Sv: Farligt med hög kvot?
Sedan säger de att det finns studier på att en kvot på upp till 5 inte är skadligt, och jag kan ju alltid köpa fosfor att ge om jag har ett kalkrikt grovfoder. Personligen misstänker jag att det handlar om att kalk är mycket billigare än fosfor, annars hade ju lika bra den hypotetiska personen med timotejhöet kunnat köpa extra kalk?
Det finns EN studie som omfattar shettisföl:
“Thirty 4-month-old Shetland foals were fed pelleted rations that provided either (1) a calcium-phosphorus ratio of 2:1 (.9% calcium and .45% phosphorus) or (2) a calcium-phosphorus ratio of approximately 6:1 (2.5% calcium and .45% phosphorus) for a 4-year period. At the wider ratio the calcium intake was four to five times greater than the requirements suggested by Schryver and Hintz. However, dietary treatment had no effect on height, average weight gain or reproduction.”
Dom säger i sammanfattningen att studien pågick i 4 år men de redovisar endast data för 18 månader. Under dessa 18 månader sänktes dessutom Ca:P-kvoten kontinuerligt. Under de första två månaderna när shettisfölen var 4 månader gamla var kvoten 6,3, sedan var kvoten 5,2 under de påföljande 3 månaderna, därefter 4,9 under 5 månader och slutligen 4,6 under de sista 8 månaderna.
Både kalcium och fosforinnehållet i foderstaten var mycket högt, långt över rekommenderade minimimängder. För fosfor är den rekommederad minimimängden enligt NRC ca. 0,23% för växande unghästar och shettisarna i studien fick 0,48% fosfor, dvs. mer än 2 ggr. minimibehovet.
När det gäller kalcium så är den rekommederad minimängd för växande unghästar enligt NRC ca. 0,36% och shettisarna i studien fick 2,3% kalcium, dvs. 6,4 x minimibehovet. I motsats till många andra mineraler så tas kalcium endast upp i hästens tunntarm. Det är högst troligt att det mesta av kalciuminnehållet i foderstaten inte togs upp av hästen utan hamnade i träcken. Dock har shettisarna på hög kvot tydligen lyckats utsöndra kalciumöverskottet: ”Ponies fed the high calcium diet appeared to have consumed more water as their pens were constantly wet”.
Fosfor tas upp även i hästens grovtarm och där konkurerar inte kalcium. På grund av den höga fosforhalten i foderstaten är det därför inte så konstigt att shettisarna inte uppvisade någon brist på fosfor. Det är en helt annan situation om man ligger på miniminivåer av fosfor och en hög Ca : P-kvot.
En annan sak som är värt att notera är att foderstaten som shettisarna fick innehöll väldigt lite grovfoder, endast 30% lusernhö. I övrigt bestod foderstaten till stor del av havre (43%) samt majs, betfiber, sojamjöl och mineraltillskott. Foderstaten skiljer sig således markant ifrån vad vi är vana vid.
Shettisarna blev feta och uppvisade tecken på fång på denna foderstat. I efterhand kan man konstatera att shettisarna med största sannolikhet blev insulinresistenta på denna stärkelserika kost.
Även om man inte konstaterade någon försämrad tillväxt hos shettisarna med hög Ca:P-kvot så fanns det andra orostecken. Det fanns skillnader i bentillväxt mellan de som var på normal kvot och de som var på hög kvot. Det mest oroande var att mineralinnehållet i benstommen var betydligt lägre hos de shettisar som var på hög Ca:P-kvot.
Jag tror att man bör vara väldigt försiktig med att ta denna enda studie till intäkt för att påstå att en hög Ca:P-kvot är helt ofarlig för hästar.