Finns det en häst för sånna som mig....:-(

[speddy]

Anonymt nick därför att många av mina vänner hänger här och jag orkar inte med att de lägger sig i....

Jag känner mig i bland som världens sämsta hästägare därför att jag blir rädd och osäker ganska ofta. Jag har en ung häst, fyra år, jag har ridit in honom själv. Jag är rädd varje gång jag rider fast det har jag bara sagt till min sambo, han har aldrig kastat av mig, fast jag har å andra sidan aldrig pressat honom särskilt hårt heller. Jag har lagt ner mycket tid på marken, tömkört, osv. Fått utstå en massa hån och spe därför att jag inte ridit så mycket utan mest jobbat från marken. Han har varit en buse men ridningen fungerar bra nu, vi kan rida ut med sällskap, trava gallopera. Igår red jag ut själv för första gången, ca en och en halv timme, jag fick visserligen hoppa av två gånger, en gång när vi mötte en travare och en gång när han blev rädd för en kulle...men det gick bra. Sista biten på landsväg med bilar. Men, jag känner mig som sagt rädd hela tiden....jag gör det för att jag måste på något vis...

Jag hade en travare tidigare, jag var aldrig rädd med honom även om han var rätt svårriden och stressad i början, men så ville jag mer med ridningen och gjorde några dumma val, köpte en 10 månaders bebis och nu har det gått tre år, jag älskar visserligen den här hästen och han är förknippad med så många drömmar och saker som jag "verkligen har velat göra" och jag vet inte om jag är beredd att ge upp det ännu och samtidigt, ska man vara rädd och osäker nästan varje gång man ska rida? Jag rider lektioner för en tränare som verkligen är bra nu, hon ger mig tips men samtidigt blir det tydligt där att jag inte kommit igenom vissa saker. När vi rider ensamma tex fokuserar han bra på mig och lyssnar osv, men så fort det kommer andra hästar med i ridhuset så är hans fokus helt borta, han blir stirrig och osäker vilket gör mig osäker och det hela blir en ond cirkel.

Så fort vi kommer ut bland andra hästar och människor blir allt kaos, och jag vet inte vad som ska få honom lugn, det som funkar när vi är ensamma funkar inte då, han ser mig inte, hör mig inte och jag vill helst bara gå och gömma mig. Jag har skrivit anteckningar ända sen jag köpte honom, och det här har alltid funnits med, det fungerar bra när vi är själva men uselt när vi är bland andra, att tävla kommer tex aldrig att gå om vi inte kommer igenom det här. Jag är väl ingen tävlingsmänniska direkt, men älskar att åka på kurser och träningar osv. Tanken har alltid funnits med att han är för svår för mig, att han behöver något annat, men det gör så ont att ta beslutet. Jag behöver kanske också något annat, MEN han är också min drömhäst - ibland - och ibland när det går bra blir jag så glad så att jag gråter och är lycklig i flera dagar. Hur ska man veta och hur ska man göra....när är det dags att ge upp en dröm? Kommer man ångra sig hela livet? Finns det hästar som passar osäkra människor som mig, eller borde jag börja med kaniner istället....

 

[CK]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Vet du vad. Jag tror absolut du skulle se till att åka på kurs för en tränare i Centrerad riding. Då kommer du att få en kroppsmedvetenhet, som gör att du inte överför diverse tankar och oro på din häst.

 

[Ottilia]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Jag tror, utifrån det du skriver, att du dels är osäker och rädd för att något ska hända, dels osäker och tycker det är jobbigt när andra tycker och tänker. Jag tror att det är dina spänningar som gör att det blir jobbigt så fort andra är med.

Det finns många sätt att råda bot på osäkerhet och rädsla, ett sätt är att prata om det, att berätta för andra att man är rädd- snart får man större förståelse från omgivningen och ofta är det inte så skämmigt som man tror, ett annat är att fundera över rädslan - vad är jag rädd för? Vad är det värsta som kan hända om det händer? Osv. Man kan öva på att andas och försöka slappna av. Försöka acceptera att man är rädd utan att skämmas för det. Bejaka att känslan finns där men att faran inte behöver vara verklig.

 

[Cilva]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Jag tror att CK:s tips kan vara bra fast jag bara läst om centrerad ridning och aldrig provat själv. Jag tycker att det är lite märkligt att din tränare inte hjälper dig med de koncentrationsproblemen som din häst verkar ha när ni rider tillsammans med andra. Du måste ju få en plan för vad du ska göra när hästen koncentrerar sig på annat än det ni ska göra. Kanske du ska prova en annan tränare som kan hjälpa dig med det alternativt ta upp det med den tränare du har?

I övrigt är min övertygelse att det går att bli rädd och osäker med vilken häst som helst. Alltså att det inte hjälper att byta häst. Det som hjälper är att jobba med sin rädsla och den häst man har. Men jag vet också att många inte tycker som jag.

 

[Grazing]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Det är inget fel med att vara osäker, dock så kommer det aldrig att försvinna om man inte jobbar med det. Att berätta för andra att man är rädd för att rida ut, nervös när andra hästar kommer in i ridhuset är bara bra, det finns en hel del som kanske faktiskt kan komma med många tips och råd för dom flesta har säkert upplevt liknande med någon häst nångång.

Vad tex gör du när det kommer in en häst i manegen tex? Rider du bara på som att den inte existerar eller stannar du upp och "visar" hästen att nu kom det en till häst och gör en grej av det? Det bästa tycker jag är att göra med lättdistraherade hästar är att bara jobba på, låtsas inte som att dom andra är där.

Testa tex att låta någon annan som rider bra rida hästen och se om problemet är detsamma med den personen. Det bästa är att ignorera lättdistraherade hästar och bara rida på.

 

[Amha]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Centrerad ridning är nog en himla bra grej för dig! Sen borde du göra dig medveten om vad du är rädd för om du inte är det och bearbeta det. Jag tror att en rädd ryttare kan göra att det händer olyckor i onödan och på så vis lär du bli ännu räddare.

Även jag är rädd ibland. Någon gång så illa att jag skakar. Min egna lösning på det är att stanna upp ett slag, ta ett djuuupt andetag och se till att axlarna sjunker, resten av kroppen blir avslappnad, sen rulla tillbaka axlarna och då kan man köra igen. Är hästen stressad gör jag ofta halt och agerar enligt ovan, just för att få lite kontroll över situationen. Oftast hjälper det, tyvärr har jag inte kommit på hur jag ska göra för att få det att funka på bortaplan än men dit kommer jag så småningom med.

 

[Teilani]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Den stora frågan är vad är du rädd för? Att ramla av och slå dig? Att göra bort dig? Att tappa kontrollen? Att hästen blir livad runt andra hästar är ju normalt, särskilt för en unghäst. Att allt sedan blir kaos beror nog till en del på att du blir osäker, ditt kroppsspråk och signaler gör honom troligen än mer stressad. Och om du utstrålar osäkerhet så är väl inte han sämre än att han kan ta kommandot vad det låter.

Ni kan alldeles säkert ta er igenom det här, men det handlar mer om dig än om honom. Har du chans att rida lite andra hästar (lugna fina) i grupp, och känna efter hur det känns i dig när det går bra. Sedan gäller det att behålla den känslan på din egen häst.

Sen är han ung, övning ger färdighet för er båda, åk på kurser och utsätt er för det jobbiga inom kontrollerade former. Varje gång du vågar försöka är ju en seger även om själva träningen går åt skogen. Att erkänna sin rädsla ger alla möjligheter att jobba med den!

Teilani/ som spenderat mer än en kurs vilt galopperande på en volt i en timme, medan hennes häst skriker ut att han är hingst och störst och bäst. Valack sen mååånga år tillbaka...

 

[speddy]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Tack alla för bra svar och tankar. Jag red faktiskt CR för några år sedan med min travare och tyckte att det var jättebra, tränaren var fantastisk. Tyvärr flyttade hon sedan långt bort och jag kollade aldrig upp någon ny i just CR utan provade lite andra inriktningar, western och nu dressyr. Men jag ska faktiskt kolla upp det. Har lite kontakt med min gamla tränare på FB ska kanske fråga henne där, hon sysslar även med något som heter Alexanderteknik, men jag har inte satt mig in i det, Har ni erfarenheter av det?

Vad jag är rädd för, ytterst tror jag det är att inte ha kontroll, att ramla av och slå mig. En tränare jag hade ett tag, som jag inte tränar för längre, sa flera gånger att min häst är svår och att jag skulle vara försiktig osv. Vilket också skrämt mig en del.

Jag måste jobba med mig själv, jag vet, men vet inte hur....det känns om om jag letar "nya" saker som ska bli lösningen, och så börjar jag om och börjar om, men detta med CR hade jag inte riktigt tänkt på...tack. Och rida andra hästar, ja det gör jag gärna, jag rider en arab på 22 år i stallet, det är skönt och det är roligt, - men också lite tråkigt - jag vill ju rida MIN häst....jag är nog för komplicerad helt enkelt.

 

[Buck]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Kanske dåligt råd men, går du testat att låta dig tappa kontrollen bland folk? Istället för att tänka på vad andra ryttare i ridhuset tänker om dig, låt hästen bralla av sig och gristrava med huvudet i vädret, rid som en kratta bara du rider framåt och inte bromsar, blir stel och stressad varpå hästen går sämre. Låt det gå dåligt men rid och tänk bara framåt med ett avslappnat kroppsspråk, då hänger hästen på dig igen.
Tänk inte att du ska börja om hela tiden, tänk istället att du jobbar vidare, framåt. Så att du hoppar av lite under uteritten för att hästen ser spöken här och var får inte bli att du kör in i en vägg gång på gång och får börja om, gå bara framåt, även om du hoppar av och går en bit så är det en del av uteritten, inget avbrott från den. Är du trygg så är hästen trygg, och tänker du framåt och klär dig i självsäkerhet så blir du automatiskt tryggare i dig själv.

Hoppas detta hjälpte lite och inte är allt för flummigt skrivet.

 

[Grazing]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Frågar igen, hur rider du när det tex kommer in någon i manegen? Vad gör du? För någonting gör du eftersom det är dig som hästen reagerar på. Hästar reagerar på vad vi reagerar på, speciellt yngre hästar som inte lärt sig riktigt och som inte har så stor livserfarenhet. Vi berättar för hästen vad som är något värt att bry sig om.

Min häst tittar gärna på grejer ute tex, men han stannar till, tittar och "frågar" om det är något att bry sig om. Han fick ingen respons på sin osäkerhet och då blev han trygg igen och forsatter gå.

Detsamma ska det vara med andra hästar, tittar hästen på dom, blir lite mer okoncentrerad så ignorera, notera att ja det kom in fler hästar och nu fortsätter vi med det vi skulle göra oavsett vad som händer runt omkring.

Antagligen kommer hästen att ganska snabbt återfå koncentreationen om du är fokuserad på vad ni gör.

 

[skuggi]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Jag tror att du behöver vara mer öppen med din osäkerhet.
Jag har också en unghäst som jag rider in själv, jag har typ varit "livrädd" varje gång vi ska göra nått nytt. Även om jag inte visar det tydligt utåt(dvs håller inte hårt i tygeln eller så) så känner han det så tydligt. Just min kille är så bussig att när jag har min mentala handbroms i, så drar han åt sin också så tar vi oss typ ingenstans
Jag berättar för alla när jag är osäker, min tränare, stallkompisarna som vi rider tillsammans med i ridhuset eller som vi möter ute. Jag vet att alla respekterar det och att de tar det lugnt när vi är i närheten, och då kan jag slappna av lite också.
Sedan blir det väl såhär när man är lite feg och rider in själv, man "måste" hela tiden ligga precis på gränsen till vad man är trygg med, för att komma vidare. Men vad härligt det är när det släpper!

Leta reda på en tränare som kan hjälpa dig igenom det här, vissa behöver en tränare som är väldigt stark och tvingar en att göra det. Personligen föredrar jag en mjukare approach. Rider för en CR-tränare, fast jag tror personkemin är viktigare än inriktningen.

 

[pulkaskurk]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Klart det finns en häst för dig

Men ditt största problem är ju att du är rädd och inte vågar erkänna det för människorna runtomkring dig.
Jag är helt övertygad om att mångt och mycket kommer att släppa om du kan slappna av och istället vara öppen med vad du tycker är jobbigt.
Jag tror att de allra flesta runtomkring dig hellre hjälper dig att komma på fötter än att skälpa dig.
Men de vet ju inte om att du upplever saker som jobbigt/obehagligt/läskigt om du inte berättar det.

Om du kan lära dig att slappna av bland folk tror jag din häst också kommer att lugna ned sig bland andra människor och djur.

Men det kan också vara så att det är fel häst för dig, och vet du vad det är inget nederlag att byta häst till en som passar dig.
Att ha häst ska vara roligt och inte en pina.

Själv böt jag häst i somras, till en dam som ger mig självförtroendet igen som hjälper mig när jag tycker att livet/ridningen är hårt/svårt/läskigt.
Det är det bästa jag gjort! Jag älskar min prinsessa som hjälper mig när det behövs!
Å brallar gör hon bara när hon känner att jag är trygg i det och det är okej

 

[_Zvea_]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Det ska vara roligt att rida!

Jag känner ju inte dig eller din häst, men hade jag varit du hade jag bytt häst. Din häst mår inte heller bra av att du är osäker, och ni drar säker med varandra i en spänd osäkerhetsspiral. Det finns MASSOR med trevliga läromästare till helt humana priser, superfina hästar som gått högre MSV-klasserna, som är 15-17 år och kostar 60-nåntingtusen. På en sån häst kan du hitta en säkerhet som gör att du kanske kan gå tillbaka till att rida unghäst igen, men helt ärligt så tror inte jag att det här är nåt mar reder ut lite snabbt på en kurs. Jag är själv en väldigt harig ryttare, och jag vet med mig att det faktiskt är nåt som man ibland ALDRIG kommer över. Jag gillar hästar som får mig att känna mig trygg, det är inget att skämmas för

 

[lil-sis]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Nej man ska inte vara rädd.

Sälj din ungäst och leta efter en som du känner dig trygg med.

 

[Tussinussen]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

"Sånna som mig"???

Jag vill ge dig ett stort


Du har ridit in din häst själv! Du rider den i alla gångarter, du kan rida ut med andra, och du kan rida ut själv i en och en halv timme! (skitsamma om du fick hoppa av 2 ggr, du är bara klok som tar över ansvaret på det sättet när unghästen inte fixar situationen).

Din häst är en BEBIS, det är klart att inte allting funkar som det ska ännu!

Det är bara du som vet om själva hästen är för svår för dig. Men det kanske skulle vara såhär även om du bytte häst? För att när jag läser om din rädsla så låter det inte alls som om du är rädd för just den hästen, utan att du är mera rädd för dina egna "tänk om...." tankar.
Försök slappna av och lita på dig själv - och på hästen. Kan ni vara ute i 90 minuter ensamma utan större problem så måste det vara en ganska trygg häst?

 

[speddy]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Tack Tussinussen!!! ( och även ni andra )

Och Jo, jag är mest rädd för alla tänk om grejer, det är inte bara i ridningen det är med min dotter också, jag är världens harigaste mest överbeskyddande morsa dessutom men det får jag ta på familjeliv.se

Jag vill verkligen tacka er som skrivit, jag red lektion idag, red ner till ridhuset, förvisso med en kompis och inte själv, det var tre andra hästar med på lektionen och jag försökte minnas min CR feeling, djupandningen och lugnet, - det gick bättre än någonsin och det kändes KUL!

Mycket beror så klart på hur jag reagerar, jag tänker på det du säger Grazing, jag reagerar också på saker, därför att jag tror att hästen skall reagera - om någon kommer upp på läktaren så tittar jag dit tex och då tittar hästen...osv...han är väldigt känslig. När jag tänker efter så tappar jag lätt fokus själv, är väldigt fokuserad på omgivningen och på andra och vad de ska tycka och tänka om mig. Så vi är ju rätt lika Det är också lite som så, att han sätter fingret, eller hoven kanske på det viktigaste, att jag inte kan ljuga om hur jag verkligen känner...att jag är rädd och osäker...som jag kan i många andra sammanhang eftersom han snappar upp det och avslöjar oss...det är jobbigt...men bra antar jag...

 

[skuggi]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Då har du ju en fantastisk häst
Vår ponny är likadan, han gör perfekt om jag gör perfekt, annars blir det bara skit. Snacka om suverän läromästare

Härligt att höra att du fick tillbaka känslan av KUL igen! Jag är ju i lite samma sits som dig, och har varit med ponnyn då vi red in den själva också. Och det är så att det kommer perioder då det inte går så bra, då man tappar sugen och undrar om man verkligen KAN rida alls.
Men det går över, man får testa olika saker, ibland kanske både häst och ryttare kan behöva paus från träningen, ibland kanske man behöver testa en annan tränare eller jobba mer med sitt eget fokus.
Jag har nog ganska bra fokus när jag rider, under en lektion så höll ett annat ekipage på att värma upp i ridhuset där vi var. Efter lektionen så säger tränaren något om "ja, du såg ju hur NN betedde sig nyss..." och jag bara hade inte märkt att den andra farit runt som en jäkla galning i ridhuset medan jag red
Du kanske kan träna med meditation eller nått för att förbättra ditt fokus?

Men BRA jobbat i alla fall! Kämpa vidare

 

[FreSus]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Härligt att det kändes bra!
Rädsla sitter så djupt i oss, långt in i ryggmärgen, ibland är den helt ologisk och kan komma i de mest märkliga situationer.
Att prata om sin rädsla och acceptera den är nog första steget. Att hålla uppe en fasad som man inte känner sig bekväm med tar oerhört mycket energi.
Som någon annan skrev, du har gjort MÅNGA bra saker med din häst. Glöm inte det. Vi fokuserar ofta på de sämre sakerna, de bra hamnar i skymundan.

Tycker du analyserar dig själv och din häst alldeles rätt, DIN inställning smittar av sig på honom, han FÖRSTÄRKER då den. Vilket han faktiskt gör korrekt.
Tänk dig en bild av hur du VILL att de ska vara när du hanterar/rider din häst, försök känna inuti dig hur de känslorna skulle kunna kännas. Den känslan ska du hålla fast i så mycket du kan. De dagar det går bra, upprepa vad du gjorde i tankarna, beröm dig själv, säg högt: Det DÄR gjorde jag bra.

Jag kan ha fel men du verkar ganska ung? Din osäkerhet i vad andra tycker och tänker skvallrar om det.
För varje dag du gör något bra med hästen som får er ett steg framåt, se det som att du tar bort en lika stor del av din osäkerhet. Varje steg framåt är en erfarenhet som ingen kan ta från dig.
Om andra har mycket att tycka och tänka om dig och din häst så beror det på deras egna omogenhet och osäkerhet. Tro på dig själv! Finns inget som tystar tvivlare/tyckare bättre än människor som TROR på sig själva.
Kram!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Man tassar inte på tå med nervösa hästar. Händer det nått så händer det. Tänk såhär i stället: vad bra att det kommer lite störningsmoment för då får jag träna på att hålla mitt fokus och förmedla det så även hästen får tillbaka den . Slappna av bara och fortsätt med det ni nu höll på med innan. Bry dig inte om vad andra säger. Nu gör vi dethär! och lösgörande arbete så ger det med sig tillslut. Vissa är nerviga och ser spöken i det oändliga. Men bara fortsätt och jag blir lite sådär att jag säger åt min om han nån dag är extra "på tårna" kanske älgar i luften. Eller vildsvin. Men med mig på ryggen ska det inte va nån fara. De är flyktdjur. Min kan göra det jag vill fast han ibland verkligen varit rädd. Sen massa beröm. Lilla damen är lite harig av sig, tror efter mamman. Men nyfiken och det är ju till fördel. De flesta hästar är nog nyfikna. Iaf är mina det och det kan man ta till sin fördel. Och oj vad de blir stolta när de övervunnit rädslan . Nästa gång i liknande situation är det inte alls lika jobbigt. Lite olika på olika hästar. Men det går att få de mest nervösa hästarna ändå att hitta ett viss lugn bara man är lugn själv .

 

[frIdA93]

Sv: Finns det en häst för sånna som mig....:-(

Självklart ska du fortsätta med din häst. Antar att du inte är 20 år längre, med åren kommer försiktigheten, det är bara så för vissa av oss. CR är en gra lösning. Att jobba på marken med presseningar, skrammelgrejer och allt möjligt. Det stärker banden mellan dej och hästen. Jag har varit där i din sits, men letade mej fram till ett läge där jag litar på min häst. Vi har förtroende för varandra. Det min häst inte fixar fixar jag, och tvärtom. Går det att hitta EN stallkompis att rida ut med ett tag tills du känner att du klarar av situationer.
Försök att hitta en strategi och kännn vad som är obehaligt i vilka situationer, träna in ett tänk hur du ska agera. Typ bilkörning och halka, man får nöta in ett mönster att handla efter. Lita på din häst och finn ut var din rädsla finns och jobba efter den för att komma runt och förbi det otäcka...