Får/kan/bör man säga till någon som man tycker missköter sig i sin yrkesroll eller är det bara elakt? Ska man bara byta utövare och låta det vara?

[TinyWiny]

T ex.
Veterinären som inte är tydlig med att fånghästen måste stå stilla på djup spånbädd och läkningen därmed uteblir/blir mer långdragen.

Vårdpersonal som inte lyssnar på patienten och skriver helt andra saker i journalen än vad som sagts och vården därmed uteblir/försenas?

Instruktören som inte ser till säkerheten utan utsätter sina elever för onödiga risker vilket leder till skador.

Läraren som inte bryr sig om att ta upp problem med rätt instans utan låter dem eskalera.

Osv. osv. Exemplen är många där utgången hade blivit annorlunda om personen hade skött sin yrkesroll bättre. Misstag kan såklart ske, vi är alla människor men när det handlar om ett mönster, när det alltid är så. Ska man då säga ifrån?

Vad tycker du?

 

[Anders]

Det beror från fall till fall, men generellt om det inte finns förmildrande omständigheter så absolut kan man säga ifrån.

 

[Görel]

Tror du att det skulle få dom att ändra sig, eller vill du säga till för att det känns bättre för dig?

Håller absolut med om att det överallt finns de som inte är bra på sitt jobb, frågan är om eller hur man kan få dem att bli bättre.

 

[Elo]

Det finns två delar i detta, tycker jag.

Den ena är att missköta sin roll, eller i alla fall inte sköta sin roll fullt ut.

Det andra är kommunikationsbrister, det kan vara svårt att få andra att förstå det vi säger.

I första läget vill jag säga ifrån, men man kan göra det snyggt. I mitt fall handlar det oftast om hur vuxna hanterar barn. Är jag obekväm med vad de gör eller vad de säger så tar jag det antingen med dem i enrum eller pratar med chefen, om det är ett större problem.

I andra fallet... det är svårt. Vi kan inte vara ansvariga för hur andra tolkar oss. Vi kan vara jättetydliga. Tycker vi. Men den vi pratat med hör något helt annat. Jag har ibland behövt "tolka" mellan veterinär och hästägare, när hästägaren tydligt inte förstått, fastän jag och veterinären tycker att veterinären varit tydlig (jag var i det fallet med som just stöd till hästägaren, jag la mig inte i bara sådär).
Kommunikation är svårt.

 

[Araminta]

Som vårdarbetare så är jag dagligen akut medveten om hur min kommunikation aldrig är helt tillräcklig. Jag kan tycka att jag är övertydlig, jag kan ställa motfrågor för att bekräfta att patient förstått, jag skickar med skriftliga sammanfattningar av vad vi gjort och vad patienten själv behöver göra tills vi ses nästa gång.

Det blir fel ändå.

Jag tar ansvaret för att det blir fel, jag kämpar konstant med att bli tydligare. Men för att kunna göra det så måste jag få feedback från patienten. Det svåraste jag vet är patienter som inte reagerar. Som nickar och säger "javisst" oavsett vad jag säger. Jag gör mitt yttersta med dem också men jag är alltid osäker när jag släpper ut dem från kontoret.

Det kunskapsglapp som är mellan patienten och mig är oundvikligt men en utmaning att överbrygga. Jag följer många av mina patienter i 3-4 år och kan inte ändå inte lära ut 4 års universitetsstudier och tre års klinisk erfarenhet. Jag kan inte förutspå vad patienten redan vet och jag kan bara göra kvalificerade gissningar till hur mycket patienten behöver veta för att känna sig trygg. Observera att "mesta möjliga kunskap" inte är bäst för alla. Det är mitt mål med samtliga men patienten behöver kunna ta emot kunskapen också. Och med den långsiktighet jag behöver ha med mina familjer så här inte jag råd att rubba förtroende genom att skrämmas eller överväldiga.

Så efter den utläggningen så säger jag: ja! Fråga och diskutera! Men gör det konstruktivt och be om förklaringar. Är det rena klagomål så ta det med personens chef.

 

[karamelldrottningen]

T ex.
Veterinären som inte är tydlig med att fånghästen måste stå stilla på djup spånbädd och läkningen därmed uteblir/blir mer långdragen.

Vårdpersonal som inte lyssnar på patienten och skriver helt andra saker i journalen än vad som sagts och vården därmed uteblir/försenas?

Instruktören som inte ser till säkerheten utan utsätter sina elever för onödiga risker vilket leder till skador.

Läraren som inte bryr sig om att ta upp problem med rätt instans utan låter dem eskalera.

Osv. osv. Exemplen är många där utgången hade blivit annorlunda om personen hade skött sin yrkesroll bättre. Misstag kan såklart ske, vi är alla människor men när det handlar om ett mönster, när det alltid är så. Ska man då säga ifrån?

Vad tycker du?

Tycker det beror helt på vad det gäller. Lite ansvar som konsument eller elev att själv ta reda på väsentlig information och inte lasta allt på läraren mfl

 

[Migo]

T ex.
Veterinären som inte är tydlig med att fånghästen måste stå stilla på djup spånbädd och läkningen därmed uteblir/blir mer långdragen.

Vårdpersonal som inte lyssnar på patienten och skriver helt andra saker i journalen än vad som sagts och vården därmed uteblir/försenas?

Instruktören som inte ser till säkerheten utan utsätter sina elever för onödiga risker vilket leder till skador.

Läraren som inte bryr sig om att ta upp problem med rätt instans utan låter dem eskalera.

Osv. osv. Exemplen är många där utgången hade blivit annorlunda om personen hade skött sin yrkesroll bättre. Misstag kan såklart ske, vi är alla människor men när det handlar om ett mönster, när det alltid är så. Ska man då säga ifrån?

Vad tycker du?

Min erfarenhet är att det är helt verkningslöst och möjligen snarare slår tillbaka på en själv, så jag säger inte ifrån längre utan vänder mig till någon annan/avstår tjänsten.

 

[TinyWiny]

Jag kanske ska förtydliga att det inte finns någon äkta situation bakom min fundering och just vad ni tycker är det jag är nyfiken på.

@Görel det kan ju absolut ibland finnas en önskan att personen ifråga tar med sig klagomålet och förbättrar sig medans det ibland inte finns någon tanke alls utan att förvåningen blir så stor när man får veta att man utbrister, -varför sa du inte det tidigare?
Att det skulle kännas bättre för en själv, som någon slags hämnd eller med tanken att man har gjort vad man har kunnat för att förhindra att det drabbar någon annan? Hämndtanken ligger inte för mig personligen utan det skulle isåfall vara med tanken att någon annan förhoppningsvis slipper bli drabbad.

@Elo och @Araminta kommunikation är absolut svårt och missförstånd sker och ibland väljer människor att inte höra av någon anledning. Jag gjorde det själv när dåvarande läkare förklarade att jag aldrig skulle kunna bli frisk nog att kunna jobba igen. Det var inget jag kunde ta till mig och därför hörde jag det inte förren hen hade upprepat det vid varje möte under lång tid. Tror på det gör jag dock fortfarande inte men det är en annan sak.
Jag tänker dock att om man ständigt, dvs. inte enstaka gånger utan det är ett mönster som upprepas att man inte når fram så kan man behöva fundera på hur man uttrycker sig. Det är vad jag själv har gjort i möten där jag blivit fullkomligt missförstådd. Nu låter det som att du @Araminta verkligen gör allt i din makt och mer kan man ju inte göra så du ska absolut inte ta åt dig. Endel människor når man helt enkelt inte fram till oavsett om det är i ens yrkesroll eller som privatperson. Med olika språk (och då tänker jag inte olika språk som i engelska, tyska, franska, svenska utan som i olika språk som i hur man uttrycker sig) kan det ibland bli så fullkomligt fel och det som en hör som förslag (ställ fånghästen på tjock spånbädd t ex) hör andra som något som är livsviktigt att göra för hästens tillfrisknande.

@karamelldrottningen eget ansvar är såklart en stor bit men när det handlar om rena missar från en yrkesperson tycker jag inte att man kan anklaga privatpersonen. Får du inte veta att du har cancer för att din läkare inte berättar det så kan du knappast fixa det genom eget ansvar.

@Migo lite så känner jag med. Orka lägga energi på sådant. Enklare att bara byta. Samtidigt så vill jag ge alla en ärlig chans genom att berätta vad som inte fungerar för får man inte veta vad som är fel så kan man ju inte heller förbättra något. Sedan kan man ju ändå behöva byta för att man kommer fram till att kommunikationen inte fungerar för att man är/tänker så olika.

Det är svårt sådant här och min åsikt är långt ifrån klar. Jag tycker att det är ett intressant ämne vad man kan/bör/ska göra när det blir sådär katastrof fel igen och igen.

 

[Red_Chili]

Jag säger absolut ifrån till lämplig person. Huruvida det är den som "gjort fel" eller chef, kundservice eller annat varierar självklart från fall till fall. Jag är medveten om att det många gånger handlar om just kommunikationsproblem och inte behöver bero på att någon gjort ett direkt fel, så jag försöker att alltid vara vänlig i tonen och förklara så sakligt som möjligt vad som hänt.

Undantaget är väl veterinärer, där byter jag ganska omgående utan att klaga eftersom mina erfarenheter hittills är att veterinärer som får någon typ "klagomål" direkt slår ifrån sig och säger att det är pga outbildad hundägare som allt blir som det blir och att hundägaren bara ska hålla tyst och vara tacksam över att någon bryr sig om djuret, ungefär. Detta även vid tillfällen då hundarna hade kunnat få bättre vård om veterinären verkligen lyssnat noga på tex min beskrivning av olika symptom och undersökt det som varit relevant. (Tex så sa jag en gång till veterinär att kolla på min hunds rumpmuskler. Veterinären kände då enbart fram på hunden och sa sedan "Jag känner inget konstigt" )

 

[Rosett]

Jag träffade en psykiatriker en gång som svamlade ihop en massa osanna saker i journalen. Har inte orkat kontakta hans chef än och be dem skriva rättelse.
Har hänt att andra psykiatriker skrivit fel också, t.ex. att jag bett om nytt recept när jag hade recept på 800 tabletter kvar. Hade inte bett om nytt recept.
Det är ju inte alls bra att psykiatrin skriver felaktigheter, som patient är man ju automatiskt ”mindre trovärdig” även om det inte borde vara så och står det rena osanningar i journalen anses man ju inte mer trovärdig.

En annan gång, för länge sen, när jag kände att jag hade uvi, så gick jag till vårdcentralen och träffade läkare. Jag var mycket tydlig med att jag brukade få resistenta bakterier och att man måste göra odling. Fick ett recept som jag skulle vänta med att ta ut tills provet var analyserat. Nån dag senare ringde läkaren och sa att jag skulle börja ta medicinen, vilket jag gjorde.
Den hjälpte inte. Då förstod jag att hon inte hade skickat på odling och att jag fått ”standardantibiotika” … Så det blev en runda till med prov.
Nån annan gång (minns inte om det var samma läkare) fick jag bara en tredagarskur när typ varenda människa vet att fem är minimum. Då ringde jag och pratade med en sjuksköterska som blev förvånad över att jag bara fått för tre dagar.

Om man ska säga till eller ej, ja min erfarenhet säger att det bästa är att vända sig till personens chef. Skriftligt.

 

[Kenya]

Vill man fortsätta vara kund kan ju konstruktiv kritik, varsamt framställd, ge nåt slags positivt resultat. Kan vara jobbigt att ta emot men när jag var egen företagare hade jag inga kollegor och ingen som lärde upp mig så kundernas reaktioner var ju lärorika även om det aldrig är kul att få klagomål.

Är man förbannad är det väl som Migo säger inget att vinna på att göra nån grej av det.

När det gäller folk som har makt över andra tycker jag dock att man gott kan framföra kritik om man tycker det är befogat. Till en chef gärna. För andras skull. Ringer ju inte chefen på ica för att kassörskan gör ett fel eller bemöter mig på fel sätt. En läkare som gör uppenbara fel eller en lärare som inte visar respekt är en annan sak. Eller om man kontaktar en myndighet och får ett bemötande som inte överensstämmer med grundlagen. Då tycker jag att det kan vara hedervärt att klaga. De som råkar mest illa ut av klåpare har ofta inte resurserna att försvara sig av olika anledningar.

 

[Ainon]

Klart man får ge vettigt framlagd kritik men kan vara på sin plats att ha i åtanke att den utbildade (!) nog ändå kan ha rätt trots att man som outbildad (!) inte förstår/tycker/anser det.

Tänker ffa på kritik mot lärare men även personal inom vård/djursjukvård och andra yrkeskategorier.

 

[monster1]

T ex.
Veterinären som inte är tydlig med att fånghästen måste stå stilla på djup spånbädd och läkningen därmed uteblir/blir mer långdragen.

Vårdpersonal som inte lyssnar på patienten och skriver helt andra saker i journalen än vad som sagts och vården därmed uteblir/försenas?

Instruktören som inte ser till säkerheten utan utsätter sina elever för onödiga risker vilket leder till skador.

Läraren som inte bryr sig om att ta upp problem med rätt instans utan låter dem eskalera.

Osv. osv. Exemplen är många där utgången hade blivit annorlunda om personen hade skött sin yrkesroll bättre. Misstag kan såklart ske, vi är alla människor men när det handlar om ett mönster, när det alltid är så. Ska man då säga ifrån?

Vad tycker du?

Om jag anser att personen gör fel i sin yrkeutöving så skulle jag vidarebefordra det till hens chef alternativt annan lämplig instans.

 

[Hippocampus]

Svårt. Det beror ju på erfarenheter, kunskaper osv. Om en veterinär inte ordinerar boxvila för en fånghäst utgår jag inte ifrån att veterinären har fel.
Jag har anmält en läkare till en chef en gång när läkaren påstod att jag tappade hår pga Tjernobylolyckan (20-25 år efter olyckan). Han sa dessutom andra saker med som gjorde att jag inte kunde låta det bero.

i mitt yrke vet vi att vi har mycket att lära varje dag och vi gör fel(och rätt) men då skulle jag önska att jag fick det till mig och är det större saker kan ju personen som klagar ringa min chef. Men oftast får jag det direkt, i telefon eller e-post.

 

[Araminta]

@Elo och @Araminta kommunikation är absolut svårt och missförstånd sker och ibland väljer människor att inte höra av någon anledning. Jag gjorde det själv när dåvarande läkare förklarade att jag aldrig skulle kunna bli frisk nog att kunna jobba igen. Det var inget jag kunde ta till mig och därför hörde jag det inte förren hen hade upprepat det vid varje möte under lång tid. Tror på det gör jag dock fortfarande inte men det är en annan sak.
Jag tänker dock att om man ständigt, dvs. inte enstaka gånger utan det är ett mönster som upprepas att man inte når fram så kan man behöva fundera på hur man uttrycker sig. Det är vad jag själv har gjort i möten där jag blivit fullkomligt missförstådd. Nu låter det som att du @Araminta verkligen gör allt i din makt och mer kan man ju inte göra så du ska absolut inte ta åt dig. Endel människor når man helt enkelt inte fram till oavsett om det är i ens yrkesroll eller som privatperson. Med olika språk (och då tänker jag inte olika språk som i engelska, tyska, franska, svenska utan som i olika språk som i hur man uttrycker sig) kan det ibland bli så fullkomligt fel och det som en hör som förslag (ställ fånghästen på tjock spånbädd t ex) hör andra som något som är livsviktigt att göra för hästens tillfrisknande

Just inom vården så tycker jag det är oerhört viktigt att både som vårdgivare och som patient vara öppen för och våga byta behandlare. Just pga det du säger. Vi får inte kontakt med alla vi möter. Herregud, jag är specialiserad på kommunikationssvårigheter och jag når inte alla. Att som vårdpersonal släppa stoltheten och att som patient/anhörig stå upp för sin rätt att förstå vad som pågår är i vissa fall avgörande. Jag har både haft patienter som själva velat byta och patienter där jag själv har rekommenderat ett byte. Det är inte ett nederlag - det är att ta ansvar för patientens vård. Vi människor på båda sidor bordet.

 

[TinyWiny]

Om jag anser att personen gör fel i sin yrkeutöving så skulle jag vidarebefordra det till hens chef alternativt annan lämplig instans.

Varför skulle du inte ta upp det direkt med den det berör? Nyfiken alltså, inte ifrågasättande som i att det skulle vara fel att ta det med hens chef.

 

[TinyWiny]

Just inom vården så tycker jag det är oerhört viktigt att både som vårdgivare och som patient vara öppen för och våga byta behandlare. Just pga det du säger. Vi får inte kontakt med alla vi möter. Herregud, jag är specialiserad på kommunikationssvårigheter och jag når inte alla. Att som vårdpersonal släppa stoltheten och att som patient/anhörig stå upp för sin rätt att förstå vad som pågår är i vissa fall avgörande. Jag har både haft patienter som själva velat byta och patienter där jag själv har rekommenderat ett byte. Det är inte ett nederlag - det är att ta ansvar för patientens vård. Vi människor på båda sidor bordet.

Jamen ja! Jag hade önskat att fler inom vården vågade föreslå ett byte för ibland kan det vara oerhört svårt som patient att få vård av någon annan om man inte klaffar med den vårdpersonal man blivit kallad till. Väntetiderna som då ofta innebär att man får börja om och köa från början i ett antal månader när man ber om ett byte kan göra att man står ut i hopp om att få hjälp också blir det pannkaka av alltihop. Hade vårdpersonalen föreslagit byte tror jag inte att det hade behövt bli ny väntetid.

 

[TinyWiny]

Svårt. Det beror ju på erfarenheter, kunskaper osv. Om en veterinär inte ordinerar boxvila för en fånghäst utgår jag inte ifrån att veterinären har fel.
Jag har anmält en läkare till en chef en gång när läkaren påstod att jag tappade hår pga Tjernobylolyckan (20-25 år efter olyckan). Han sa dessutom andra saker med som gjorde att jag inte kunde låta det bero.

i mitt yrke vet vi att vi har mycket att lära varje dag och vi gör fel(och rätt) men då skulle jag önska att jag fick det till mig och är det större saker kan ju personen som klagar ringa min chef. Men oftast får jag det direkt, i telefon eller e-post.

Ja ofta är skillnaden stor om man själv har kunskaper inom vad det nu är. Då kan man själv göra ett mer aktivt val än om man inte har någon kunskap om det hela.

Jösses. Det gjorde du verkligen rätt i.

Flera skriver ta upp med chef/annan instans, varför inte direkt med den det berör?

 

[monster1]

Varför skulle du inte ta upp det direkt med den det berör? Nyfiken alltså, inte ifrågasättande som i att det skulle vara fel att ta det med hens chef.

Vad skulle vara poängen med det, jag har ingen befogenhet att tala om för personen hur den ska sköta sitt jobb. Det viktiga är ju att organisationen som står bakom ser till att den har kompetent personal, det leder ju ingen vart alls att jag som "missnöjd"/felbehandlad patient säger till min behandlare att jag tycker att du har fel.

 

[TinyWiny]

.