Jag tog en omplacerings hund för ca två månader sedan, han var då sex månader.
Han var inte så bra skött, var inte rumsren och var så stirrig att man fick hålla honom under hakan för att få ögonkontakt, kunde inget, inga kommando eller gå i koppel, han avskydde at åka bil och vägrade hoppa in själv.
Han blev rumsren och allt frid och fröjd, började inse att livet inte gick ut på att undvika stryk och flyga i luften vid varje rop och han älskar att åka bil, hoppar in så fort man öppnar dörren.
Men nu när vi börjat ensamhets träna längre stunder ca en timme så både bajsar och kissar han inne nästa natt
Det går bra med korta stunder typ släppa ut hästarna men tar jag bilen så blir det inte bra, han är lugn när jag lämnar honom och lugn men mycket glad när jag kommer hem.
Han är väldigt fäst vid mej, inget fel i det man han upplever sig som ensam trots att resten av familjen är hemma han bajsar och kissar inne natten efter trots att andra är hemma.
Har även märkt att han inte är lika snabb på att komma när vi är ute, han kollar om han verkligen behöver komma när jag ropar, han går inte långt eller springer iväg men det känns som om hans förtroende för mig fått en spricka
Ibland måste man ju faktiskt lämna ensam, nu börjar det ju bli så kallt att han inte kan sitta i bilen och vänta, för i bilen kan han vara själv utan problem, det är bara när han är hemma som det blir dumt.
Råd och tips mottages tacksamt
Han var inte så bra skött, var inte rumsren och var så stirrig att man fick hålla honom under hakan för att få ögonkontakt, kunde inget, inga kommando eller gå i koppel, han avskydde at åka bil och vägrade hoppa in själv.
Han blev rumsren och allt frid och fröjd, började inse att livet inte gick ut på att undvika stryk och flyga i luften vid varje rop och han älskar att åka bil, hoppar in så fort man öppnar dörren.
Men nu när vi börjat ensamhets träna längre stunder ca en timme så både bajsar och kissar han inne nästa natt
Det går bra med korta stunder typ släppa ut hästarna men tar jag bilen så blir det inte bra, han är lugn när jag lämnar honom och lugn men mycket glad när jag kommer hem.
Han är väldigt fäst vid mej, inget fel i det man han upplever sig som ensam trots att resten av familjen är hemma han bajsar och kissar inne natten efter trots att andra är hemma.
Har även märkt att han inte är lika snabb på att komma när vi är ute, han kollar om han verkligen behöver komma när jag ropar, han går inte långt eller springer iväg men det känns som om hans förtroende för mig fått en spricka
Ibland måste man ju faktiskt lämna ensam, nu börjar det ju bli så kallt att han inte kan sitta i bilen och vänta, för i bilen kan han vara själv utan problem, det är bara när han är hemma som det blir dumt.
Råd och tips mottages tacksamt