Sv: En månad sedan min häst togs bort..
Jag skaffade min absoluta drömhäst för ca 2,5 år sedan, endast 14 månader var han. Det var en svart arabhingst som jag drömt om sen jag var barn. Jag var så lycklig när han klev ut från transporten. Jag hade så stora planer för honom och trodde att vi skulle få ett långt och bra liv tillsammans.
Men en dag satt det stopp för allting, han gick i hagen tillsammans med en valack som jag då inte visste var "lite" tjurig mot andra hästar. Så jag och en kompis kommer ut och ser min häst stå på 3 ben..han som alltid kom springandes fram till rinden när man kom..nu stod han bara och vaggade, såg att han försökte röra sig, men kunde inte. Jag fick panik och sprang in i hagen och fram till honom. Såg med en gång att det var riktigt illa!
2 Dagar senare fick han somna in på strömsholm efter att dom hittat en fraktur lång in i bogen. Han var endast 16 månader.
Och jag var förkrossad! Jag skulle lägga av med hästar, jag ville inte ha nån annan än Le Sopranos.
Men på någet vis så lyckades uppfödaren övertala mig och åka och titta på hans helbror som stod lite längre bort ifrån uppfödaren. Jag sa först blankt nej, tills jag öppnade min mail och fic se att Karin skickat ett foto på Le Marquise..jag trodde först att hon hade skickat en bild på Le Sopranos för så lika var dom.
Hon trodde att det skulle hjälpa mig i min svåra sorg att ta hem hans helbror istället och på så vis ändå ha Isak kvar hos mig..
Och jag ångrar inte en sekund att jag tog hem "Quisen" Isak lever vidare i "quisen" och jag är evigt tacksam att Karin gav mig den här möjligheten.
Men jag måste säga att jag jämför inte dom med varandra för Quisen är mycket äldre och mognare..men såklart finns det många likheter mellan dom.
Men jag har än idag svårt att titta på kort, läsa dagboken som jag skrev varje dag utan att det inte hugger till i mig. Men jag uppskattar dom 2 månaderna jag fick med honom, och jag vet att sorgarbetet tar lång tid, det kommer det även göra för dig! Men du kommer att kunna se tillbaka på den tiden ni hade tillsammans och tänka på honom och känna att du gjorde allt du kunde för din vän, och du har inte svikit honom på något vis. Likaså alla andra här som tagit bort sina vänner, man gör det för att de är dte bästa..man har kämpat och det finns alltid ett stopp då det inte längre finns nå alternativ.
Ni är alla hjältar för vad ni gjort för era hästar och gett dom ett värdigt liv och slut!
