Efterhängsen mammakompis

[Okeydokey]

Jag funderade på att ta frågan i höst 2018-tråden, men tänker att frågan är så pass allmän att den passar bättre i en egen tråd. Jag fick mitt andra barn för ett år sedan och har umgåtts med olika mammor (och någon enstaka pappa) via föräldragruppen, öppna förskolan och föräldrar jag känner sedan tidigare. En väldigt härlig föräldraledighet har det varit! Nu börjar dock en hel del mammor att jobba igen, medan jag planerar att vara hemma fram till årsskiftet innan maken tar över föräldraledigheten. Jag vill gärna socialisera en hel del, så jag har med glädje träffat nya föräldrar och barn sedan höstterminen startade, men en tjej har blivit väldigt "på". Våra barn är ungefär lika gamla och mamman är ganska nyinflyttad, så hon har nästan inget kontaktnät alls. Jag upplever det som att jag inte bara är hennes enda mammavän, utan hennes enda egentliga bekantskap här. Jag tycker det är helt okej att umgås med henne, men vi är väldigt olika i vårt föräldraskap och hon har en helt annan syn på barnuppfostran än vad jag har. Det som gör det hela lite besvärligt är att hon inte tycks ta notis om detta, utan kan raljera länge och väl om "slapphänta" föräldrar som tar upp sina barn så fort de är ledsna (hon förespråkar CIO-metoder) till exempel. Detta trots att jag tycker att jag tydligt har uttryckt att jag inte tycker som hon. För min del är hon en bekantskap som jag absolut kan tänka mig att ta en promenad med i bland eller fika med på öppna förskolan, men den senaste veckan har hon nog skickat i genomsnitt femton meddelanden per dag. Om hon fick välja skulle vi ses varenda dag och det har jag varken tid eller lust med. När jag skriver att jag har andra planer, som att jag ska till en annan kompis, försöker hon - inte särskilt diskret - att bjuda med sig själv. Detta oavsett vem jag ska träffa (min syster, en granne, en arbetskamrat...). Jag känner mig väldigt ambivalent inför hur jag ska agera! Å ena sidan ömmar jag verkligen för den här tjejen för hon har inte haft ett lätt liv och jag tror att hon har väldigt svårt att skaffa nya vänner, men å andra sidan har jag börjat ta omvägar förbi hennes hus för att inte riskera att hon kommer ut och säger att om jag bara väntar tjugo minuter så följer hon med. Jag besvarar hennes meddelanden så kort som möjligt och ger inga egna inviter, men jag kanske måste säga ifrån konkret och be henne att backa lite (eller mycket...). Hur tänker ni?

 

[Vogue]

Jag funderade på att ta frågan i höst 2018-tråden, men tänker att frågan är så pass allmän att den passar bättre i en egen tråd. Jag fick mitt andra barn för ett år sedan och har umgåtts med olika mammor (och någon enstaka pappa) via föräldragruppen, öppna förskolan och föräldrar jag känner sedan tidigare. En väldigt härlig föräldraledighet har det varit! Nu börjar dock en hel del mammor att jobba igen, medan jag planerar att vara hemma fram till årsskiftet innan maken tar över föräldraledigheten. Jag vill gärna socialisera en hel del, så jag har med glädje träffat nya föräldrar och barn sedan höstterminen startade, men en tjej har blivit väldigt "på". Våra barn är ungefär lika gamla och mamman är ganska nyinflyttad, så hon har nästan inget kontaktnät alls. Jag upplever det som att jag inte bara är hennes enda mammavän, utan hennes enda egentliga bekantskap här. Jag tycker det är helt okej att umgås med henne, men vi är väldigt olika i vårt föräldraskap och hon har en helt annan syn på barnuppfostran än vad jag har. Det som gör det hela lite besvärligt är att hon inte tycks ta notis om detta, utan kan raljera länge och väl om "slapphänta" föräldrar som tar upp sina barn så fort de är ledsna (hon förespråkar CIO-metoder) till exempel. Detta trots att jag tycker att jag tydligt har uttryckt att jag inte tycker som hon. För min del är hon en bekantskap som jag absolut kan tänka mig att ta en promenad med i bland eller fika med på öppna förskolan, men den senaste veckan har hon nog skickat i genomsnitt femton meddelanden per dag. Om hon fick välja skulle vi ses varenda dag och det har jag varken tid eller lust med. När jag skriver att jag har andra planer, som att jag ska till en annan kompis, försöker hon - inte särskilt diskret - att bjuda med sig själv. Detta oavsett vem jag ska träffa (min syster, en granne, en arbetskamrat...). Jag känner mig väldigt ambivalent inför hur jag ska agera! Å ena sidan ömmar jag verkligen för den här tjejen för hon har inte haft ett lätt liv och jag tror att hon har väldigt svårt att skaffa nya vänner, men å andra sidan har jag börjat ta omvägar förbi hennes hus för att inte riskera att hon kommer ut och säger att om jag bara väntar tjugo minuter så följer hon med. Jag besvarar hennes meddelanden så kort som möjligt och ger inga egna inviter, men jag kanske måste säga ifrån konkret och be henne att backa lite (eller mycket...). Hur tänker ni?

Svara helt enkelt inte på hennes meddelanden hela tiden?
Svara varannan dag eller liknande tills hon fattar att du har annat för dig?

Och kommer hon ut ropar du bara att jag har hemskt bråttom, ska iväg sen och så går du!

Eller säg som det är, du tycker hemskt mycket om henne men du är väldigt upptagen och hinner inte med att ses mer än någon dag i veckan kanske. Samt att du tycker att era åsikter går isär så väldigt och det blir jobbigt att umgås då.

Själv avskyr jag människor som bjuder in sig på det viset, usch.

 

[Hyacinth]

Jag funderade på att ta frågan i höst 2018-tråden, men tänker att frågan är så pass allmän att den passar bättre i en egen tråd. Jag fick mitt andra barn för ett år sedan och har umgåtts med olika mammor (och någon enstaka pappa) via föräldragruppen, öppna förskolan och föräldrar jag känner sedan tidigare. En väldigt härlig föräldraledighet har det varit! Nu börjar dock en hel del mammor att jobba igen, medan jag planerar att vara hemma fram till årsskiftet innan maken tar över föräldraledigheten. Jag vill gärna socialisera en hel del, så jag har med glädje träffat nya föräldrar och barn sedan höstterminen startade, men en tjej har blivit väldigt "på". Våra barn är ungefär lika gamla och mamman är ganska nyinflyttad, så hon har nästan inget kontaktnät alls. Jag upplever det som att jag inte bara är hennes enda mammavän, utan hennes enda egentliga bekantskap här. Jag tycker det är helt okej att umgås med henne, men vi är väldigt olika i vårt föräldraskap och hon har en helt annan syn på barnuppfostran än vad jag har. Det som gör det hela lite besvärligt är att hon inte tycks ta notis om detta, utan kan raljera länge och väl om "slapphänta" föräldrar som tar upp sina barn så fort de är ledsna (hon förespråkar CIO-metoder) till exempel. Detta trots att jag tycker att jag tydligt har uttryckt att jag inte tycker som hon. För min del är hon en bekantskap som jag absolut kan tänka mig att ta en promenad med i bland eller fika med på öppna förskolan, men den senaste veckan har hon nog skickat i genomsnitt femton meddelanden per dag. Om hon fick välja skulle vi ses varenda dag och det har jag varken tid eller lust med. När jag skriver att jag har andra planer, som att jag ska till en annan kompis, försöker hon - inte särskilt diskret - att bjuda med sig själv. Detta oavsett vem jag ska träffa (min syster, en granne, en arbetskamrat...). Jag känner mig väldigt ambivalent inför hur jag ska agera! Å ena sidan ömmar jag verkligen för den här tjejen för hon har inte haft ett lätt liv och jag tror att hon har väldigt svårt att skaffa nya vänner, men å andra sidan har jag börjat ta omvägar förbi hennes hus för att inte riskera att hon kommer ut och säger att om jag bara väntar tjugo minuter så följer hon med. Jag besvarar hennes meddelanden så kort som möjligt och ger inga egna inviter, men jag kanske måste säga ifrån konkret och be henne att backa lite (eller mycket...). Hur tänker ni?

Jag skulle försöka vara tydlig med när det funkar och inte och framför allt inte få dåligt samvete.
Att undvika och strunta i att svara är blaj, hellre ”inte idag, men gärna måndag nästa vecka” om man ändå vill ha lite kontakt.

 

[Nixehen]

Jag hade en sådan tjej på mitt dåvarande jobb - hon kom ny och kände inte så många, jag försökte vara välkomnande och för all del utvidga min egen bekantskapskrets.
Vi var/är väldigt olika, men visst en fika eller liknande är ju alltid trevligt liksom.
Det gick överstyr extremt snabbt och hon hörde av sig HELA TIDEN. Ville ses jämt, komma över (och aldrig åka hem..), försökte bjuda in sig själv både när jag hade besök av mina föräldrar eller ragget (som då var väldigt nytt..) osv. Blev sur när jag avstyrde.
Ja du förstår mönstret.

Till slut fick jag vara ganska hård och sätta ner foten. Förklara att hon måste BACK OFF och att jag gärna umgicks, men inte hela tiden. Att jag behöver kunna umgås med andra eller för den delen bara vara själv.
Hon blev sur och tyckte att ”men X får komma över?!” (Ragget) utan någon som helst insikt i skillnaden.
Efter det hörde hon inte av sig alls, vi sågs på jobbet och hon höll avståndet jag bett om. Kändes okej så jag föreslog en fika typ - och då drog cirkusen igång igen!

Slutade med att jag fick avstyra helt. Tyvärr! Den här tjejen var nog också rätt ensam, men någonstans måste man ju kunna andas också..

 

[Okeydokey]

Utan att gå in på för mycket detaljer så verkar den här tjejen ha lite svårt att själv förstå vad som är relevant och inte för en ny bekantskap (som jag ju onekligen är fortfarande). Det känns som att jag fått höra hela hennes livshistoria de senaste veckorna med chockerande intima detaljer. Jag upplever att hon helt enkelt inte känner av var gränserna går när det kommer till umgänge med andra människor och jag misstänker att hon alltid haft svårt att skaffa och behålla vänner.

Jag har hursomhelst verkligen gjort mitt bästa för att vara tydligare med henne de senaste dagarna, om än med blygsam effekt. Det tar emot att sätta ner foten på allvar, för jag är rätt säker på att hon kommer att bli både ledsen och arg och jag tycker också för hennes barns skull att det känns väldigt olustigt att hon utan mig nästan helt saknar både släkt och vänner. Nej, det är självklart inte mitt ansvar, men jag får dåligt samvete ändå. Jag har dock förklarat för henne att jag inte sitter med min mobil intill mig hela dagarna och att hon inte kan vänta sig svar direkt, så idag till exempel har jag umgåtts med andra kompisar och väntar med att besvara hennes "Vad gör ni?" till i eftermiddag.