Sv: Erlichia.
Mina hästar har båda haft akut ehrlichios och inte fått några men. Ehrlichios finns inte i kronisk form, men det är tywärr alldeles omöjligt att pränta in detta i skallen på hästfolk... Jag anser att ehrlichios öwerdiagnosticeras ordentligt - många hästar har antikroppstiter (=inte liktydigt med sjukdom) men är inte PCR-positia. Ändå sägs de, felaktigt, ha ehrlichios. Orsaken tror jag är att man inte lyckas hitta grundorsaken till warför hästen är knackig.
Man behandlar med tetracyklin som botar i stort sett wilken infektion som helst samt har en positw effekt på bla senor, gärna kompletterat med kortison. Och hästen blir bättre - dock bara tillfälligt, för den antiinflammatoriska effekten leder bara till en tillfällig förbättring. Grundproblemet finns kwar.
Hästen "insjuknar" alltså igen och hästens ägare tror att den har "kronisk ehrlichios".
Däremot kan hästar få komplikationer efter ehrlichios med inflammationer i lederna som werkar wara autoimmunt. Dessa hästar blir inte alltid återställda.
Fast min herre är en av de där med 'kronisk'.
Den akuta fasen kom troligen (enl vet) i februari. Han hade ett spiktramp och var rejält dålig, men på bättringsvägen (stod på behandling med penovet, hippotrim, lokal behandling i hoven samt NSAID. Plötsligt kom ett bakslag, som ingen kunde förklara. Över 40 graders feber, alla fyra benen tvärsvullnad, han la sig och blev liggande, apatisk. Vände efter något dygn.
Sen gick det åt rätt håll, och vi tänkte inte mer på det. I april när han var friskförklarad och igångsättningsklar kändes han inte helt hundra, fick vila lite mer, men samma visa i maj. In på klinik.
Polyartrit, 5 leder, 3 ben. Ryggöm. Man ville inte spruta så många leder på en så ung (5 år) häst som inte hade någon anledning att rasa ihop så. Ryggrtg visade näraliggande tornutskott, övrigt rtg ren. Beh med finadyne, vila och rehab. Ingen effekt. Symptomen tilltog, han fick mer synlig hälta, som vandrade runt från ben till ben hipp som happ. Han fick balansproblem i galopp, föll ur, blev personlighetsförändrad.
For in och ut på kliniken hela sommaren, blev sämre och sämre, de hade fortfarande inga svar. Man bedövade, man kontraströntgade, man provade olika behandling, man tog ledvätskeprov osv, men det var som att gå in i en vägg - ingenting hjälpte och inte ett steg närmare diagnos eller ens ett varför i hela friden hästen var dålig.
I slutet av september krävde jag B/E-prov, 'övertalad' av folk på Buke, jag ansåg icke-akut erlichios vara en modediagnos då. Provat visade en titer på 1:160 för erlichios, dvs positiv men låg. SLU ansåg 'inga symptom', och där stod jag. Det de hade kvar att erbjuda var avlivning.
Ringde annan klinik, som efter första fjärdelen av samtalet i princip började 'fylla i' (har den varit ryggöm? Ändrat temperament? osv osv). De ansåg det var skolboksexempel på icke-akut erlichios och han kom in för behandling.
När han skrevs in kunde han inte galoppera på lina, rörde sig piss, hade böjreaktion lågt runt om och var allmänt nere.
Behandlades i 6 dygn med tetracyklin.
Dagen han skrevs ut var glimten i ögat tillbaka, han var ren på böjprov, galopperade utan problem på lina. Lite stel, fick tre dagar opticortentabletter. Vi såg aldrig tillbaka efter det, och han hade inga problem framöver, vilket kliniken i efterhand erkände att det var mer än de kunde hoppas.
Jag brukar säga att jag inte kan garantera om/att det var erlichios, eller galopperande djungelfeber, men vad det än var så hjälpte tetracyklinet. Och permanent. Och det finns ju fler hästar med 'kronisk erlichios' med samma story, och jag har många gånger funderat VAD det är de lider av - erlichios eller typ galopperande djungelsjuka?
