Sv: Få sökningen framåt-neråt
Min erfarenhet är att böjningen och sökningen går hand i hand genom hela hästens utbildning. Där sökningen brister, brister också böjningen, där böjningen brister där brister också sökningen. Fast egentligen har bjudning en stor del i det hela också, men bjudning som jag ser det är mer en mental egenskap - att hästen vill vara med.
När hästen ställer i nacken på ett bra sätt och böjer sej *jämnt* genom kroppen, så får den också (per automatik?) en fin kontakt med yttersidan & yttertygeln - den "kommer fram" till yttertygeln. Denna kontakten och sökningen till ytter försvinner om hästen till exempel inte ställer sej på ett vettigt sätt i nacken och istället överböjer i halsen + rätar ut höfterna (vanligt, mer eller mindre extrema varianter finns ju dock).
När sökningen fram till ytter finns, kommer det också vara lättare att genom övningar (olika för olika hästar?) få den att komma fram och söka kontakt även när man erbjuder en större ram = framåt-nedåtsökning.
Ett ex från min vardag - min stela märr (väljer självmant kort överlinje och ganska hög form) funkar det egentligen bäst ifall man rider svag, svag öppna på volten (ägg-formad volt), eller rider böjd-rakt-fram eller öppna längs spåret och sedan låter henne "följa böjningen" in på en volt och erbjuda henne en större ram - då sträcker hon ut, pustar, frustar, tuggar och jag hurrar
. Öppnan är ett utmärkt medel för att jobba med böjning och sökning, rätt utförd så placeras hästen mot yttertygeln genom det bärande inner, men allt går som sagt hand i hand - den jämna böjningen är också en förutsättning för att den svaga öppnan ska ge någon effekt, öppnan i sej är samlande och hästen kommer att komma mer framåt-uppåt än framåt-neråt - jag låter den göra det och försöker istället använda mej av volt ur öppnan, eller eventuellt böjd-rakt-fram efter öppnan för att stimulera sökningen fram-ner.
Med den nya killen, verkar det mer handla om att placera honom mer i en bättre jämvikt och balans meddelst mycket svängar, stopp, tempoväxlingar, trav-halt och så vidare. Han är i sej själv "formad på tygeln", så det är inte det som behövs, det som behövs är mer kvickhet för hjälperna och "ram-sättning" - det vill säga att han kan stanna inom den ram jag visar.
Börjar dock från marken med nya hästar, stillastående böjning, när ställningen i nacken kommer brukar också de flesta hästar söka ner och sträcka ut sin yttersida - lyfta främre delen av bröstkorgen. Sedan får man ta det steg för steg, ur det stillastående fram i skritt och behåll samma sökning och böjning - viktigt att det hela tiden är jämn och med fin kontakt genom kroppen, munnen, tyglarna och att man inte drar hästen på plats, utan visar den och erbjuder den.
Jag tycker det är mycket svårt, särskilt på en del hästar där koordination, balans, egen form och reson i kroppen etc inte är det bästa.