H
Honeypixie
Här sitter jag och postar en massa trådar, skriver inlägg och suger åt mig nya kunskaper som en svamp. Nyss insåg jag att buke har blivit mitt substitut för hästintresserade kompisar/stallkompisar!
Jag bor avsides på landet, och har min nyinköpta häst här i byn. Jag ser henne genom köksfönstret, och så vill jag ha det! Hon går ihop med två hästar som mest traskar runt i hagen och väldigt sällan rids. Deras ägare och jag hjälps åt med det mesta som rör deras rutiner, och det funkar bra, men det hade varit så kul att ha någon i min egen ålder att rida med, lära sig ihop med, någon att sporras av, fixa saker ihop med och få stöd av.
Idag upptäckte jag att den halvfulla balen med hösilage är möglig. Jag har förutom skogsvägar endast halt gräs att rida på. Min häst vägrar i princip lämna hagen utan någon av de andra hästarna. Det är mängder av saker som behöver förbättras inne i stallet och ute i lösdriften, och en massa saker som borde köpas in. Vissa av de här problemen skulle lösas om jag hade någon att rida med (menar inte att jag alltid ska ha med mig ett annat ekipage för att hästen ska lämna gårdsplan, men tills hon blivit trygg), och annat hade inte känts så betungande om jag haft någon att dela det med.
Det blev ett långt gnällinlägg det här. Jag känner bara att allt vore så mycket enklare om jag bara kunde dela alla bestyr/glädjeämnen/ridning och projekt med någon. Kompisar saknar jag inte, bara hästintresserade sådana, som pallar åka ut till ödemarken och dela hästlivet med mig. Finns det fler stackars ensamma hästägare därute? Eller någon som känner igen sig och hittat lösningar?
Jag bor avsides på landet, och har min nyinköpta häst här i byn. Jag ser henne genom köksfönstret, och så vill jag ha det! Hon går ihop med två hästar som mest traskar runt i hagen och väldigt sällan rids. Deras ägare och jag hjälps åt med det mesta som rör deras rutiner, och det funkar bra, men det hade varit så kul att ha någon i min egen ålder att rida med, lära sig ihop med, någon att sporras av, fixa saker ihop med och få stöd av.
Idag upptäckte jag att den halvfulla balen med hösilage är möglig. Jag har förutom skogsvägar endast halt gräs att rida på. Min häst vägrar i princip lämna hagen utan någon av de andra hästarna. Det är mängder av saker som behöver förbättras inne i stallet och ute i lösdriften, och en massa saker som borde köpas in. Vissa av de här problemen skulle lösas om jag hade någon att rida med (menar inte att jag alltid ska ha med mig ett annat ekipage för att hästen ska lämna gårdsplan, men tills hon blivit trygg), och annat hade inte känts så betungande om jag haft någon att dela det med.
Det blev ett långt gnällinlägg det här. Jag känner bara att allt vore så mycket enklare om jag bara kunde dela alla bestyr/glädjeämnen/ridning och projekt med någon. Kompisar saknar jag inte, bara hästintresserade sådana, som pallar åka ut till ödemarken och dela hästlivet med mig. Finns det fler stackars ensamma hästägare därute? Eller någon som känner igen sig och hittat lösningar?