Får/kan/bör man säga till någon som man tycker missköter sig i sin yrkesroll eller är det bara elakt? Ska man bara byta utövare och låta det vara?

[TinyWiny]

Vad skulle vara poängen med det, jag har ingen befogenhet att tala om för personen hur den ska sköta sitt jobb. Det viktiga är ju att organisationen som står bakom ser till att den har kompetent personal, det leder ju ingen vart alls att jag som "missnöjd"/felbehandlad patient säger till min behandlare att jag tycker att du har fel.

Nej inte så utan mer att man kan påtala till den det berör att man inte känner att något fungerar, att man hade önskat mer information om ditt eller datt eller liknande. För mig behöver det inte handla om att säga att någon har fel utan just att man inte passar ihop eller liknande. Hade jag brustit i mitt yrke som instruktör hade jag velat att eleven/målsman kom och pratade med mig så att jag kan förbättra/förändra/tänka om eller vad det nu är. När en chef vidarebefodrar ett klagomål är det ju inte säkert att själva kärnan kommer fram eftersom vi alla tolkar vad som sägs och då kanske jag missar en viktig bit jag borde ändrat på.

 

[TinyWiny]

Klart man får ge vettigt framlagd kritik men kan vara på sin plats att ha i åtanke att den utbildade (!) nog ändå kan ha rätt trots att man som outbildad (!) inte förstår/tycker/anser det.

Tänker ffa på kritik mot lärare men även personal inom vård/djursjukvård och andra yrkeskategorier.

Det är ju just det att det inte alls alltid är så.

 

[TinyWiny]

Jag träffade en psykiatriker en gång som svamlade ihop en massa osanna saker i journalen. Har inte orkat kontakta hans chef än och be dem skriva rättelse.
Har hänt att andra psykiatriker skrivit fel också, t.ex. att jag bett om nytt recept när jag hade recept på 800 tabletter kvar. Hade inte bett om nytt recept.
Det är ju inte alls bra att psykiatrin skriver felaktigheter, som patient är man ju automatiskt ”mindre trovärdig” även om det inte borde vara så och står det rena osanningar i journalen anses man ju inte mer trovärdig.

En annan gång, för länge sen, när jag kände att jag hade uvi, så gick jag till vårdcentralen och träffade läkare. Jag var mycket tydlig med att jag brukade få resistenta bakterier och att man måste göra odling. Fick ett recept som jag skulle vänta med att ta ut tills provet var analyserat. Nån dag senare ringde läkaren och sa att jag skulle börja ta medicinen, vilket jag gjorde.
Den hjälpte inte. Då förstod jag att hon inte hade skickat på odling och att jag fått ”standardantibiotika” … Så det blev en runda till med prov.
Nån annan gång (minns inte om det var samma läkare) fick jag bara en tredagarskur när typ varenda människa vet att fem är minimum. Då ringde jag och pratade med en sjuksköterska som blev förvånad över att jag bara fått för tre dagar.

Om man ska säga till eller ej, ja min erfarenhet säger att det bästa är att vända sig till personens chef. Skriftligt.

Alltså, det är bara så oändligt sorgligt att det fortfarande ses som att en patient inom psyk skulle vara mindre trovärdig. Fel i journalen kan ju dessutom ge tråkiga efterverkningar på väldigt många vis för patienten.

 

[monster1]

Nej inte så utan mer att man kan påtala till den det berör att man inte känner att något fungerar, att man hade önskat mer information om ditt eller datt eller liknande. För mig behöver det inte handla om att säga att någon har fel utan just att man inte passar ihop eller liknande. Hade jag brustit i mitt yrke som instruktör hade jag velat att eleven/målsman kom och pratade med mig så att jag kan förbättra/förändra/tänka om eller vad det nu är. När en chef vidarebefodrar ett klagomål är det ju inte säkert att själva kärnan kommer fram eftersom vi alla tolkar vad som sägs och då kanske jag missar en viktig bit jag borde ändrat på.

Det du har tagit upp minus möjligen veterinären ser jag som så grovt att det är tjänstefel. Då är det inte klagomål att beskriva händelserna på chefen eller annan instans. Ärligt talat föredrar jag att folk pratar med min chef om de har problem med mig hen kan ju bedöma bättre än jag om jag har gjort något fel eller ej. Antingen bedömer chefen att klagomålet är legitimt och tar då upp det här med mig och pekar på vad som ligger i min tjänsteutövning eller så anser chefen att klagomålet inte är legitimt och då behöver jag aldrig bekymra mig alls. Om någon har en allmän synpunkt typ, kan du inte ha med mer av detta, så absolut men om det är ett regelrätt klagomål, gå till min chef hen har betalt för att hantera den typen av frågor och vet vad som förväntas av mig utifrån organisationens riktlinjer.

 

[Görel]

@TinyWiny jag tänker att det kan vara både väldigt rätt och väldigt fel utifrån sammanhang.

Jag har t ex påtalat för högre instans när tandläkare inte lyssnat på mig vilket lett till att jag inte fått rätt behandling. Där visste jag att en viss typ av ingrepp gav mig infektioner som behövde penicillin och ändå gav man det inte till mig, och sedan fick jag en för klen dos eller sort, istället för att jag fick rätt från början.

I mitt eget jobb som socialsekreterare har jag flera gånger fått påpekat för mig att jag gör fel, inte följer lagen o s v. Problemen i de fallen har varit att den som påpekat detta inte haft koll på vad som verkligen gäller. Man har utifrån andra ärenden, egna eller såna man följt, dragit vissa slutsatser om hur saker fungerar som inte stämmer. Det har man också sett här flera gånger. I dessa fall har jag flera gånger upplevt att man har velat trycka till mig istället för att ärligt undra varför något inte fungerar som de uppfattat att det ska fungera.

 

[Badger]

T ex.
Veterinären som inte är tydlig med att fånghästen måste stå stilla på djup spånbädd och läkningen därmed uteblir/blir mer långdragen.

Vårdpersonal som inte lyssnar på patienten och skriver helt andra saker i journalen än vad som sagts och vården därmed uteblir/försenas?

Instruktören som inte ser till säkerheten utan utsätter sina elever för onödiga risker vilket leder till skador.

Läraren som inte bryr sig om att ta upp problem med rätt instans utan låter dem eskalera.

Osv. osv. Exemplen är många där utgången hade blivit annorlunda om personen hade skött sin yrkesroll bättre. Misstag kan såklart ske, vi är alla människor men när det handlar om ett mönster, när det alltid är så. Ska man då säga ifrån?

Vad tycker du?

Ja det tycker jag väl? Det beror kanske på situation men jag tror jag sagt till några gånger. Aldrig i riktigt sådana situationer som du menar utom kanske skolan.

Men jag har aldrig varit självsäker nog för att säga att -du gör fel. Gör såhär. Utan uhm varför gör du inte såhär?

När det gäller skolan och instanser tycker jag det är helt självklart både om det är ens eget barn eller andras. Det är ju inte något att vänta på om man säger så och man är direkt eller indirekt inblandad.

När det gäller veterinärer skulle jag aldrig våga kritisera. Men om det verkar knasigt kan jag se jätteförvirrad ut och be om en förklaring. (vilket ju kan leda till att de inser att måste fundera ut en orsak till att de inte följde rutinen i alla fall.)

Tex på förskolan var personalen ganska tja vet inte, de verkade inte ha någon riktig idé om hur man kunde ändra saker proaktivt så de fick många, ganska vänliga och handgripliga, råd från föräldrar som ville hm hjälpa och som hade god effekt såvitt jag förstod. På föräldramöten. De hade utbildning så de borde klarat det och råden de fick från olika föräldrar var väldigt självklara o grundläggande men de klarade inte ut det själva förrän de fick en putt.

Någon ridlärare som hade ångest över att galoppera på lektionerna tills det började bli otäckt pratade vi med. Sa att det blir ju inte bättre om du gör det sällan än ofta så att säga. Löste det problemet. Jo och en annan som var väldigt hård gav vi tips om hur man kunde säga istället.

Jag vill ju vara hjälpsam så sticker kanske min nos in där jag borde vara tyst men. (ringer även kommunens gatu och väg om det börjar kännas farligt någonstans, de brukar vara jättepositiva.)

 

[MissFideli]

@TinyWiny jag tänker att det kan vara både väldigt rätt och väldigt fel utifrån sammanhang.

Jag har t ex påtalat för högre instans när tandläkare inte lyssnat på mig vilket lett till att jag inte fått rätt behandling. Där visste jag att en viss typ av ingrepp gav mig infektioner som behövde penicillin och ändå gav man det inte till mig, och sedan fick jag en för klen dos eller sort, istället för att jag fick rätt från början.

I mitt eget jobb som socialsekreterare har jag flera gånger fått påpekat för mig att jag gör fel, inte följer lagen o s v. Problemen i de fallen har varit att den som påpekat detta inte haft koll på vad som verkligen gäller. Man har utifrån andra ärenden, egna eller såna man följt, dragit vissa slutsatser om hur saker fungerar som inte stämmer. Det har man också sett här flera gånger. I dessa fall har jag flera gånger upplevt att man har velat trycka till mig istället för att ärligt undra varför något inte fungerar som de uppfattat att det ska fungera.

Ja, det där med att folk säger att man gör fel ur deras perspektiv måste man ta i beaktande. Vad jag tycker är fel, behöver inte alltid vara fel. Och det kan vara ett fel som den som "gör felet" faktiskt inte kan påverka. Sen har ju folk olika rätt. Ofta finns det ju fler än ett rätt. Baserat på olika erfarenhet och olika utbildning.

Men självklart ska man säga ifrån om nån/nått kommer till skada.