Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

[Kalaspinglan]

Jo då. Filip 11,5 månad har ett jäkla humör (precis som sin far hade som barn).

Idag när jag skulle ta en pinne ifrån honom som han inte fick leka med bröt han ihop, slängde sig på golvet och började skrika.. och fortsatte skrika tills inget ljud längre kom... läpparna blev blåa och inget mera ljud. Jag lyfter upp honom och han känns nästan livlös. Får ingen kontakt med honom och ropar på sambon, som tar över. Långsamt börjar han andas igen men är helt "off". Sitter i sambons knä i tre fyra minuter innan han ger ifrån sig något ljud igen. Långsamt började han bli sitt "vanliga" jag igen.

Skrikit sig blå har han gjort tidigare, men inte så han "tuppat av".

Usch, så otroligt otroligt läskigt. Nu gick ju allt bra, men jag är fortfarande lite chockad... Ungjäkel...

 

[paradiset]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Det kallas för affektkramp och är ofarligt men nog så obehagligt!! Det går över framemot 2 årsåldern och beror på en omognad och stark vilja eller stark rädsla. I min sons fall båda delarna. Har dock bara hänt en 4 ggr ca och man kan avstyra det genom att inte skrika när han slår sig så han blir räddare och ta upp honom och vyssja honom bort från den där gränsen de kommer till annars. Phu vilken vilja min son har oxå!

 

[bananabambi]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Affektanfall kallas det, min son har det också. Han får det oftast när han blir vansinnigt arg/ledsen, och nästan alltid i kombination med att han är väldigt trött eller har feber. En gång har han fått kramper dessutom, annars svimmar han bara och blir borta några sekunder innan han vaknar igen.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=734211&highlight=affektanfall

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=789446&highlight=affektanfall

Det ser otäckt ut, men det är ofarligt. Viktigt att tänka på om anfallen kommer då barnet starkt vill något, är att inte låta rädslan för anfallen göra att de får sin vilja igenom. Barn kan lätt lära sig utnyttja sina föräldrars rädsla för anfallen.

Jag kan t.ex. avleda anfallen genom att prata om något annat än det vi ska göra. Han kan bli så hemskt ledsen när han är dålig i magen, och då är blöjbytena en pärs eftersom han ibland är sårig i rumpan. Jag låter honom inte slippa bytena, men avleder honom med en leksak eller prat.

Googla på det så kan du läsa om det på t.ex. sjukvårdsguiden.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Tack för ditt svar!
Jasså, Filip är alltså inte ensam i klubben för "barn med ett jäkla humör". Skönt...
Läste lite på webben om "affektkramp" och det stämmer bra in på hur han reagerade idag. Skönt att läsa att det inte är farligt. Känner att jag kommer att bli lite rädd för att ta konflikter med honom här framöver... får försöka "byteshandla" kanske, när det gäller saker han tagit som han inte får ta.
Eller hur tusan ska man göra? Hur gör du?

 

[bananabambi]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Det värsta är om du som förälder blir konflikträdd. Det blir en ond cirkel, han blir ännu mer osäker och kan till slut lära sig att det lönar sig att bli "hysterisk", eftersom mamma/pappa blir så rädda då.

Det bästa är om du som förälder är konsekvent, och är tydlig med vad han får och inte får göra. Som alltid annars med . Du kommer lära dig var gränsen går, och då kanske du kan avleda genom att lyfta bort honom, prata med honom eller blåsa honom i ansiktet om du ser att han inte andas.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Nu har jag läst dina trådar, och hunnit läsa mer på Internet.

Jag förstår att det är viktigt att vara "som vanligt", så att han inte lär sig att detta är ett bra sätt att få som han vill. Men just nu känns det lite ... obehagligt. Har varit inne fyra gånger och lyssnat att han andas sedan han somnade för kvällen....

Filip har varit väldigt grinig hela dagen. Jag tempade honom, men han hade ingen feber. Men ändå tycker jag han varit "inte sig själv". Kanske är det så att dessa anfall kommer när han är sjuk/trött? Låt oss hoppas att det inte händer igen.

Fråga: Har ni informerat BVC om anfallen? Bör jag göra det?

 

[Rina]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Min son hadde också affektkramper, det är väldigt otäckt men ofarligt. det kan fortsätta tills de är över två år men det tonar ner med tiden. Min son är fem år men kan fortfarande tappa andan när han är arg men det går fort över fort. Det viktigaste är att du eller din sambo är lugn och håller om honom när han får affektkrampen. Blås i munnen så retar ni luftvägarna och kan få igång andningen igen. Behandla honom som vilket barn som helst och tänk inte på att han kan få affektkramper. Bytes handla absolut inte, då kan det förstärkas. Våga ta konflikterna så han lär sig hantera konflikter och sin ilska. Det är oerhört svårt och man vill till varje pris undvika att dom får affektkramp men i längden så vinner barnen på det. Om man undviker konflikter och byteshandlar så kan de till slut få affektkramp för minsta lilla. Jag fick rådet att hålla om min son och hålla fast honomnär han blev sådär arg det hjälpte ganska fort och han började lära sig kontrollera sin ilska men han har fortfarande humör så det räcker och blir över. Tänk på att blodsockert sjunker vid affektkramp.

 

[bananabambi]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Jag tog upp det på BVC när jag var där på kontroll, mest för att ha det sagt. Men det var ingenting de behövde veta på stört, eftersom det inte går att göra något åt.

Jag tog även upp det med läkare när jag var där i annat ärende, men även där fick jag samma svar. Så länge det inträffar någon gång ibland (exakt hur ofta som menas vet jag inte) är det ingen fara.

Min son blir väldigt trött efter anfallen, de har hitills bara skett på kvällarna, så han somnar som en stock efteråt. Han blir också lite avslagen och däven efteråt, men inte slö eller likgiltig, utan bara lite, tja, "off". Han får som sagt anfallen när han är väldigt trött/febrig.

Jag tyckte att anfallen var obehagliga, men jag var aldrig rädd, inte ens när han fick det första gången. Dock tyckte jag att kramperna var läskiga eftersom de påminde så om epileptiska anfall .

 

[Rina]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Min son fick ont i huvudet efter han fått en affektkramp och han blev väldigt trött. Det är ingen riska att han får affektkramp när han sover så andas ut. Jag informerade BVC men det berodde på att han fick göra EEG för att utesluta epelepsi eftersom han krampade vid ett tillfälle. BVC hade inga råd att ge men det hadde barnläkaren vi träffade vid 1,5 års kontrollen.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Tusen tack för era svar. Jag känner mig faktiskt mycket lugnare nu. Framför allt när man vet vad det är... och har fått konkreta tips på hur jag ska bete mig när de uppkommer!
Vi ska på ettårskontroll om två veckor, jag nämner det för läkaren och BVC-sköterskan då, bara för att...

 

[paradiset]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Jag beter mig precis som vanligt! Men jag är ju van vid storebror, han har inte detta men skriker högt och länge!! Lillebror skriker högt men slutar fort så jag tål hans utbrott mycket bättre dessutom. DEt har medfört att han har lärt sig att han INTE får som han vill med mamma, vis som man är med barn nr 2...men tro inte att han inte försöker! Han är väldigt manipulativ och ger sig bara för stunden för att sedan göra om det igen för att testa...tycker lite synd om alla mindre envetna mammor än jag här inne på buke som fått barn i nov mån Skorpioner är de allt Men därimellan så fruktansvärt älskvärda och lugna att det gäller att inte bli lurad av dem =)

 

[havreflinga]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

får försöka "byteshandla" kanske, när det gäller saker han tagit som han inte får ta

Det är väl ett bra alternativ, oavsett om barnet riskerar att tuppa av eller inte. Barn (inte vuxna heller) gillar inte att bli bryskt avbrutna i sin sysselsättning. Klart man blir förbannad!

Hos oss funkar det oftast med en förklaring, t ex "den är smutsig/vass/ömtålig" och sen en uppmaning om att han ska lägga tillbaka den/ge den till mig eller liknande.

När han är på sitt busigaste humör lyser trotsen ur ögonen på honom. Då måste vi ta ifrån honom grejen, men sedan rikta hans uppmärksamhet mot något annat kul.

Han har aldrig tuppat av, men sedan han var pytteliten blir han blå om läpparna och slutar andas ifall han skriker riktigt upprört.

 

[No1]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Kul att läsa om att det är ngt som existerar.
Jag skrek så jag svimmade när jag var bebis.
Enbart när just min pappa tog upp mig i famnen dessutom.
Det gick, som någon skrev, över på något år.

 

[Brandgul]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Men ibland måste nej vara NEJ. Allt kan inte alltid vara förhandlingbart hela tiden. Det är inget som växer bort. Jag har haft 5-åringar som beter sig som bebisar just för att de aldrig fått lära sig att nej faktiskt är nej. Jag ryser när jag hör att allt ska förhandlas. Det blir enorma konflikter när barnen blir äldre. Det är bättre att ta dem när barnen är små än när de är större och mycket mer oahanterliga.

 

[havreflinga]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Jag ryser när jag hör att allt ska förhandlas.

Nej, förhandlas låter inget kul. Men förklaras. Jag tror att de flesta människor känner sig kränkta när något bara tas ifrån dem, utan att de får veta varför. Jag tror ju knappast ungarna leker med "fel" pinnar/bär ömtåliga saker/öppnar olämpliga lådor o s v bara för att jävlas. De vet inte att de gör fel.

 

[TinyWiny]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Men ibland måste nej vara NEJ. Allt kan inte alltid vara förhandlingbart hela tiden. Det är inget som växer bort. Jag har haft 5-åringar som beter sig som bebisar just för att de aldrig fått lära sig att nej faktiskt är nej. Jag ryser när jag hör att allt ska förhandlas. Det blir enorma konflikter när barnen blir äldre. Det är bättre att ta dem när barnen är små än när de är större och mycket mer oahanterliga.

Femåringarjag har träffat äldre barn än så som beter sig likadant.
Barn som klättrar upp på garage taket och hotar med att "de minnsan tänker ramla ner så kanske du saknar mig sen när jag är död och önskar att du gjort som jag ville"

Nej är ett nej är ett nej!!!!!
Förklaring självklart men ett nej ska alltid betyda nej

Klara regler ger trygga självsäkra barn

 

[bananabambi]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Mina vänner som också har barn tycker att jag är jobbigt principfast mot mina barn. Men jag har gått in för att det jag säger gäller. Punkt. Sedan blir det ofta protester och skrik, men jag är benhård.

Däremot väljer jag mina strider, allt är inte förbjudet. Och jag kan kompromissa. Men har jag sagt nej så gäller det. Inbillar mig att jag har tillbaka det senare. Ibland kan jag dock nreta mig på min principfasthet, just eftersom jag ibland kan säga nej av vana, när jag sedan tänker efter så kanske sonen kunde ha fått det han ville trots allt. Det händer inte speciellt ofta, men har det hänt så står jag fast vid mitt nej men ger något liknande när sonen slutat tjata efter det förstan

Dessutom, säger pappa nej och jag tycker det kanske är fel just då, så ändrar jag inte på hans beslut ävden om jag inte håller med. Så det inte lönar sig att gå till den andre föräldern om man inte får som man vill.

Jag förklarar varför det är nej/som mamma bestämmer, men vill inte sonen lyssna eller göra som jag säger så tjatar jag inte, utan visar med handkraft vad jag vill. (Alltså t.ex tar ifrån honom om han inte vill ge mig något olämpligt han tagit, eller lyfter in honom i bilen om han inte kommer själv.)

 

[havreflinga]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Mina vänner som också har barn tycker att jag är jobbigt principfast mot mina barn. Men jag har gått in för att det jag säger gäller. Punkt. Sedan blir det ofta protester och skrik, men jag är benhård.

Principfast är för mig ett negativt ord. Jag tänker på den typen av människa som måste hålla på sin sak, även om h*n innerst inne inser att det är fel. När principer blir viktigare än förnuft, empati och logik.

Jag tänker mig oxå att man lättare blir fast i gamla rutiner och invanda beteenden om man är väldigt principfast, för man är mer fokuserad på att driva igenom det man sagt, än på att lösa problem.

Däremot tycker jag att tydliga gränser är viktigt. Men i mina ögon är det inte samma sak som principfasthet.

Jag håller hårt på vad jag vill/inte vill. Vad jag personligen kan acceptera. Men det betyder inte alls att jag anser att mitt ord är lag.

 

[TinyWiny]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Om det är så att du ofta kommer på att nejet borde varit ett ja så be om betänke tid

När mina barn frågar något, så säger jag ofta att jag behöver fundera på det en stund.

Mina barn tjatar aldrig, de vet att nej betyder nej.

Däremot om det lutar åt ett nej så kan jag be dem "debattera" för sin sak, och då är det ju fritt fram för mig att ändra mig om jag tycker efteråt att -ok var det därför

Nu vet jag inte hur gammla ditt/dina barn är men debattering började jag med tidigt, när de var i 3-4 års åldern.

Det stärker barnen att kunna tala för sin sak och det blir inget tjafs, för då kan jag förklara min ståndpunkt också och de förstår varför jag svarar nej.

 

[bananabambi]

Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")

Han är 1.5 år

Men det där med betänketid var smart