B
BancoB
Nikanske minns att jag gjorde en tråd för några månader sedan om min nya foderhäst på 5 år som vid uteritter låtsades bli rädd för något och sedan backade hysteriskt hur långt som helst utan att lyssna, han var helt blockerad. Jag fick många bra tips och det ordnade sig tillslut, det räckte med att jag morrade argt på homon och dunkade till han hårt med skänkeln en gång, sen gick han fram. Jag lärde honom att hellre springa förbi, och det var ju faktiskt roligare än att backa! Han har varit jätteduktig och problemen har inte kommit tillbaka. Dock har vi haft lite andra problem på vägen men det är en annan historia
Iallafall, tråden försvann i kraschen :smirk:
Nu har han bara skrittats i ca 3 veckor pga av att han haft ont i nacken och samtidigt varit förkyld. När det gått ca två veckor började han bli utråkad av att bara få skritta. (han hittar lätt på saker när han blir uttråkad) På uteritterna gick han jättefint och snällt halva rundan, sen helt plötsligt vid första bästa tänkbara lite läskiga föremål, kanske en sten eller stubbe, slängde han sig helt om och började trava hysteriskt hemåt med huvudet i skyn. Jag fick alltid stopp på honom och han gick framåt när jag bad han om det, men han var upprörd och gick på tårna hela rundan sen. Så gjorde han varje gång vi red ut.
Nu för ca en vecka sedan när han blivit frisk har jag börjat sätta igång honom igen, börjat trava lite och så.
Nu har han två-tre gånger börjat göra så som han gjorde tidigare
Alltså tvärnita och sen helt hysteriskt börjat backa. In bland granarna och det har varit lite farligt och jag har varit rädd att slå mina stackars små knän i någon trädstamm! Jag har varit bestämd mot honom, lugn och bestämd. Har jag öppnat munnen har jag bara morrat på honom dovt och bestämt. Varit lätt på handen och med bestämda skänklar, inte konstanta, utan en gång ordentligt. Vi har bråkat i nog 10 minuter medan jag suttit på ryggen utan några framsteg. Jag har varit så slut att jag har hoppat av och fortsatt på marken för att det inte ska bli farligt.
När han då vägrar gå när jag är på marken och börjat backa har jag sagt till honom att backa , backa, backa , backa (fel?) Sen vänder jag på klacken och går framåt, lyssnar han då och följer med får han beröm, vägrar han får han fortsätta backa. När han väl lyssnar och går framåt börjar jag springa och vill att han ska trava. Han får då beröm. Sen kan jag sitta upp och fortsätta hela rundan utan minsta problem.
Det här med backningen, det var någon som sa till mig att man abslolut inte får backa hästen som bestraffning. Men han väljer ju det från början själv och jag kan ju inte precis dra med mig en häst som vägrar gå framåt? Ska jag ignorera backningen totalt och be honom gå på en volt runtomkring mig istället? (Att vänta ut honom fungerar inte, det testade jag sist, och det funkade inte alls hur länge jag än väntade)
Som man säger; funkar det inte på marken funkar det inte i sadeln. Men han gör allting klockrent och lyssnar så fint när jag går och tömkör honom. Går snällt som ett lamm bredvid mig, stannar jag, stannar han. Springer jag, springer han. Tvärnitar jag, tvärnitar han. Så där är det inga problem med ledarskapen.
Det löste sig sist och jag tror att det löser sig nu också. Eftersom jag vet att han får ideer för sig när han är uttråkad.
Nu undrar jag, har jag helt fel metod!?
Tacksam för svar
Nu har han bara skrittats i ca 3 veckor pga av att han haft ont i nacken och samtidigt varit förkyld. När det gått ca två veckor började han bli utråkad av att bara få skritta. (han hittar lätt på saker när han blir uttråkad) På uteritterna gick han jättefint och snällt halva rundan, sen helt plötsligt vid första bästa tänkbara lite läskiga föremål, kanske en sten eller stubbe, slängde han sig helt om och började trava hysteriskt hemåt med huvudet i skyn. Jag fick alltid stopp på honom och han gick framåt när jag bad han om det, men han var upprörd och gick på tårna hela rundan sen. Så gjorde han varje gång vi red ut.
Nu för ca en vecka sedan när han blivit frisk har jag börjat sätta igång honom igen, börjat trava lite och så.
Nu har han två-tre gånger börjat göra så som han gjorde tidigare
När han då vägrar gå när jag är på marken och börjat backa har jag sagt till honom att backa , backa, backa , backa (fel?) Sen vänder jag på klacken och går framåt, lyssnar han då och följer med får han beröm, vägrar han får han fortsätta backa. När han väl lyssnar och går framåt börjar jag springa och vill att han ska trava. Han får då beröm. Sen kan jag sitta upp och fortsätta hela rundan utan minsta problem.
Det här med backningen, det var någon som sa till mig att man abslolut inte får backa hästen som bestraffning. Men han väljer ju det från början själv och jag kan ju inte precis dra med mig en häst som vägrar gå framåt? Ska jag ignorera backningen totalt och be honom gå på en volt runtomkring mig istället? (Att vänta ut honom fungerar inte, det testade jag sist, och det funkade inte alls hur länge jag än väntade)
Som man säger; funkar det inte på marken funkar det inte i sadeln. Men han gör allting klockrent och lyssnar så fint när jag går och tömkör honom. Går snällt som ett lamm bredvid mig, stannar jag, stannar han. Springer jag, springer han. Tvärnitar jag, tvärnitar han. Så där är det inga problem med ledarskapen.
Det löste sig sist och jag tror att det löser sig nu också. Eftersom jag vet att han får ideer för sig när han är uttråkad.
Nu undrar jag, har jag helt fel metod!?
Tacksam för svar