Ensamstående småbarnsförälder...

[Jane_Done]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

"Din pappa valde att jobba borta". Är inte det också ett val?

 

[Petruska]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Jag valde att lämna din pappa för han jobbade borta -istället för att vara arbetslös- på veckorna så att ni nu istället kan träffa varannan helg och vissa semesterveckor istället?

Felformulerat.

Det heter: Din pappa valde att inte ägna sig åt dig och mig, vilket vårt förhållande inte höll för.

Dessutom är jag rätt intresserad av vad man lär barnen, och jag vill under inga omständigheter lära mina barn att män/pappor är såna som är borta på jobbet och mammor/kvinnor är såna som är hemma och passar barn.

De signalerna ser jag som katastrofala, oavsett om barnen är flickor eller pojkar.

 

[Petruska]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

En veckovis bortavarande pappa väljer oftast inte själv att vara borta det gör samhället och ekonomin i familjen.
Att diskvalificera en pappa i det läget och hellre leva ensam tycker jag är hårt.

Jag vet inte var du bor men gissar att du bor i en storstadsregion? Kanske är det där skillnaden i våra synsätt finns?
I en stad har du möjlighet att byta arbetsplats och ändå bo kvar, den möjligheten finns sällan i vår värld, glesbygden.

Mitt resonemang handlar inte om vem som har det jobbigast.

Mitt resonemang handlar om att dela, samt om vad man lär barnen. Att lära barnen att barn-hem-mamma hör ihop och att borta-jobb-pappa hör ihop, tycker jag är fel och jag kritiserar det när jag ser det, om jag orkar.

Jag kommer från en familj som är så spridd att jag inte har någon plats jag kan se som min hembygd, jag har inte ens ett entydigt hemland, och jag har två modersmål. Min familj (om man räknar de närmaste släktingarna) sammanlagt har fyra modersmål, med engelska som gemensamt språk. Vi bor i fem olika länder, i två världsdelar. Det har sett ut så i flera generationer.

Att bo kvar på platser som inte kan försörja mig, är alltså en ganska konstig sak för mig att förvänta sig av livet. Man får väl flytta.

Själv hoppas jag att nästa längre anställningsprojekt blir i Europa, inte USA. (Jag har numera i princip vuxna barn.)

Det enda godtagbara skäl jag kan komma på för en far att inte ta sitt ansvar nära barnet är sjukdom, tror jag. Men givetvis gör andra som de vill, det är dock inte min skyldighet att tycka att andras förklaringar berättigar vad de lär sina barn.

 

[Trygg]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Felformulerat.

Det heter: Din pappa valde att inte ägna sig åt dig och mig, vilket vårt förhållande inte höll för.

Dessutom är jag rätt intresserad av vad man lär barnen, och jag vill under inga omständigheter lära mina barn att män/pappor är såna som är borta på jobbet och mammor/kvinnor är såna som är hemma och passar barn.

De signalerna ser jag som katastrofala, oavsett om barnen är flickor eller pojkar.

Men det omvända är ok?
Att mamman jobbar borta men pappan är hemma?

Kan inte tolka det annorlunda än att genusperspektiv genomsyrar de flesta av era åsikter!

Självklart är det ultimata att man har båda föräldrarna hemma. Inte bara för barnets skull!
Men om någon av föräldrarna under en period i barnets liv jobbar borta där alternativet kanske är arbetslöshet så anser ni att det är BÄTTRE för barnet att man låter det träffa den andra föräldern ÄN mer sällan!!!

Men som sagt, om det nu var en kvinna som hade blivit arbetslös och var tvungen att ta ett arbete 30 mil bort pga de nya reglerna.
Är det lika ok att pappan vänder på det och kallar den som arbetar för svikare och därför avbryter förhållandet med argument som att "Din mamma valde att inte ägna sig åt dig och mig"

Kanske din egenupplevda rotlöshet gör att du har de åsikter som du har?
Vi som har överlevt -och gjort det bra- med föräldrar som periodvis har arbetat borta har kanske en annan synvinkel?

Vid vilken ålder tycker du att det är ok att en av föräldrarna arbetar borta på veckorna?

 

[åke]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Jaha. Så du menar att fjärrchaufförer, sjömen mm inte skall skaffa barn alls då? Hur tycker du att alla kvinnor som jobbar på sjön skall göra? Ska dom med avstå från att skaffa barn? Min sambo var fjärrchaufför då baren var små. Ibland kunde han vara borta en vecka. Ibland 2 veckor. Ibland 2 dagar. Gör det han till en sämre pappa när han är han är hemma och lägger massa tid på barnen. Jag tror nog att min sambo har lagt mer timmar på sina barn än vad du har gjort. Varför skulle han svika sin familj bara för att han jobbar? Är man en svikare som drar in en REJÄL lön så barnen kan ha sin mamma hemma jämt. Är han en svikare som jobbar borta så han kan ta ledigt i 4 månader och ängna sig åt barnen?
Undra om du är som man ska i skallen.

 

[åke]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Men det omvända är ok?
Att mamman jobbar borta men pappan är hemma?

Kan inte tolka det annorlunda än att genusperspektiv genomsyrar de flesta av era åsikter!

Självklart är det ultimata att man har båda föräldrarna hemma. Inte bara för barnets skull!
Men om någon av föräldrarna under en period i barnets liv jobbar borta där alternativet kanske är arbetslöshet så anser ni att det är BÄTTRE för barnet att man låter det träffa den andra föräldern ÄN mer sällan!!!

Men som sagt, om det nu var en kvinna som hade blivit arbetslös och var tvungen att ta ett arbete 30 mil bort pga de nya reglerna.
Är det lika ok att pappan vänder på det och kallar den som arbetar för svikare och därför avbryter förhållandet med argument som att "Din mamma valde att inte ägna sig åt dig och mig"

Kanske din egenupplevda rotlöshet gör att du har de åsikter som du har?
Vi som har överlevt -och gjort det bra- med föräldrar som periodvis har arbetat borta har kanske en annan synvinkel?

Vid vilken ålder tycker du att det är ok att en av föräldrarna arbetar borta på veckorna?

Jag vill minnAs att petruska uppmanade en inne på S att ta ett jobb 35 mil bort. Vilket innebar veckopendling.(mån-tors) Men jag kan ha fel där.

 

[åke]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Undra jag om tex. Enyas barn hålle med dig. Det finns faktiskt barn som hellre träffar sin pappa 2-3 ggr i veckan i stället för varannan helg.

 

[Petruska]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Men det omvända är ok?
Att mamman jobbar borta men pappan är hemma?

Nej. Varför skulle det vara det?

Kan inte tolka det annorlunda än att genusperspektiv genomsyrar de flesta av era åsikter!

Tja, TS skrev om sin mans arbete borta, Mimmipigg och ameo också. Det kan vara en slump. Eller inte.

Men om någon av föräldrarna under en period i barnets liv jobbar borta där alternativet kanske är arbetslöshet så anser ni att det är BÄTTRE för barnet att man låter det träffa den andra föräldern ÄN mer sällan!!!

Eller inventera alternativen mer grundligt, kanske?

Är det lika ok att pappan vänder på det och kallar den som arbetar för svikare och därför avbryter förhållandet med argument som att "Din mamma valde att inte ägna sig åt dig och mig"

Javisst.

Kanske din egenupplevda rotlöshet gör att du har de åsikter som du har?

Nja, jag är inte direkt rotlös. Snarare trygg nog att inte vara så intensivt bunden till en viss plats att det går före allt att bo just där.

Vi som har överlevt -och gjort det bra- med föräldrar som periodvis har arbetat borta har kanske en annan synvinkel?

Som sagt ser jag inte det här som en fråga om att klara sig i livet, utan om vad man lär barnen. Samt om att dela. Dessa saker hänger förstås ihop.

Vid vilken ålder tycker du att det är ok att en av föräldrarna arbetar borta på veckorna?

Vet inte. Men spädbarnstiden är nog den sämsta (trots att det enligt min erfarenhet är enkelt att ta hand om ett ammande spädbarn) - den anknytning som pappan då missar, tror jag är väldigt svår att ta igen. Plus att det är då man landar som familj, mönster sätts.

 

[Petruska]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Undra jag om tex. Enyas barn hålle med dig. Det finns faktiskt barn som hellre träffar sin pappa 2-3 ggr i veckan i stället för varannan helg.

Jag vill inte blanda in Enya och hennes barn i detta. Jag ser inte heller kopplingen.

Den andra meningen förstår jag inte i sammanhanget.

 

[Petruska]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Hur tycker du att alla kvinnor som jobbar på sjön skall göra? Ska dom med avstå från att skaffa barn?

Själv har jag valt bort ett yrke innan jag fick barn, just för att jag insåg att det inte skulle kunna kombineras med barn på ett för barn bra vis.

Efter att jag fick barn har jag valt bort flera attraktiva jobbgrejer av barnskäl - det handlar om utlandsvistelser och liknande. Jag valde bort detta med lätt hjärta, för jag vill vara med mina barn. Även om lönen blir hälften så stor på det viset.

En man som valde annorlunda är inte pappamaterial i min familj, nej.

Varför det skulle vara någon direkt fördel med en hemmamamma undgår mig. Det permanentar väl än mer de lärdomar jag vill att man undviker - inte bara är pappa på jobb, mamma lever sitt liv i hemmet, typ.

Jag väljer att inte besvara din förolämpning.

 

[Trygg]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Dessutom är jag rätt intresserad av vad man lär barnen, och jag vill under inga omständigheter lära mina barn att män/pappor är såna som är borta på jobbet och mammor/kvinnor är såna som är hemma och passar barn.

De signalerna ser jag som katastrofala,

Men det omvända är ok?
Att mamman jobbar borta men pappan är hemma?

Nej. Varför skulle det vara det?

M a o så vill du inte, under några omständigheter, lära dina barn att en förälders arbete kan innebära veckopendling, det ger dom katastrofala signaler?

Skriv det istället då!

 

[Snurrfian]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

*kl*

Först en personlig kommentar, jag tycker inte att det är så hemskt med veckopendling, javisst kräver det att den som veckopendlar tar sitt ansvar när denne är hemma och lever upp till föräldrarollen, men att det skulle vara allt egenom fel det köper jag inte.

Jag är uppvuxen med en pappa som dels åkte på arbetsresor under en period och sedan jobbade borta i veckorna och kom hem på helgerna. Men när han kom hem tog han hela ansvaret, fixade mat, tvätt, bakning och oss barn, mamma fick sova ut och egen tid. Även om jag förstår att hon tyckte att det var tungt med två småbarn, ett hus mitt ute på landet som krånglade med pannan, men hon konstaterade att det var det alternativet de hade för att få det att fungera.

När sedan pappas arbete förändrades och han fick en bättre position som gjorde att han inte behövde resa på samma sätt så fick mamma chansen att jobba med det hon ville och ta plats.

Vad lärde jag mig av min uppväxt, jo att det måste vara ett givande och tagande för att få relation och familj att fungera, att komunikation är enormt viktigt och att man måste ta en rejäl strid i skolan för att hävda att man inte ljuger när man säger att det är pappa som har sytt gympapåsen och bakat bullarna.

Det är ingen drömsituation med en veckopendlande förälder, men att få det till att det är ett stort svek, det klivet är enormt långt, eller oxå har vi olika syn på vad svek innebär.

Och så en moderator kommentar:

Håll kommentarer till sak och inte till personangrepp, fortsätter det så kommer jag att agera.

 

[åke]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Själv har jag valt bort ett yrke innan jag fick barn, just för att jag insåg att det inte skulle kunna kombineras med barn på ett för barn bra vis.

Efter att jag fick barn har jag valt bort flera attraktiva jobbgrejer av barnskäl - det handlar om utlandsvistelser och liknande. Jag valde bort detta med lätt hjärta, för jag vill vara med mina barn. Även om lönen blir hälften så stor på det viset.

En man som valde annorlunda är inte pappamaterial i min familj, nej.

Varför det skulle vara någon direkt fördel med en hemmamamma undgår mig. Det permanentar väl än mer de lärdomar jag vill att man undviker - inte bara är pappa på jobb, mamma lever sitt liv i hemmet, typ.

Jag väljer att inte besvara din förolämpning.

Ja, men det är ju ditt VAL. I våran familj så diskuterar vi oss faktiskt fram till saker och ting. Det är inte så att det ligger en lapp på köksbordet där det står. ''Är i canada kommer om 3 veckor'' Vi kommer ju fram till detta valet själva. Jag vet att våra barn uppskattar att deras pappa var borta kortare perioder 2-3 veckor. Annars så skulle dom knappast minnas hur kul vi hade när vi båda kunde vara hemma i 4 månader med våra barn. Jag skulle aldrig vilja ha mina barn på dagis 7-18 och bara träffa dom på helgerna så som många har det. Men är man lite finurlig och klurig så kan man ha både ett bra jobb och barn. Tror inte att många skulle ge upp sitt drömjobb bara för att man sover i en annan säng 2-3 nätter i veckan.

 

[åke]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

M a o så vill du inte, under några omständigheter, lära dina barn att en förälders arbete kan innebära veckopendling, det ger dom katastrofala signaler?

Skriv det istället då!

Men VART ligger det katastrofala i att veckopendla då?

 

[mimmipigg]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Jag kommer från en familj som är så spridd att jag inte har någon plats jag kan se som min hembygd, jag har inte ens ett entydigt hemland, och jag har två modersmål. Min familj (om man räknar de närmaste släktingarna) sammanlagt har fyra modersmål, med engelska som gemensamt språk. Vi bor i fem olika länder, i två världsdelar. Det har sett ut så i flera generationer.

Att bo kvar på platser som inte kan försörja mig, är alltså en ganska konstig sak för mig att förvänta sig av livet. Man får väl flytta.

För mig är det precis tvärtom!
Har en mycket stabil social koppling till den mark jag trampar på.
Min karl har sin släkt här i rakt nedstigande led från 1674.
Vi har båda föräldrarna här och de är till åren och behöver viss hjälp. 350 ha skog som ska skötas och hållas efter. Vänner sen koltåldern och en alldeles underbar plats att bo på.
Vår prioritering är att kunna bo kvar! Det handlar inte om ansvar eller ickeansvar utan om högst medvetna val.
Snurrfian skrev så här:

Vad lärde jag mig av min uppväxt, jo att det måste vara ett givande och tagande för att få relation och familj att fungera, att komunikation är enormt viktigt och att man måste ta en rejäl strid i skolan för att hävda att man inte ljuger när man säger att det är pappa som har sytt gympapåsen och bakat bullarna.

Det är ingen drömsituation med en veckopendlande förälder, men att få det till att det är ett stort svek, det klivet är enormt långt, eller oxå har vi olika syn på vad svek innebär.

det skriver jan under på helt och hållet!

 

[mino]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Jag förstår inte hur vissa av er läser inläggen. Det TS frågade efter är nåt i stil med "fixar man att vara ensamstående i veckorna när man har en nyfödd". Det Petruska och några till, mig själv inkluderad, har sagt utifrån våra upplevelser och erfarenheter är ungefär "varför ska man göra det?". Man kan argumentera sig blå för gårdar som gått i släkten sen hedenhös, djur som absolut inte kan säljas, taskig arbetsmarknad, etc men man har faktiskt alltid ett val. Att hävda nåt annat är bara att förneka faktum: umgänge med barn och familj kommer inte som prio 1 för en person som inte är närvarande. Själv skulle jag aldrig välja att ge upp min del av min familj och jag skulle bli oerhört besviken på min man om han hellre prioriterade ett jobb före sin familj. Det skulle vara absolut sista lösningen där flytt, nedgång i standard, etc absolut skulle vara alternativ som kom före.

 

[Trygg]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Självklart handlar det om det fria valet!

Det jag reagerar för är att det verkar som om föräldrar som väljer att planera sin livssituation där veckopendlande ingår gör ett felaktigt val!

 

[mimmipigg]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Det är bara att konstatera att vi inte lever i samma verklighet!
I mitt liv är en familj en enhet som kämpar tillsammans att man sen fysiskt inte befinner sig under samma tak hela tiden kvittar.
Det är som att dela föräldraledighet 50/50 bara för att det ska vara rättvist bland de vuxna, barnet då?
Vår starka förankring till den plats vi bor på både med släkt, vänner och historia ger trygghet, ingen unge här skulle kunna balla ur utan att någon skulle bry sig.
Min numera vuxna dotter säger ofta, det är så skönt, jag har flera familjer, är inte den ena hemma går jag till nästa och får hjälp. I mina öron är det ett bra betyg! ...trots att husfadern jobbat borta i veckorna finns hem och trygghet.

 

[pernilla_s]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

KL

Jag var ensamstående i 9 månader efter sonens födelse. Träffade min nuvarande sambo när han var tre månader, men träffades bara på helgerna.

Jag kan säga hur jag har tyckt det var att vara själv. Det var väldigt jobbigt stundtals. Speciellt i början när man är trött och ungen sover endast korta stunder och vill äta ungefär en gång i timmen. Men det går. För det mesta var det underbart. Självklart blir det jobbigare, men vill man så går det. Jag hade ju ingen annan så det var bara att bita ihop. Det jag har märkt är att jag är tröttare nu när jag har sambo för man vet att när han kommer hem kan man vila.

Nu är jag höggravid också så det har ju en hel del med saken att göra.

Men behöver man för pengarnas skull att pappan är iväg varannan vecka så går det. Pengar kan behövas. Som sagt allt går bara man vill.

 

[Petruska]

Sv: Ensamstående småbarnsförälder...

Jag förstår inte hur vissa av er läser inläggen. Det TS frågade efter är nåt i stil med "fixar man att vara ensamstående i veckorna när man har en nyfödd".

Själv skulle jag aldrig välja att ge upp min del av min familj och jag skulle bli oerhört besviken på min man om han hellre prioriterade ett jobb före sin familj. Det skulle vara absolut sista lösningen där flytt, nedgång i standard, etc absolut skulle vara alternativ som kom före.

Och dessutom: för mig handlar frågan inte ens om att fixa det! Många skulle fixa det utan vidare, inte alla.

Min poäng är egentligen bara: vill vi leva tillsammans och dela livet med varandra - ja, i så fall verkar det vara mindre lyckat att veckopendla under bebistiden (vilket var den tid TS frågade om).

Den som vill dela och delta lämnar inte sin familj för ett jobb. Man finner en annan lösning. Flytt och/eller standardsänkning, tex.