Vad bra@TinyWiny Ingen fara, jag tog inte illa uppDet är bra att vara medveten om hur man själv påverkar sina djur och ibland rannsaka sig och kanske se det. Av mina 25-ish år med hästar har jag verkligen lärt mig vikten av kontroll på ev signaler jag sänder ut...
Men ja, mitt liv är mer eller mindre obalanserat för jämnan. Klart det påverkar. Men jag tror det är aningen mindre obalanserat med hund. Och det är ffa ingen skillnad om vi ensamhetstränar eller inte
Jag tror detta kommer lösa sig också. Får påminna mig om att hon bara är snart 5 månader gammal. Och i vardagen sitter jag inte i situationen att hon måste kunna lämnas mer än hon gör nu, vi har tid att låta det ta tid. Jag bara funderar på hur jag ska lägga upp strategin...
Det kan ju även hända att hon inte skulle gapa om jag lämnade henne hemma lika långa stunder som jag måste lämna på jobbet. Bara det att behovet inte uppstått (vill ogärna stå ute o frysa i 30 min liksom för att simulera ett ärende) men det är klart att jag kan sätta mindre mat i kongen så den tar slut snabbare, då borde jag ju märka hur det går när den tar slut...
Köpte en kamera på biltema för att kunna övervaka lämnandet. Men den var inte kompatibel med mitt mobila usb-modem, var tvungen ha router och kopplas in i. Skumt.
Jo medveten är jag också men ändå kan man hamna i att man missar det där som är så uppenbart annars när livet i övrigt är kaosartat.
Ja bara det! Att påminna sig själv att hunden inte är så gammal, vara tryggt förvissad om att när tiden (hunden) är mogen så löser det sig sålänge man tränar på i lagom lugn takt.
Jag har aldrig gjort någon grej av lämnandet. Till de hundar jag har haft och den jag har så har jag bara sagt, stanna, kommer snart, och gått. Inga extragrejer, inga godisar eller annat för det har stressat dem. När det goda har tagit slut så har de blivit oroliga. För mig är det inte konstigt att det blir så. Det blir som att jag hade lurat dem med distraktion och när distraktionen har tagit slut så slår separationsångesten till istället för att de har varit medvetna från början om att jag går och hitta lugnet i att de vet att jag kommer tillbaka men alla individer är olika och man får hitta det som fungerar bäst för sin egen hund. Säger jag "stanna, kommer snart" och är lugn med det så har de varit lugna med det (inte genast såklart men efter träning). Jag upplever att om jag säger kommandot stanna ihop med kommer snart så fungerar det bättre. Det har kommit helt naturligt för att signalera att han inte ska följa med och jag har funderat lite på om det där att få ett kommando, dvs. jag ber hunden göra något, har varit mer hjälp än jag kanske först insåg. Jag säger också en stund innan jag ska lämna att jag ska göra det och detta, att han ska vara hemma och att jag kommer sedan. Det hänger kvar sedan mina barn var små att förbereda på vad som kommer hända härnäst för jag tror det skapar trygghet att veta. Visst att inte hunden förstår i början vad jag menar men de har alla lärt sig snabbt vad det jag säger betyder.
Den jag har nu som förra ägaren så kapitalt hade misslyckats med ensamhetsträningen med måste kunna se mig gå genom fönstret. Får han möjlighet till det så går han och lägger sig sedan när han inte ser mig längre (han är överhuvudtaget en hund som älskar att ligga och ha span genom fönstren, favoritplatsen är soffans nackstöd där han gärna ligger och har span på vad som händer på vägen, hos hästarna och hos grannarna så inget konstigt med det). De gånger i början när han inte gick och la sig var när jag missat att någon dörr varit stängd så att han inte kunde titta ut genom alla fönster. Han behöver kunna ha koll helt enkelt, det gör honom lugn.
För både den jag har och mina tidigare hundar har det varit någon magisk gräns vid 30 minuter. Har de varit lugna med det så har det sedan varit lättare att öka tiden.
Det där med övervakningskameror är verkligen ett kapitel för sig. De är inte alltid så enkla som det låter när man läser om dem. För mig var det toppen att kunna övervaka. Den jag har går igång av både ljud och rörelse och jag kunde se exakt vad han gjorde och såg att när han hade kollat fönstren och inte såg mig längre så hoppade han upp i sängen och stannade lugnt där och sov tills han hörde mig komma hem. Min var äldre än din när han kom hit (nästan sju månader) och jag lämnade inte alls första månaden för att jag såg att han behövde den tiden på sig att landa och bli trygg i sitt nya hem. Att förra ägaren så kapitalt hade misslyckats fick jag inte veta förren drygt två månader efter han flyttade hit. Den infon jag fick var att han inte var ensamhetstränad alls och det var ju dumt. Nu såg jag ju att det inte alls var läge att börja lämna förren efter en månad men jag undrar hur det hade varit om jag hade börjat träna genast, det hade kunnat bli så dumt helt i onödan.
