mer som "husdjur" än en häst i ett stall som jag besöker tre timmar om dagen.

Mitt sto, som ju skall föla vilket dygn som helst, tar jag i med silkesvantar just nu (annars också, skall erkännas), men ändå... hon är såklart inte riktigt sig själv och det är härligt att ha en djup relation med hästen nu.

Vi känner varandra väl efter två år ihop och vi har hunnit göra mycket "första gången" tillsammans.

Den tillit och det engagemang jag har lönar sig absolut nu, och jag ser det som en förmån att hon litar så på mig.

Men bekymret just nu är att jag är i krisläge och beredd på det värsta hela tiden.

Om fölning och första tiden går bra utan större komplikationer så är jag en lycklig och tacksam matte!

Helt rätt! Man har ju hästen för sin egen skull, inte för att visa upp hur bra man är för andra. Du är trygg med att inridningen kommer att gå bra och har inte bråttom med att forcera det. Jag tror det är det bästa för hästen.

 

[Lillgrådis]

Det där med ålder, erfarenhet och hur man byter förhållningssätt känner jag igen! Jag har varit med Ares till ridhuset sju gånger i hans liv nu. Det innebär att jag lastar honom, åker iväg ca 20 minuters resa, och sedan har vi två ridhus att välja på eller en uteridbana i stans ganska fina ridhus. Sju gånger. Har jag börjat rida honom där ännu? Nej. Vi spatserar runt och tittar på saker. Varför ha bråttom upp i sadeln när man kan vänja honom vid en ny miljö på ett ännu tryggare sätt? När jag var yngre och åkte med min dåvarande unghäst till ett ridhus så skulle jag självklart sitta upp och rida också. Annars hade man ju åkt dit i onödan. Nu när jag är 43 så är jag mer intresserad av att ge saker tid och ge hästen trygghet. Det är inte bråttom någonstans, och jättetrevligt att bara ta en utflykt med honom

Det är suveränt bra ju, och det här är precis min tanke, att göra så när vi snart ska börja öva på att besöka det närmaste ridhuset så jag kan rida lite där i vinter. Och detta har heller aldrig fallit mig in tidigare (Liksom, what, inte rida? Det måste ju vara hela grejen?) Men det gjorde också att jag for av min dåvarande treåring när jag åkte dit själv för många år sedan utan att ge honom tillräckligt med tid. Och utan att läsa av triggerstaplandet som han garanterat försökte upplysa mig om, men som jag bara var oduglig på att uppmärksamma.

Man ser verkligen att din häst går in för detta med undersökning med liv och lust, precis så förväntar jag mig att Dominus kommer att reagera. Wow ett jättejättestort rum med nya intressanta saker att lukta på och bita i och analysera!

 

[Oh_really]

Det är suveränt bra ju, och det här är precis min tanke, att göra så när vi snart ska börja öva på att besöka det närmaste ridhuset så jag kan rida lite där i vinter. Och detta har heller aldrig fallit mig in tidigare (Liksom, what, inte rida? Det måste ju vara hela grejen?) Men det gjorde också att jag for av min dåvarande treåring när jag åkte dit själv för många år sedan utan att ge honom tillräckligt med tid. Och utan att läsa av triggerstaplandet som han garanterat försökte upplysa mig om, men som jag bara var oduglig på att uppmärksamma.

Man ser verkligen att din häst går in för detta med undersökning med liv och lust, precis så förväntar jag mig att Dominus kommer att reagera. Wow ett jättejättestort rum med nya intressanta saker att lukta på och bita i och analysera!

Ja, visst är det skönt att bli äldre och klokare!? Jag använde förut ordet aditionseffekt för det kommer från fallskärmshoppning och att man inte ska hoppa fallskärm om man har för många stressorer på sig som sammantaget kan göra att man agerar tokigt när man hoppar, eller som häst ska försöka prestera rätt. Men triggerstapling är mer tydligt om vad det handlar om, inom hästsporten. Skönt att det etablerats!

 

[prinsessfeminist]

Ja, visst är det skönt att bli äldre och klokare!? Jag använde förut ordet aditionseffekt för det kommer från fallskärmshoppning och att man inte ska hoppa fallskärm om man har för många stressorer på sig som sammantaget kan göra att man agerar tokigt när man hoppar, eller som häst ska försöka prestera rätt. Men triggerstapling är mer tydligt om vad det handlar om, inom hästsporten. Skönt att det etablerats!

Det är verkligen ett bra begrepp inom många områden.
Med risk för att bli lite off topic, så tycker jag att jag blivit lite bättre även på mina egna behov utifrån just detta begrepp.

Det kan gälla hästen, jobbet eller familjen, men om jag har för många faktorer som orsakar att jag tappar fokus, så är det bra att ta ett steg tillbaka.

Att fundera på vad som är bäst att prioritera och se till att det finns tid och plats (!) att göra en sak i taget, eller slå två flugor i en smäll och i så fall göra det.

Ett hästrelaterat exempel är att inte bara öva uppsittning med en spänd häst och se till att "lyckas", eller "inte ge sig" med lastning om hästen är osäker.

Istället gör jag kanske framdelsvändningar, följsamhet och halt från marken och satsar på lösgjordhet för att hinna slappna av. Sedan sitter jag upp med helt annan känsla än om jag tragglat vid pallen.

I jobbet kan det vara att skapa lite organisation för lösningarna som kommer att trilla in efter hand, och tänka efter istället för att gripas av panik och bara göra för att få det gjort.

Livet är ganska sällan urakut, och om det verkligen är det, så måste man fokusera och kan ändå inte göra allt, för då tänker man inte klart.

Jag är så tacksam för mitt stora stora intresse för hästar och ser hur detta också bidrar till personlig utveckling.

Jag vet att jag inte är ensam och det är fantastiskt roligt att dela detta med andra!