Sv: Engelska fullblodstråden - utbildning o träning
Hon går i en okuperad stor hage med tre hästkompisar från 05.30- ca 19. Jag har faktiskt ingen erfarenhet av galopp hästar, mer än att jag varit sugen och varit inne och nosat på dom
tackar för mer tips och idéer, sen att de är lärda att det ska gå fortare när man håller in dom hade ja ingen aning om, så det ska ja verkligen ta till mig
Man skulle nästan kunna uttrycka det som så att allt som får en vanlig häst att sakta ner och stanna får en galoppör, även en "ex galoppör" bara att gå allt fortare. Men när man ridit dem ett tag, galoppörererna alltså, så har man lärt sig att anpassa tyglarna för dem och tänker inte så mycket mer på det.
Men inte ovanligt när man från början börjar rida en galoppör med för korta tyglar så slutar det ofta med en dragkamp där hästen vinner. Det går bara fortare och fortare tills man upplever det som att hästen "sticker" fast den egentligen bara gör det man "talar" om för den att göra...
Jag växte upp med galopphästar och hade en liten aning om det här när jag började rida igen för några år sedan. Och eftersom jag hade börjat rida igen med vanliga ridhästar så gjorde jag alla fel som man kunde göra med en galopphäst (vilket slutade med "steeplechasehoppet" över järnvägen). Eller rättare sagt jag visste i "huvudet" vad jag inte skulle göra. Bara det att "muskelminnet" i kroppen bestämde.
Vi hade varit nere på ett par stora åkrar och kantrat ett par galopphästar. eller rättare sagt tränaren hade gjort det. Medan han cantrat den ena hästen lite friskt hade jag skittat runt med den andra och sedan hade vi bytt häst. Bara det att jag hade blivit kvar på den "starkare hästen" av de två och den häst jag ridit minst. Så när vi skulle skritta hemåt tryckte jag till lite för mycket och "Aslan" gick igång igen. Jag var dock inte tillräckligt snabb och bestämd och tog ner honom vilket gjorde att han fortsatte trava i ett högt tempo. Vi skulle igenom ett hål i muren mellan åkrarna så jag "säkrade läget" och kortade upp tyglarna...
Pang, så satt jag på en galopperande häst och innan jag hann tänka så mycket mer så hade vi passerat hålet i muren. Jag insåg att det kunde bli rätt farligt och måste göra något åt situationen. Men istället för att sätta mig ner, luta mig bakåt och släppa på tyglarna så blev jag ståendes i jockeysits. Och fast varje tanke i huvudet sa till mig vad jag skulle göra så sjönk jag ner, balanserade upp hästen och kortade upp tyglarna ännu en gång. Jag hade ju ingen rutin eller kunskap då hur jag höll tempot eller ännu bättre sänkte det med en starkt pullande häst. Aslan la naturligvis i högsta växeln. Jag gav honom ju ett jättefint stöd...
Hann tänka att jag gjort precis allt rätt för hur man skall gå fort med en galopphäst bara det att det var ju inte det jag skulle göra. Vi skulle ju bara skritta hemåt. Jag gjorde helt enkelt "intensivkursen" i hur man rider en galopphäst riktig fort och det slutade som sagt med ett hopp över järnvägen bredvid. Trodde jag gjort den snabbaste och kortaste karriären som arbetsryttare...
Kan säga att det var en ridtur som jag lärde mig fruktansvärt mycket på. Men det kunde slutat med att jag slått ihjäl både mig själv och hästen. Under den korta minut som allt hände på lärde jag mig vikten av att vara snabb i tanken, bestämd och rida avslappnat när man satt på ett fulblod.
Jag har aldrig upplevt att någon häst "stuckit" med mig utom vid just denna ända gång. Och som sagt så stack inte hästen med mig, jag talade om för honom att gå fort. Att korta upp tyglarna var det sämsta jag kunde göra...
året runt fungerar jättebra på henne.
