2014 sa jag upp mig från mitt älskade jobb (efter att ha diskuterat tjänstledighet osv tyckte jag uppsägning kändes bättre dock) i Sverige för att åka till Australien i 6 mån - 1 år.
Sedan dess har jag varit jorden runt samt träffat mannen i mitt liv och vi är nu "permanent" bosatta som sambos på en ö i norra qld sedan ca 1.5 år tillbaka.
Jag jobbar på ranch och han som kock (om någon missat det så råkade han ut för en ryggskada runt jul och blivit opererad och sedan ett par veckor tillbaka slussas han nu sakta tillbaka till jobb, och det går riktigt bra).
Iafl... hamsterhjulet jag lämnade i Sverige känns som att det börjar infinna sig här nu.
Lediga dagar ligger jag på soffan eller sitter på verandan och röker...
Att bo på en liten ö kan bli väldigt litet efter ett tag. Sambo och jag har alltid ca var sjätte månad gjort något kul, stuckit iväg på event/long weekend mm. Pga hans rygg så har vi inte varit iväg från ön sedan november förra året.
Hade biljetter i mars till F1 i Melbourne men kunde inte åka pga hans tillstånd, helt förklarligt.
Jag börjar krypa på väggarna. Vi brukar gå till puben ett par ggr i veckan för att äta, dricka, spela biljard, spela några dollar på hästar, träffa vänner, lyssna på live band osv osv... senaste 2-3 veckorna har jag inte känt igen mig själv efter ett par glas vin. Jag är ingen stordrickare utan tar ett glas för jag tycker det är gott.
Iafl jag har typ börjat "gå på folk" och startat värsta diskussioner och sas gjort en höna av en fjäder flera gånger senast tiden.
Slutar med att jag blir arg inombords och går hem. Ibland har jag brutit ihop och bölat nån timme hemma men sen gått och lagt mig och allt är bra nästa morgon.
Igår hände samma sak och det är nog tredje eller fjärde gången nu på ca 3 veckor och nu funderar jag seriöst vad det är för fel på mig.
Jag vill inte dricka in public igen om jag ska bete mig idiotiskt. Men då vill jag heller inte gå dit alls. Vilket egentligen inte rör mig i ryggen. Men. Det är ju mycket roligt där med, alltså innan jag 'flippar'.
När det kommer till social kompetens vinner min sambo med hästlängder. Jag är inte dålig på det men jag är totalt ointresserad av andra människor och många samtal känns för mig meningslösa. Jag gillar inte att prata om mig själv heller.
Jag funderar på varför jag gör som jag gör? Är det all press från tidigare i år att försökt hålla min sambos humör uppe eller är det att jag/vi inte lämnat ön på så länge eller varför känner jag mig så frustrerad men inte vet på vad?
Jag och sambo har pratat om det här och han tycker inte det är nån stor grej och han kommer alltid 'have my back".
Jag känner ju att jag lämnat honom i sticket några gånger när jag bara lämnat efter att ha blivit upprörd (över egentligen ingenting)....
Fan att en aldrig kan vara nöjd...
Sedan dess har jag varit jorden runt samt träffat mannen i mitt liv och vi är nu "permanent" bosatta som sambos på en ö i norra qld sedan ca 1.5 år tillbaka.
Jag jobbar på ranch och han som kock (om någon missat det så råkade han ut för en ryggskada runt jul och blivit opererad och sedan ett par veckor tillbaka slussas han nu sakta tillbaka till jobb, och det går riktigt bra).
Iafl... hamsterhjulet jag lämnade i Sverige känns som att det börjar infinna sig här nu.
Lediga dagar ligger jag på soffan eller sitter på verandan och röker...
Att bo på en liten ö kan bli väldigt litet efter ett tag. Sambo och jag har alltid ca var sjätte månad gjort något kul, stuckit iväg på event/long weekend mm. Pga hans rygg så har vi inte varit iväg från ön sedan november förra året.
Hade biljetter i mars till F1 i Melbourne men kunde inte åka pga hans tillstånd, helt förklarligt.
Jag börjar krypa på väggarna. Vi brukar gå till puben ett par ggr i veckan för att äta, dricka, spela biljard, spela några dollar på hästar, träffa vänner, lyssna på live band osv osv... senaste 2-3 veckorna har jag inte känt igen mig själv efter ett par glas vin. Jag är ingen stordrickare utan tar ett glas för jag tycker det är gott.
Iafl jag har typ börjat "gå på folk" och startat värsta diskussioner och sas gjort en höna av en fjäder flera gånger senast tiden.
Slutar med att jag blir arg inombords och går hem. Ibland har jag brutit ihop och bölat nån timme hemma men sen gått och lagt mig och allt är bra nästa morgon.
Igår hände samma sak och det är nog tredje eller fjärde gången nu på ca 3 veckor och nu funderar jag seriöst vad det är för fel på mig.
Jag vill inte dricka in public igen om jag ska bete mig idiotiskt. Men då vill jag heller inte gå dit alls. Vilket egentligen inte rör mig i ryggen. Men. Det är ju mycket roligt där med, alltså innan jag 'flippar'.
När det kommer till social kompetens vinner min sambo med hästlängder. Jag är inte dålig på det men jag är totalt ointresserad av andra människor och många samtal känns för mig meningslösa. Jag gillar inte att prata om mig själv heller.
Jag funderar på varför jag gör som jag gör? Är det all press från tidigare i år att försökt hålla min sambos humör uppe eller är det att jag/vi inte lämnat ön på så länge eller varför känner jag mig så frustrerad men inte vet på vad?
Jag och sambo har pratat om det här och han tycker inte det är nån stor grej och han kommer alltid 'have my back".
Jag känner ju att jag lämnat honom i sticket några gånger när jag bara lämnat efter att ha blivit upprörd (över egentligen ingenting)....
Fan att en aldrig kan vara nöjd...
