Sv: Dricker o kissar massor...
Det går bra att mäta blodsockret i trampdynan också, fast jag tycker det är lite krångligare (man måste vända katten) och mindre hygieniskt mtp allt katten trampar i. I vilket fall kan det vara bra att kunna båda två metoderna.
För att mäta blodsockret behöver du:
*Mätare
*Blodsockerstickor
*Lansettpenna
*Lansett
*Bomullsrondell eller liknande (bara till mätning i örat)
*Block att anteckna blodsocker och tidpunkt, och även insulindos och när den gavs. Detta är mkt värdefull information! Mätaren har ett minne som lagrar de senaste blodsockren.
*Kattgodis eller liknande för att belöna/muta Casper. Ge honom belöning även om du inte lyckas sticka.
Du mäter:
*Innan varje insulinspruta
*Någon gång under dagens/kvällens lopp
*När katten beter sig annorlunda än vanligt
(kan både tyda på lågt och högt blodsocker).
*Någonstans mellan 5 och 7 dagar efter att du ändrat insulindosen kan du göra en blodsockerkurva, där du mäter blodsockret flera gånger om dagen mellan två sprutor för att se hur lågt katten går och hur blodsockret ligger.
Felix visar dig hur blodkärlen i örat går. Det är de små kärlen som förgrenar sig från det stora kärlet du ska sticka i. Man kan sticka i det stora kärlet också, men det räcker väl med droppen man får ut från de små.
På vissa märken av blodsockerstickor står en kod i en ruta, och det numret ska du knappa in i mätaren. Det är viktigt, för annars kan mätaren visa fel. Läs mer om detta i bruksanvisningen.
Här är blodsockermätare, burk med blodsockerstickor, lansettpenna, lansett och bomullsrondell.
Bomullsrondellen håller man under örat för att stabilisera det. Lansettpennan har olika stickdjup, och det brukar gå bäst med det andra snäppet från vänster. Man brukar byta lansett efter varje gång av hygieniska skäl, men om man inte lyckas få blod direkt gör det inget om man använder samma lansett flera gånger inom samma testomgång. I nödfall kan man använda samma lansett vid två olika tillfällen.
Lansettpennan ger ifrån sig ett litet klick när man sticker med den, och det kan vara bra att låta pennan vara framme och klicka med den lite i Caspers närhet innan han sticker så att han inte blir rädd för ljudet.
När man sticker håller man lansettpennan platt mot örat och med ett stadigt tryck. Prova att sticka dig själv i fingret först, så att du kan känna hur stort tryck som behövs.
Om öronen är kalla kan det vara svårt att få fram blod, och då kan man värma upp dem genom att lysa på dem med en lampa, massera dem lite eller använda vetekudde eller liknande.
I början är det bra att inte sätta in blodsockerstickan helt i mätaren, utan precis bara så att den är i mätarens öppning, förrän du fått fram en bloddroppe; man har en minut på sig från att man stoppat i stickan helt, och i början är det inte säkert att man får fram bloddroppen så snabbt. Det är nämligen hemskt irriterande om man äntligen har fått fram bloddroppen och mätaren piper och säger att det är för sent.
Här kommer bloddroppen upp. Är droppen mindre än ett knappnålshuvud kan du "mjölka" fram en större droppe genom att försiktigt trycka med fingrarna nedanför stickstället.
Teststickorna har ett område, t.ex har dessa en svart halvcirkel på varje sida, som suger upp blodet. Man behöver precis bara nudda vid bloddroppen och ska inte röra vid själva örat.
Milos ser inte särskilt stressad ut, trots att han bara mätt blodsockret någon enstaka gång (det är inte han som har diabetes) förut.