En dag kvar

Nu är det bara söndagen kvar och sen börjar allvaret. Jag känner att jag inte alls har hunnit med vad jag hade tänkt mig innan jobbstart. Och nu finns inte tiden längre.

Jag våndas över att bli tvungen att kliva upp klockan 5 från och med måndag. Jag vill sova till 10. Så jag kommer att vara halvdöd dygnet runt igen. Inget jag ser fram emot. För att kunna sova lika mycket som jag gjort senaste halvåret så skulle jag behöva gå och lägga mig direkt när jag kommer hem efter jobbet. Men det är ju heller inget liv. Jobba och sova liksom.

Egentligen borde jag hunnit göra lite saker idag på eftermiddagen, men som vanligt har jag inte orkat sätta igång.

En dag kvar att få något gjort hemma.

 

[Wille]

Jag specificerade inte en exakt tidsperiod eftersom du faktiskt inte vet hur det kommer se ut nu. Ditt liv är inte som det var förra året. Du har en diagnos, du går hos terapi hos en ny, du har framförallt en möjlighet att nu försöka arbeta med din attityd mot ditt vardagsliv. Det är ju klart att tillvaron kommer vara pest och pina om du sitter och räknar ned tiden tills du ska sluta jobba, du kommer aldrig få en bättre upplevelse om du redan nu har bestämt dig för att du kommer vara halvdöd. Du måste även acceptera att det är såhär livet ser ut för de allra flesta. De som har ett heltidsjobb har inte hur många timmar som helst att lägga på fritid, det tar energi att jobba.
Måndagar brukar jag aldrig ha ork att göra någonting efter jobbet då det är min tuffaste dag. Grämer jag mig och slår ned på mig själv för det? Nä. Jag åker hem, kraschar på soffan, scrollar Instagram och planerar noll och inget på måndagskvällar. Onsdagar och framåt brukar jag ha energi och planerar mitt liv därefter. Mår mycket bättre då än att i flera dagar älta att jag inte fick någonting gjort på måndagen och därför inte få tummen ur att göra något efter jobbet någon annan dag heller.

Ändå orkar andra ha häst, hund, barn. Ibland en kombination av dessa.

Att jag nu har en diagnos ändrar ingenting. Jag är likadan som förut. Och jobbet är också samma som förra året. Dessutom så kan jag inte koppla av på fredagar när jag slutat. Måste hem och jobba vidare. Terapin tycker jag inte hjälper. Kommer ha kvar mina problem efteråt.

 

[Snowball]

Ändå orkar andra ha häst, hund, barn. Ibland en kombination av dessa.

Långt ifrån alla klarar det

 

[Fruentimber]

Ändå orkar andra ha häst, hund, barn. Ibland en kombination av dessa.

Att jag nu har en diagnos ändrar ingenting. Jag är likadan som förut. Och jobbet är också samma som förra året. Dessutom så kan jag inte koppla av på fredagar när jag slutat. Måste hem och jobba vidare. Terapin tycker jag inte hjälper. Kommer ha kvar mina problem efteråt.

Finns absolut ingen mening med att ständigt jämföra sig med andra på det sättet. Det ändrar ju absolut ingenting annat än att du mår sämre. Har tjatat om det förut och tjatar om det igen; utan acceptans kommer du aldrig att kunna bli snäll mot dig själv och må bättre.

 

[Wille]

Finns absolut ingen mening med att ständigt jämföra sig med andra på det sättet. Det ändrar ju absolut ingenting annat än att du mår sämre. Har tjatat om det förut och tjatar om det igen; utan acceptans kommer du aldrig att kunna bli snäll mot dig själv och må bättre.

Själv förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna må bättre när jag dräneras på all energi. Vill ha ett liv liksom. Men lyckas inte med det ens när jag är ledig.

 

[Fruentimber]

Själv förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna må bättre när jag dräneras på all energi. Vill ha ett liv liksom. Men lyckas inte med det ens när jag är ledig.

Att fokusera så mycket på allt som kan vara negativt och att jämföra sig så med andra drar massor av energi.

 

[Wille]

Att fokusera så mycket på allt som kan vara negativt och att jämföra sig så med andra drar massor av energi.

Jag jämför mig inte med andra. Däremot vill jag orka något utöver jobbet. Livet blir liksom inte värt något om man bara ska jobba och sova. Och äta färdiga rätter från Ica för man orkar inte laga mat. Och så den ständiga frågan: när får man ge upp? Man måste ha något att kämpa för. Har man inte det kanske man så småningom når gränsen där man svarar Nu på frågan.

 

[Fruentimber]

Jag jämför mig inte med andra. Däremot vill jag orka något utöver jobbet.

Du gjorde ju det för bara ett par inlägg sen och du har jämfört dig med andra många gånger förut.

 

[Wille]

Du gjorde ju det för bara ett par inlägg sen och du har jämfört dig med andra många gånger förut.

Enda anledningen är att de bevisar att man inte måste vara mer eller mindre död när man jobbar.

Jag vet inte varför jag ska leva om hela livet går ut på att vara trött och tvinga sig att jobba ändå och sen sova resten av dygnet. Ingen matlagning, ingen städning, inga nöjen o.s.v. Inga nöjen ens på helgen för man orkar inte. Det livet är inte värt att leva.

 

[Fruentimber]

Enda anledningen är att de bevisar att man inte måste vara mer eller mindre död när man jobbar.

Det handlar ju återigen om acceptans kring sin egen livssituation och vad man orkar eller inte, istället för att använda det som en slagpåse mot sig själv.

 

[Wille]

Jag får inget gjort idag heller. Har sågat av en bit från en bräda med sticksågen för att göra en mall. Sen orkade jag inte mer. Fan.

 

[Wille]

Det handlar ju återigen om acceptans kring sin egen livssituation och vad man orkar eller inte, istället för att använda det som en slagpåse mot sig själv.

Jag vill inte leva om jag inte kan ha ett liv. Vill inte vara slav. Då kan det vara. Jag har planen klar.

 

[Fruentimber]

Jag vill inte leva om jag inte kan ha ett liv. Vill inte vara slav. Då kan det vara. Jag har planen klar.

Man kan ha ett liv utan heltidsarbete. Om du inte orkar får du ju ta hjälp så att du kan bli sjukskriven.

 

[Masqueradee]

Jag jämför mig inte med andra. Däremot vill jag orka något utöver jobbet. Livet blir liksom inte värt något om man bara ska jobba och sova. Och äta färdiga rätter från Ica för man orkar inte laga mat. Och så den ständiga frågan: när får man ge upp? Man måste ha något att kämpa för. Har man inte det kanske man så småningom når gränsen där man svarar Nu på frågan.

Vad skulle du vilja kämpa för? Vad ser du att andra kämpar för? När jag läste inlägget blev jag lite konfunderad, för jag tror inte jag kämpar för något alls i min tillvaro. Inget uttalat i alla fall, så jag blev nyfiken på vad du skulle vilja/vad andra kämpar för.

Jag får inget gjort idag heller. Har sågat av en bit från en bräda med sticksågen för att göra en mall. Sen orkade jag inte mer. Fan.

Fast nu säger du ju emot dig själv i samma inlägg, i meningarna efter varandra. Du har ju visst gjort någonting! Gissningsvis tog du dig ur sängen, antagligen har du tagit på dig någon form av kläder som du inte sovit i (dock skulle jag aldrig döma om någon sågade i pyjamas, sitter själv mer eller mindre i pyjamas just nu eftersom jag duschat och ändå inte ska ut något mer i dag), du har gissningsvis ritat upp något för att kunna göra själva mallen... Ja. Du har visst gjort någonting idag.

 

[Wille]

Man kan ha ett liv utan heltidsarbete. Om du inte orkar får du ju ta hjälp så att du kan bli sjukskriven.

Jag får inte bli sjukskriven. Jag måste jobba tills döden avlöser mig.

Vad skulle du vilja kämpa för? Vad ser du att andra kämpar för? När jag läste inlägget blev jag lite konfunderad, för jag tror inte jag kämpar för något alls i min tillvaro. Inget uttalat i alla fall, så jag blev nyfiken på vad du skulle vilja/vad andra kämpar för.

Fast nu säger du ju emot dig själv i samma inlägg, i meningarna efter varandra. Du har ju visst gjort någonting! Gissningsvis tog du dig ur sängen, antagligen har du tagit på dig någon form av kläder som du inte sovit i (dock skulle jag aldrig döma om någon sågade i pyjamas, sitter själv mer eller mindre i pyjamas just nu eftersom jag duschat och ändå inte ska ut något mer i dag), du har gissningsvis ritat upp något för att kunna göra själva mallen... Ja. Du har visst gjort någonting idag.

Sånt som ger mig anledning att leva och som jag därför vill kämpa för är min skogsträdgård. Och så vill jag renovera. Och så måste jag orka med mina bin. Det vill jag kämpa för.

Ja, jag har klätt på mig idag och jag var utanför dörren en kort stund. Strecket som jag sågade längs med hade jag ritat upp tidigare. Jag skulle ha kommit betydligt längre. Jag skulle ha sågat upp två reglar och monterat dem. Jag skulle delat en plywoodskiva mitt itu och sågat av ett hörn vardera på dem och fäst dem i reglarna. Med den här takten kommer det ta 10 år minst innan jag är klar.

 

[Fruentimber]

Jag får inte bli sjukskriven. Jag måste jobba tills döden avlöser mig.

Fast kom igen nu. Du får väl intala dig det om du vill, men så är det ju inte. Om man av olika anledningar inte kan arbeta så kan man bli hel- eller deltidssjukskriven.

 

[Masqueradee]

Ja, jag har klätt på mig idag och jag var utanför dörren en kort stund. Strecket som jag sågade längs med hade jag ritat upp tidigare. Jag skulle ha kommit betydligt längre. Jag skulle ha sågat upp två reglar och monterat dem. Jag skulle delat en plywoodskiva mitt itu och sågat av ett hörn vardera på dem och fäst dem i reglarna. Med den här takten kommer det ta 10 år minst innan jag är klar.

Men du har ju gjort 100% mer än om du inte sågade längs sträcket. Bra jobbat!!

 

[Wille]

Men du har ju gjort 100% mer än om du inte sågade längs sträcket. Bra jobbat!!

Med den takten blir jag inte klar de närmaste tio åren. Jag är besviken för jag skulle gjort mer.

 

[Wille]

Fast kom igen nu. Du får väl intala dig det om du vill, men så är det ju inte. Om man av olika anledningar inte kan arbeta så kan man bli hel- eller deltidssjukskriven.

Det går inte att bara säga att man inte orkar. Finns ingen som tror på det.

 

[Fruentimber]

Det går inte att bara säga att man inte orkar. Finns ingen som tror på det.

Fast man får ju börja där och förklara hur det påverkar hela ens vardag och ens psykiska mående. Men ibland har du ju bestämt dig för att det inte går, och det verkar du ju ha bestämt dig för denna gång också? Du skapar ett status quo för dig själv.

 

[Sel]

Fast du har ju en massa nya verktyg den här säsongen! Du har habiteringen, du har din diagnos, du går i terapi, du har varit öppen med din arbetsgivare som är villig att anpassa sig och ge dig utrymme.