Sv: En fråga!!
Lite svammel, där jag hoppas att du kan hitta
något som du kanske känner igen och kan relatera till.
Jag hade också just den där AHA-känslan, på senaste AR_kursen. Min häst är ju oftast väldigt överilad och har svårt att slappna av och vila på steget. Därför jobbar vi i början väldigt mkt med halter, halvhalter, så att hästen till sist nästan svimmar av tristess. Då är det lite skolarbete och vändningar en stund.
Nu senast, segade min häst liksom ihop lite av detta och var antingen överilad eller helt ovillig. Då bestämde vi oss för trav ett tag, men den var rallyinriktad med hög spänningsfaktor. Men så bad min tränare mig att rida lätt... *KLICK* och där var hästen vi har letat efter.
Där var det alltså helt enkelt jag själv, som låste min häst med min sits. Jag vet att jag rider väldigt mycket med sätet utan att tänka på det. Så förmodligen fick min häst både dubbla och tredubbla budskap av mitt säte och min hand. När jag då "släppte på sätet", så var hästen suveränt trevlig även i lite friskare trav, utan att för den skull vara spänd.
"För mycket, eller för lite, skämmer allt" är ju något ordspråk jag har hört om det sen är komplett kan jag inte garantera... Men jag kan tänka mig att för mkt samling utan att våga släppa på "fiolsträngen" skapar bara spänning.
Nu har jag fått ett nytt problem på halsen, med min ridning. Det är att jag själv är spänd från axeln och ner till handleden. Så i stället för att ha små små, "finjusterande" hjälper med handleds- och fingerspel, så spänner jag hela armen. Vilket gör att min häst fått nya spänningar att tampas med, tyvärr
. Instruktören, som gav mig den tankeställaren tävlar själv, går som domaraspirant och jobbar på ridskolan, vilket gör att hon tyvärr inte har tid för fler privatelever. Annars är det väl den tränaren, som jag känner att min häst och jag har mest nytta av för närvarande.
