Nila
Trådstartare
Har haft katt sen mitten av oktober nån gång. Egentligen skulle vi bara ha henne nån vecka i samband med att min syster fick barn. Sen blev det att hon stannade längre och jag lyckades övertaa mina föräldrar att jag skulle få ha katten i alla fall tills vidare. Deet är en jättehärlig kattflicka på drygt ett år, som är väldigt social, gilalr att gosa och vill sova i mitt rum på nättnera.
Men nu är mamma och pappa less på allt katthår och att hon förstör möblerna. Datastolen (typ kontorsstol) är liksom nopprig efter allt klösande när hon klättrar på den för att komma längst upp och ligga där. Den är dessutom relativt ny. Fåtöljerna i vardagsrummet klättrar hon också på, och vill ligga längs upp på ryggstödet ibland eftersom mamma inte vill ha henne i fönstrerna i vardagsrummet. Dom fåtäljerna är väldigt gamla, men mina föräldrar vill ju inte byta möbler och så ska katten förstöra dom också...
Är det överhuvudtaget möjligt att få en katt att sluta klösa på möbler eller i alla fall göra det mindre?
Inte har det blivt bättre av att jag skaffat hund heller. Första veckan bryddde sig hunden inte så mycket, han var lite avvakande men samtidigt nyfiken. katten hölls sig borta dom första dagarna. Men sen är hon framme ungefär som vanligt. När huunden är extra upphetsad av leklust försöker han öeka med katten, som ju inte vill leka, men ibland retas hon också med honom och hoppar frn fåtölj till fåtölj och klöser och kl'ttrar. Katten har morrat åt valpen nån gång utan att han egentligen förstår vad hon vill. Hn har ocvkså vevat mot honom nån gång fck jag höra av pappa. pappa är rädd att hon ska klösa vlpen och kanske riva i nåt öga.
ör det mesta fungerar dom ändå ganska bra ihop. Jag har bara haft valpen i två veckor än. Katten kan gå förbi utan at valpen bryr sig så mycket och ibland kan jag ha valpen i knä men ändå klappa lite på katten.
Men som sagt, mina föräldrar är less på att katten, som egentligen faktiskt är ganska lugn, men får sina ryck ibland, förstör möblerna. Visst kan jag ju förstå dom på ett sätt, men jag antar att jag är lite mer tolerant då jag tycker väldigt bra om katten. Men kan man inte få henne att ändra sig och låta bli möblerna får jag inte ha kvar henne längre till..
Men nu är mamma och pappa less på allt katthår och att hon förstör möblerna. Datastolen (typ kontorsstol) är liksom nopprig efter allt klösande när hon klättrar på den för att komma längst upp och ligga där. Den är dessutom relativt ny. Fåtöljerna i vardagsrummet klättrar hon också på, och vill ligga längs upp på ryggstödet ibland eftersom mamma inte vill ha henne i fönstrerna i vardagsrummet. Dom fåtäljerna är väldigt gamla, men mina föräldrar vill ju inte byta möbler och så ska katten förstöra dom också...
Är det överhuvudtaget möjligt att få en katt att sluta klösa på möbler eller i alla fall göra det mindre?
Inte har det blivt bättre av att jag skaffat hund heller. Första veckan bryddde sig hunden inte så mycket, han var lite avvakande men samtidigt nyfiken. katten hölls sig borta dom första dagarna. Men sen är hon framme ungefär som vanligt. När huunden är extra upphetsad av leklust försöker han öeka med katten, som ju inte vill leka, men ibland retas hon också med honom och hoppar frn fåtölj till fåtölj och klöser och kl'ttrar. Katten har morrat åt valpen nån gång utan att han egentligen förstår vad hon vill. Hn har ocvkså vevat mot honom nån gång fck jag höra av pappa. pappa är rädd att hon ska klösa vlpen och kanske riva i nåt öga.
ör det mesta fungerar dom ändå ganska bra ihop. Jag har bara haft valpen i två veckor än. Katten kan gå förbi utan at valpen bryr sig så mycket och ibland kan jag ha valpen i knä men ändå klappa lite på katten.
Men som sagt, mina föräldrar är less på att katten, som egentligen faktiskt är ganska lugn, men får sina ryck ibland, förstör möblerna. Visst kan jag ju förstå dom på ett sätt, men jag antar att jag är lite mer tolerant då jag tycker väldigt bra om katten. Men kan man inte få henne att ändra sig och låta bli möblerna får jag inte ha kvar henne längre till..