Jag har väl i princip bara hört talas om HSP (Highly Sensitive Person) förut, men inte tänkt mer på det. Idag har jag insett att jag med stor sannolikhet är en högkänslig person. Jag gjorde ett onlinetest, och det är väl egentligen det enda som finns för att få koll på det, och av 23 frågor svarade jag ja på 16 av dem. Ett flertal av dem var dessutom helt klockrena. På den här sidan där det står om typiska kännetecken, är det väldigt mycket som stämmer.
Av det jag hittills hunnit läsa om HSP, är att det är för vanligt för att vara en diagnos, men samtidigt för ovanligt för att vara vanligt. Man bedömer att 15-20 % av befolkningen är högkänsliga.
Det här förklarar bl.a. mitt luktsinne, som är väldigt känsligt, och jag har åtskilliga gånger undrat om inte folk känner hur det luktar eller att det luktar överhuvudtaget.
Jag har under en tid varit tvungen att vistas i samma lokal som en annan person som luktade riktigt illa. Jag märkte aldrig att någon annan reagerade men jag mådde illa av människans doft. Det visade sig sedan vara en liten papperstuss, stor som en ärta, med lite eterisk olja på som hon hade nerstucken i sin bh. Den lukten spred sig i hela lokalen när hon var där. När hon sedan bytte till en annan olja visste jag att hon hade bytt redan innan vi pratat med varandra. Hon hade alltså bara passerat i lokalen när jag blev varse om doftbytet.
Det här skapar en del problem i umgänget med parfymerade människor. Jag undviker dem så gott det går eftersom parfymen blir jobbig för mig. Detta inkluderar även chefens man, som ofta jobbar i samma lokal som jag. En parfym han använt har jag också förknippat med kattpiss
. Hur som helst så sa jag ingenting för jag ansåg att det var mitt problem att jag inte stod ut. Problemet blev dock uppenbart när vi nu hamnade mitt i ett lokalbyte och under en tid tvingas jobba i samma rum. Jag blev tvungen att berätta att jag hade svårt med parfymen. Han är lyckligtvis en vettig man så han förstod och respekterade det, så numera sätter han inte på sig parfym när vi ska jobba i samma rum.
Det här är något som kan besvära mig även i affärer och på andra allmänna ställen. Lyckligtvis brukar man snabbt kunna komma undan, även om en del nästan kan orsaka andnöd på mig en kort stund. Jag är ju inte allergisk och har undrat hur allergiska personer klarar sig. De kanske får en astmaattack om de inte kommer undan? Jag vet faktiskt inte.
För en tid sedan gick jag i kanten av en vall där det växte klöver och det doftade gott i luften där jag gick. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om andra människor kunde känna doften. Det vore ju synd om dem om de inte kunde det.
Vad innebär den här insikten då? Jag vet inte egentligen, men jag upplever det som intressant att det finns en etikett på något som alltid har funnits och varit en del av mitt liv.
Av det jag hittills hunnit läsa om HSP, är att det är för vanligt för att vara en diagnos, men samtidigt för ovanligt för att vara vanligt. Man bedömer att 15-20 % av befolkningen är högkänsliga.
Det här förklarar bl.a. mitt luktsinne, som är väldigt känsligt, och jag har åtskilliga gånger undrat om inte folk känner hur det luktar eller att det luktar överhuvudtaget.
Jag har under en tid varit tvungen att vistas i samma lokal som en annan person som luktade riktigt illa. Jag märkte aldrig att någon annan reagerade men jag mådde illa av människans doft. Det visade sig sedan vara en liten papperstuss, stor som en ärta, med lite eterisk olja på som hon hade nerstucken i sin bh. Den lukten spred sig i hela lokalen när hon var där. När hon sedan bytte till en annan olja visste jag att hon hade bytt redan innan vi pratat med varandra. Hon hade alltså bara passerat i lokalen när jag blev varse om doftbytet.
Det här skapar en del problem i umgänget med parfymerade människor. Jag undviker dem så gott det går eftersom parfymen blir jobbig för mig. Detta inkluderar även chefens man, som ofta jobbar i samma lokal som jag. En parfym han använt har jag också förknippat med kattpiss
. Hur som helst så sa jag ingenting för jag ansåg att det var mitt problem att jag inte stod ut. Problemet blev dock uppenbart när vi nu hamnade mitt i ett lokalbyte och under en tid tvingas jobba i samma rum. Jag blev tvungen att berätta att jag hade svårt med parfymen. Han är lyckligtvis en vettig man så han förstod och respekterade det, så numera sätter han inte på sig parfym när vi ska jobba i samma rum.Det här är något som kan besvära mig även i affärer och på andra allmänna ställen. Lyckligtvis brukar man snabbt kunna komma undan, även om en del nästan kan orsaka andnöd på mig en kort stund. Jag är ju inte allergisk och har undrat hur allergiska personer klarar sig. De kanske får en astmaattack om de inte kommer undan? Jag vet faktiskt inte.
För en tid sedan gick jag i kanten av en vall där det växte klöver och det doftade gott i luften där jag gick. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om andra människor kunde känna doften. Det vore ju synd om dem om de inte kunde det.
Vad innebär den här insikten då? Jag vet inte egentligen, men jag upplever det som intressant att det finns en etikett på något som alltid har funnits och varit en del av mitt liv.
