Ett rop från en olycklig...

[Scata]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Känns inte som du läst start-inlägget... eller något annat inlägg heller för den delen

 

[Eliza]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Hej hej här har du en till..
Jag har i grunden en psykisk sjukdom de inte får ordning på medicinering på, vilket gör att jag aldrig riktigt har ork.
Känner mig som en urlakad disktrasa. Dels av grundproblematiken och dels för rätt medicinering inte hittas ( hållt på över ett år )
För några månader sedan började kroppen bråka ytterligare och organen började utan uppenbar anledning svikta.
Sedan blev min kropp allergisk mot sig själv kort förklarat.
Jag har väldigt svårt att få i mig mat och har spenderat mycket tid på sjukhus,men hade jag inte haft hästarna i tankarna och min sambo tror jag min kropp gett upp helt.

Men de ständiga dåliga samvetet, att man önskade att man orkade mer.
Att man var "normal"
Ja, att slå på sig själv är man bra på..
Fy fan..
Kram på er

 

[skogaliten]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Jag med!

Efter min TBE-sjukdom, så har jag värk, nervsmärtor, och har kronisk trötthet m.m., som ibland är värre och ibland lite bättre.

Varje dag, så inbillar jag mig att en bra, lite längre, period ska börja i morgon, och då ska jag jag lyckas få igång hästarna ordentligt, och våga rida i sadel igen, men tyvärr blir det inte så...

Trött som hundan är jag om dagarna och de lilla jag ändå gör med hästarna och djuren tröttar ut mig fullständigt. Ändå tror jag, att utan hästarna, och drömmarna och planerna runt hästarna, så skulle jag vara så mycket sämre...

Det skulle helt enkelt inte finnas något längta efter...