Sophia_
Trådstartare
Jag har en 5-årig isländsk fårhund som jag tidigare avsett ta valpar på, men livet kom emellan och det blev aldrig av, så jag har släppt tanken.
Men så var jag i kontakt med uppfödaren då jag funderar på att köpa en valp av henne istället. Nämnde då mina fallerade parningsplaner, men hon menade då att hon inte alls tyckte det var för sent.
Tänkte nu ta in lite åsikter från er hundmänniskor.
Tiken i fråga är frisk, pigg och kry, aldrig varit sjuk. Rasen i sig lever ju oftast väldigt länge, upp till 15 år, och är generellt sett friska.
Min åsikt om henne är att hon fortfarande är väldigt ung, jämfört med andra hundar i samma ålder, och jag får ofta frågan om det är en unghund jag har. Nu hör ju hennes uppförande inte riktigt hit, för det är väl skelett och ligament som oftast är avgörande som jag fattat det.
Är det helt kört och väldigt korkat av mig att fundera på att para henne vid 5 års ålder? Eller är individen mer avgörande? Bör jag ta henne till veterinär för friskförklaring och godkännande innan jag ens funderar i dessa banor?
Tikens och de eventuella valparnas välmående går givetvis i första hand.
Men så var jag i kontakt med uppfödaren då jag funderar på att köpa en valp av henne istället. Nämnde då mina fallerade parningsplaner, men hon menade då att hon inte alls tyckte det var för sent.
Tänkte nu ta in lite åsikter från er hundmänniskor.
Tiken i fråga är frisk, pigg och kry, aldrig varit sjuk. Rasen i sig lever ju oftast väldigt länge, upp till 15 år, och är generellt sett friska.
Min åsikt om henne är att hon fortfarande är väldigt ung, jämfört med andra hundar i samma ålder, och jag får ofta frågan om det är en unghund jag har. Nu hör ju hennes uppförande inte riktigt hit, för det är väl skelett och ligament som oftast är avgörande som jag fattat det.
Är det helt kört och väldigt korkat av mig att fundera på att para henne vid 5 års ålder? Eller är individen mer avgörande? Bör jag ta henne till veterinär för friskförklaring och godkännande innan jag ens funderar i dessa banor?
Tikens och de eventuella valparnas välmående går givetvis i första hand.