Du ska nog inte bevära XXX! H-n gillar inte dig!

Skorpion76

Trådstartare
Jag har ju berättat för er att jag har autistiska drag. När man har det har man svårt att tolka andra människors tysta språk eller hur man nu ska säga. Signaler som inte alltid är helt tydliga, men som ändå säger om det är tillåtet eller inte tillåtet att söka kontakt med den eller den. Det sägs ju också att personer med autism och autismliknande symptom drar sig undan. Det gör jag också, men med tanke på hur mycket negativ respons jag har fått möta har jag på senare tid börjat undra om det kanske rentav kan ha något samband.
Jag har ofta råkat ut för att en tredje part har gått emellan och säger ifrån att man minsann inte ska besvära den där personen som man egentligen bara vill få kontakt med och helt enkelt lära känna. H-n gillar en ändå inte. Vidare säger den tredje parten att denne tror nog inte att man ska hålla på för mycket, för då tycker den där som man vill lära känna bara att det är jobbigt.
Jag har också blivit tillsagd att jag ska försvinna, för att de andra som sitter och pratar bara tycker att jag är jobbig och jo visst. Jag ska erkänna att jag har ett enormt berättarbehov och att mitt sätt att söka kontakt väldigt ofta går ut på att just berätta saker.
Jag har även fått höra kommentarer som att "vi hade det så trevligt innan du kom", "nu var det slut på friden", "nu dog friden". Det har faktiskt lett till att jag har satt mig ensam nånstans i slutänden. Inte för att jag direkt vill vara ensam då, men då slipper jag få höra att de andra besväras av mitt sällskap.
Hur är det för dig? Har du varit med om något liknande. Har någon sagt något sånt till dig att du minsann inte ska besvära XXX? Har du kanske själv sagt så till någon? Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför man säger så över huvud taget. Hur kan man ha mage att göra det? Hur kan man bara komma på tanken?
En sak som jag har lagt märke till vad gäller just såna här forum, så är det just det att de är så bra, för här är det ingen som säger något sånt. Här behöver man inte skämmas för att man är annorlunda. Jag vet inte om det här är något som enbart drabbar personer med autistiska drag, men jag skulle inte bli förvånad ifall den gruppen av människor är överrepresenterad vad det gäller att få just denna typ av negativ respons. Vad tror du? Om det är så att vi är överrepresenterade till att drabbas av detta: Hur ska vi då göra för att lyckas få kontakt på ett vettigt och bra sätt?

Beginner Pethead
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reactions: ptr
Jag förstår om du blir ledsen, det skulle jag också bli om jag fick höra de sakerna. Det låter inte som trevliga kommentarer och nej jag tycker inte detär okej att säga så.

Du skriver att du gillar att berätta saker. Kan du tex tänka på att du berättar en sak och att du sen tar en paus och väntar tills den andta har sagt något?
 
Jag vet inte om jag har autistiska drag, har ADD. Men det skulle inte förvåna mig då jag känner igen mig mycket i Asperger (heter det väl inte längre men ja...). Men det hade kunnat vara jag som skrivit det du skrev. Så otroligt mycket!
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Vid några tillfällen har jag blivit tillsagd "att det är ingen idé" av kamrater till den jag har varit intresserad av. Långt senare har jag fått reda på att den jag varit intresserad av tyckte det var konstigt när jag "gav upp" eller att denne fått höra från kamrat att jag minsann inget var att ha.
Försöker att resonera som så att den som omger sig med sådana personer är nog inget att ha att göra med. Det är svårt och det skär hårt i själen, inga ord finns för hur hårt det känns.

Jag är med "lite överpratig" som nån av mina kamrater kallar det. Försöker lära mig att tänka efter om jag verkligen tror de andra är värda att jag återger något. Oftast kommer jag fram till att så är det inte.
Jag gillar att ta saker som händer runtikring mig och spekulera om vad kan de innebära, just så om man är ett par stycken som skarvar i och ser var det tar vägen. Men de flesta anser att det är att sitta ljuga, men hur kan det vara det? Verken jag eller de som till äventyrs tycker detta är ett trevligt sätt att diskutera på har några som helst ambitioner om att sia i framtiden.
Gör man sig lite medveten om vilka som har tråkiga kommentarer som är utan grund så kan man ventilera dessa med någon som är kamrat på riktigt och få hjälp med att sortera bort personer som man tar någon som helst notis av vad de säger. Det är måhända inte snällt mot dessa personer, men man rår inte över dem och det egna måendet måste man prioritera.
På vägen inser man lätt hur ensam man är. Egentligen hur ensamma alla är! Många gånger när det pratas om att visa empati för andra så handlar det om att det går bra att visa detta om det gagnar en själv på något vis.

Med detta att få berätta eller återge något så upplever jag måste man vara i smöret för att få göra det utan att ha exakta källhänvisningar värre en en c-uppsats och helst inte någon egen tolkning av detta överhuvudtaget. Lägger allt mindre jobb på detta är folk inte intresserade bara för att det är jag som kommer med något så ska inte jag ödsla jobb kraft och energi på det. Inte roligt men ett sätt att förhålla sig till det som ändå gör det lite mindre jobbigt.

Det är en svart bild jag målar upp men hoppas några bitar av dessa tankar kan ge en lite ljusning. Ensam om det du skriver är du inte - det kan du vara säker på. Men få vågar initiativet till att ta upp det som du gör, det är starkt!
 
Ja jag har sagt till vissa personer att hen ska låta någon vara. Det har företrädesvis varit på krogen där vederbörande trots upprepade snälla tillsägningar från den som blivit uppvaktad inte lyssnar utan fortsätter vara påstridig på obehagliga och påträngande sätt. Man måste ju få säga ifrån också om det inte känns bra. Alla har ju rätt till sina gränser och har också rätt att säga ifrån när någon kliver över de gränser man har.

Det är helt okej att ha saker att berätta men det är viktigt att också kunna lyssna. Ingen orkar lyssna på någon som ständigt håller långa monologer utan att lyssna på eller bry sig om vad andra har att säga för ett samtal innebär ju minst två parter där båda bör lyssna på varandra.

Det är tråkigt att du har fått höra sådant du har och det är jobbigt som sjutton när man har svårt för att läsa andra människor. Det finns dock en möjlighet om du vill och det är att be människor du känner väl att förklara vad de menar och känner med ord och inte bara med kroppsspråk och andra "tysta" språk. Då kan du lära dig att se och försöka tolka det som människor säger i det tysta. Ungefär som man kan lära sig vad en hund eller häst säger med sitt kroppsspråk så kan man lära sig att tolka stämningar mellan människor, att deras hållning betyder det eller detta, att tystnad betyder det eller detta osv. Man har såklart olika fallenhet för det med precis som med mycket annat men man kan lära sig att förstå lättare om man får något förklarat för sig och sedan tränar, tränar och tränar.
 
Jag har ju berättat för er att jag har autistiska drag. När man har det har man svårt att tolka andra människors tysta språk eller hur man nu ska säga. Signaler som inte alltid är helt tydliga, men som ändå säger om det är tillåtet eller inte tillåtet att söka kontakt med den eller den. Det sägs ju också att personer med autism och autismliknande symptom drar sig undan. Det gör jag också, men med tanke på hur mycket negativ respons jag har fått möta har jag på senare tid börjat undra om det kanske rentav kan ha något samband.
Jag har ofta råkat ut för att en tredje part har gått emellan och säger ifrån att man minsann inte ska besvära den där personen som man egentligen bara vill få kontakt med och helt enkelt lära känna. H-n gillar en ändå inte. Vidare säger den tredje parten att denne tror nog inte att man ska hålla på för mycket, för då tycker den där som man vill lära känna bara att det är jobbigt.
Jag har också blivit tillsagd att jag ska försvinna, för att de andra som sitter och pratar bara tycker att jag är jobbig och jo visst. Jag ska erkänna att jag har ett enormt berättarbehov och att mitt sätt att söka kontakt väldigt ofta går ut på att just berätta saker.
Jag har även fått höra kommentarer som att "vi hade det så trevligt innan du kom", "nu var det slut på friden", "nu dog friden". Det har faktiskt lett till att jag har satt mig ensam nånstans i slutänden. Inte för att jag direkt vill vara ensam då, men då slipper jag få höra att de andra besväras av mitt sällskap.
Hur är det för dig? Har du varit med om något liknande. Har någon sagt något sånt till dig att du minsann inte ska besvära XXX? Har du kanske själv sagt så till någon? Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför man säger så över huvud taget. Hur kan man ha mage att göra det? Hur kan man bara komma på tanken?
En sak som jag har lagt märke till vad gäller just såna här forum, så är det just det att de är så bra, för här är det ingen som säger något sånt. Här behöver man inte skämmas för att man är annorlunda. Jag vet inte om det här är något som enbart drabbar personer med autistiska drag, men jag skulle inte bli förvånad ifall den gruppen av människor är överrepresenterad vad det gäller att få just denna typ av negativ respons. Vad tror du? Om det är så att vi är överrepresenterade till att drabbas av detta: Hur ska vi då göra för att lyckas få kontakt på ett vettigt och bra sätt?

Beginner Pethead
Jag skulle ganska tidigt berätta att jag har den här typen av problem med att läsa människor och därför be dem vara tydliga och men trevliga när de kommunicerar med mig. Typ säg till om jag pratar för mycket men gör det snällt för även om jag har svårt att läsa av er så har jag känslor och kan bli ledsen och sårad av det ni säger.
 
Jag har en bekant med autism som helt enkelt säger till folk att "jag har jättesvårt att läsa signaler och jag gillar att prata - säg till mig att vara tyst om det blir för mycket!" Det tog emot i början för som väluppfostrad människa är det svårt att säga till folk att vara tysta :D men det var något JAG fick öva på.

Hon är en jättefin människa, men en människa som jag tyvärr inte hade velat umgås med om jag inte hade ett sätt att "få tyst" på henne emellanåt. Hon är rolig och underhållande, men att lyssna på en monolog i 20 minuter orkar inte jag. Nu kan jag säga "nu vill jag berätta något!" och då lyssnar hon på mig istället. :)

Kan det vara något, kanske? Om man är öppen med något som är jobbigt för en är min erfarenhet att människor gärna hjälper till så gott de kan!
 
Jag har en bekant med autism som helt enkelt säger till folk att "jag har jättesvårt att läsa signaler och jag gillar att prata - säg till mig att vara tyst om det blir för mycket!" Det tog emot i början för som väluppfostrad människa är det svårt att säga till folk att vara tysta :D men det var något JAG fick öva på.

Hon är en jättefin människa, men en människa som jag tyvärr inte hade velat umgås med om jag inte hade ett sätt att "få tyst" på henne emellanåt. Hon är rolig och underhållande, men att lyssna på en monolog i 20 minuter orkar inte jag. Nu kan jag säga "nu vill jag berätta något!" och då lyssnar hon på mig istället. :)

Kan det vara något, kanske? Om man är öppen med något som är jobbigt för en är min erfarenhet att människor gärna hjälper till så gott de kan!
Du är en fin människa som har viljan att anpassa dig på det sättet. Väldigt få har den förmågan till förståelse för en annan persons förutsättningar.
 
Du är en fin människa som har viljan att anpassa dig på det sättet. Väldigt få har den förmågan till förståelse för en annan persons förutsättningar.
Jo tack, jag har upptäckt det och har fått lära mig det på ett synnerligen brutalt sätt som uppenbarligen sårar.

Beginner Pethead
 
Jag har ju berättat för er att jag har autistiska drag. När man har det har man svårt att tolka andra människors tysta språk eller hur man nu ska säga. Signaler som inte alltid är helt tydliga, men som ändå säger om det är tillåtet eller inte tillåtet att söka kontakt med den eller den. Det sägs ju också att personer med autism och autismliknande symptom drar sig undan. Det gör jag också, men med tanke på hur mycket negativ respons jag har fått möta har jag på senare tid börjat undra om det kanske rentav kan ha något samband.
Jag har ofta råkat ut för att en tredje part har gått emellan och säger ifrån att man minsann inte ska besvära den där personen som man egentligen bara vill få kontakt med och helt enkelt lära känna. H-n gillar en ändå inte. Vidare säger den tredje parten att denne tror nog inte att man ska hålla på för mycket, för då tycker den där som man vill lära känna bara att det är jobbigt.
Jag har också blivit tillsagd att jag ska försvinna, för att de andra som sitter och pratar bara tycker att jag är jobbig och jo visst. Jag ska erkänna att jag har ett enormt berättarbehov och att mitt sätt att söka kontakt väldigt ofta går ut på att just berätta saker.
Jag har även fått höra kommentarer som att "vi hade det så trevligt innan du kom", "nu var det slut på friden", "nu dog friden". Det har faktiskt lett till att jag har satt mig ensam nånstans i slutänden. Inte för att jag direkt vill vara ensam då, men då slipper jag få höra att de andra besväras av mitt sällskap.
Hur är det för dig? Har du varit med om något liknande. Har någon sagt något sånt till dig att du minsann inte ska besvära XXX? Har du kanske själv sagt så till någon? Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför man säger så över huvud taget. Hur kan man ha mage att göra det? Hur kan man bara komma på tanken?
En sak som jag har lagt märke till vad gäller just såna här forum, så är det just det att de är så bra, för här är det ingen som säger något sånt. Här behöver man inte skämmas för att man är annorlunda. Jag vet inte om det här är något som enbart drabbar personer med autistiska drag, men jag skulle inte bli förvånad ifall den gruppen av människor är överrepresenterad vad det gäller att få just denna typ av negativ respons. Vad tror du? Om det är så att vi är överrepresenterade till att drabbas av detta: Hur ska vi då göra för att lyckas få kontakt på ett vettigt och bra sätt?

Beginner Pethead
Jag har inte läst alla inlägg så det kan bli en upprepning men...Det är ju faktiskt jobbigt med människor som har svårt för de sociala koderna, det kommer man inte ifrån. Sedan är det naturligtvis inte ok att uttrycka sig på det sättet till någon som du har fått höra. Men jag tänker alltid att; jag kan inte ändra andras beteende utan bara mitt eget. Så vad kan jag göra för att det ska fungera bättre?
Finns det någon i din närhet som du kan ta upp denna fråga med, som du har förtroende nog att be om hjälp med - hur kan du tänka? Finns det någon strategi du kan lära dig och använda dig av?
Man kan inte ändra på vem man är men man kan försöka hitta strategier för hur man ska hantera olika saker här i livet.
En enkel jämförelse. Min sambo har otroligt dåligt minne och svårt att "tänka" innan hen ger sig iväg t ex. Jag vet inte hur många gånger hen har vänt tillbaka halvvägs någonstans för hen har glömt saker. Detta kan vi inte ändra på, hen är så här. Så vi har satt en lapp på dörren med minnespunkter - plånbok, nycklar etc.
 
Ja jag har sagt till vissa personer att hen ska låta någon vara. Det har företrädesvis varit på krogen där vederbörande trots upprepade snälla tillsägningar från den som blivit uppvaktad inte lyssnar utan fortsätter vara påstridig på obehagliga och påträngande sätt. Man måste ju få säga ifrån också om det inte känns bra. Alla har ju rätt till sina gränser och har också rätt att säga ifrån när någon kliver över de gränser man har.

Det är helt okej att ha saker att berätta men det är viktigt att också kunna lyssna. Ingen orkar lyssna på någon som ständigt håller långa monologer utan att lyssna på eller bry sig om vad andra har att säga för ett samtal innebär ju minst två parter där båda bör lyssna på varandra.

Det är tråkigt att du har fått höra sådant du har och det är jobbigt som sjutton när man har svårt för att läsa andra människor. Det finns dock en möjlighet om du vill och det är att be människor du känner väl att förklara vad de menar och känner med ord och inte bara med kroppsspråk och andra "tysta" språk. Då kan du lära dig att se och försöka tolka det som människor säger i det tysta. Ungefär som man kan lära sig vad en hund eller häst säger med sitt kroppsspråk så kan man lära sig att tolka stämningar mellan människor, att deras hållning betyder det eller detta, att tystnad betyder det eller detta osv. Man har såklart olika fallenhet för det med precis som med mycket annat men man kan lära sig att förstå lättare om man får något förklarat för sig och sedan tränar, tränar och tränar.
Du formulerar dig ofta väldigt bra! :)
 
Men där är en skillnad. Det är inte tal om några jobbiga och envetna raggningsförsök på krogen.
Det är personer som aktivt försöker avskära en annans persons kontakt med andra. Upplever att dessa är inte ute efter väl och ve för de som man vill hålla kontakt med. Kan snarare vara tvärtom, de kringskär deras kontaktnät med.
 
Jag ska erkänna att jag har ett enormt berättarbehov och att mitt sätt att söka kontakt väldigt ofta går ut på att just berätta saker.
Men om du är den som pratar hur tänkte du lära känna andra då?
Du får ju inte veta någon om dem om inte de får prata.
Hur ska vi då göra för att lyckas få kontakt på ett vettigt och bra sätt?
Prova med att lyssna på vad andra vill säga.
De vill också prata och inte bara lyssna.
 
Det kan vara väldigt jobbigt att ha en person i sällskapet som saknar känsla för hur man ska bemöta det som andra pratar om, som inte lyssnar på vad andra säger, som inte lyckas snappa upp vilka samtalsämnen andra är intresserade av, som bara vill prata om sina egna saker, och som bara pratar på och inte släpper in andra i samtalet.

Jag vet inte om du är sådan, men jag har en förälder med autistiska drag och detta var min uppväxt. Jag hade lätt ångest inför varje släktträff för hur h*n skulle bete sig och vilka samtalsämnen h*n skulle ta upp. Det kunde vara allt från klumpigheter som sårade andra till elaka saker om oss barn.
 
Men där är en skillnad. Det är inte tal om några jobbiga och envetna raggningsförsök på krogen.
Det är personer som aktivt försöker avskära en annans persons kontakt med andra. Upplever att dessa är inte ute efter väl och ve för de som man vill hålla kontakt med. Kan snarare vara tvärtom, de kringskär deras kontaktnät med.
Precis och ingen av dem sim har gjort det har kommit fram till ,mig och bett om ursäkt för att fe var otrevliga.

Beginner Pethead
 
Men om du är den som pratar hur tänkte du lära känna andra då?
Du får ju inte veta någon om dem om inte de får prata.
Därför är jag så hutlöst lättad över att jag har min "blogg" där jag verkligen kan skriva ner allt. Den är ovärderlig och utan den överlever inte jag.

Beginner Pethead
 
Precis och ingen av dem sim har gjort det har kommit fram till ,mig och bett om ursäkt för att fe var otrevliga.

Beginner Pethead
De är inte ute efter det, de får en kick av att trycka ner andra. Det handlar inte om att du eller någon annan är "jobbig". Det handlar om att tvåla till den som avviker.
Jag har inga problem med att lyssna på andra. Vettiga människor har inga problem att lyssna på mig.
Men som någon tog upp, det går inte att ändra på andra. Hur hårt det än är så får man försöka vända dem ryggen och gå därifrån. Så länge man står kvar så är det roligt för dem att fortsätta, och fortsätta gör de - tills de lyckas. Det ska till en enorm kraft och sammanhållning att nå fram så pass så det blir en förändring, och det kostar väldigt mycket mental energi.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Det vill sig inte riktigt med att introducera katt nummer tre. Y är en 12-årig kastrerad hane. Levt med sällskap hela livet minus två...
Svar
15
· Visningar
1 908
Senast: Pilot
·
Relationer Anonymt nick, om någon vet vem jag är så säg ingenting. Nu tror jag inte att någon känner mig då jag varit rätt anonym här tidigare...
2
Svar
25
· Visningar
7 222

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp