En äkta skriva-av-mig-tråd

Sablar22

Trådstartare
Japp här kommer en till ;)

Separerade i somras, ganska turbulent och ganska galet.
Men ändå en av dom bästa somrar jag haft.
Levt på öl och fantastiskt god mat i fina vänners sällskap.
Blandat mamma rollen med partypinglan.
Helt okej faktiskt, vi borde nog ha lämnat varandra för längesen
men tryggheten vaggade oss till ro lite för länge.
Det var sättet, allt runtomkring.. som blev knasigt.
Ett svek som gör att jag ifrågasätter om man öht kan lita på en annan människa
utan att riskera känslokapitalet som man investerat. Tveksamt.
Men det får väl tiden utvisa gissar jag.

Men när ska jag lära mig att sätta mig och mitt först?
Jag har gått back ganska många hundratusen på detta,
och det är det som grämer mig.
Jag har bett att få tillbaka en pytteliten del,
bara så jag kommer ikapp med allt som en separation ekonomiskt för med sig.
Men nope, det svaras inte ens på förfrågan.
DET stör mig, men kanske är det just detta som jag ska lära mig.
Vara egoistisk när det gäller kärlekar och inte dela med mig hejvilt.
Om ursäkta ordvalet .. advkatjävlarna kunde ta bladet från munnen och
berätta exakt vad det är som gör att dom inte kan betala ut arvet till mig och syskonen
skulle jag också bli glad.
Men även där möts vi av oresonlig tystnad stundtals.

Det är det ekonomiska som gör att jag faller sönder inombords.
Vill också kunna ta med sonen på event och köpa det där spelet som han
så förfärligt längtar efter.
Vill kunna köpa julklappar som han önskar sig, ja ni förstår nog vad jag menar.
Istället får jag köpa små saker allteftersom som behövs för att få ihop ett hem,
fast det finstilta i den här kråksången är nog just det där.. jag kommer aldrig att
dela ekonomi med en kärlek igen. Jag har nog lärt mig min läxa ändå, tillslut.
Det känns bra, även om det kostat många många enkronor.

Har du någon livsläxa tror du? och isåfall vilken?
 
För det första en bamsekram! Jag har saknat dig på Buke!
När det gäller advokaterna, har de inga chefer? De flesta har någon högre upp som man kan lyfta frågan till, för många år sedan dog min gudmor och där försökte advokaten blåsa oss rejält, tex så tyckte han att vi kunde betala hans lunchdate med en annan arvtagare... :banghead: Men där gick vi förbi honom till hans chef och fick ordning på röran och han blev sedan långtidssjukskriven så något stod inte helt rätt till...
 
Japp här kommer en till ;)

Separerade i somras, ganska turbulent och ganska galet.
Men ändå en av dom bästa somrar jag haft.
Levt på öl och fantastiskt god mat i fina vänners sällskap.
Blandat mamma rollen med partypinglan.
Helt okej faktiskt, vi borde nog ha lämnat varandra för längesen
men tryggheten vaggade oss till ro lite för länge.
Det var sättet, allt runtomkring.. som blev knasigt.
Ett svek som gör att jag ifrågasätter om man öht kan lita på en annan människa
utan att riskera känslokapitalet som man investerat. Tveksamt.
Men det får väl tiden utvisa gissar jag.

Men när ska jag lära mig att sätta mig och mitt först?
Jag har gått back ganska många hundratusen på detta,
och det är det som grämer mig.
Jag har bett att få tillbaka en pytteliten del,
bara så jag kommer ikapp med allt som en separation ekonomiskt för med sig.
Men nope, det svaras inte ens på förfrågan.
DET stör mig, men kanske är det just detta som jag ska lära mig.
Vara egoistisk när det gäller kärlekar och inte dela med mig hejvilt.
Om ursäkta ordvalet .. advkatjävlarna kunde ta bladet från munnen och
berätta exakt vad det är som gör att dom inte kan betala ut arvet till mig och syskonen
skulle jag också bli glad.
Men även där möts vi av oresonlig tystnad stundtals.

Det är det ekonomiska som gör att jag faller sönder inombords.
Vill också kunna ta med sonen på event och köpa det där spelet som han
så förfärligt längtar efter.
Vill kunna köpa julklappar som han önskar sig, ja ni förstår nog vad jag menar.
Istället får jag köpa små saker allteftersom som behövs för att få ihop ett hem,
fast det finstilta i den här kråksången är nog just det där.. jag kommer aldrig att
dela ekonomi med en kärlek igen. Jag har nog lärt mig min läxa ändå, tillslut.
Det känns bra, även om det kostat många många enkronor.

Har du någon livsläxa tror du? och isåfall vilken?

Tråkigt med den dåliga seperationen, men jag tycker du inte ska fokusera på allt det materiella som du anser att din son förtjänar och som du vill ge honom. Ge honom av din tid istället. Barn har mer förståelse än man tror när ekonomin är dålig. Man kan göra saker som är helt gratis - ta en promenad, prata eller bara mysa i soffan.
 
Jo sonen klagar inte, han är nöjd som det är.
Det där du räknar upp gör vi varje dag :love:
Snarare mitt dåliga samvete som gör sig påmind
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp