- Svar: 17
- Visningar: 1 799
Ni som känner till mig vet att jag innan jag blev arbetslös jobbade natt, och jag var mer död än levande under den tiden.
Nu har ju vissa diagnoser kommit fram, och jag är i stort behov av pengar. Jag har innan sagt att jag inte kommer ta nattjobb igen, eftersom det påverkar kroppen så pass negativt. Och det är rätt knepigt med min medicinering då. Jag ska nämligen ta 10 mg kortison när jag vaknar, efter 3-4 h ytterligare 5 och ibland 5 till efter 3-4 h.
Jag funderar nu på tidningsbud. Det är ganska enkelt jobb, få timmar och väldigt bra betalt för de få timmarna. Nackdelen är att arbetstiden är förlagd till 02-06.
Det är oxå lätt att få jobb som tidningsbud.
Det spelar ju oxå stor roll för mig som har varit sjukskriven i 2 år. Jag har ju inte jättelätt att få jobb.
Min långsiktiga plan är att plugga upp lite gymnasiebetyg, och sedan kunna söka någon utbildning, och det borde ju definitivt vara görbart om man bara jobbar 4 h/dag. Även om det såklart är trisst att ha de arbetstiderna.
Jag har ju egentligen många dagar kvar på min A-kassa, så jag behöver väl inte stressa, men jag vet ju att det är enklare att få jobb nu, inför sommaren, än det är att få jobb till hösten...
Ska jag våga ta ett jobb som jag inte vet om kroppen klarar och chansa, för att komma närmare mitt slutmål tidigare, eller ska jag vänta tills ett jobb dyker upp som jag vet att kroppen klarar?
Kanske blir det lättare när det är så få timmar?
Jag väger över på att chansa faktiskt.
Nu har ju vissa diagnoser kommit fram, och jag är i stort behov av pengar. Jag har innan sagt att jag inte kommer ta nattjobb igen, eftersom det påverkar kroppen så pass negativt. Och det är rätt knepigt med min medicinering då. Jag ska nämligen ta 10 mg kortison när jag vaknar, efter 3-4 h ytterligare 5 och ibland 5 till efter 3-4 h.
Jag funderar nu på tidningsbud. Det är ganska enkelt jobb, få timmar och väldigt bra betalt för de få timmarna. Nackdelen är att arbetstiden är förlagd till 02-06.
Det är oxå lätt att få jobb som tidningsbud.
Det spelar ju oxå stor roll för mig som har varit sjukskriven i 2 år. Jag har ju inte jättelätt att få jobb.
Min långsiktiga plan är att plugga upp lite gymnasiebetyg, och sedan kunna söka någon utbildning, och det borde ju definitivt vara görbart om man bara jobbar 4 h/dag. Även om det såklart är trisst att ha de arbetstiderna.
Jag har ju egentligen många dagar kvar på min A-kassa, så jag behöver väl inte stressa, men jag vet ju att det är enklare att få jobb nu, inför sommaren, än det är att få jobb till hösten...
Ska jag våga ta ett jobb som jag inte vet om kroppen klarar och chansa, för att komma närmare mitt slutmål tidigare, eller ska jag vänta tills ett jobb dyker upp som jag vet att kroppen klarar?
Kanske blir det lättare när det är så få timmar?
Jag väger över på att chansa faktiskt.
.
