För snart 6 veckor sen fick min gamla underbara ponny vandra vidare.
Tillsammans med henne gick en äldre ponny som vi prova släppa ihopa med min stora häst. 2:a dagen sparka dom varann, inget allvarligt men min fick gå på metacam i 5 dagar. vi sära på dom direkt.
efter 2 veckor försökte vi igen i tron på att dom gjorde upp innan.
allt frid och fröjd. la inte ett öra tillbaka åt varann när dom fick lunch hö osv.
MEN i lördags när jag kalla på min stora häst så kom hon inte, klockan var 18.00 och det var mörkt, kallade igen och jag fick en gnäggning av henne men såg inte henne. redan här kände jag paniken att något var fel, när jag hitta henne fick hon som vanligt en morot, tog på grimman och hon hoppar efter mig 3 steg då märker jag att hon inte vill stödja på vänster bak, försöker lysa med mobilen och ser blod och att hon står på tån.
ringer i panik djursjukhuset och frågar vad jag ska göra, får inte lasta henne om inte en veterinär spjälar benet.
ringer ut distriktare som får ge henne smärtstillande så vi får in henne i stallet.
hon vägra gå innan, vi försökte över 1 timme att få in henne innan h*n kom och gav henne spruta.
väl inne så sköljer och tvättar h*n såret och syr, h*n tror inte att det är mer än köttsår och att inget är brutet... jag frågar flera gånger om verkligen inget är sönder,krossat eller har gått intill leden eftersom hon inte står på det."nejdå säger h*n, det tror jag inte. inte vad jag kan se och känna du ska inte vara orolig." får metacam utskrivit.
på söndagen står hästen bättre på benet, har ingen feber och är pigg. äter bra, bajsar, kissar, dricker. jag är jätte orolig och ringer vetten som va där och säger hur läget är, hon är svullen men inte varm, H*n ber mig avvakta några dagar..tisdag, onsdag skulle jag höra av mig om det inte började vara, jag skulle inte alls vara orolig då skulle jag bara höra av mig..
måndag morgon. hästen är inte bättre, då klarar jag inte vänta mer, ringer ut en annan vet. som ringer en närliggande klinik och rådfrågar dom.
packar på hästen stall lindor på alla benen och åker till kliniken..
snabbt fick vi komma in och röntga och visst tusan va där en fraktur i bak kotan! och såret gick ända in till benet och leden! hon fick antibiotika och pencillin och smärtstillande direkt.
blev opererad tidigt i tisdags, fick sätta en skruv i sprickan, svår op och mycket skit så leden och allt spolades rent.
hon har *pepper peppar* än så länge inte haft minsta lilla feber och stödjer på benet.
nu är det att vänta och vänta och vänta för att se så hon inte får ledinfektion eller någon annan komplikation.. idag(torsdag) var första dagen man kunde andas ut en aning. men 2-3 veckor framöver är avgörande..
men hur f*n kan man vara så dum?! varför i hela friden var vi tvungna att släppa ihopa hästarna igen?! har en sån fruktansvärd skuld! vi ville ju bara att dom skulle ha vars en kompis..och dom gick hur bra som helst tillsammans för att senare bara bli så här tragiskt..
aldrig mer ska jag släppa ihopa mitt sto med en annan häst..
har levt lite i dimma sen ponnyn dog och inte riktigt varit klar i skallen men detta tar ju priset. hade jag bara TÄNKT så hade min älskade stora häst inte blivit sparkad.
och all konvalicens tid.. hur ska man hålla henne sysselsatt? hur ska man hålla igång magen? räknar med 6-8 veckor boxvila om inget annat inträffar.
jag vågar knappt hoppas att hon ska bli bra..och tanken att kanske behöva ta bort henne vågar jag inte tänka på heller. känner mig helt neutral och vill nästan bara gömma mig!
jag har tur att hon står 15 min bil väg ifrån mig så jag är hos henne 1-2 gånger om dagen och borstar, gosar och myser med henne så hon vet jag är där och inte lämnat henne..än så länge är hon sig själv.
och distriktaren är inte många glad på som lugna mig så pass mycket att jag avvakta. men dom på kliniken sa att det var bra och tur jag åkte in när jag gjorde annars hade prognosen varit sämre.
magkänslan säger allt..
lång tråd och behövde mest skriva av mig.
någon annan som haft häst med fraktur? lite tips och råd om allt tas tacksamt emot. har många hästvänner som stöttar och peppar oss, men man kan aldrig få för mycket info eller tips eller om någon varit i samma sits..
visst ja dom har även skickat iväg prover från såret osv.. tagit odling och allt.. bara att hålla tummarna!!
hon måste klara sig!
kämpa på min vackra! vi klarar detta tillsammans!
Tillsammans med henne gick en äldre ponny som vi prova släppa ihopa med min stora häst. 2:a dagen sparka dom varann, inget allvarligt men min fick gå på metacam i 5 dagar. vi sära på dom direkt.
efter 2 veckor försökte vi igen i tron på att dom gjorde upp innan.
allt frid och fröjd. la inte ett öra tillbaka åt varann när dom fick lunch hö osv.
MEN i lördags när jag kalla på min stora häst så kom hon inte, klockan var 18.00 och det var mörkt, kallade igen och jag fick en gnäggning av henne men såg inte henne. redan här kände jag paniken att något var fel, när jag hitta henne fick hon som vanligt en morot, tog på grimman och hon hoppar efter mig 3 steg då märker jag att hon inte vill stödja på vänster bak, försöker lysa med mobilen och ser blod och att hon står på tån.
ringer i panik djursjukhuset och frågar vad jag ska göra, får inte lasta henne om inte en veterinär spjälar benet.
ringer ut distriktare som får ge henne smärtstillande så vi får in henne i stallet.
hon vägra gå innan, vi försökte över 1 timme att få in henne innan h*n kom och gav henne spruta.
väl inne så sköljer och tvättar h*n såret och syr, h*n tror inte att det är mer än köttsår och att inget är brutet... jag frågar flera gånger om verkligen inget är sönder,krossat eller har gått intill leden eftersom hon inte står på det."nejdå säger h*n, det tror jag inte. inte vad jag kan se och känna du ska inte vara orolig." får metacam utskrivit.
på söndagen står hästen bättre på benet, har ingen feber och är pigg. äter bra, bajsar, kissar, dricker. jag är jätte orolig och ringer vetten som va där och säger hur läget är, hon är svullen men inte varm, H*n ber mig avvakta några dagar..tisdag, onsdag skulle jag höra av mig om det inte började vara, jag skulle inte alls vara orolig då skulle jag bara höra av mig..
måndag morgon. hästen är inte bättre, då klarar jag inte vänta mer, ringer ut en annan vet. som ringer en närliggande klinik och rådfrågar dom.
packar på hästen stall lindor på alla benen och åker till kliniken..
snabbt fick vi komma in och röntga och visst tusan va där en fraktur i bak kotan! och såret gick ända in till benet och leden! hon fick antibiotika och pencillin och smärtstillande direkt.
blev opererad tidigt i tisdags, fick sätta en skruv i sprickan, svår op och mycket skit så leden och allt spolades rent.
hon har *pepper peppar* än så länge inte haft minsta lilla feber och stödjer på benet.
nu är det att vänta och vänta och vänta för att se så hon inte får ledinfektion eller någon annan komplikation.. idag(torsdag) var första dagen man kunde andas ut en aning. men 2-3 veckor framöver är avgörande..
men hur f*n kan man vara så dum?! varför i hela friden var vi tvungna att släppa ihopa hästarna igen?! har en sån fruktansvärd skuld! vi ville ju bara att dom skulle ha vars en kompis..och dom gick hur bra som helst tillsammans för att senare bara bli så här tragiskt..
aldrig mer ska jag släppa ihopa mitt sto med en annan häst..
har levt lite i dimma sen ponnyn dog och inte riktigt varit klar i skallen men detta tar ju priset. hade jag bara TÄNKT så hade min älskade stora häst inte blivit sparkad.
och all konvalicens tid.. hur ska man hålla henne sysselsatt? hur ska man hålla igång magen? räknar med 6-8 veckor boxvila om inget annat inträffar.
jag vågar knappt hoppas att hon ska bli bra..och tanken att kanske behöva ta bort henne vågar jag inte tänka på heller. känner mig helt neutral och vill nästan bara gömma mig!
jag har tur att hon står 15 min bil väg ifrån mig så jag är hos henne 1-2 gånger om dagen och borstar, gosar och myser med henne så hon vet jag är där och inte lämnat henne..än så länge är hon sig själv.
och distriktaren är inte många glad på som lugna mig så pass mycket att jag avvakta. men dom på kliniken sa att det var bra och tur jag åkte in när jag gjorde annars hade prognosen varit sämre.
magkänslan säger allt..
lång tråd och behövde mest skriva av mig.
någon annan som haft häst med fraktur? lite tips och råd om allt tas tacksamt emot. har många hästvänner som stöttar och peppar oss, men man kan aldrig få för mycket info eller tips eller om någon varit i samma sits..
visst ja dom har även skickat iväg prover från såret osv.. tagit odling och allt.. bara att hålla tummarna!!
hon måste klara sig!
kämpa på min vackra! vi klarar detta tillsammans!