F
Fruentimber
Eftersom den här extraslagupplevelsen (vad jag har förstått så är det inte nödvändigtvis extraslag, men känns så, men jag kan ha fel)
Hur menar du nu? Det jag upplever är extraslag. Alltså ojämn hjärtrytm.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Eftersom den här extraslagupplevelsen (vad jag har förstått så är det inte nödvändigtvis extraslag, men känns så, men jag kan ha fel)
Jag menar ingenting. Utom att jag har fått förklarat för mig att det kan kännas så utan att vara så. Mer än så vet jag inte om just det.Hur menar du nu? Det jag upplever är extraslag. Alltså ojämn hjärtrytm.
Jag menar ingenting. Utom att jag har fått förklarat för mig att det kan kännas så utan att vara så. Mer än så vet jag inte om just det.
För någon månad sedan så fick jag ett "anfall" av extraslag på hjärtat, vid läggdags. Det kom och gick under en timme ca, och skrämde verkligen skiten ur mig. Sen dess har jag känt extraslag lite då och då, nu i helgen fick jag ett längre "anfall" igen och igår kväll när vi hade lagt oss satte det gång. Jag var hos VC i måndags för EKG, fick inte träffa läkare utan hen skille ringa upp. Jag missförstod och trodde att hen skulle ringa upp samma dag så jag ringde VC igen igår när jag inte hade hört något men fick ett litet snäsigt svar om att läkaren skulle ta det när hen hade tid. Så jag antar att det inte är särskilt brådis. Sjuksköterskan sa att EKGt såg normalt ut.
Hursom så blir jag ju otroligt rädd när det sätter igång. Igår låg jag och skakade och blev alldeles torr i munnen, fick gå upp och dricka vatten och ta en oxascand. I helgen mådde jag otroligt dåligt av extraslagen, fick väldigt stark ångest och gick omkring som en zombie och trodde att jag skulle dö. Givetvis har jag googlat och enligt resultaten är jag antingen fullt frisk eller kommer dö knall och fall.
Av vad jag förstod av googlingarna så är det tydligen väldigt vanligt med extraslag, både enstaka och flera, och man kan få betablockerare utskrivet om man upplever det jobbigt. Ramlade t ex över en bloggare som beskrev liknande problem och kommentarsfältet var överfyllt med både kvinnor och män som också hade mycket extraslag men var friska i övrigt. Är det några här som upplever samma? Hur gör ni för att inte övertas av rädsla?
DISCLAIMER: Jag går i terapi för både generell ångest och hypokondri, så jag har inget intresse av att få höra att någons faster dött eller att grannen fick hjärtstopp och dylikt. Sådant får ni fasen bespara mig.
Här har du en till hypokondriker som även lider av ångest och depression.
Jag åkte in till akuten då jag trodde det var något allvarligt fel. Extra slag så det riktigt dunkar till, smärta i bröstet och domningar i armen. Var på riktigt tvärsäker på att det var något allvarligt men det var "bara" ångest och stress.
Läkaren jag träffade var väldigt snäll och förstående och han berättade att extraslag är något som de allra flesta har men utan att märka det. Däremot så kan man tyvärr "lära sig" att upptäcka det, ofta för att man är orolig.
Det har hjälpt mig mycket att veta om det här, att jag bara är lite FÖR uppmärksam på min kropp helt enkelt. Det är inget farligt även om det känns obehagligt. Visst känner jag det ibland fortfarande, framförallt om jag är stressad eller ätit dåligt, men det känns inte alls lika jobbigt nu när jag vet att det är normalt.
Nej, vad det jag. Jag har inte påstått något om vad du känner.Okej. Ja, det kan säkert hända att man kan känna så. Men vad hjärtat gör hos mig är alltså att det blir ojämn hjärtrytm som antingen gör en eller två extraslag, och håller i sig i cirka en timme.
Det är alltså inget jag "känner utan att vara så".
Som du förmodligen förstått så är extraslag ofarliga men kan naturligtvis vara väldig obehagliga, speciellt då de kommer i mer frekventa perioder. Behandling görs på symptomindikation, dvs för att få bort obehaget och inte pga att de är farliga. Det kan ju vara skönt att få veta vad det handlar om så ett långtids-EKG brukar många få göra. Om det handlar om mer ihållande hjärtrusningar där medicinering inte hjälper tillfredsställande kan man överväga en s.k. ablation.
Sedan kan ju vissa hormonella problem ge besvär med extraslag, exempelvis sköldkörteln, så det kan ju också vara en idé att kolla upp.
Lycka till och kom ihåg att det inte är farligt!
/Ektopia (som arbetar med hjärtrusningar och extraslag dagarna i ända)
Nej, vad det jag. Jag har inte påstått något om vad du känner.
Jag har vid samma upplevelse, eller vad jag tror är samma upplevelse (jag menar, hur vet man nu det?), fått förklarat av läkare att det kan kännas så utan att vara så. För mig är det snarare ett tecken på att jag kommer att överleva, än det motsatta, så jag tyckte det var bara bra.
Min poäng, i den mån jag hade någon, var nog mer att nämna att jag tror att det är rätt troligt att man inte går vidare med utredning om EKG:t inte visar något (och det inte heller finns andra symtom, så klart).
Och att jag tänker mig att den här ångesten, är typ samma ångest som annan ångest, och antagligen kan/bör hanteras med samma strategier som annan ångest.
Jag har så i perioder. För mig är det väldigt tydligt kopplat till stress - inte den typen av stress där jag har mycket att göra utan när det är någonting som pågår i livet som jag mår genuint dåligt av. Fösta gången jag fick det hade jag en depression utan att riktigt vara medveten om det, men den yttrade sig bl a i form av extraslagen. Numera ser jag dem som ett varningstecken på att det är något i mitt liv som inte fungerar, som jag verkligen behöver deala med.
Jag får tydliga extraslag och, som jag upplever det, ett avsaknad av slag som sedan kommer med extra kraft. Ungefär: bom, bom, bom.........BOM, bom, bom.
För mig är det direkt kopplat till för mycket eller för lite levaxin, oftast för lite. Mitt förslag är alltså att göra ett sådant test igen bara för att vara på den säkra sidan.
Även det är ofarligt men obehagligt och man känner sig enormt stressad eftersom kroppen/hjärnan är kopplad så på något sätt, att när hjärtat slår så, så är man liksom "på gång" men i detta fall är man inte det.
Kan det vara något sådant?
Jag minns första gången jag fick hjärtrusning som ung tonåring. Jag var ensam i stallet mitt ute i ingenstans i mörkret och innan jag hade mobil. Jag visste ju inget om sånt och trodde jag skulle dö. Så där satt jag ensam ihopkurad på stallgolvet med stallkatten i famnen och väntade på döden. Lite kul ändå i efterhand.
Innan EKGt och strax efter mådde jag otroligt dåligt. Just nu är det mycket bättre men när det sätter igång och håller i sig får jag kämpa för att inte tappa huvudet fullständigt.
Det är jätteobehagligt, det är det fortfarande, men jag är inte rädd längre. Det blev lite bättre för varje gång, och började även ske mer sällan.
Igår vid sängläggandet kom det två med lite mellanrum och jag lyckades hålla huvudet kallt någotsånär. Helst vill jag ju förstås bara slippa känna skiten, men går inte det vill jag ju framför allt undvika paniken som blir.
Tack för info! Jag hoppas att vi går vidare och utreder även om EKGt var normalt.