Dyrt med hundförsäkring?

[Lhas]

Om man inte vill lägga 500 kr i månaden pga att det är dyrt så känns det inte som att det finns utrymme att spara ihop 50k snabbt.

Håller inte alls med.

 

[Bison]

Är ju lite skillnad på en häst som redan fron början kanske är värd 100 000 och stiger i värde många år framåt och en hund vars inköpspris sällan är över 20 000 och precis som en bil minskar i värde från första stund.

Men undantag för rena arbets och tjänstehundar.

För mig är inköpspriset helt irrelevant, ett sällskapsdjur är ingen investering.
För mig är det en familjemedlem och där är en försäkring en trygghet.
Räcker med ett huggormsbett en helg så har man tjänat in flera års premier på en gång.

För mig är försäkring lite samma som bilbälte. För det mesta händer ingenting men den dagen det händer så är jag väldigt tacksam för mitt bälte.

 

[Lhas]

För mig är inköpspriset helt irrelevant, ett sällskapsdjur är ingen investering.
För mig är det en familjemedlem och där är en försäkring en trygghet.
Räcker med ett huggormsbett en helg så har man tjänat in flera års premier på en gång.

För mig är försäkring lite samma som bilbälte. För det mesta händer ingenting men den dagen det händer så är jag väldigt tacksam för mitt bälte.

Så varför har du livförsäkring?

 

[Fruentimber]

500 är inte mycket nej men har man som i mitt fall hundar som bara rullar på år efter år så känns det till slut rätt onödigt att lägga tusentals kronor på försäkring som dessutom ändå inte ger full ersättning när något händer utan du ska både betala självrisk en viss procent och slår du i taket tar ersättningen slut.

Jag har inga försäkringar på hundarna längre och är mycket nöjd med beslutet däremot har jag möjlighet att betala vad det kostar om något skulle hända.

Ja, jag har också kapital att ta av vid behov. Men jag har gård, flera hundar, bil etc. Jag kan inte stå och låta en betydlig andel kapital bara gå till hundarna om olyckan är framme. Det är ju just ovissheten som gör att man väljer försäkring - du vet inte vad som kan inträffa, och hur mycket det kommer att gå på. Givetvis önskar man väl att man har friska hundar livet ut men det är just en önskan och handlar i så fall enbart om tur. Och jag riskerar inte min ekonomi på "tur".

 

[Lhas]

Ja, jag har också kapital att ta av vid behov. Men jag har gård, flera hundar, bil etc. Jag kan inte stå och låta en betydlig andel kapital bara gå till hundarna om olyckan är framme. Det är ju just ovissheten som gör att man väljer försäkring - du vet inte vad som kan inträffa, och hur mycket det kommer att gå på. Givetvis önskar man väl att man har friska hundar livet ut men det är just en önskan och handlar i så fall enbart om tur. Och jag riskerar inte min ekonomi på "tur".

Ja det är ju toppen att försäkring finns om man vill och behöver använda sig av det.

 

[Fruentimber]

Ja det är ju toppen att försäkring finns om man vill och behöver använda sig av det.

Men du vet ju inte när du kan behöva den. That's the point. Men ja, vill folk riskera skuldsätta sig för livet, så får de väl göra det antar jag.

 

[ufot]

Om man inte vill lägga 500 kr i månaden pga att det är dyrt så känns det inte som att det finns utrymme att spara ihop 50k snabbt.

Jag kan (som sagt) lägga undan betydligt mer än 500 kr/månaden.
Grejen är att jag inte är beredd att betala försäkringsbolagen mer.

Nu har jag inte kollat upp försäkringar mer ingående, ska göra det när tiden för valp närmar sig, men jag hoppas på att finna en försäkring med enbart veterinärvård.
Livvärde, rehab, mediciner osv lägger jag hellre undan en summa för själv, men vill gärna ha just veterinärvård.

 

[Lhas]

Men du vet ju inte när du kan behöva den. That's the point. Men ja, vill folk riskera skuldsätta sig för livet, så får de väl göra det antar jag.

skuldsatta sig för livet Ja tjena

 

[hundtant]

Kanske ska förtydliga … jag har alltid haft mina djur veterinärvårdsförsäkrade och kommer så fortsätta att ha tills premien höjs för mycket.
För mycket för mig är om det blir mer än 500 kr/månaden på ett ungefär.
Valpen som förhoppningsvis snart flyttar hem kommer självklart att försäkras, men det är inte säkert att den kommer att fortsätta vara försäkrad när den blir äldre och premien eventuellt orimligt dyr.

Om premien blir orimligt dyr så blir nog dessvärre veterinärkostnaden orimlig i samma takt. Än viktigare då att faktiskt ha hunden försäkrad, tycker jag.

 

[geting]

Min gubbe var försäkrad men jag minns inte årskostnaden längre det kändes som mycket i stunden, men när hans hjärta blev dåligt så var jag jävligt glad att han var försäkrad!!! Annars hade jag nog varit pank nu. Försäkrar nästa hund också, man vet ju aldrig vad som händer eller om man får ett riktigt måndagsexemplar till valp...

I USA är bara några procent av alla hundar försäkrade och det är vanligt att folk ber om pengar på sidor som Gofundme för att kunna betala räkningen från veterinären. Då känns försäkring liiiite mer pålitligt.

 

[WildWilma]

Nja det kanske känns dyrt men jämfört med vad man kan få betala om hunden inte är försäkrad är det småsummor. Det kan verkligen löna sig att jämföra försäkringsbolagens priser och då inte bara för det "första" året utan för en vuxen hund. Det är enorma skillnader.

Angående livförsäkring så brukar de vara rätt billiga och det är bra att ha den dagen det inte går bra och man får säga hejdå till sin hund på grund av skada/sjukdom för då täcker den hela eller en del av självrisken. Det är antagligen rätt surt att betala självrisk på veterinärvården när hunden ändå inte klarar sig efter ett eller flera dygn på djursjukhus. Det hände min första hund efter ett ormbett (något som verkligen handlar om ren "otur". Totala kostnaden blev drygt 25000 kr vad självrisken blev minns jag inte eftersom hans livförsäkring täckte den. Vi fick till och med en liten slant tillbaka från Agria.

Nuvarande hundar har jag Folksam till och betalat med glädje drygt 10 000 kr för båda två per år. Äldre hunden fick akut pankreatit i december 2022 och 5 dygn på djursjukhuset gick på cirka 55 000 kr (utan någon operation). Jag betalade drygt 13 000 i självrisk. Visst hade jag kunnat betala hela summan själv men hade då den yngre hunden gått och blivit sjuk i år så hade det blivit lite tufft ekonomiskt.

 

[Gnist]

3 översta vuxna hundar, den sist är fröet.

Fauvehanen är dyrast, för att han har max på exakt allt försäkringsmässigt.
Övriga har max liv och medel veterinärvård.

Lönar sig att ha friska, sunda raser.

 

[Bison]

Så varför har du livförsäkring?

För att ha möjlighet att köpa en ny hund om han skulle förolyckas.
25 k är mycket pengar för mig men det är inte samma sak som att det är en investering där jag räknar med att han ska öka i värde eller att jag ska få tillbaka mina pengar.
Den tas bort när han är några år gammal.

Katterna har inga livförsäkringar och ändå tvekade jag inte att försöka rädda katten som blev akut sjuk och låg inne två nätter på djursjukhus med en slutnota på 45 k innan försäkring.

 

[Fetaost]

Jag har alltid valt att inte ha något livvärde på mina djur. Det kostar helt enkelt mer än det är värt.
Veterinärvård har jag hittills alltid haft, men blir premien mycket dyrare kommer jag nog att välja att ha djuren oförsäkrade.
Blir det större, kostsamma skador kommer jag (beroende på vad det rör sig om) välja att ta bort djuret.
Jag vet att det låter hårt, men för egen del lägger jag inte hur mycket pengar som helst på exempelvis operationer med osäker utgång.
Jag ser alltid först till djurets livskvalité och ibland är avlivning ”bättre” än omfattande operationer med lång rehab.

Livvärdet tycker jag är en småsumma. Betalar 520:-/år för en hund på 22000:-. Det tycker jag absolut det är värt om hunden förolyckas el dör i sjukdom.

 

[BornAgain]

Jag har livförsäkring - för varje gång en hund eller ett annat djur har försvunnit har det bara dröjt timmar innan någon i familjen börjat jaga en ny.

Vi säger alltid att de inte kan ersättas (vilket är sant). Och att när vi är djurfria så ska vi resa. Det finns mycket annat i livet som får stå tillbaka när man har djur. Och alla nickar instämmande. Vi ska åtminstone prova att inte ha djur. Alla instämmer jo, det ska vi. Och så händer något...

Mammas sambo (certifierad jaktgubbe av gammalt virke) sa det bäst: "Det måste ju finnas någon som gjort alla nosmärken!"

Jag vet att jag kommer att skaffa en ny hund igen. Jag vet att om något händer plötsligt, kommer det att vara efter ett antal akutbesök. Min ekonomi kommer alltså inte att vara den bästa och då är en öronmärkt slant välkommen.

 

[kolblakkur]

Jag tycker att det har blivit otroligt dyrt att ha hundar försäkrade (jag förstår varför), så jag valde en mini-försäkring hos Agria. Den täcker upp till 30.000 i veterinärvård men inte t.ex CT, 30.000 kan låta lite men jag arbetar inom veterinärvården och har därmed en hel del i personalrabatt. Kommer inte behandla i absurdum, de kommer inte få livmoderinflammation då de är kastrerade och det är en sund ras. Har även 25% rabatt på försäkringen då jag är med i en förening. Rabatterna och mini-försäkringen kombineras med ett rejält sparkonto. Har ingen livförsäkring då jag ej vill ha hund igen, och även om jag hade velat ha det så betalar jag hellre till mig själv än försäkringsbolagen.

 

[Mia_R]

Jag planerar att inte skaffa hund på mycket länge när de här är borta. Det kommer bli tomt och jag kommer att sakna dem, fälla massor med tårar men jag inser samtidigt att rent praktiskt så kommer det inte fungera att skaffa några nya som det är nu.

 

[Hedinn]

Jag tror att mycket av det här hänger på hur man ser på en försäkring. Ser man det som nåt man ska tjäna på så är det klart att det är surt att betala om hunden håller sig frisk och skadefri. Men en försäkring handlar ju inte om det, utan att man kan betala en mindre summa under längre tid istället för att betala stora summor på en gång. För den möjligheten betalar jag såklart lite extra.

Precis som jag gör med bilen och huset. Jag har lån och betalar ränta på lånen. Mindre summor varje månad istället för att behöva lägga ut stora vid ett tillfälle. Klart att jag betalar lite extra i form av ränta på ett sånt upplägg.

Jag har livförsäkring på mig själv också. Något jag verkligen hoppas kommer vara en förlustaffär - men dör jag i förtid är det ju himla skönt om mitt barn kan få en summa pengar som täcker alla kostnader som uppstår i samband med det.

För mig är inte en försäkring en investering, det är en säkerhet. Och även om jag kan lägga ut 50 eller 100 000 i ett svep är det ingenting jag vill. Och då gör en försäkring att jag slipper.

 

[Sel]

Jag hade inte liv, men avelsvärde på shiban första åren innan jag kom fram till att det inte skulle bli några valpar - sedan har djuren varit försäkrade fram tills de blivit seniorer för att premien gick upp med larviga proportioner samtidigt som reservationerna ökade. Tror Kailzie var försäkrad tills hon var 11 eller 12 år gammal, Chika tills hon var tio. Hon är alltså oförsäkrad nu, men dels är veterinärvården mycket billigare här och dels finns det en gräns på hur mycket behandling, op och rehab jag utsätter en äldre hund för.

Lilleman (katten) är fullfärsäkrad men där ska jag byta bolag - Agria är ohemult dyra. Ingen livförsäkring dock.

 

[Bison]

Jag vågar inte dra ned på livförsäkringen för hästarna heller, lovar att i samma stund jag gör det går de båda unisont ut i hagen och knäcker nacken eller nåt.

Jag tänker samma med alla försäkringar
Betalade mer i premier än vad veterinärvården kostade för min gamla hund. Men det är ju det man inte kan veta.
Skulle jag avsluta djurens försäkringar kommer en katt garanterat svälja en hårsnodd dagen efter och behöva opereras och i samma veva kommer hunden bryta benet