Ensamhetsträning (utbruten från Valp 2018)

[mandalaki]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

@_Taggis_ låter inte det där med krav och förväntningar på självständighet lite feltänkt? Du har ju den valp du har och får förhålla dig till den.

 

[Gnist]

Har haft henne i 2,5 vecka bara. Vilka krav och förväntningar kan man ha på självständighet efter så kort tid? Hon är 13 veckor liksom.

Inga alls efter såpass kort tid skulle jag säga. Det kan ta tid för en del valpar att bli helt trygg i en ny hemmiljö.

 

[_Taggis_]

@Gnist Det är så jag tänker även om just "krav" var lite klumpigt uttryckt. Det är klart jag inte ställer krav att min bäbis på 13v ska klara sig ensam. Och jag tycker inte det är konstigt öht att hon är mammig. Jag vill inte forcera och göra henne otrygg pga att jag har bråttom att få henne ensamhetstränad. Jag har ju istället hittat en lösning med att hon får åka ryggsäck med mig på jobbet och i stallet. Fö ett tips från uppfödaren apropå att jag faktiskt inte kan lösa det på nåt annat vis pga att jag är ensamstående och måste sköta både häst och jobb trots att jag har en hund...

Men det är för en vanlig dödlig amatörhundägare lite förbryllande när man å ena sidan får höra att det är jätteviktigt att man börjar ensamhetsträna i tid, för att inte få problem med en hund som aldrig kan lämnas ensam... Å andra sidan får man höra att man inte får ha bråttom och att valpen inte ska göra annat än att vara i sitt hem i flera veckor för att inte stressas... För att hårdra det så är det dessa motpoler jag ställs inför om jag lyssnar till min omvärld och vad jag läser mig till. Svårt att veta exakt hur man ska förhålla sig. För även om jag Tänker att hon är helt normal och att det blir bra i slutändan, så är Känner jag mig alltid lite orolig för att skynda för mkt eller för lite. Jag tror att jag ffa känner sån stress över detta, just för att det verkligen Måste klaffa. Jag vill ha en hund som är smidig, som ingen stör sig på och som jag därför får tillåtelse att ha med mig på jobbet. Annars vet jag inte hur livet skulle bli. Finns liksom inte utrymme för att faila på den fronten.

@mandalaki Klart jag är medveten om att min hund är den hund jag har. Nåt annat kan hon ju inte vara. Men jag har inte det utrymmet och drömtillvaron att jag kan snickra om hela mitt liv och min verklighet efter hunden. Därför vill jag göra saker rätt, för att skapa bäst förutsättningar för att det ska fungera på sikt i den verklighet jag har att erbjuda. Som jag misstänker inte är speciellt olikt hur de flesta har det. Dvs en given ram inom vilken man kan tumma på saker men inte hur mkt som helst även om man vill. Men kanske menade du inte riktigt så som jag läste dig...

 

[Migo]

@Gnist Det är så jag tänker även om just "krav" var lite klumpigt uttryckt. Det är klart jag inte ställer krav att min bäbis på 13v ska klara sig ensam. Och jag tycker inte det är konstigt öht att hon är mammig. Jag vill inte forcera och göra henne otrygg pga att jag har bråttom att få henne ensamhetstränad. Jag har ju istället hittat en lösning med att hon får åka ryggsäck med mig på jobbet och i stallet. Fö ett tips från uppfödaren apropå att jag faktiskt inte kan lösa det på nåt annat vis pga att jag är ensamstående och måste sköta både häst och jobb trots att jag har en hund...

Men det är för en vanlig dödlig amatörhundägare lite förbryllande när man å ena sidan får höra att det är jätteviktigt att man börjar ensamhetsträna i tid, för att inte få problem med en hund som aldrig kan lämnas ensam... Å andra sidan får man höra att man inte får ha bråttom och att valpen inte ska göra annat än att vara i sitt hem i flera veckor för att inte stressas... För att hårdra det så är det dessa motpoler jag ställs inför om jag lyssnar till min omvärld och vad jag läser mig till. Svårt att veta exakt hur man ska förhålla sig. För även om jag Tänker att hon är helt normal och att det blir bra i slutändan, så är Känner jag mig alltid lite orolig för att skynda för mkt eller för lite. Jag tror att jag ffa känner sån stress över detta, just för att det verkligen Måste klaffa. Jag vill ha en hund som är smidig, som ingen stör sig på och som jag därför får tillåtelse att ha med mig på jobbet. Annars vet jag inte hur livet skulle bli. Finns liksom inte utrymme för att faila på den fronten.

@mandalaki Klart jag är medveten om att min hund är den hund jag har. Nåt annat kan hon ju inte vara. Men jag har inte det utrymmet och drömtillvaron att jag kan snickra om hela mitt liv och min verklighet efter hunden. Därför vill jag göra saker rätt, för att skapa bäst förutsättningar för att det ska fungera på sikt i den verklighet jag har att erbjuda. Som jag misstänker inte är speciellt olikt hur de flesta har det. Dvs en given ram inom vilken man kan tumma på saker men inte hur mkt som helst även om man vill. Men kanske menade du inte riktigt så som jag läste dig...

Det är ju inte samma sak att ensamhetsträna som att lämna ensam. Och varför skulle hundvalpen bara vara hemma?

 

[_Taggis_]

@Migo Det finns hundfolk i min närhet som hävdar att man ska vara hemma med valpen i minst 2 veckor tills den är trygg och vet att den bor där. Dvs inte göra annat än bara vara hemikring. Det är deras uppfattning och det måste ju så få vara. Jag hävdar dock att hunden måste kunna delta i mitt liv, och att jag inte heller har möjlighet att stänga av precis allting i flera veckor. Jag måste tex sköta min häst, åka och handla etc. Med tanke på att hunden är tänkt att kunna följa med mig i stallet och i vardagen i sitt liv, så har jag inte sett detta som ett stort problem förrän jag fått påtalat för mig att jag inte gör "som man ska".

 

[Migo]

@Migo Det finns hundfolk i min närhet som hävdar att man ska vara hemma med valpen i minst 2 veckor tills den är trygg och vet att den bor där. Dvs inte göra annat än bara vara hemikring. Det är deras uppfattning och det måste ju så få vara. Jag hävdar dock att hunden måste kunna delta i mitt liv, och att jag inte heller har möjlighet att stänga av precis allting i flera veckor. Jag måste tex sköta min häst, åka och handla etc. Med tanke på att hunden är tänkt att kunna följa med mig i stallet och i vardagen i sitt liv, så har jag inte sett detta som ett stort problem förrän jag fått påtalat för mig att jag inte gör "som man ska".

Vad "hundmänniskor i min närhet" har för idéer skiter jag blankt i. Däremot finns det ju mycket kunskap man kan ta till sig av, som har studier och källor bakom sina idéer.

Det jag kommenterade var att det lät på dig som att du trodde att det fanns en motsättning mellan att ensamhetsträna och vara hemma med hunden. Det gör det inte.

 

[Liran]

@Gnist Det är så jag tänker även om just "krav" var lite klumpigt uttryckt. Det är klart jag inte ställer krav att min bäbis på 13v ska klara sig ensam. Och jag tycker inte det är konstigt öht att hon är mammig. Jag vill inte forcera och göra henne otrygg pga att jag har bråttom att få henne ensamhetstränad. Jag har ju istället hittat en lösning med att hon får åka ryggsäck med mig på jobbet och i stallet. Fö ett tips från uppfödaren apropå att jag faktiskt inte kan lösa det på nåt annat vis pga att jag är ensamstående och måste sköta både häst och jobb trots att jag har en hund...

Men det är för en vanlig dödlig amatörhundägare lite förbryllande när man å ena sidan får höra att det är jätteviktigt att man börjar ensamhetsträna i tid, för att inte få problem med en hund som aldrig kan lämnas ensam... Å andra sidan får man höra att man inte får ha bråttom och att valpen inte ska göra annat än att vara i sitt hem i flera veckor för att inte stressas... För att hårdra det så är det dessa motpoler jag ställs inför om jag lyssnar till min omvärld och vad jag läser mig till. Svårt att veta exakt hur man ska förhålla sig. För även om jag Tänker att hon är helt normal och att det blir bra i slutändan, så är Känner jag mig alltid lite orolig för att skynda för mkt eller för lite. Jag tror att jag ffa känner sån stress över detta, just för att det verkligen Måste klaffa. Jag vill ha en hund som är smidig, som ingen stör sig på och som jag därför får tillåtelse att ha med mig på jobbet. Annars vet jag inte hur livet skulle bli. Finns liksom inte utrymme för att faila på den fronten.

Måste erkänna att jag aldrig ensamtränat någon hund när de har varit så unga som din hund. Viss typ av ensamträning blir det ändå om man inte låter valpen följa med in i badrummet, när man går ut för att fylla på fågelfrö, när hunden får vänta i bilen när man handlar, etc. När hunden börjar bli sju-åtta månader gammal är den inte så klängig längre för då börjar den bli vuxen. Det är då jag börjat "träna", och då har det varit helt okomplicerat och gått fort och lätt.

Ingen hund har tuggat sönder saker, ljudat eller visat några tecken på separationsångest när den varit ensam. Det kan bero på att jag har haft tur, eller att raserna jag haft inte är lagda åt det hållet, men jag tror att de beror på att de aldrig behövt ensamma på allvar förrän de varit vuxna/mogna för det.

 

[Snurrfian]

Måste erkänna att jag aldrig ensamtränat någon hund när de har varit så unga som din hund. Viss typ av ensamträning blir det ändå om man inte låter valpen följa med in i badrummet, när man går ut för att fylla på fågelfrö, när hunden får vänta i bilen när man handlar, etc. När hunden börjar bli sju-åtta månader gammal är den inte så klängig längre för då börjar den bli vuxen. Det är då jag börjat "träna", och då har det varit helt okomplicerat och gått fort och lätt.

Ingen hund har tuggat sönder saker, ljudat eller visat några tecken på separationsångest när den varit ensam. Det kan bero på att jag har haft tur, eller att raserna jag haft inte är lagda åt det hållet, men jag tror att de beror på att de aldrig behövt ensamma på allvar förrän de varit vuxna/mogna för det.

Oj 7-8 månader? Vi lämnar i dagsläget runt 20-30 min hemma. Då med avslappnad valp.

 

[Liran]

Oj 7-8 månader? Vi lämnar i dagsläget runt 20-30 min hemma. Då med avslappnad valp.

Vill vara bergsäker på att inte få några problem med separationsångest, eftersom det är så enormt begränsande för hundägaren. Man märker när valpen blivit tonåring och inte hänger en i kjolarna längre. Blev jag tvungen att lämna en yngre hund om något akut hade inträffat skulle jag göra det, (och efteråt skulle jag vara noga med att inte inte lämna den alls en vecka eller två).

Det finns säkert gott om valpar som kan ensamtränas mycket tidigare med gott resultat. Men jag tror också att en del hundar får separationsångest bara på grund av forcerad ensamhetsträning.

 

[attheedge]

Oj 7-8 månader? Vi lämnar i dagsläget runt 20-30 min hemma. Då med avslappnad valp.

Samma hos oss, vi får gå och leta efter henne för hon brukar inte höra när vi kommer

 

[_Taggis_]

@Migo Jag bara svarade på din fråga om vart jag fått det ifrån, att hundvalpen bara måste vara hemma...

@Liran Det är precis det jag gör, men jag kanske kallar det "ensamhetsträning" istället för vardagssituationer. Jag går ut med sopor, går på toa etc. Idag reflekterade jag över att hon faktiskt valde att gå in i ett annat rum och sova när jag var i köket. Det känns bra, hon var rejält trött då men ändå. Inget var påtvingat och jag tolkar det som att hon börjar känna sig trygg i hemmet. Hon kan även ligga kvar i soffan om jag gå på tex toa. Däremot om jag går ut med soporna hör jag att hon skäller, men jag är borta i 1-2 min och sedan är jag noga med att gå in igen när hon är tyst. Det är denna omfattning av ensamhetsträning jag ägnar mig åt på sin höjd. Igår och idag har hon fått sitta i bilen i sin invanda hundbur, och äta ett kaninöra, medan jag varit och tömt skottkärran på gödselstacken. Det tar 2-3 min på sin höjd. Hon skäller ett tag men blir tyst och då går jag tillbaka och jag upplever att hon är lugn när jag kommer tillbaka.

Jag har helt enkelt inte behövt tänka på nån specifik "ensamhetsträning" innan då jag inte varit ensam med ensam hund. Min gamla hund hade en annan gammeltik som stöd, och det var aldrig några bekymmer. Samma sak med de jakthundar vi haft i familjen, de har alltid gått om lott så att säga och den äldre har lärt den yngre. Vi var dessutom fler i hushållet då jag hade valp sist och jag inbillar mig att det ger mindre fokus på vem som går ut osv.

 

[Sofie.S]

Måste erkänna att jag aldrig ensamtränat någon hund när de har varit så unga som din hund. Viss typ av ensamträning blir det ändå om man inte låter valpen följa med in i badrummet, när man går ut för att fylla på fågelfrö, när hunden får vänta i bilen när man handlar, etc. När hunden börjar bli sju-åtta månader gammal är den inte så klängig längre för då börjar den bli vuxen. Det är då jag börjat "träna", och då har det varit helt okomplicerat och gått fort och lätt.

Ingen hund har tuggat sönder saker, ljudat eller visat några tecken på separationsångest när den varit ensam. Det kan bero på att jag har haft tur, eller att raserna jag haft inte är lagda åt det hållet, men jag tror att de beror på att de aldrig behövt ensamma på allvar förrän de varit vuxna/mogna för det.

Sju-åtta månader - det funkar nog inte i praktiken för många hundägare. Vår 6 månaders valp är själv 2-3 h själv. Vi filmar honom och ibland har han ylat lite men sedan fortsatt att gnaga på tuggben och sover mest. Vi har snart haft Ebbot i två månader och uppfödaren hade inte ensamtränad honom något alls. Jag är av den åsikten att hundar ska bör ensamtränas vid tidig ålder - utifrån deras förutsättningar såklart. Men att vänta tills hunden är 7-8 månader känns som att det kan ge motsatt effekt också?

 

[Liran]

Sju-åtta månader - det funkar nog inte i praktiken för många hundägare. Vår 6 månaders valp är själv 2-3 h själv. Vi filmar honom och ibland har han ylat lite men sedan fortsatt att gnaga på tuggben och sover mest. Vi har snart haft Ebbot i två månader och uppfödaren hade inte ensamtränad honom något alls. Jag är av den åsikten att hundar ska bör ensamtränas vid tidig ålder - utifrån deras förutsättningar såklart. Men att vänta tills hunden är 7-8 månader känns som att det kan ge motsatt effekt också?

Varför skulle det ge motsatt effekt? Mikro-ensamhetsträning blir det ju ändå av nödvändighet i vardagslivet när valpen är ung. En valp är biologiskt hårdkodad att känna ångest om den vet om att den är ensam, eftersom det är farligt när man är liten. En unghund som inte är så liten och försvarslös längre, kan lämnas eftersom den är psykiskt mogen för det.

Här har det inte varit ett enda yl (och inte heller något tuggande), utan varje hund har gått och lagt sig och sovit djupt eftersom inget intressant händer när vi är borta.

Håller alltså fast vid att för tidig och för mycket ensamhetsträning på för unga valpar orsakar mer separationsångest än det förebygger.

 

[Sofie.S]

För att man normaliserar från de är små att vara ensam. Det är nog inte många som har möjlighet att vara hemma från jobbet tills valpen är 7-8 månader..

 

[Liran]

För att man normaliserar från de är små att vara ensam. Det är nog inte många som har möjlighet att vara hemma från jobbet tills valpen är 7-8 månader..

Nej, att vara hemma från jobbet i närmare ett halvår är svårt för de flesta, men att arrangera så att hunden inte är ensam innan den är mogen för det, kan man göra. Det går inte normalisera något som i grunden är onaturligt och ångestskapande för valpen, utan det är precis det "normaliserandet" som orsakar eller göder separationsångesten om du har en känslig individ.

Jag vill inte att mina hundar ylar eller skäller, eller hittar något att tugga sönder för att lindra sin ångest när de är ensamma. De ska bara sova tryggt, och det har alla gjort från sju-åtta månader. Tror inte att min metod är den enda rätta, men den har fungerat perfekt för mig hittills. Jag oroar mig aldrig för hunden när den är ensam, då jag vet att den inte oroar sig.

 

[nordingran]

För att man normaliserar från de är små att vara ensam. Det är nog inte många som har möjlighet att vara hemma från jobbet tills valpen är 7-8 månader..

Man kan ju lösa det på annat sätt också, dagmatte exempelvis. Min första var enbart ensam hemma korta stunder (15-20 minuter) fram till han var ca 8 månader gammal och ensamhetsträning var inget vi började med direkt på något sätt. Först när han var ca 9 månader var han hemma 2-3 timmar själv och har aldrig någonsin, inte ens i träningen, visat någon form av separationsångest eller problem med att vara själv hemma eller på nya platser. Detta var inget som behövdes normaliseras från att han var en liten valp, utan blev en trygghet med tiden.

 

[Snurrfian]

Vill vara bergsäker på att inte få några problem med separationsångest, eftersom det är så enormt begränsande för hundägaren. Man märker när valpen blivit tonåring och inte hänger en i kjolarna längre. Blev jag tvungen att lämna en yngre hund om något akut hade inträffat skulle jag göra det, (och efteråt skulle jag vara noga med att inte inte lämna den alls en vecka eller två).

Det finns säkert gott om valpar som kan ensamtränas mycket tidigare med gott resultat. Men jag tror också att en del hundar får separationsångest bara på grund av forcerad ensamhetsträning.

Vi har haft en hund med separationsångest, han var inte själv innan har var närmare 7-8 månader, det fungerade bra i början, sen inträffade det en incident och efter det byggde hans ångest på varje gång vi försökte lämna. Han gick aldrig att lämna inomhus, däremot i hundgård och bil. Efter den vända anser jag att det är bättre att börja tidigt och göra det en del av vardagen att vara ensam ibland. Förra hunden överdrev vi det, han blev istället omöjlig att ta med bort. Med Ville har jag en plan att slapa balans mellan att vara nöjd hemma själv och fungera att ta med bort. Men när jag precis som @attheedge får lov att gå och leta på Ville inne för han har gått och lagt sig och sovit i andra ändan av huset så ser jag inga problem med att börja lämna honom helt själv inne. På samma sätt som nätterna blev lugnare sen vi stängde dotterns sovrumsdörr. Vi sover på övervåningen och Ville och dottern sover nere. När vi släcker och säger godnatt går ville och lägger sig. Mycket nöjd med situation. Kommer man ner på natten ligger han på rygg och sover, vaknar och tittar på en. Det är bara när han vill gå ut som han bemödar sig med att resa sig upp.
Jag tror att bra erfarenheter tidigt gör det lättare för hunden att hantera saker.

 

[Monstermom]

Sju-åtta månader - det funkar nog inte i praktiken för många hundägare. Vår 6 månaders valp är själv 2-3 h själv. Vi filmar honom och ibland har han ylat lite men sedan fortsatt att gnaga på tuggben och sover mest. Vi har snart haft Ebbot i två månader och uppfödaren hade inte ensamtränad honom något alls. Jag är av den åsikten att hundar ska bör ensamtränas vid tidig ålder - utifrån deras förutsättningar såklart. Men att vänta tills hunden är 7-8 månader känns som att det kan ge motsatt effekt också?

Jag hoppas det kommer att funka för er, och det kan det ju göra! Men att valp ylar när man lämnar den ensam tycker jag är en varningssignal man verkligen bör akta sig för. Håller med @Liran (bar det väl?) att valpar har en naturlig ångest för att lämnas och den bör man respektera. Sen kan man kunna tvinga igenom det beroende på personlighet hos hunden, men det är ett riskabelt vågspel.

 

[Sofie.S]

Jag hoppas det kommer att funka för er, och det kan det ju göra! Men att valp ylar när man lämnar den ensam tycker jag är en varningssignal man verkligen bör akta sig för. Håller med @Liran (bar det väl?) att valpar har en naturlig ångest för att lämnas och den bör man respektera. Sen kan man kunna tvinga igenom det beroende på personlighet hos hunden, men det är ett riskabelt vågspel.

Han sitter ju inte och ylar konstant! Han ylar när jag stänger dörren någon minut och sedan går han på godisjakt i huset då jag vill sysselsätta honom. Sedan sover han. Jag har stenkoll på honom genom kameran.

 

[Monstermom]

Han sitter ju inte och ylar konstant! Han ylar när jag stänger dörren någon minut och sedan går han på godisjakt i huset då jag vill sysselsätta honom. Sedan sover han. Jag har stenkoll på honom genom kameran.

Nej det framgick redan i ditt första inlägg. Vidhåller att man leker med elden. Vad du gör med din egen hund är såklart ditt val - och han verkar vara en lugn typ i grund och botten så jag hoppas det kommer att gå bra för er - men i allmänhet tycker jag det är en väldigt dålig sak att lämna en valp ensam så den ylar.