K
knickedick
.. hade jag för tre år sedan då jag letade häst för fullt (att ha som skogsmulle). Av div olika skäl fann jag aldrig nån som ledde hela vägen fram till köp, och angelägen som jag var så tvingades jag se mig om lite vidare. Blev en mycket trevlig och social 2-årig kallblodsvalack som jag haft sen dess och nu är 5 år. Han är världens snällaste och jag har inte haft en enda dags problem med honom vare sig med lynne, hälsa, inridning eller nånting. Men lite har det ändå legat och gnagt det där med att det blev ingen islänning, och har nu fått lov att låna stallkompisens islandsvalack lite grann. Och det värsta är att det bara ger mersmak framför allt eftersom det är så otroligt härligt med tölten! Får så dåligt samvete mot min go´a lille gosse men innerst inne skulle jag kanske vilja byta ut honom mot en islandshäst. Vill samtidigt inte göra nåt överilat eftersom jag verkligen tycker om mitt kallblod som individ. Åh, varför har man inte råd att ha fler än en??? Ni som har egna islänningar, tycker ni att de extra gångarterna är värdefulla nog att byta häst för?