Sv: Extremt svårlastad; Vad göra???
Jag menade inte heller att den här Tommy hade våldat, förstår att han mest väntade ut hästen och såg till att den inte kunde komma därifrån utan blev tvungen att ge sig.
Jag tänkte mest på det jag själv skulle skriva om dominans.
Det kan tolkas så himla fel.
Jag tror att din häst är en riktig hårding med gott självförtroende, som är med på det mesta som ni hittar på, men som inte lyder dig när han inte vill samma som du, alltså han sätter sig själv före dig i rang.
Där skulle jag koncentrera mig om jag vore du.
Det är faktiskt bättre om det är så, för äkta panik är svårare att bota tycker jag.
Och att få ner honom under dig i rang kan du öva utan att blanda in transporten och riskera att få den förstörd.
Dock kan du förvänta dig att få en häst som du själv kan lasta men kanske inte någon annan person.
Jag har ridit sånna hästar som jag har fått haft vissa uppgörelser med hanteringsmässigt eller ridmässigt, och sen "på köpet" så att säga, har jag kunnat lasta dem när man ska tävla men inte ägaren tex.
En del bara är så.
Å andra sidan, när man har en sån häst med sig så är den också helhjärtat med och använder sin mentala styrka till ens fördel, och inte bara lite "okej då".
Jag är benägen att hålla med dig, du har en hel del kloka tankar. Dock vill jag diskutera vidare med en del tillägg och modifieringar till det du skrivit här.
Ofta tror ägarna att deras häst bara är "dum" och de applicerar egna mänskliga resonemang på hästens beteende vilket blir helt fel, och jag är därför mycket tveksam till att spinna in på sånt här i trådar på forumet gällande lastning, för OFTAST, 99% av tiden, handlar det om rädsla och inget annat. men rädsla är också kombinerat med en del andra saker.
att hästen åker bra, är inte nödvändigtvis ett bevis på att den bara är "bestämd" och envis dock när den inte vill lastas och vill kasta sig ut sen osv. För många hästar är lastning och åkandet, faktiskt två skilda saker, det är bara vi människor som drar ett likhetstecken mellan de båda.
men som sagt, eftersom jag bedömer TS som både erfaren och kunnig på området, och hästen uppenbarligen "tränats" i åratal med diverse vettiga metoder, så tycker jag, Tant Brun, att det finns ett mått av bra poäng i ditt funderande. Och därför skulle jag i detta fallet vilja göra ett undantag och faktiskt diskutera detta : )
jag kan själv redogöra för min egen häst, som jag haft lastproblem med. Han har i viss mån en viss klaustrofobi. (tränades som löphäst som 2 åring, med obehagliga erfarenheter från startboxen, såldes sen vidare som ridhäst så han är inte ens startad, men rapporterna runt problemen med startboxen är jag ändå övertygad har format honom från början just runt denna motvilja till trånga utrymmen). Han´har även ett visst sadeltvång om man sadlar inomhus i stallgången. aldrig utomhus. tycker inte om trånga stallgångar osv.
när det gällde transporten var han likadan, jättesvår att få in, och väl inne försökte han kasta sig ut genom att försöka sparka sig ut. Han hade lyckats ngra gånger i tidigare liv innan han kom till mig, vilket hade gjort problemet än värre givetvis.
jag tränade massor, men i slutänden hade jag ute en snubbe som är riks känd för att lasta hästar. det tog även denna snubbe 3 timmar första gången. Han sa att hästen var för visso hård i psyket, men framför allt låg det osäkerhet i botten, och hade det bara berott på "dumhet" så hade hästen gått in för länge sen, så det ÄR rädsla i botten även på en sån häst, inte bara att de "helt enkelt inte känner för det".
När han väl fick in hästen, så var den så trött sen av att ha måst överämna sin egen vilja och lita på ngn annan, att han sov i boxen hela kvällen och inte ens ville gå upp när nattfodringen kom, även om han gjorde det sen. Den tröttheten var mental. Inte för att hästen plågats eller våld utförts på den, utan mest för att det kostade den att förlita sig på folk, istället för på sig själv.
efter den gången var hästen som ombytt. det gick att lasta den. Inte rakt på på fem minuter, långt därifrån, men dess inställning var helt annorlunda - den var öppen för kommunikation, och därmed gick det att "resonera" med den. Dock tog jag det otroligt lugnt, och hästen kommer nog aldrig bli en häst som GILLAR att lastas, det är jag övertygad om. Men han gör det. Han åker dock brett, utan mellanvägg, med helbom bakom, för att jag inte ska ha klaustro variabeln med i leken, och det funkar kanon. väl lastad åker hästen som ett ljus, det har han alltid gjort. är numera även lugn och sansad att lasta ur, även om han som sagt, aldrig kommer bli en häst man lastar och åker med helt själv, det behövs en medhjälpare som är med och står därframme (skickar in honom han tycker det blir trångt och obehagligt om han leds in), samt samma sak ut - medhjälpare står framme i trailern och lugnar, och jag öppnar bak och säger åt honom att det är ok att gå ut.
det jag vill ha sagt med detta är att jag tycker Tant Brun har kloka tankar, men att det som sagt, i min värld ALLTID ligger en anledning bakom hästens agerande, som INTE är ren och skär ovilja pga dumhet eller att den helt enkelt vill bestämma och inte känner för det. Ibland måste man ta sig över den tröskeln i fråga om att hästen trots oviljan lämnar över åt oss att bestämma, då kan man ibland komma vidare, men man ska alltid ändå ha i bakhuvet att hästen faktiskt inte är som vi - den agerar inte kalkylerat, utan har en anledning som är mycket logisk för den, att agera som den gör, och till 99% är den anledningen obehag rädsla eller annat liknande. Sen om det obehaget, rädslan eller annat liknande, är logiskt i VÅRA ögon, det är en annan sak.
Jag vet att det kanske låter larvigt att det skulle vara nåt sorts mirakelsläp men jag vet massor med svårlastade hästar och icke lastbara som inte har några problem alls med att lastas och åka i dessa, kan ju vara värt att pröva om man kan få låna ett å provlasta?
