Fasen, vad gör jag nu?

[nyttnick]

Ifjol separerade jag och i samband med det såldes gården och alla hästar utom en, min absolut finaste, raraste bästa vän. Hon har varit utlånad till sin uppfödare (utomlands) och tyvärr verkar hon gå tom i år trots att hon ultraljudats dräktig. Hon har varit utlånad på obestämd tid och uppfödaren har nu lite för mycket hästar och vet inte vilka hon ska sälja eller behålla. Dessutom är hon petig med var hästarna hamnar och säljer inte om det inte känns bra. Så, hon vill gärna att jag tar hem min häst igen, när jag hade hoppats att hon kunde stannat ett år och ett för till, dvs hemkomst runt årskiftet 2015/2016. Då hade hon, enligt vår överenskommels även kunnat komma hem dräktig, på uppfödarens bekostnad.

Problemet: Ekonomi och tid

1. Jag har bara tid att ta hand om hästen 50% av alla dagar
2. Jag har ingen rejäl buffert (men dock en buffert)
3. Jag har två barn som inte är i skolålder än

-Hjärtat säger ta hem henne dräktig och sälj fölet.
-Hjärnan säger - har du svårt med en häst så kommer det varken bli lättare eller billigare med två, se för guds skull till att inte betäcka.

-Hjärtat säger ta hem henne, utbilda och ha kul ihop. Se till att komma ut på träningar som du så länge velat. Hon har gångarter att döda för, hon kommer att stråla bland alla andra hästar. Kör WE eller annat du velat prova på.
-Hjärnan säger att det kommer jag inte hinna med oavsett med den begränsade tid och ekonomi jag har. Hon skulle nog inte lida, men en saftig veterinärräkning skulle kunna ställa allt på ända och då har jag två helt oskyldiga barn som också drabbas.

-Hjärnan säger - det är nog bäst att ta hem och sälja, eller sälja på plats.
-Hjärtat säger: Då kommer jag att brista.

Jag vet att det kommer att föreslås fodervärd osv, men det känns som ett högriskprojekt där du ständigt behöver vara beredd på att få hem hästen, antingen för att kontraktet sägs upp eller för att fodervärden missköter (och nej - jag vet att det finns fantastiska fodervärdar därute, men det finns minst lika många genomruttna).

Jag förväntar mig ingen lösning serverad, men vill höra lite hur ni tänker och vad ni har för ideer, hur ni hade gjort osv.

Det går att lösa ekonomiskt hyggligt bra. Men det är självklart till viss del på barnens bekostnad. Dessutom funderar jag på hur kul det är att ha en häst, men aldrig ha råd att unna sig den där clinicen eller ridlektionen som man så gärna hade velat åka på. Hästen kommer att må bra, men det är mycket pengar att pumpa in när det jag får ut tillbaka inte är vad jag önskar.

 

[Masse]

Hur gammal är hästen?
Det har ju viss betydelse för betäckning nu eller senare om det är din tanke att ta föl på. Annars hade jag nog tagit hem henne, inte betäckt och ev försökt hitta en medryttare till den tiden som du inte har själv. Det kommer att kosta en del mer och ställa större krav på stall/box om är dräktig och även efter att hon fölet. Dessutom är det inte lätt att sälja föl eller oridna unghästar idag om man vill ha tillbaka sin utlägg och inte "ge bort" dom.

 

[nyttnick]

Hästen är född 08 och jag har haft henne sen hon var föl. Hon har gjort 3-årstest med gångartsdiplom (det är en ponnyras, men hon är inte ponny) och hon har fått föl hos mig 2012 och ett föl hos uppfödaren ifjol. Så hon är inte för gammal för att ta föl på vid senare tillfälle. Däremot är hon varken riden eller utbildad på annat sätt i dagsläget.

 

[pulkaskurk]

Jag hade behållt hästen.

Jag ser det inte alls som att det är på bekostnad av barnen, jag ser det mer som investering i mammas lycka och välmående som i sin tur speglar av sig till barnen.
Jag tänker även att du kan anpassa mål och visioner till vad som är realistiskt.
Det finns toppen människor som kan vara betalande medryttare/delfodervärdar, då får du både avlastning och ekonomisk hjälp.

Jag själv var/är i en liknande situation.
Lösningen för mig blev att jag har två betalande medryttare. Inte för att jag inte har råd annars, men jag vill inte betala allt för att någon annan ska ha allt roligt gratis och jag får betala och göra det tråkiga.
Dessutom tycker jag att det är trevligt att dela favorit häst med andra
Hästen får iom medryttarna motion, vi har olika inriktningar så vi kompletterar varandra. Så jag behöver bara rida när jag orkar och då fokusersr jag på det jag tycker är kul.
Hästen bor på lösdrift med tillsyn så även om någon av medryttarna blir sjuka/får förhinder så måste jag inte åka ut om jag inte vill.
Rimligt pris har jag lyckats få också så då går det utan att det svider eller genererar stress och dåligt samvete.

 

[nyttnick]

Fast blir jag lycklig av att bara betala en massa på hästen utan att få ut något i form av träning eller avel?

Medryttare går faktiskt inte att uppbringa här. Jag har försökt med båda mina tidigare ridhästar (sen 2006 och framåt). Dealen har varit rid, pyssla och tävla så mkt ni vill, allt skitjobb som ni INTE vill göra fixar jag. Kostnad: 0 kr Inga svar ändå.

Lösdrift är ju tanken, men det finns mycket som kan skita sig och skadar sig hästen så måste jag dit, oavsett om jag kan eller inte.

Jag får ofta höra att om man vill, så går det. Men när går det över gränsen? Självklart så går det både teoretiskt och praktiskt, men blir det stress och press av det så mår jag inte bra och det kan komma efterdyningar flera år efter när stressen släpper.

 

[skuggi]

Jag tror att du inte kan veta var gränsen går innan du provar.
För mig personligen har jag mycket högre "smärt"tröskel om det gäller en häst som jag klickar med och som ligger mig varmt om hjärtat, aldrig att jag hade orkat med "vilken som helst häst".
Så, ta hem henne, ej betäckt och se hur det går.
Kan du hitta en lösdrift så blir det lättare att man inte kan åka ut varje dag, och hästen rör sig en hel del på egen hand.
Börja träna på den nivå som funkar just nu, man kan träna ganska mycket för billiga pengar om man hittar rätt ställen. Tänker på om det finns en grupp WE-intresserade i närheten så kan man träna ihop, behöver inte anlita någon tränare varje gång, osv.
Se till att skaffa en bra försäkring till hästen så ska väl såna räkningar inte behöva bli så saftiga.

Och om det i slutänden blir för mycket/inte värt det, då kan du sälja, och då kanske hjärtat är med på det också

 

[pulkaskurk]

Fast kan du inte anpassa träningen till den tid och de pengar du har då?
Jag skulle vilja rida för tränare 2 ggr om dagen, men det är inte realistiskt.
För mig går det max en gång i veckan men oftast mer sällan.

Jag hade försökt hitta träningskompisar så ni kan träna ihop gratis och hjälpa varandra.
Rida för tränare kanske en gång i månaden eller varannan.

Jag hade iaf testat, går det inte så kan du ju sälja sen.
Jag hade iaf ångrat mig om jag sålt utan att testa först.

Det kan ju även vara så att dina förutsättningar förändras till det bättre i framtiden.

 

[DressyrMupp]

Jag tycker du ska följa ditt hjärta, barnen kommer få en mer harmonisk mamma!
Kanske barnen mår bra av att få följa med till stallet.
Om du nu skulle välja lösdrift behöver du ju inte rida så mycket.
Jag har min tävlingshäst på lösdrift och rider kanske var 3dje dag och ibland vilar 5 dagar i rad...min tränare är sååå förvånad och en aning frustrerad.
Vid varje träning så har pållen musklat sig mer, kommit upp i formen mm och jag har då en ganska dålig, tung utevolt så jag tränar mycket ute rakt fram.

 

[CK]

Sälj hästen. Har du varken tid eller råd med häst, lär du inte utstråla lycka inför barnen i alla fall. Bara sönderstressad och pank och med dåligt samvete för att du varken hinner med barn eller häst i en utsträckning du vill.

 

[nyttnick]

Det lutar ju åt att sälja, men jag kan inte låta bli att tänka OM. Hade detta varit om 1,5 år så hade problemet inte varit lika omfattande. Då hade det gått att lösa. OM jag bara kunde skjuta på det lite till...

Men jag kan ju inte påverka tidpunkten.

 

[lady_vip]

Du kan ju låna ut henne till mig

Men att hitta en fodervärd är väl inte helt otänkbart?

 

[tgd]

Jag blev skild med ett barn på tre år och en relativt nyköpt häst. Hade medryttare som gratis fick rida. Och jag som fick ringa och passa hovslagare när de ridit av hästen någon sko osv.

För mig blev det så att medryttarna fick alla hästens aktiva år. Jag hade ansvaret, utgifterna och stressen. När barnet blev större var hästen redan äldre och tränings- och tävlingsmålena som fanns när hästen köpt förbi. Nu är barnet tonåring och jag skulle ha möjlighet att träna/rida hemma men hästen dog häromåret och hade hur som helst varit för gammal för att satsa med nu.

Visst var det trevligt att titta på hästen i hagen, men det var en omotiverat hög kostnad ekonomiskt och tidsmässigt för det.

Jag skulle inte göra om det.

 

[Korven]

@tgd . Du borde fått medalj

 

[Yrja]

Jag har aldrig råd med den där extra lektionen eller kursen. Så är livet ibland. I perioder har man inte möjligheten att njuta av sina hästar så mycket, men några år senare får man chansen igen. Det är ju inte för kurserna man har häst, i alla fall inte jag.

Jag har hellre kvar min häst, stående i en hage tills jag har tid igen, än att sälja honom och sen ångra den förlusten. Saker och ting blir kanske inte som man tänkte sig från början, hästen kanske inte blir den stjärna den kunde ha blivit pga tidsbrist, men vad gör det? Eller så blir den det fast senare i livet.

Nu vet jag inte vad du har för situation exakt, hur ditt hästliv ser ut eller dina ambitioner. Men själv har jag inga som helst problem med att min häst rids mestadels av min medryttare som inte betalar en krona. Han har det bra, kostar inte mer än jag har råd med och jag kan ta upp ridningen när jag vill och kan. Att han nu blir 1o år, istället för 6 som han var när jag fick mitt första barn och fick minska på ridningen tills jag slutade helt i samband med en avramling under min andra graviditet. Jag har börjat rida igen men inte så mycket. Jag tycker det är trevligt att han mognat. Han kastar fortfarande av sin ryttare till höger och vänster, och har fortfarande energi, temperament och vilja.

Ska du ända betäcka hästen, så kan du ju göra det om ett år likväl som nu. Och hästen kommer således ändå att komma ur form. Så varför ha så brått? Ta hem den, låt den gå och skrota ett år tills du vet vad du vill och vad du faktiskt har tid och råd med, och sen tar du ett nytt beslut.

Lösdrift som sagt. När jag fick barn hade jag honom redan på lösdrift, men flyttade då till en med helskötsel, dvs jag behöver aldrig åka ut annat än för att ta emot hovis och veterinär. Nu gör jag det ändå, för jag vill se efter min häst, men han finns 3 min bort md bil så det är ganska snabbt ordnat vart man än ska att bara svänga in och klappa om honom lite om jag inte hinner mer.

 

[tgd]

@tgd . Du borde fått medalj

Ha ha, det var inte menat som ett "bittert tungt inlägg", tanken var bara att belysa den där negativa sidan av det hela med att kombinera ensamstående föräldraskapet med en häst bland alla käcka positiva inlägg Men tack för virtuella medaljen ändå

Generellt som ensamstående mor är tiden, ekonomin och orken begränsad och det är faktiskt roligt att lägga alla de delarna på barnlivet också.

 

[Kiwifrukt]

Gällande det där ekonomiska, med att inte ha råd med träningar eller den där prylen man så hemskt gärna vill ha, så sitter jag i exakt den båten nu. Det är inte roligt, men att ha hästen för övrigt är värt så mycket mer för mig, så därför "står jag ut" och hoppas att det inte kommer vara för evigt.

Gällande allting annat kan jag nog inte ge dig några direkta svar, eftersom jag inte har några barn, vill heller inte ha några och därför helt omöjligt kan sätta mig in i den situationen. Men jag vet en tjej som hade en lovande unghäst, egen uppfödning, men fick barn, blev ensam med barnen och därmed inte alls hade den tid som hästen egentligen behövde. Hon lånade ut hästen till en duktig juniorryttare som skulle gå över från ponny, hon får hästen tränad och tävlad, men när barnen blir lite större kommer hästen ändå vara ung och hon kan hämta hem den igen. Nu är det ganska vanligt att låna ut sin häst på foder här där jag bor, men jag har förstått att det absolut inte är lika vanligt i andra delar av landet.

Nu verkar det ju som att du redan gjort försök med medryttare, men man kan ju alltid försöka en gång till? Vad jag har förstått på dina tidigare trådar så hade du hästarna hemma förut? Om man bor lite olägligt till kan det vara svårare att få någon att vilja komma och rida, jämfört med om man har hästen mer centralt.

Jag hade däremot inte tagit hem hästen dräktig. Har hästen redan fått föl, och är så pass ung som född -08, så sitter du ju inte i sjön på den punkten. Det är helt klart lättare att hålla en häst än två, och att förlita sig på att avkomman kommer gå att sälja tycker jag är lite av ett riskprojekt.

 

[Jonaz]

Det lutar ju åt att sälja, men jag kan inte låta bli att tänka OM. Hade detta varit om 1,5 år så hade problemet inte varit lika omfattande. Då hade det gått att lösa. OM jag bara kunde skjuta på det lite till...

Men jag kan ju inte påverka tidpunkten.

Vad är det som kommer förändras så mycket i din situation om 1,5 år att det vore lättare då? Är ekonomin bättre då? Barnen mer självgående? Eller?

 

[nyttnick]

Det verkar som att det löser sig för tillfället. Troligtvis får hon stanna 1-1½ år till hos uppfödaren trots allt.

Vad är det som kommer förändras så mycket i din situation om 1,5 år att det vore lättare då? Är ekonomin bättre då? Barnen mer självgående? Eller?

Bägge två, men framförallt ekonomin.

 

[Jonaz]

Då förstår jag. Skönt om ursprungliga planen blir av ändå