Dyrt med hundförsäkring?

[hundtant]

Jag har alltid valt att inte ha något livvärde på mina djur. Det kostar helt enkelt mer än det är värt.
Veterinärvård har jag hittills alltid haft, men blir premien mycket dyrare kommer jag nog att välja att ha djuren oförsäkrade.
Blir det större, kostsamma skador kommer jag (beroende på vad det rör sig om) välja att ta bort djuret.
Jag vet att det låter hårt, men för egen del lägger jag inte hur mycket pengar som helst på exempelvis operationer med osäker utgång.
Jag ser alltid först till djurets livskvalité och ibland är avlivning ”bättre” än omfattande operationer med lång rehab.

Det är inte bara stora skador som kostar. Och alla operationer har inte osäker utgång och lång rehab, du målar upp värstascenariot för att försvara din tanke.

Min valp var 4,5 månad när hon blev inlagd på sjukhus i tre dygn över en helg, magen kraschade efter att hon fått i sig nåt olämpligt ute. Ingen dramatisk vård, bara prover, röntgen, ultraljud, läkemedel, mat. Ingen buköppning, där var inget tarmstopp. Kalaset gick på 29 000, jag betalade 8 000.

Kan man utan problem hosta upp 29 000 så är det väl ingen ko på isen. Men tycker du att vore etiskt rimligt att avliva en valp med magproblem för att man inte tagit sig råd med försäkring?

 

[Malibu_Stacy]

Det är inte bara stora skador som kostar. Och alla operationer har inte osäker utgång och lång rehab, du målar upp värstascenariot för att försvara din tanke.

Min valp var 4,5 månad när hon blev inlagd på sjukhus i tre dygn över en helg, magen kraschade efter att hon fått i sig nåt olämpligt ute. Ingen dramatisk vård, bara prover, röntgen, ultraljud, läkemedel, mat. Ingen buköppning, där var inget tarmstopp. Kalaset gick på 29 000, jag betalade 8 000.

Kan man utan problem hosta upp 29 000 så är det väl ingen ko på isen. Men tycker du att vore etiskt rimligt att avliva en valp med magproblem för att man inte tagit sig råd med försäkring?

Jag är med om detta så ofta. Personer som tyckte att försäkring var onödigt, men som när det väl blir sjukdom inte klarar av att avliva. Som du säger kan det vara de mest simpla saker som drar iväg, om oturen är framme.
Ett exempel från senaste veckan - hund med grässtrå som fastnat i nosen. Tyvärr så pass långt upp och inbäddat satt det krävdes full narkos och endoskop (dyr utrustning) för att få ut det. Då hunden var medelålders togs även ett blodprov. Kostnad med akutpåslag: 30.000 kr.

 

[hundtant]

Jag är med om detta så ofta. Personer som tyckte att försäkring var onödigt, men som när det väl blir sjukdom inte klarar av att avliva. Som du säger kan det vara de mest simpla saker som drar iväg, om oturen är framme.
Ett exempel från senaste veckan - hund med grässtrå som fastnat i nosen. Tyvärr så pass långt upp och inbäddat satt det krävdes full narkos och endoskop (dyr utrustning) för att få ut det. Då hunden var medelålders togs även ett blodprov. Kostnad med akutpåslag: 30.000 kr.

Ja exakt så. Sånt som man bara inte kan avliva för kan dra iväg rejält. Innan jag skaffade hund hade jag nån idé om att kanske ha ett hundkonto i stället, efter tiden med rätt friska katter tyckte jag att jag betalat så mycket till försäkringen. Men veterinärvården har dragit iväg, ett konto i stället är inte realistiskt längre, jag skulle inte kunna sätta av tillräckligt mycket i månaden på ett konto för att täcka 29000. Och sen kanske hunden blir sjuk igen.

Jag har Folksams stora och får ersättning upp till 120' per försäkringsår. Är oturen verkligen framme är det ingen särskilt hög gräns.

 

[Migo]

Det är ju just det där med att spara ihop budgeten igen. Vi har tre hundar, samtliga försäkrade till 120 000 kr i veterinärvård. Det är 360 000 kr per år. Vi har också god ekonomi men nog tar det många månader för oss att spara ihop 120 000 kr om skiten skulle träffa fläkten, och då ska det ju inte hända något med de andra hundarna under de månaderna, precis som du är inne på. Nä, jag är för nervöst lagd att vara utan försäkring. Den ekonomiska risken tar jag inte.

Jag och sambon har god ekonomi och kan snabbt spara ihop en budget igen, men vad händer om ena hunden får ett skärsår på promenaden som slutar med akutbesök där dom behöver söva och sy ihop såret, valpen äter garnnystan/benbit som skadar tarmarna och måste buk-öppnas och ligga inne ett tag för observation på samma månad. Där försvann 80 000 kr(?). Tänk om något inte speciellt allvarligt i längden men dyrt händer nästa månad igen?

Ja precis. När man har flera hundar blir ju risken stor att behöva punga ut stora summor flera månader i rad. Som det där halvåret när jag på några månader hade juvertumöroperation, tandfraktur, livmoderinflammation, bettkorrigering, OCD, två buköppningar pga tarmstopp... Jag var enormt tacksam för försäkringarna då!

Nu kommer jag inte teckna försäkring på de 2 som är över 12 år gamla, när jag måste byta till norskt bolag om 6 månader, men ungdomarna i flocken får både veterinär och livvärde igen. När jag väl bestämt mig för vilket bolag...

 

[hundtant]

Det är inte bara stora skador som kostar. Och alla operationer har inte osäker utgång och lång rehab, du målar upp värstascenariot för att försvara din tanke.

Min valp var 4,5 månad när hon blev inlagd på sjukhus i tre dygn över en helg, magen kraschade efter att hon fått i sig nåt olämpligt ute. Ingen dramatisk vård, bara prover, röntgen, ultraljud, läkemedel, mat. Ingen buköppning, där var inget tarmstopp. Kalaset gick på 29 000, jag betalade 8 000.

Kan man utan problem hosta upp 29 000 så är det väl ingen ko på isen. Men tycker du att vore etiskt rimligt att avliva en valp med magproblem för att man inte tagit sig råd med försäkring?

Kan lägga till att jag betalar 211 kr/mån med 25% valprabatt första året. Så värt.

 

[BornAgain]

Jag tror att svaret på frågan är:

Ja, det är dyrt och ja, försäkringen kostar vad vi betalar (det är inte välgörenhet). Det handlar om att vi betalar för att slippa ta risk, så priset bygger på den risken plus administration och vinst

Min trashank har två gånger slagit i taket på sin försäkring - vi har suttit med en räkning på 150 000! (vilket då motsvarade priset för 10 friska valpar) Utan försäkring hade han varit död. En helg med magras med inläggning och uppvätskning och provtagningar - närmare 30 000 (varför händer sådant på helger?)

Vi har dyra försäkringsbolaget, för de tar följderna av en missbildning han har. Det är högst otroligt att de tjänar en krona på oss, även om han blir världens äldsta podde. Jag är tacksam över att så många hundägare ändå försäkrar sina hundar, så att det fanns en pott att ta ur när vi behövde det.

PS jag skäms inte - vi bidrog till potten med schäferprinsessan

 

[Fruentimber]

Det är inte bara stora skador som kostar. Och alla operationer har inte osäker utgång och lång rehab, du målar upp värstascenariot för att försvara din tanke.

Min valp var 4,5 månad när hon blev inlagd på sjukhus i tre dygn över en helg, magen kraschade efter att hon fått i sig nåt olämpligt ute. Ingen dramatisk vård, bara prover, röntgen, ultraljud, läkemedel, mat. Ingen buköppning, där var inget tarmstopp. Kalaset gick på 29 000, jag betalade 8 000.

Kan man utan problem hosta upp 29 000 så är det väl ingen ko på isen. Men tycker du att vore etiskt rimligt att avliva en valp med magproblem för att man inte tagit sig råd med försäkring?

Jag är med om detta så ofta. Personer som tyckte att försäkring var onödigt, men som när det väl blir sjukdom inte klarar av att avliva. Som du säger kan det vara de mest simpla saker som drar iväg, om oturen är framme.
Ett exempel från senaste veckan - hund med grässtrå som fastnat i nosen. Tyvärr så pass långt upp och inbäddat satt det krävdes full narkos och endoskop (dyr utrustning) för att få ut det. Då hunden var medelålders togs även ett blodprov. Kostnad med akutpåslag: 30.000 kr.

Alltså precis sånt här! Det drar ju iväg jättefort även för simpla saker? Ska ägaren stå där och vela mellan avlivning eller skuldsättning för att hunden fått ett grässtrå i näsan?

Min äldsta skar ju av halva senan på ett framben för tre veckor sen nu, en enkel olycka som kan drabba vem som helst. Givetvis på en söndag. Runt 22 000 kr och vi har fått göra tre återbesök på två veckor; ett för infektion (blev också akut), en för att ta stygn, ett för att få ortosen att sitta ordentligt på de korta krumma benen. 30 000 kr är vi väl uppe i nu och även om läketiden är lång kommer han att kunna återgå till sitt vanliga liv sen. Han är 8,5 år och har alltså förhoppningsvis flera pigga, glada år kvar. Inte fasen står jag och velar om att avlivning skulle vara ett bättre alternativ.

 

[Lhas]

Jag har alltid valt att inte ha något livvärde på mina djur. Det kostar helt enkelt mer än det är värt.
Veterinärvård har jag hittills alltid haft, men blir premien mycket dyrare kommer jag nog att välja att ha djuren oförsäkrade.
Blir det större, kostsamma skador kommer jag (beroende på vad det rör sig om) välja att ta bort djuret.
Jag vet att det låter hårt, men för egen del lägger jag inte hur mycket pengar som helst på exempelvis operationer med osäker utgång.
Jag ser alltid först till djurets livskvalité och ibland är avlivning ”bättre” än omfattande operationer med lång rehab.

Vet flera som börjat välja bort försäkring nu det är inte helt ovanligt.

Jag gjorde det för flera år sen.
Har haft hund i 20 år och aldrig haft en sjuk hund hittills.
Några få olyckor har det varit genom åren och en äldre hund som fick juvertumörer men annars är mina hundar friska och bara rullar på.

 

[Tonto]

Kan lägga till att jag betalar 211 kr/mån med 25% valprabatt första året. Så värt.

Betalar också typ 240 kr eller något per månad för valpen. Mindre än vad jag betalar för telefonen. Eller typ godis varje månad.

 

[ufot]

Kanske ska förtydliga … jag har alltid haft mina djur veterinärvårdsförsäkrade och kommer så fortsätta att ha tills premien höjs för mycket.
För mycket för mig är om det blir mer än 500 kr/månaden på ett ungefär.
Valpen som förhoppningsvis snart flyttar hem kommer självklart att försäkras, men det är inte säkert att den kommer att fortsätta vara försäkrad när den blir äldre och premien eventuellt orimligt dyr.

 

[Fruentimber]

Kanske ska förtydliga … jag har alltid haft mina djur veterinärvårdsförsäkrade och kommer så fortsätta att ha tills premien höjs för mycket.
För mycket för mig är om det blir mer än 500 kr/månaden på ett ungefär.
Valpen som förhoppningsvis snart flyttar hem kommer självklart att försäkras, men det är inte säkert att den kommer att fortsätta vara försäkrad när den blir äldre och premien eventuellt orimligt dyr.

Men om du inte har 500 kr i månaden att avsätta, hur bygger du upp bufferten igen om den tar slut pga en akut inläggning? Menar inte att du ska sitta här och redovisa din ekonomi givetvis, men det låter väldigt otryggt i mina öron.

 

[Lhas]

Men om du inte har 500 kr i månaden att avsätta, hur bygger du upp bufferten igen om den tar slut pga en akut inläggning? Menar inte att du ska sitta här och redovisa din ekonomi givetvis, men det låter väldigt otryggt i mina öron.

Fast så menade nog inte ufot?
Utan att bli premien dyrare än 500 så sparar ufot själv istället?
Så uppfattar jag det.

 

[Fruentimber]

Fast så menade nog inte ufot?
Utan att bli premien dyrare än 500 så sparar ufot själv istället?
Så uppfattar jag det.

Ja, jag uppfattade samma, men frågan kvarstår. 500 kr spelar ganska liten roll den dagen du står med en räkning på 73 000 kr. Har du dessutom flera hundar ska du alltså gå och hålla tummarna för att inget händer medan du sparar ihop bufferten igen.

 

[Tonto]

Fast så menade nog inte ufot?
Utan att bli premien dyrare än 500 så sparar ufot själv istället?
Så uppfattar jag det.

Man behöver lägga undan ca 1000 kr i månaden i fyra år för att få ihop 50 000 kr. En summa som försvinner snabbt. Om inget händer är det ju lugnt. Men när olyckan är framme eller fler djur blir sjuka samtidigt så blir det ju kris om man inte kan spara flera tusentals kronor per månad bara i veterinärvårds budget.

 

[Lhas]

Ja, jag uppfattade samma, men frågan kvarstår. 500 kr spelar ganska liten roll den dagen du står med en räkning på 73 000 kr. Har du dessutom flera hundar ska du alltså gå och hålla tummarna för att inget händer medan du sparar ihop bufferten igen.

500 är inte mycket nej men har man som i mitt fall hundar som bara rullar på år efter år så känns det till slut rätt onödigt att lägga tusentals kronor på försäkring som dessutom ändå inte ger full ersättning när något händer utan du ska både betala självrisk en viss procent och slår du i taket tar ersättningen slut.

Jag har inga försäkringar på hundarna längre och är mycket nöjd med beslutet däremot har jag möjlighet att betala vad det kostar om något skulle hända.

 

[Lhas]

Man behöver lägga undan ca 1000 kr i månaden i fyra år för att få ihop 50 000 kr. En summa som försvinner snabbt.

Om något händer annars inte.

Nu låter jag dryg men 50 papp är inget alla behöver spara till i åratal.

 

[Piaff]

Jag vågar inte dra ned på livförsäkringen för hästarna heller, lovar att i samma stund jag gör det går de båda unisont ut i hagen och knäcker nacken eller nåt.

 

[ufot]

Men om du inte har 500 kr i månaden att avsätta, hur bygger du upp bufferten igen om den tar slut pga en akut inläggning? Menar inte att du ska sitta här och redovisa din ekonomi givetvis, men det låter väldigt otryggt i mina öron.

Jag kan lägga undan betydligt mer än 500 kr/månaden.
Vad jag menar är att jag har en gräns för hur mycket försäkringen får kosta innan jag personligen inte är beredd att betala mer till försäkringsbolagen.
Det finns många olika åsikter i frågan och så lär det förbli, men personligen anser jag att en premie på över 6000 kr/år för en sällskapshund är orimligt.

 

[Tonto]

Om något händer annars inte.

Nu låter jag dryg men 50 papp är inget alla behöver spara till i åratal.

Om man inte vill lägga 500 kr i månaden pga att det är dyrt så känns det inte som att det finns utrymme att spara ihop 50k snabbt.

 

[Lhas]

Jag vågar inte dra ned på livförsäkringen för hästarna heller, lovar att i samma stund jag gör det går de båda unisont ut i hagen och knäcker nacken eller nåt.

Är ju lite skillnad på en häst som redan fron början kanske är värd 100 000 och stiger i värde många år framåt och en hund vars inköpspris sällan är över 20 000 och precis som en bil minskar i värde från första stund.

Men undantag för rena arbets och tjänstehundar.