Extra ridlektion

Samma häst, samma övning – men ändå så annorlunda!
Hade köpt på mig en markarbeteslektion till, och blev förvånad och glad när jag såg att jag skulle få jobba vidare på Laroko. Det MÅSTE ju finnas nån slags tanke med hästutdelningen som sträcker sig över olika dagar och olika ridlärare, men jag har verkligen inte begripit hur det går till... Speciellt med tanke på att det är typ 60 ridande storhästelever varje kväll – det finns ju inte en chans i världen att nån kan hålla reda på vilken häst just jag har ridit.

Innan ridlektionen råkade jag gå in och titta i ridsportbutiken som finns på ridskolan, och där hittade jag en bra och billig hjälm, så då blev det lite spontanshopping ovanpå alltihop oxå...
Man ska inte gå in i affärer bara sådär.

Sen dagen innan så hade någon justerat hackamoret som Laroko går på, och den här gången satt det mycket bättre och han verkade inte lika störd av det (för att vara lite dryg så satt det mer som jag hade velat haft det redan under gårdagen, men som jag då fick info från ridläraren om att det INTE skulle sitta... ). Jag lyckades också hitta info om att det fanns en hoppsadel att låna till Laroko, vilket jag hade missat dagen innan, så den här lektionen slapp jag dessutom sitta med hoppläder i hans dressyrsadel och det var MYCKET skönare med rätt sorts sadel kan man ju lätt säga! Redan i boxen så tyckte jag att Laroko hade en lite annan energi jämfört med gårdagen, och det visade sig sedan att det stämde även uppsuttet. Han var bra mycket mer ”på” den här kvällen.

Markarbetesövningen var som sagt samma som dagen innan. Först red vi serpentiner över några bomserier, sedan travbommar på volt, sedan galoppbommar på volt, och avslutade med att rulla på i en serie små språng över sockerbitsupphöjda bommar. Markbommarna funkade bättre med Laroko den här gången, han var inte lika snubblig, men däremot taggade han som sagt till. Ridläraren behövde bara påbörja att säga ordet ”gal...” så kastade sig Laroko in i galopp utan att jag hann med att tänka. Framåt slutet av lektionen hade han laddat upp så att han nästan rusade runt helt halabaloo i galopparbetet! Söta hästen!

Däremot gick han och hängde framtungt i hacket även den här lektionen, kanske nästan till och med lite mer än igår. Jag försökte förtvivlat få upp halsen på honom med halvhalter och magmuskler utan att lyckas mer än korta stunder ibland, och uppresande tygeltag funkade ju inte så jättebra med hack kan man säga... Och där tog mina ideer slut. Jag hamnade mest i något dumt läge med jättehög hand, för att jag fick känslan av att han blev ännu lägre varje gång jag sänkte handen. Men å andra sidan var han lika bussig som vanligt, så dom flesta övningar gick himla lättsamt och bra ändå.

Med en häst med Larokos ”go” så hade jag nog förväntat mig att han skulle kasta sig över hinder och gilla att hoppa. Men när vi skulle hoppa över sockerbitsbommarna och jag styrde mot det lilla språnget så stannade han! Vad förvånad jag blev! Han tittade och tittade och tog ett tveksamt språng över den läskiga bommen. Dagen innan hade jag också känt att han tvekade lite, men på den lektionen hann vi knappt ta några språng över sockerbitarna så då hann jag inte tänka på det. Nu skulle vi rulla på i ström, men Laroko var jättetveksam. Mellan sprången eldade han upp sig så att han rusade nästan lite väl obalanserat, men varje gång jag hade lyckats fånga upp honom så pass i balans att jag tyckte att vi kunde styra an mot ett hinder så blev han jättetveksam. Vad oväntat! Jag fick helt enkelt vänta in honom vid varje språng tills han hade tittat klart och tyckte att det kändes bra att skutta över.

Under lektionen fick jag inte en enda kommentar av ridläraren, men i avslutningspratet berättade hon att hon hade sett att jag hade jobbat med att få upp huvudet på Laroko och blivit för hög i handen, men att hon inte tyckte att det hade varit så farligt med hans framtunghet. Dessutom sa hon att det – speciellt på hopplektioner – nästan är att föredra att han blir sådär låg, för då funkar han mycket bättre över hinder och blir mer avslappnad och balanserad. Sen berättade hon att han är ganska tveksam på hinder och stannar gärna upp och tittar först. Och i dom lägena funkar han mycket bättre på hack än på bett, för med hack så bestämmer han sig i alla fall för att hoppa tillslut, men har han bett så kan det hända att han låter bli – förmodligen för att han är rädd om sin mun och inte vill ha ryck i den (när han nu hoppar så orytmiskt). Det var lite oväntat att höra, för jag hade nog som sagt väntat mig ett helt annat hoppbeteende av honom.

Men sammantaget så var det en helt annan energi både i lektionen, mig och Laroko den här kvällen, så det var verkligen jätteroligt! Tänk att det kan vara sån skillnad på egentligen ”samma sak”...

Och dessutom noterade jag att jag efter onsdagens två lektioner faktiskt inte hade ridsår överhuvudtaget, och efter en tredje lektion på torsdagen så hade jag bara fått lite skav. Hade det varit tidigare i år så hade jag haft stora köttsår efter tre lektioner på ett drygt dygn. Jag går på akupunkturbehandling nu för min hormonella obalans och trasiga slemhinnor, och ta mig sjutton men det verkar faktiskt hjälpa!