En oväntad reaktion

Igår gjorde jag maken lite skakis. Berättade att jag ska sluta med preventivmedel.
Han satt och åt men slutade tugga, spärrade upp ögonen och frågade vill du ha ett till barn?

Lugnade ner honom med att nej, inte än. Vill inte ha några hormoner i kroppen bara.

I morse hade han tydligen sovit på saken och mitt i frukosten säger han - E skulle nog uppskatta ett syskon.
Då var det min tur att sluta äta och gapa.
Stammade fram till slut att nej, jag är inte redo. Vi konstaterade att ingen av oss är redo att gå igenom allt vad är bebis innebär just nu. Kanske om ett år eller två.
Jag är fortfarande riktigt skraj efter förlossningsdepressionen med E. Vill bearbeta den mer och få mitt körkort. Samt börja arbetsträna och bli frisk först. Sen kanske. Jag vill gärna ha ett barn till.

Blev lite överraskad att han ens funderat över ett barn till. Han har varit helt anti tills idag tydligen.