Fina fina Zinzano. Alltid älskad, föralltid saknad

Tidigt i morse fick himlen tillbaka en av de finaste stjärnorna
1998.07.05 - 2014.06.04

Frid och lättnad.


Beklagar, han var skimmel inge canser han kunde ha drabbats av måtro? det är ju rätt vanligt bland skimlar.
Hur som haver är det en bukehäst jag följt och gillat. Han kommer nu ha massa kul där uppe med alla andra bukehästar=)
 
@Seabaz : vad sorgligt :( Du har kämpat länge nu enligt det jag förstått här på forumet, tråkigt att det inte gick vägen, men förstår ändå att det känns fridfullt på ett sätt nu när det är över. Fina häst! Stor kram till dig i din sorg och saknad.
 
@Seabaz Beklagar. Förstår att det är ett tufft beslut att ta men det låter verkligen som rätt även om det kanske inte gör det så mycket lättare. Han är en häst som fastnat av alla man sett här på buke, från en liten unghäst till en vit fullvuxen grabb som man fick se bilder på från alla möjliga grenar. En stor kram till dig
 
Näe, vad fruktansvärt tråkigt :( Jag beklagar verkligen.
Nu slipper han må dåligt, det är den finaste gåva du kunde ge honom.

Jag har också följt honom/er sedan han var en grå liten plutt till den vackra häst han blev. Om du vill och orkar får du jättegärna visa lite fina bilder från hela er tid tillsammans, jag skulle gärna se det.
 
@Seabaz
Enormt ledsamt att höra om din vackre skimmel. Han har varit ett stående och glädjande och peppande inslag här på buke i ...evigheter!

Ta hand om dig.
 
Tack igen. Det är många han har gjort intryck hos genom åren. Nu finns bara minnena kvar men dom är alla var för sig underbara.

Första tagna bilden på Zinzano måste nog vara denna;



Men till mig kom han först som 3-åring. Jag var 15 år och sommarjobbade på stuteriet där han var född och han var en av de unghästarna vi skulle jobba med att rida in den sommaren. Så vacker redan då och han fick följa med hem.




Det är svårt nu för åren flyter ihop så jag vet inte i riktigt i vilken ordning allting följer. Men det är många glada minnen jag har med honom. Han ställde upp på alla galenskaper, tränad eller inte tränad för uppgiften.

Bild från Buketräff med hästar i Stockholm. Denna internetträff skrevs det om i Ridsport special dessutom.


Vår första Connemara riksutställning med ridklasser och mästerskap i Enköping 2008








Resultaten var väl inget att tala om egentligen, 38p utställning, trea i ridsklass och ingen placering i dressyren. Hoppning är nåt vi bara gör hemma ;)
 
Vi åkte en gång till Täby galopp för att rida på banan och blev då inbjuden att träna och köra ett inofficiellt lopp med ponnygaloppörerna som tränade samtidigt!
Vi kom faktiskt tvåa, slagna av en C-ponny och bara shettisar och b-ponnys bakom oss i fältet, hahaha

 
Vårt sista Connemara RIKS vi var på var 2011 i Norrköping. Där blev han reserv championvalack på 43p och Guld. Vinnare av en ridklass, vi lyckades ta oss över en hunterbana även om det blev en hel del stopp och dressyren klarade vi oss genom godkänt även om det inte blev någon placering. En av de bästa helgerna vi haft!

 
















Gladare vinnare av klubbdressyren



Vår sista tävling blev en klubbtävling i hoppning. Första gången vi någonsin ställde upp i en "riktig tävlingsklass i hoppning". Hästen har aldrig känts finare än denna dag i ridningen. Bara ett par månader innan de första symptomen på att något var fel...



 
Ursäkta bildbombningarna...

Symptomen på att något var fel kom i augusti-13. Han ville/kunde inte galoppera längre.

Idag 10 månader senare, 5 klinikbesök senare, 20 tappskor senare, otaliga blodprov senare, 3 equiterapeutbehandlingar senare (det fjärde kunde inte utföras alls), oförklarliga hältor, lymfangit, hovbölder, lugnande medel sprutor, distriktsveterinärbesök och framförallt den en miljon tänkta tanken; VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HONOM, senare....

Allt det ovan började ta knäcken på honom. Han stod och skakade i hela kroppen innan han skulle gå in i släpet de två sista gångerna, hyperventilerande. Han var misstänksam i stallet och kastade sig i panik för ingenting, han sparkade mot både veterinärer och hovslagare för sitt liv och när han även började göra det mot mig så visste jag att det inte skulle gå längre.

Min fina häst som aldrig varit sjuk eller haft en tappsko på 12 år. Lite reserverad men nyfiken och alltid tidigare kunnat gå att övertala med gulligull...
Efter att ha varit på klinik 2 gånger på en vecka för att fixa hovar och skoning och vi kom hem och 4 dagar senare trampar han till ena framskon och dagen efter också ena bakskon så insåg jag att det går inte.
Och då var det som att det eskalerade på några dagar. Hästen blev mer loj och manen började trilla av i tussar. Tre veckor sedan trillade tre stora tussar av manen oförklarligt av. Nu började det igen.
Beslutet tog och idag känner jag mig tom och ledsen över att aldrig mer få se honom. Men jag ångrar det inte. Han såg fridfull ut där han låg, min sista bild av honom
 
Så underbart vacker och söt han var :love:
Jag börjar faktiskt gråta av att läsa er berättelse. Men tänk ändå, trots att det slutade så sorgligt och alldeles för tidigt, tänk vilken tur ni hade som fann varandra och fick dela allt detta! :bow:
 

Liknande trådar

Övr. Katt Idag finns inga ord. Bara tårar och ett oändligt svart mörker. Ensamhet och en brutal och obarmhärtig sorg som sliter i bröstet. Elvis...
Svar
16
· Visningar
2 263
Senast: Eva S
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 916
  • Artikel Artikel
Dagbok När man precis ändå börjat känna sig lite mer hel och människa får man ett väldigt tråkigt besked ♥️💔 så blir nog några månader till med...
3 4 5
Svar
95
· Visningar
15 358
Senast: ii-ssa
·
Hästmänniskan Hej! I början av det här året fick jag ta bort min gamla ponny som jag haft i 13 år, sedan jag var 14. Redan efter en vecka var jag...
Svar
10
· Visningar
1 648
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp