Japp här kommer en till 
Separerade i somras, ganska turbulent och ganska galet.
Men ändå en av dom bästa somrar jag haft.
Levt på öl och fantastiskt god mat i fina vänners sällskap.
Blandat mamma rollen med partypinglan.
Helt okej faktiskt, vi borde nog ha lämnat varandra för längesen
men tryggheten vaggade oss till ro lite för länge.
Det var sättet, allt runtomkring.. som blev knasigt.
Ett svek som gör att jag ifrågasätter om man öht kan lita på en annan människa
utan att riskera känslokapitalet som man investerat. Tveksamt.
Men det får väl tiden utvisa gissar jag.
Men när ska jag lära mig att sätta mig och mitt först?
Jag har gått back ganska många hundratusen på detta,
och det är det som grämer mig.
Jag har bett att få tillbaka en pytteliten del,
bara så jag kommer ikapp med allt som en separation ekonomiskt för med sig.
Men nope, det svaras inte ens på förfrågan.
DET stör mig, men kanske är det just detta som jag ska lära mig.
Vara egoistisk när det gäller kärlekar och inte dela med mig hejvilt.
Om ursäkta ordvalet .. advkatjävlarna kunde ta bladet från munnen och
berätta exakt vad det är som gör att dom inte kan betala ut arvet till mig och syskonen
skulle jag också bli glad.
Men även där möts vi av oresonlig tystnad stundtals.
Det är det ekonomiska som gör att jag faller sönder inombords.
Vill också kunna ta med sonen på event och köpa det där spelet som han
så förfärligt längtar efter.
Vill kunna köpa julklappar som han önskar sig, ja ni förstår nog vad jag menar.
Istället får jag köpa små saker allteftersom som behövs för att få ihop ett hem,
fast det finstilta i den här kråksången är nog just det där.. jag kommer aldrig att
dela ekonomi med en kärlek igen. Jag har nog lärt mig min läxa ändå, tillslut.
Det känns bra, även om det kostat många många enkronor.
Har du någon livsläxa tror du? och isåfall vilken?
Separerade i somras, ganska turbulent och ganska galet.
Men ändå en av dom bästa somrar jag haft.
Levt på öl och fantastiskt god mat i fina vänners sällskap.
Blandat mamma rollen med partypinglan.
Helt okej faktiskt, vi borde nog ha lämnat varandra för längesen
men tryggheten vaggade oss till ro lite för länge.
Det var sättet, allt runtomkring.. som blev knasigt.
Ett svek som gör att jag ifrågasätter om man öht kan lita på en annan människa
utan att riskera känslokapitalet som man investerat. Tveksamt.
Men det får väl tiden utvisa gissar jag.
Men när ska jag lära mig att sätta mig och mitt först?
Jag har gått back ganska många hundratusen på detta,
och det är det som grämer mig.
Jag har bett att få tillbaka en pytteliten del,
bara så jag kommer ikapp med allt som en separation ekonomiskt för med sig.
Men nope, det svaras inte ens på förfrågan.
DET stör mig, men kanske är det just detta som jag ska lära mig.
Vara egoistisk när det gäller kärlekar och inte dela med mig hejvilt.
Om ursäkta ordvalet .. advkatjävlarna kunde ta bladet från munnen och
berätta exakt vad det är som gör att dom inte kan betala ut arvet till mig och syskonen
skulle jag också bli glad.
Men även där möts vi av oresonlig tystnad stundtals.
Det är det ekonomiska som gör att jag faller sönder inombords.
Vill också kunna ta med sonen på event och köpa det där spelet som han
så förfärligt längtar efter.
Vill kunna köpa julklappar som han önskar sig, ja ni förstår nog vad jag menar.
Istället får jag köpa små saker allteftersom som behövs för att få ihop ett hem,
fast det finstilta i den här kråksången är nog just det där.. jag kommer aldrig att
dela ekonomi med en kärlek igen. Jag har nog lärt mig min läxa ändå, tillslut.
Det känns bra, även om det kostat många många enkronor.
Har du någon livsläxa tror du? och isåfall vilken?
