En vec sedan

[LillOhlsson]

För en vec sedan skapade jag en tråd om att min bäste vän skulle somna..
En vec har gått sen jag tog beslutet, imorrn har han varit borta i 1 vec.. och jag vet inte vad som hänt under veckan..
Jag har knappt lyckas ätit något, knappt sovit.. varit rastlös, gråtit, hatat, svimmat, älskat, varit förtvivlad, önskat och mest av allt har jag saknat min bästa vän, min livskamrat!..

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom detta, allt är bara mörkt, det känns som jag förlorat en del av mig, det känns som jag inte kan andas, som att jag inte kan röra mig, vill bara till honom.. men vet att det tyvärr inte går

Gjorde en liten film idag, vet inte om den funkar, är första gången jag gör en film, och inte är det någon musik till heller för har ingen musik på denna dator..




Hur lever man vidare utan sin bäste vän??

 

[Lillan86]

Sv: En vec sedan

Jag förstår att det måste kännas skit för dig.. men det är bara att försöka kämpa
vidare och tänka på allt bra som var med honom! Tänk på alla glada stunder ni har haft tillsammans och
var glad för den tid ni fick ihopp..

Jag kommer ihåg din tråd och jag tycker du gjorde helt rätt, så du ska
absolut inte tänka att du gjorde fel, om du gör det.
det är inte många som kan ta så kloka beslut som du har gjort!

*tröstKramar*

 

[Zita]

Sv: En vec sedan

Känner så väl igen mej. Första veckan var det bara gråt, kom mej inte för nåt. Var alldeles tom inuti. Nu har jag kommit över sorgen, men saknaden finns kvar, den försvinner nog aldrig. Kan inte se en schäfer utan att tänka på min Zam. Då kommer nästan tårarna. Det går över, men det tar tid. Jag tröstar mig med att jag gjorde rätt, ville inte att han skulle lida. Många tröstekramar till dig.

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

jo jag vet att jag gjorde rätt, med det är så otroligt svårt ändå

Det är tur att ni här på buke finns för ingen i min omgivning förstår mig.. alla säger att "de var ju bara en hund" "du kan ju inte gräva ner dig för de här lilla?" osv..
träffade en kompis som nyss skaffat sig en liten vovve dagen efter turbo somnat in, jag var inte dirket på topp utan blev lite ledsen åså när jag såg den lilla.
då kläcker hon ur sig till en annan kompis till mig,
"jamen vadå, ska jag tänka på mormor varje gång jag ser en pansionär jag då?"
blev så grymt besviken, mindre än 24 tim efter han somnat in så kan inte min kompis förstå att jag är ledsen.. vad är de för kompis?

tack för tröstkramarna!

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

idag har det gått en vet

vet inte hur jag gör men på nå vis lever jag. men det känns som att jag är levande död...

 

[Rotterö]

Sv: En vec sedan

För en vec sedan skapade jag en tråd om att min bäste vän skulle somna..
En vec har gått sen jag tog beslutet, imorrn har han varit borta i 1 vec.. och jag vet inte vad som hänt under veckan..
Jag har knappt lyckas ätit något, knappt sovit.. varit rastlös, gråtit, hatat, svimmat, älskat, varit förtvivlad, önskat och mest av allt har jag saknat min bästa vän, min livskamrat!..

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom detta, allt är bara mörkt, det känns som jag förlorat en del av mig, det känns som jag inte kan andas, som att jag inte kan röra mig, vill bara till honom.. men vet att det tyvärr inte går

Gjorde en liten film idag, vet inte om den funkar, är första gången jag gör en film, och inte är det någon musik till heller för har ingen musik på denna dator..




Hur lever man vidare utan sin bäste vän??

Det är det svåraste som finns att lämna sin vän.
Jag förstår presis hur det värker i ditt hjärta.
kram till dig.
Jag hade ett fruktansvärt år 06
först dog mitt sto, en månad senare tog jag bort min 12 åriga rottis tik.
07
så sålde jag min 03 valack. Min 05 halvblod efter MetaLL 1070 FICK JAG TA BORT
slinger wobbler.
Så det var varit så jobbigt.
Jag köpte en ny liten rottis tik , Hon är nu 20 mån. Helt underbar. Det har hjälp en del.
Men hjärtat värker i bland när tankarna kommer farade.
kram till dig

 

[Lillan86]

Sv: En vec sedan

Men oj! förstår inte folk hur jobbigt det kan vara? även om det är en hund så så är de
massor med känslor inblandade.. och vad ledsen jag skulle bli om min kompis sa något sådant,
men hon kanse inte förstår, har hon haft hund innan? den det var ju inget
vidare stöd du fick

hur känns det idag då?

*kram*

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

mm de va mindre än ett halvår sedan ja tog bort gammelpållen, turbo hjälpte mig så mycket igenom det.. men nu har ja ingen eller jo jag har er.. tack också tog jag hem pållen som jag haft utlånad sen ett halvår tillbaka, det var välbehövligt..
vill inte skaffa mig någon mer hund, gör så ont när man måste ta beslutet, är inte redo för att någon ska komma så nära igen..

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

nej de gör dom inte
nej ingen hund, men hästar, en av dom blev hon tvungen att ta bort väldigt snabbt pga. att den fick benet avsparkat, de var henne första ponny och hon har mått jätte dåligt över det så någonstans borde hon veta hur det känns...
Igår fick jag sms av en annan kompis, inte så bra kompis dock. han skrev att ja måsta skärpa till mig, hela världen går inte under osv osv.. varför måste dom säga så? ja hanterar väl min sorg å mitt sätt? de är en stor del av mig som försvunnit.. de är bara tomt.. som att mista min högra hand nästan.. men de förstår ingen..

Idag känns de olika, har tagit hem pållen som jag haft ute på foder ett halvår, de va skönt, bara stå och mysa med honom imorse medans solen lyste på oss var underbart, gråta en skvätt och berätta för honom hur mycket jag saknar turbo och att jag inte vet hur jag ska ta mig igenom detta.. det var skönt att prata me honom, han som inte dömmer, bara finns där med kärlek och värme..

Tack för dina snälla ord och kramar, dom behövs.. spec nu när jag är hemma, för de är värst att vara här hemma, utan honom:'(

 

[hasselby]

Sv: En vec sedan

skickar några styrke kramar

 

[Ylva86]

Sv: En vec sedan

Skickar några tröstkramar och talar om att det kommer att bli bättre. En hund eller annat djur är ingenting annat än en nära vän. Så nära en vän kan bli. Människor utan hjärta för djur kan nog inte riktigt förstå det.

Det du går igenom nu är en sorgeprocess. En sorgeprocess tar tid. Man räknar inom psykvården med cirka ett år om allt går naturligt. Det innebär inte att man är lika ledsen under ett år utan det går i fyra faser.

Chockfasen, som ska gå över ganska snabbt (cirka en vecka eller mindre har jag för mig). Man gråter och förtvivlar. Sedan brukar det komma en anklagelsefas. Då letar man efter vems fel det är (ens eget eller någon annans).

Sedan kommer bearbetningsfasen när psyket jobbar med det som hänt på ett annat sätt. Den sista fasen är nyorienteringsfasen då man kanske till och med kan se att något gott kommit ur det som hänt. Det är i och för sig inte alls säkert. Men man klarar sig i alla fall på ett annat sätt.

För att gå igenom de här faserna på ett lyckat sätt krävs att man verkligen sörjer. Gråt och var förtvivlad. Det är fullt tillåtet och varje gång man pratar om det och gråter blir det lite lättare.

Tro mig, jag har förlorat föräldrar, vänner och ett stort antal djur. Men jag vet idag att tar man inte sorgen får man heller inte glädjen. Efter vår första hund sa jag: aldrig mer. Nu är vi inne på vår femte. Alla har blivit speciella på sitt sätt och gett oss så oändligt mycket. Jag vet idag att det kommer tuffa tider när jag skulle vilja följa med djuret. Men det har varit lyckliga tider och kommer att fortsätta komma sådana om jag är villig att betala priset. Och det är jag. Hellre det än att gå känslomässigt död genom livet (vilket jag skulle göra utan djur). Sköt om dig, vännen. Du går igenom detta om du bestämmer dig för det och kommer att kunna tänka tillbaka på din underbara vän och minnas era lyckliga tider tillsammans utan att gråta en dag.

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

tack för dina kloka ord och dina strykekramar.

Du har så rätt, när jag var mellan 13-16 år gick jag på bup 2 ggr vec, vi jobbade mycket med min sorg då. Det var tuffa tider men det hjälpte, och jag känner igen faserna som du beskriver.

Det som är lite läskigt nu är att jag börjar hamna i samma mönster jag hade då, men samtidigt vet jag att det är på det viset jag bearbetar och tar mig igenom. även om det inte är det bästa sättet..

Förstår hur du menar med aldrig mer, och jag vet att jag kommer se tillbaka och minnas med ett leende och några tårar istället för förtvivlan och sorg.. Men det känns långt borta idag.. är så orättvist när det inte blir som man tänkt sig..

tack igen för dina ord och dina kramar. det värmer och hjälper mig att se lite klarare istället för bara sorg.
Kramar tillbaka!

 

[Ylva86]

Sv: En vec sedan

Känns alltid bra när man kan hjälpa någon med sina egna surt förvärvade erfarenheter.

Precis som du skriver hamnar man på ett ställe där man tidigare varit när ungefär samma saker händer. Skillnaden är att det går ändå lite lättare och du kommer tillbaka snabbare än förra gången. Idag, medl över femtio års livserfarenhet vet jag vad det handlar om när jag stöter på problemet igen.

Jag vet hur jag ska hantera det och att det gäller att inte trycka undan känslorna som kommer utan att leva igenom dem.

Jag gissar att du är betydligt yngre och en dag säger du samma saker som jag till dina yngre vänner eller barn. Det är vad livet lär en om man vågar stanna kvar och ta läxorna. Kan bara säga att för mig har det faktiskt varit värt det. Hoppas du gör samma erfarenhet som jag.

Kram igen!

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

ja man lär sig alltid, och nu när jag känner igen mig i detta "Problem" så vet jag lite bättre hur jag ska göra.. och är det något jag lärt mig så är det att våga sörja, låt det ta den tid det tar..

Så egentligen är det skönt att ha gått igenom det en gång, för denna gången slår det inte lika hårt när jag faller och vägen tillbaka är minst lika svår men jag känner igen allt och kan bearbeta på ett helt annat sätt vilket gör att jag kommer på fötter tidigare.
samtidigt som jag inte vet vägen ut, allt är bara tomt..
tänk att så mycke känslor och tankar kan få plats i lilla mig...
*kram*

 

[Zita]

Sv: En vec sedan

Tittade på din film igen och åter kom tårarna. Som jag skrivit många gånger, har jag haft många hundar och har gått igenom detta flera gånger. Alla dessa tårar man fällt, dag ut och dag in.
Det som slog mig var, att när min far dog, när min bror gick bort i infarkt förra hösten. Inte en tår kom, inte ens på begravningen. Men när det gällt hundarna, då rasade allt. Hur kan man vara sån? Är annars väldigt känslig. Men får väl villigt erkänna att jag föredrar djur framför människor.

 

[LillOhlsson]

Sv: En vec sedan

förstår hur du känner, jag föredrar åxå djur framför människor.
Människor är så komplicerade... allt är så äkta med djur..
Tror det är därför djur kommer än närmare, iaf mig. jag litade till 110% på turbo, även fast han gjort som han gjort någta ggr visste jag att Mig skulle han aldrig göra illa.. jag kunde göra vad som helst med honom och han litade ändå på mig..
Han dömde en aldrig, hade alltid samma kärleksfulla ögon, lille vän, de är så tom här

 

[Kalinsi]

Sv: En vec sedan

Det du skriver i ditt inlägg...jag känner igen mig så mycket.
Jag förlorade min älskade English Toy Terrier flicka för 2 mån
sedan. Senast idag grät jag enormt för att jag saknar henne
så mycket! När jag såg på din fina film om din hund kom
tårarna igen. Jag förstår precis vad du går igenom! *kramar*