G
Galathea
Efter att ha sett den här dokumentären (Den unika hunden):
http://svtplay.se/v/1953900/dokumen...364142,1,f,-1/pl,v,,2059110/sb,p115254,1,f,-1
Så funderar jag lite.. Om man bortser från hela renras vs. blandras-avel-diskussionen... Så tycker jag att det sägs en hel del annat som inte känns så representativt.
Härmas hunden verkligen? Okej att vissa gör det. Min dobermanntant skrattar ju t.ex. Men om jag lyfter foten, inte lyfter dom foten då. Inte förrän vi tränar och dom vill åt en godis t.ex... Och dom provar vad jag vill, och får belöning för att dom lyfter foten. Det är ju inte att härmas, det är ju att testa vilket beteenden som ger utdelning för dom?
Och hund som måste medicineras för att den inte slutar jaga sin svans. Dom säger iofs att det är ett extrem-fall, men varför ta med det då? Det finns ju betydligt värre saker som gått snett än så. Jag ser sådana saker som att ägaren inte gått in och brytit första gången det hänt, och att det blivit ett stressbeteende. Mina hundar har hiskeligt mycket jakt i sig och inte jagar dom svansarna på sig själva för det. Möjligtvis varandras dock.
Och absolut att jaktinstinkt och vallinstinkt och dylikt kan slå helt fel, men är det inte då pga att man skaffat sig en sådan ras och sedan inte tillfredsställer hundens behov? Man vet ju om vad man skaffar sig för något? Sedan finns det säkert extremfall där det verkligen har gått fel i en individ, men då kanske inte den hör hemma i någon slags allmängiltig, övergripande dokumentär?
Jag har nog hittills aldrig sett en dokumentär som visar helheten och komplexiteten. Trist att det alltid genomsyras av negativ anda, tycker jag. Nästan så man blir sugen på att bli dokumentär-skapare och göra en egen dokumentärserie. Det verkar behövas lite nya tankar där.
http://svtplay.se/v/1953900/dokumen...364142,1,f,-1/pl,v,,2059110/sb,p115254,1,f,-1
Så funderar jag lite.. Om man bortser från hela renras vs. blandras-avel-diskussionen... Så tycker jag att det sägs en hel del annat som inte känns så representativt.
Härmas hunden verkligen? Okej att vissa gör det. Min dobermanntant skrattar ju t.ex. Men om jag lyfter foten, inte lyfter dom foten då. Inte förrän vi tränar och dom vill åt en godis t.ex... Och dom provar vad jag vill, och får belöning för att dom lyfter foten. Det är ju inte att härmas, det är ju att testa vilket beteenden som ger utdelning för dom?
Och hund som måste medicineras för att den inte slutar jaga sin svans. Dom säger iofs att det är ett extrem-fall, men varför ta med det då? Det finns ju betydligt värre saker som gått snett än så. Jag ser sådana saker som att ägaren inte gått in och brytit första gången det hänt, och att det blivit ett stressbeteende. Mina hundar har hiskeligt mycket jakt i sig och inte jagar dom svansarna på sig själva för det. Möjligtvis varandras dock.
Och absolut att jaktinstinkt och vallinstinkt och dylikt kan slå helt fel, men är det inte då pga att man skaffat sig en sådan ras och sedan inte tillfredsställer hundens behov? Man vet ju om vad man skaffar sig för något? Sedan finns det säkert extremfall där det verkligen har gått fel i en individ, men då kanske inte den hör hemma i någon slags allmängiltig, övergripande dokumentär?Jag har nog hittills aldrig sett en dokumentär som visar helheten och komplexiteten. Trist att det alltid genomsyras av negativ anda, tycker jag. Nästan så man blir sugen på att bli dokumentär-skapare och göra en egen dokumentärserie. Det verkar behövas lite nya tankar där.
