En fruktansvärd dag

Lägger tråden här i dagboksformet då jag bara behöver stöttning, pepp och konstruktiva idéer just nu.

Våran unghäst, Kaj, har precis flyttat till ett nytt stall. Eller rättare sagt lösdrift, men just nu går hästarna på bete. Vad jag inte hade fattat innan flytten är att beteshagarna ligger på ena sidan av ett järnvägsspår och stallet på andra sidan.

Dom var tre kompisar som flyttade samma dag och är extremt tighta med varandra. Kaj är ju som sagt unghingst så det är inte så konstigt att han är flockorientetad kanske, men det har verkligen inte varit några problem att ta honom själv från betet till stallet på gamla stället. En betydligt längre promenad än nu dessutom.

Men iaf. Det jävla järnvägsspåret som måste korsas då. Vi försökte ta honom tillbaka till stallet själv igår, han gnäggade och hade sig men jag sa vi struntar i det han lugnar sig när han kommer till stallet.

När vi ska korsa järnvägen stannar han. Går inte att rubba. Min son börjar gråta. Lampan som signalerar att man får passera släcks. Det betyder att tåget kommer. Som tur var är min farsa med, men han är 72 år gammal och halvskruttig men jag skriker KNUFFA!!!

Vi lyckas få över honom, på något sätt. Dröjer några sekunder sen swishar tåget förbi, typ 5 meter bakom Kajs rumpa. Det verkar inte bekomma honom nämnvärt, han är betydligt mer bekymrad över att ha lämnat sin flock.

Samma sak på vägen tillbaka, fast då slocknar lampan innan vi ska beträda spåret. Kaj är så stressad att han släpar mig ner i diket i hopp om att hitta en väg över spåret vid sidan av bommarna, och jag klamrar mig fast som en galning i hopp om att han ska stanna. Inser ju också att om det blir verkligt kritiskt så måste jag släppa. Men det inser jag kanske först såhär nu i efterhand, dom där ödesdigra minuterna när lampan är släckt och tåget swishar förbi tänker jag liksom ingenting mer än att få honom bort från spåret.

Jag kommer såklart inte försöka mig på att ta honom tillbaka till stallet själv igen. Jag ska också kolla upp vilka tåg det är som kör där och hur tidtabellen ser ut. Men just nu känner jag mig helt tom. Han kan ju liksom stanna, han är ett år gammal och jag har haft tålamod med det men han FÅR inte stanna på en jävla tågräls. Fan fan fan.

 

[athena_arabians]

Vilken fruktansvärd situation och så skönt att det ändå gick bra!

I det läget hade jag haft lång lina och spö när jag behöver leda honom där, även när han har kompisar med sig (ev med kedja också om han bli för stark för dig). Stannar han i en sådan situation och verkligen inte tänker gå vidare är det fråga om brandsläckning, dvs rör han sig inte vid mild putt hade jag rappat till honom. Det är ju som sagt en fråga om liv och död.

Men jag tror du kommer långt med dels normal hanteringsträning i att bli ledd (och stannad) på kommando samt nöta förbi de där spåren tills han är lika van vid dem som sin hage (givetvis då träna när det inte kommer tåg). Jag tror också starkt på att öva dem att gå iväg från flocken, de behöver kunna det.

 

[athena_arabians]

Jag kan tillägga att jag verkligen inte är för att ta till våld... men i vissa farliga situationer finns inga alternativ. Vid två tillfällen i mitt hästliv har jag spöat en häst i sådana här situationer och det är verkligen inget jag är stolt över men jag hade utan tvekan gjort om det. I ena fallet var det hästens liv och hälsa, i det andra mitt liv och hälsa (en häst på bakbenen som viftade med frambenen mot mig och jag hade ryggen mot en vägg).

 

[ginnies]

Konstruktiv ide: Led inte en ettåring ensam från flocken på ett nytt ställe över ett obekant föremål, jag tycker det är superklantigt. Och i vad ligger ditt tålamod?

 

[miumiu]

Konstruktiv ide: Led inte en ettåring ensam från flocken på ett nytt ställe över ett obekant föremål, jag tycker det är superklantigt. Och i vad ligger ditt tålamod?

Jag visste att det skulle komma såna här ”skyll dig själv”-svar, och, tro mig det gör jag. Tilläggas bör att hästen gått över rälsen utan problem innan, han är alltså inte rädd för att passera själva spåret utan har en tendens att stanna upp och vägra gå framåt lite var som helst. Vi har varit på betydligt längre promenader på egen hand utan några som helst problem dock men ja, jag inser ju såhär nu i efterhand att jag borde ha chillat med att ta honom tillbaka till stallet själv.

 

[ginnies]

Det var en konstruktiv ide och vari låg ditt tålamod?

 

[miumiu]

Det var en konstruktiv ide och vari låg ditt tålamod?

Hur menar du med vari låg mitt tålamod?

 

[Sryoqwe]

Det var en konstruktiv ide och vari låg ditt tålamod?

På vilket sätt hjälper ditt svar ts?

 

[athena_arabians]

Jag visste att det skulle komma såna här ”skyll dig själv”-svar, och, tro mig det gör jag. Tilläggas bör att hästen gått över rälsen utan problem innan, han är alltså inte rädd för att passera själva spåret utan har en tendens att stanna upp och vägra gå framåt lite var som helst. Vi har varit på betydligt längre promenader på egen hand utan några som helst problem dock men ja, jag inser ju såhär nu i efterhand att jag borde ha chillat med att ta honom tillbaka till stallet själv.

Bry dig inte i vad den där användaren skriver. Vi hanterar stora, levande flyktdjur och ibland blir det tokigt. Livet kommer inte med några garantier och det viktiga är ju att vi lär oss av våra misstag. Ingen är perfekt hela tiden.

 

[Fruentimber]

Det var en konstruktiv ide och vari låg ditt tålamod?

Tålamod? Skulle hon låta hästen stå kvar på rälsen och bli överkörd av tåget, eller vad menar du?

 

[emma-vsm]

Usch jag fattar paniken! Vilken fruktansvärd upplevelse för er
Min lilla B är också en bromskloss oavsett om han går ensam eller med kompis, och det är inte lätt att veta hur man på bästa sätt får dom att tänka framåt.

Kan du ta med en kompis om du behöver ta in honom nu närmsta tiden? Det kommer ju säkert funka att ta honom själv i framtiden men han kanske behöver landa lite i sitt nya hem först? Om du vill ta honom på promenad, kan du gå åt ett annat håll och slippa spåret, och helt enkelt skita i stallet en period?

I en sån där akutsituation hade jag förmodligen använt alla medel jag kunnat för att rädda liv, precis som @athena_arabians skriver. Man gör vad man måste och vad man kan

 

[Sleepy]

Fy så otäckt, skönt att det gick bra. Jag hade inte velat ha en tågräls mellan stall och hage.

Unghästar vill ju gärna stanna lite ibland och titta eller fundera på livet och sådär. Du kanske vet, men går det inte framåt så försök få den att ta ett steg åt sidan (eller i nödfall; bakåt) så att den kommer igång, så brukar det gå att komma vidare sen.

 

[sorbifolia]

Som de andra skriver, leda inte åringen in till stallet själv. Kanske inte nästa år heller. Om det enbart är nu under betessäsong det är så, så kommer ni ju inte ha det här problemet i höst/vinter/vår, gissar att lösdriften är på samma sida tågrälsen som stallet?

När dom går på bete så brukar de ju inte behöva komma in på stall annat än för hovtrim, dvs. kanske två ggr under sommaren, och då kan man planera i förväg att ha med sällskap samt kanske en extra medhjälpare med långspö på marken.

Förstår det var jätteläskigt, men tänker att det nog inte behöver vara ett så stort problem egentligen.

 

[Nytant]

Jag visste att det skulle komma såna här ”skyll dig själv”-svar, och, tro mig det gör jag. Tilläggas bör att hästen gått över rälsen utan problem innan, han är alltså inte rädd för att passera själva spåret utan har en tendens att stanna upp och vägra gå framåt lite var som helst. Vi har varit på betydligt längre promenader på egen hand utan några som helst problem dock men ja, jag inser ju såhär nu i efterhand att jag borde ha chillat med att ta honom tillbaka till stallet själv.

Ta inte åt dig. Sånt här händer, det är mänskligt. Och ni blev chockade allihop. Tycker ni ska ge era respektive nervsystem en chans att återhämta sig lite nu och sen börja fylla på förtroendekontot igen. Så kan du fundera vidare på kloka strategier som du redan själv är inne på.

 

[ginnies]

Hur menar du med vari låg mitt tålamod?

Jag uppfattade att din ettåring har stannat förut vid promenader och att det varit kanske problem men att du haft tålamod?

 

[ginnies]

Bry dig inte i vad den där användaren skriver. Vi hanterar stora, levande flyktdjur och ibland blir det tokigt. Livet kommer inte med några garantier och det viktiga är ju att vi lär oss av våra misstag. Ingen är perfekt hela tiden.

Varför tycker du det är så viktigt att gå in och skriva att det jag skriver inte är något att bry sig om? Jag -gissar bara iof- att om det var mitt nick som beskrev hur jag skulle ta över en ensam ettåring över en järnvägsövergång så hade du skrivet som jag till mig.

 

[Thera]

Det var en konstruktiv ide och vari låg ditt tålamod?

Men alltså, hur hjälper tålamod när man står på en tågräls och tåget kommer?

 

[Görel]

Usch så ångestfyllt!

Jag har haft unghästar som stannat på olämpliga ställen när jag lett dem. Jag har sett till att lära dom att gå fram vid smackningar och haft med ett körspö som är lite längre och stabilare än dressyrspö som det är lättare att peta med. Är också bra att peta bort insekter med, det har ibland varit en orsak till att mina unghästar varit blockerade och inte velat gå. Har också ibland när det varit extra viktigt att inte stanna haft med en morotspåse som jag prasslat med.

 

[bettysmatte]

Lägger tråden här i dagboksformet då jag bara behöver stöttning, pepp och konstruktiva idéer just nu.

Våran unghäst, Kaj, har precis flyttat till ett nytt stall. Eller rättare sagt lösdrift, men just nu går hästarna på bete. Vad jag inte hade fattat innan flytten är att beteshagarna ligger på ena sidan av ett järnvägsspår och stallet på andra sidan.

Dom var tre kompisar som flyttade samma dag och är extremt tighta med varandra. Kaj är ju som sagt unghingst så det är inte så konstigt att han är flockorientetad kanske, men det har verkligen inte varit några problem att ta honom själv från betet till stallet på gamla stället. En betydligt längre promenad än nu dessutom.

Men iaf. Det jävla järnvägsspåret som måste korsas då. Vi försökte ta honom tillbaka till stallet själv igår, han gnäggade och hade sig men jag sa vi struntar i det han lugnar sig när han kommer till stallet.

När vi ska korsa järnvägen stannar han. Går inte att rubba. Min son börjar gråta. Lampan som signalerar att man får passera släcks. Det betyder att tåget kommer. Som tur var är min farsa med, men han är 72 år gammal och halvskruttig men jag skriker KNUFFA!!!

Vi lyckas få över honom, på något sätt. Dröjer några sekunder sen swishar tåget förbi, typ 5 meter bakom Kajs rumpa. Det verkar inte bekomma honom nämnvärt, han är betydligt mer bekymrad över att ha lämnat sin flock.

Samma sak på vägen tillbaka, fast då slocknar lampan innan vi ska beträda spåret. Kaj är så stressad att han släpar mig ner i diket i hopp om att hitta en väg över spåret vid sidan av bommarna, och jag klamrar mig fast som en galning i hopp om att han ska stanna. Inser ju också att om det blir verkligt kritiskt så måste jag släppa. Men det inser jag kanske först såhär nu i efterhand, dom där ödesdigra minuterna när lampan är släckt och tåget swishar förbi tänker jag liksom ingenting mer än att få honom bort från spåret.

Jag kommer såklart inte försöka mig på att ta honom tillbaka till stallet själv igen. Jag ska också kolla upp vilka tåg det är som kör där och hur tidtabellen ser ut. Men just nu känner jag mig helt tom. Han kan ju liksom stanna, han är ett år gammal och jag har haft tålamod med det men han FÅR inte stanna på en jävla tågräls. Fan fan fan.

Det här är väl inget jättekonstruktivt svar kanske, men jag hade nog övervägt att flytta. Tycker att hela upplägget med tåg såpass nära stallet låter mindre kul och rätt farligt. Hästar kan komma ut ur hagen, bli överkörda, osv.

 

[miumiu]

Jag uppfattade att din ettåring har stannat förut vid promenader och att det varit kanske problem men att du haft tålamod?

Tålamod kan man ju ha om hästen stannar i skogen, eller på en i princip otrafikerad grusväg, men inte på ett järnvägsspår när tåget kommer i full fart mot en. Menar du att mitt tålamod har skapat problemet, dvs att han tycker det är okej att stanna? Förstår liksom inte riktigt vad du far efter.