D
DancingFox
En del skaffar hundar ungefär för helg eller semester och sedan tröttnar på dem och släpper av de stackars valparna på något ställe. Tur att hundarna är själva så kloka och söker sig dit de kan få lite uppskattning.
Första hunden; MAX. kom blev kvar på stället efter en stor nationell tävling i februari för stor häst. Snäll som bara den och behöver bara ompyssel och kärlek. Börjar nu bli tuff och skäller lite, men är underbar. En riktig knähund börjar han bli också. Kelen har han alltid varit. Max är nog snart ett år eller något sådant, han är inte speciellt gammal alls.
Andra hunden: JUMPER. Blev kvar på stället efter en stor nationell tävling i slutet av februari för ponny och små hästar. Också snäll, men hade stora problem med loppor. Stannade några dagar på själva stället och kommer i omgångar förbi, men är mest hos någon i närliggande byn och får mat o ompyssel där. Lite mer än ett halvår gammal tror vi att den är.
Tredje hunden: OSKAR. Underbar Engelsk eller irländsk setter(fuxfärgad), ca 8 månader. Underbart kelen och tillgiven, men rädd att bli lämnad ensam. En dam i byn som jobbar på stället känner ägaren och de är lastbilskörare båda två och gör över gränsen och blir borta typ vecka i taget eller två och är bara hemma på helger. Undertiden får hunden stanna ensam hemma och grannarna fodrar den lite då och då. Hunden sprang nu 17 km för att komma hit till släktingen som den känner här i helgen, men sedan har den följt mig som en svans för jag har gett den lite uppmärksamhet sedan igår kväll. Den vill absolut inte vara ensam. Ägaren är här för att hämta men jag liksom tror att hunden kommer att återvände de där km igen för att komma där den får lite uppskattning. Stackars hund, va jag lider med den!!
Ibland funderar man vad folk tänker med när de skaffar typ hund, katt eller liknande och inte tar hand om dem sedan. Tur att vi har lite regler i Sverige, men de finns ändå så det förekommer där också, men kanske inte på det här sättet?
Senast ändrad av en moderator: