Lyrisk
Trådstartare
Jag och min man har försökt få barn i ungefär två år, efter en "hoppsan-graviditet" som slutade i missed abortion och akut skrapning insåg vi att vad sjutton! Klart vi ska ha barn!
Så vi fortsatte oskyddat och tänkte att det nog tar sig snart igen, men icke.
Vi bestämde oss för att göra en (privat) fertilitetsutredning bara för att snabbt få svar på om vi bara har haft otroligt dålig tajming, eller om något faktiskt är galet och ja. Något var ju jävligt galet.
Efter en massa problem med äggblåsecystor för några år sedan åkte jag in akut en julaftonsmorgon med en sprucken cysta i buken, jag blev inlagd och fick blodtransfusion, en massa ultraljud gjordes och en läkare konstaterade att jag hade hjärtformad livmoder, så det har jag vetat ganska länge.
Men åter till idag, på den privata kliniken gjordes en ul-undersökning inuti min livmoder, läkaren som gjorde den sa ungefär "ojdå, jag misstänker att du har en skiljevägg i din livmoder, så jag måste remittera dig till Sahlgrenska för vi har tyvärr inte utrustning för att justera detta, jag kan också se på dina äggstockar att du har otroligt många ägg, något som kallas PCOS" (inte enbart pga äggen, jag har flera andra symptom också, bl.a. otroligt oregelbunden mens)
På Sahlgrenska får jag träffa en specialist som även hon gör en grundlig undersökning utav min livmoder, det är då hon ser att skiljeväggen, som första läkaren också sett, inte bara är en tunn skiljevägg som man kan bränna(!) bort, utan det är en 3cm tjock vägg med muskel och blodflöde. Efter ytterligare undersökning i massa olika vinklar kommer hon fram till att jag har dubbla livmödrar, bicornuate unicollis, två livmödrar, med varsin äggstock som delar på en livmodertapp.
Nu har jag googlat detta till fördärvelse och blir bara mer och mer uppgiven, med hjälp av hormonpreparat ska jag kicka igång ägglossning, men om det väl tar sig så vet man inte i förväg om båda (eller någon av dom) livmödrarna är dugliga att bära barn, om den som inte blir gravid ligger "slapp" bredvid eller också växer, vilket i sin tur kan göra att det blir alldeles för trångt och eventuell bebis slutar som sent missfall (ca 1,5-2kg bebis..), eller om det skulle bli sådan tajming att båda livmödrarna får ägglossning samtidigt och får en varsin (då rekommenderas att man tar bort den ena, och hur sjutton väljer man då?!).
Alla jag pratat med säger bara att jag ska vara så himla GLAD att veta vad som är fel, vi är ju så UNGA så det LÖSER SIG! Men jag orkar inte vara glad, det är inte ett dugg kul att veta att min mage är ett freak. Att jag ska behöva vara en riskgraviditet ända från början. Att jag i värsta fall får föda fram vår efterlängtade lilla bebis alldeles för tidigt, död.
Finns det fler där ute, med dubbla livmödrar? Kanske kombinerat med PCOS? Hur har det gått för er? Någon som känner någon med en solskenshistoria?
Mvh Lyrisk, som funderar på att skita i allt och skaffa flera katter istället..
Så vi fortsatte oskyddat och tänkte att det nog tar sig snart igen, men icke.
Vi bestämde oss för att göra en (privat) fertilitetsutredning bara för att snabbt få svar på om vi bara har haft otroligt dålig tajming, eller om något faktiskt är galet och ja. Något var ju jävligt galet.
Efter en massa problem med äggblåsecystor för några år sedan åkte jag in akut en julaftonsmorgon med en sprucken cysta i buken, jag blev inlagd och fick blodtransfusion, en massa ultraljud gjordes och en läkare konstaterade att jag hade hjärtformad livmoder, så det har jag vetat ganska länge.
Men åter till idag, på den privata kliniken gjordes en ul-undersökning inuti min livmoder, läkaren som gjorde den sa ungefär "ojdå, jag misstänker att du har en skiljevägg i din livmoder, så jag måste remittera dig till Sahlgrenska för vi har tyvärr inte utrustning för att justera detta, jag kan också se på dina äggstockar att du har otroligt många ägg, något som kallas PCOS" (inte enbart pga äggen, jag har flera andra symptom också, bl.a. otroligt oregelbunden mens)
På Sahlgrenska får jag träffa en specialist som även hon gör en grundlig undersökning utav min livmoder, det är då hon ser att skiljeväggen, som första läkaren också sett, inte bara är en tunn skiljevägg som man kan bränna(!) bort, utan det är en 3cm tjock vägg med muskel och blodflöde. Efter ytterligare undersökning i massa olika vinklar kommer hon fram till att jag har dubbla livmödrar, bicornuate unicollis, två livmödrar, med varsin äggstock som delar på en livmodertapp.
Nu har jag googlat detta till fördärvelse och blir bara mer och mer uppgiven, med hjälp av hormonpreparat ska jag kicka igång ägglossning, men om det väl tar sig så vet man inte i förväg om båda (eller någon av dom) livmödrarna är dugliga att bära barn, om den som inte blir gravid ligger "slapp" bredvid eller också växer, vilket i sin tur kan göra att det blir alldeles för trångt och eventuell bebis slutar som sent missfall (ca 1,5-2kg bebis..), eller om det skulle bli sådan tajming att båda livmödrarna får ägglossning samtidigt och får en varsin (då rekommenderas att man tar bort den ena, och hur sjutton väljer man då?!).
Alla jag pratat med säger bara att jag ska vara så himla GLAD att veta vad som är fel, vi är ju så UNGA så det LÖSER SIG! Men jag orkar inte vara glad, det är inte ett dugg kul att veta att min mage är ett freak. Att jag ska behöva vara en riskgraviditet ända från början. Att jag i värsta fall får föda fram vår efterlängtade lilla bebis alldeles för tidigt, död.
Finns det fler där ute, med dubbla livmödrar? Kanske kombinerat med PCOS? Hur har det gått för er? Någon som känner någon med en solskenshistoria?
Mvh Lyrisk, som funderar på att skita i allt och skaffa flera katter istället..
