Det känns nästan lite konstigt. Vaddå – bara rida en gång den här veckan? Har tydligen blivit bortskämd med att köpa på mig extralektioner. Jag HADE visserligen chans till att köpa fler lektioner, men jag hade en annan sak att koncentrera mig på som tog all min kraft (skulle hålla en föreläsning), så jag beslutade mig faktiskt för att låta bli.
Veckans lektion var inte höjdarrolig. Jag räknar nog lektionen som mer värdefull ur motionssyfte än ur ridningssyfte...
Jag fick sitta på Logan igen, den gamla farbrorn som jag bryskt hade fått slita ut ur stallet för att hoppa på när Coiette var halt förra veckan. Och Logan är lite samma hästtyp som den otäcka Golden, bara inte riktigt lika konstant genomilsken, men en typ som jag absolut inte förstår mig på.
Vi talar inte samma språk. Jag är inte ens säker på att vi kommer från samma planet.
En sak hade jag snappat upp, och det är att man inte bör ta i Logan när man rider fram, utan rida fram på halvlång tygel. Segt som sjutton var det. Sen började jag sakta plocka upp tygeln och ta mjuk kontakt med hans mun. Och visst – han krökte på nacken och accepterade tygeln och lyssnade på ställande tygeltag. Men det fanns ju ingen motor. Och han är den typen som man inte får driva på, för då blir han förbannad och tvärnitar.
JAG KAN INTE RIDA DEN TYPEN AV HÄST!!! Jag förstår inte hur jag ska göra. Det är någon teknik som jag inte behärskar och inte lyckas komma på på egen hand. Ridläraren var så nöjd så, jag fick bara beröm och allting var bra, braaaa, eller jättebra. Och visst lullade han väl på i traven och gick med stabil krök på nacken och gjorde ganska hyfsat det jag bad om (eller möjligtvis det han såg att dom andra hästarna gjorde), men jag kände ju att det inte var bra. Jag hade ingenting som var ridbart, ingen energi alls.
I galoppen fick jag kvitto på min känsla. Han vägrade komma i en vettig galopp. Vilket inte var så konstigt, för jag hade ju ingen häst att rida – det fanns ingen motor och ingen ärlig kontakt och form. Först vägrade han fatta galopp, och om jag väl lyckades få honom i galopp så stretade han emot med huvudet i vädret, och bröt av hela tiden.
Tillslut så lackade jag ur - ”SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT GALOPPERA” tänkte jag och la på pisken en gång. Då inte bara tvärnitade hästen, utan la av en motkick. Verkligen typ Golden. Måste vara Goldens brorsa. Bara inte riktigt lika obehaglig till sättet – jag känner mig inte obehaglig till mods av att sitta på Logan i alla fall, och det är ju skönt.
När lektionen var slut så sa ridläraren ”men det där gick ju jättebra, hur kändes det”... Hah! Jag förklarade känslan och ridläraren sa att hon förstod, för Logans energi går mer uppåt än framåt, men hon sa att det i alla fall hade SETT väldigt bra ut, och att han hade haft en jättefin trav. Jo, stundtals kan jag väl hålla med om att han gick hyfsat i traven. Men som sagt – jag hade mer ut av lektionen ur motionssynpunkt än ur ridsynpunkt. Tur att mitt främsta syfte med ridningen nu för tiden är ren motion, för då kan jag ändå känna mig nöjd med dagen – ”jag fick i alla fall en timmes motion!”
Veckans lektion var inte höjdarrolig. Jag räknar nog lektionen som mer värdefull ur motionssyfte än ur ridningssyfte...
Jag fick sitta på Logan igen, den gamla farbrorn som jag bryskt hade fått slita ut ur stallet för att hoppa på när Coiette var halt förra veckan. Och Logan är lite samma hästtyp som den otäcka Golden, bara inte riktigt lika konstant genomilsken, men en typ som jag absolut inte förstår mig på.
Vi talar inte samma språk. Jag är inte ens säker på att vi kommer från samma planet.
En sak hade jag snappat upp, och det är att man inte bör ta i Logan när man rider fram, utan rida fram på halvlång tygel. Segt som sjutton var det. Sen började jag sakta plocka upp tygeln och ta mjuk kontakt med hans mun. Och visst – han krökte på nacken och accepterade tygeln och lyssnade på ställande tygeltag. Men det fanns ju ingen motor. Och han är den typen som man inte får driva på, för då blir han förbannad och tvärnitar.
JAG KAN INTE RIDA DEN TYPEN AV HÄST!!! Jag förstår inte hur jag ska göra. Det är någon teknik som jag inte behärskar och inte lyckas komma på på egen hand. Ridläraren var så nöjd så, jag fick bara beröm och allting var bra, braaaa, eller jättebra. Och visst lullade han väl på i traven och gick med stabil krök på nacken och gjorde ganska hyfsat det jag bad om (eller möjligtvis det han såg att dom andra hästarna gjorde), men jag kände ju att det inte var bra. Jag hade ingenting som var ridbart, ingen energi alls.
I galoppen fick jag kvitto på min känsla. Han vägrade komma i en vettig galopp. Vilket inte var så konstigt, för jag hade ju ingen häst att rida – det fanns ingen motor och ingen ärlig kontakt och form. Först vägrade han fatta galopp, och om jag väl lyckades få honom i galopp så stretade han emot med huvudet i vädret, och bröt av hela tiden.
Tillslut så lackade jag ur - ”SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT GALOPPERA” tänkte jag och la på pisken en gång. Då inte bara tvärnitade hästen, utan la av en motkick. Verkligen typ Golden. Måste vara Goldens brorsa. Bara inte riktigt lika obehaglig till sättet – jag känner mig inte obehaglig till mods av att sitta på Logan i alla fall, och det är ju skönt.
När lektionen var slut så sa ridläraren ”men det där gick ju jättebra, hur kändes det”... Hah! Jag förklarade känslan och ridläraren sa att hon förstod, för Logans energi går mer uppåt än framåt, men hon sa att det i alla fall hade SETT väldigt bra ut, och att han hade haft en jättefin trav. Jo, stundtals kan jag väl hålla med om att han gick hyfsat i traven. Men som sagt – jag hade mer ut av lektionen ur motionssynpunkt än ur ridsynpunkt. Tur att mitt främsta syfte med ridningen nu för tiden är ren motion, för då kan jag ändå känna mig nöjd med dagen – ”jag fick i alla fall en timmes motion!”