Dressyrsnackis 13

[Fiorano]

@joqla Jag har gått upp en klass när vi varit runt 64-65% i klassen under. Sen brukar jag gå ner igen och tävla klasserna lite parallellt. Gillar omväxling i vilket program jag rider och brukar tröttna ordentligt på programmen efter ett tag.

 

[Nepenthe]

Nu går det undan! La ett bud på hästen i söndags och nu kör säljaren hit den redan imorgon

Har allt utom ett täcke som jag beställt och hoppas komma hit innan helgen då det ska bli skitväder.

Från en platt fyrkant i skåne till en ca 10ha stor kuperad hage i östergötland!
Bara det kommer göra gott för hennes kropp och knopp

 

[Fenestra]

Jag har äääääntligen fått hem en ridhäst!! Jag har ju bara haft unghästar och avelsston så länge nu så jag känner mig som barn på nytt.. Hon kom igår och idag ska jag bara skritta och kanske småjogga lite i paddocken och imorgon hoppas jag på skrittur ut.. Tyvärr ska det blåsa allan både på lördag och måndag tisdag och då vill jag inte gärna rida ute eller köra så vi får ha myspyss pyssel då..

 

[Elo]

Har fått börja trava på raka spår. Försöker rida mycket ute men behöver sällskap då Fröken ballar ur lite ensam, och vill inte gärna att hon hoppar ner i diken osv med skadan. Så 3ggr/veckan typ blir det i paddocken och iom att jag inte får trava ochs svänga samtidigt så blir det många övergångar...

Skulle haft sista återbesöket idag men pga orsak har det blivit uppskjutet till nästa vecka.

Kan dock inte se att igångsättningen på något sätt påverkat skadan så jag tror att den nu är helt utläkt, men vill ju självklart veta säkert. Benet är svalt och ingen värme eller svullnad uppstår när hon blivit riden/motionerad.

 

[Corax]

Igår klättrade jag upp på djuret för första gången. Att sitta upp var inga problem och vi hann skritta en bit. Sen kom det två människor med hund och då blev det för mycket/kortslutning för djuret och han drog iväg...
Kom väl typ åttio meter sen stannade han och vi kunde bli upphämtade av vårt sällskap och fortsätta. Skrittade en bit till och då gick han först, förvisso lite spänd men ändå helt ok.
Det kändes mer som en 'invand' reaktion att dra iväg och att han efteråt hann känna efter och inse att det inte kändes likadant i kroppen längre. Vi får väl se hur han hanterar situationen nästa gång. Även om jag måste erkänna att det känns lite nervöst.
Men trots 'rusning' igår så känns det som att han är redo bara man väljer rätt dag och rätt tillfälle.

Jag har alltid tyckt att det är så enkelt och självklart att hantera hästarna från marken men att det är svårt att få med sig samma känsla upp på ryggen...
Hur gör man?

 

[Fiorano]

Igår klättrade jag upp på djuret för första gången. Att sitta upp var inga problem och vi hann skritta en bit. Sen kom det två människor med hund och då blev det för mycket/kortslutning för djuret och han drog iväg...
Kom väl typ åttio meter sen stannade han och vi kunde bli upphämtade av vårt sällskap och fortsätta. Skrittade en bit till och då gick han först, förvisso lite spänd men ändå helt ok.
Det kändes mer som en 'invand' reaktion att dra iväg och att han efteråt hann känna efter och inse att det inte kändes likadant i kroppen längre. Vi får väl se hur han hanterar situationen nästa gång. Även om jag måste erkänna att det känns lite nervöst.
Men trots 'rusning' igår så känns det som att han är redo bara man väljer rätt dag och rätt tillfälle.

Jag har alltid tyckt att det är så enkelt och självklart att hantera hästarna från marken men att det är svårt att få med sig samma känsla upp på ryggen...
Hur gör man?

Jag tycker det är omöjligt att få med sig känslan från marken upp på ryggen. Alla premisser förändras där uppe när kommunikationen är en annan och hästen måste våga att ta ett helt annat eget ansvar än när den har sin människa på marken. Har följt @the_connemara på insta i hur nån hollistisk människa hjälpt henne med att hästen ska våga ta tag i saker själv. Jag är så långt ifrån alternativare en kan komma, men jag gillar tänket! Vissa saker har jag omedvetet gjort själv med hästarna och alla mina senaste hästar har blivit väldigt trygga .
Kan verkligen relatera till det där med att fara iväg också! Koop har sprungit iväg så många gånger för mig för att han blir rädd att jag ska straffa honom när han tror att han gör fel. Han är dock inte i närheten så dramatisk som en väns häst som verkligen drar in svansen och piper iväg. Ett beteende som verkar vara ganska vanligt med dagens reaktiva unga dressyrhästar. Det verkar släppa rätt bra "bara" ryttaren följer med och det inte skapas drama.

 

[sassiball]

Igår klättrade jag upp på djuret för första gången. Att sitta upp var inga problem och vi hann skritta en bit. Sen kom det två människor med hund och då blev det för mycket/kortslutning för djuret och han drog iväg...
Kom väl typ åttio meter sen stannade han och vi kunde bli upphämtade av vårt sällskap och fortsätta. Skrittade en bit till och då gick han först, förvisso lite spänd men ändå helt ok.
Det kändes mer som en 'invand' reaktion att dra iväg och att han efteråt hann känna efter och inse att det inte kändes likadant i kroppen längre. Vi får väl se hur han hanterar situationen nästa gång. Även om jag måste erkänna att det känns lite nervöst.
Men trots 'rusning' igår så känns det som att han är redo bara man väljer rätt dag och rätt tillfälle.

Jag har alltid tyckt att det är så enkelt och självklart att hantera hästarna från marken men att det är svårt att få med sig samma känsla upp på ryggen...
Hur gör man?

Jag tycker alltid man känner sig säkrare på hästryggen än bredvid hästen. Just om de skulle bli rädda för något och hoppa till, då sitter man ju mycket säkrare där uppe än att gå bredvid.
Kul att du har kommit upp på honom- nu är ni igång!

 

[tuaphua]

Igår klättrade jag upp på djuret för första gången. Att sitta upp var inga problem och vi hann skritta en bit. Sen kom det två människor med hund och då blev det för mycket/kortslutning för djuret och han drog iväg...
Kom väl typ åttio meter sen stannade han och vi kunde bli upphämtade av vårt sällskap och fortsätta. Skrittade en bit till och då gick han först, förvisso lite spänd men ändå helt ok.
Det kändes mer som en 'invand' reaktion att dra iväg och att han efteråt hann känna efter och inse att det inte kändes likadant i kroppen längre. Vi får väl se hur han hanterar situationen nästa gång. Även om jag måste erkänna att det känns lite nervöst.
Men trots 'rusning' igår så känns det som att han är redo bara man väljer rätt dag och rätt tillfälle.

Jag har alltid tyckt att det är så enkelt och självklart att hantera hästarna från marken men att det är svårt att få med sig samma känsla upp på ryggen...
Hur gör man?

Jag ser till att ha ett språk avsuttet som jag kan ta med mig upp i sadeln helt enkelt. Dvs hjälper som går att ta med sig när man hoppar upp.
Visst får man i början arbeta med vissa signaler, tex kroppsspråk etc avsuttet för att få till ett "samtal". Men sen när det går väver jag in de hjälper jag vill ta med mig upp.
Jag har sällan sällskap eller medhjälpare. Så jag måste få till ett system för mig och hästarna som jag kan klara på egen hand. Då ser jag till att lära in vissa saker avsuttet om det är en krutdurk/ängslig/etc. När det sitter hoppar jag upp, inte innan.

 

[Corax]

Jag har äääääntligen fått hem en ridhäst!! Jag har ju bara haft unghästar och avelsston så länge nu så jag känner mig som barn på nytt.. Hon kom igår och idag ska jag bara skritta och kanske småjogga lite i paddocken och imorgon hoppas jag på skrittur ut.. Tyvärr ska det blåsa allan både på lördag och måndag tisdag och då vill jag inte gärna rida ute eller köra så vi får ha myspyss pyssel då..

Vad roligt! Hoppas ni får många underbara stunder tillsammans!

 

[Corax]

Jag tycker det är omöjligt att få med sig känslan från marken upp på ryggen. Alla premisser förändras där uppe när kommunikationen är en annan och hästen måste våga att ta ett helt annat eget ansvar än när den har sin människa på marken. Har följt @the_connemara på insta i hur nån hollistisk människa hjälpt henne med att hästen ska våga ta tag i saker själv. Jag är så långt ifrån alternativare en kan komma, men jag gillar tänket! Vissa saker har jag omedvetet gjort själv med hästarna och alla mina senaste hästar har blivit väldigt trygga .
Kan verkligen relatera till det där med att fara iväg också! Koop har sprungit iväg så många gånger för mig för att han blir rädd att jag ska straffa honom när han tror att han gör fel. Han är dock inte i närheten så dramatisk som en väns häst som verkligen drar in svansen och piper iväg. Ett beteende som verkar vara ganska vanligt med dagens reaktiva unga dressyrhästar. Det verkar släppa rätt bra "bara" ryttaren följer med och det inte skapas drama.

Med min förrförra häst var jag verkligen tvungen att börja 'tänka utanför boxen' då han var en extrem 'jag-vill-inte-bli-tagen-i-hagen-häst'. Då lärde jag mig otroligt mycket sunt. Sen tjorvade ju nästa häst med lastningen en period och då fick jag ytterligare en del pusselbitar. Samt att hon lärde mig att vara en konsekvent, självklar och rättvis ledare.
Nu behöver jag ta min kunskap till nästa nivå men tycker det är svårt att hitta rätt person för jobbet sas.

Jag hoppas att jag kan lyckas 'hänga med' när han drar nästa gång. För egentligen var det ganska odramatiskt då han bara sprang och inte bockade eller annat dumt.
Men rädd blir man ju ändå även om all mental träning under åren höll mig relativt cool utåt.

För många år sedan hade jag en d-ponny på tillridning. Den skenade (svans/rumpa in)två varv i ridhuset första gången, sen var det bra. På nått udda sätt så kändes det som att hästens förtroende till mig ändrades till det positiva efter det.
Jag upplever faktiskt samma sak med Nille nu, att han har ett annat förhållningssätt till mig. Ett ökat förtroende på något sätt. Konstigt det där...

 

[Corax]

Jag ser till att ha ett språk avsuttet som jag kan ta med mig upp i sadeln helt enkelt. Dvs hjälper som går att ta med sig när man hoppar upp.
Visst får man i början arbeta med vissa signaler, tex kroppsspråk etc avsuttet för att få till ett "samtal". Men sen när det går väver jag in de hjälper jag vill ta med mig upp.
Jag har sällan sällskap eller medhjälpare. Så jag måste få till ett system för mig och hästarna som jag kan klara på egen hand. Då ser jag till att lära in vissa saker avsuttet om det är en krutdurk/ängslig/etc. När det sitter hoppar jag upp, inte innan.

Jag förstår absolut vad du menar men jag tycker ändå det är svårt att hålla systemet uppsuttet. Jag blir liksom för ödmjuk och har silkesvantar på ryggen...
Jag har ju jobbat och jobbar mycket med att han ska förstå mitt kroppsspråk och mina signaler men det finns såklart mycket kvar att befästa även om han är väldigt lättlärd.
Det känns som att jag på något sätt bara måste få honom att förstå att det är roligt med ryttare, inte farligt. Att han kommer att 'skvätta' lite i framtiden räknar jag med men det jag har sett kommer jag att kunna hänga med i.
Hade du bott närmare hade du fått komma hit å hjälpa oss.

 

[Oh_really]

Jag har alltid tyckt att det är så enkelt och självklart att hantera hästarna från marken men att det är svårt att få med sig samma känsla upp på ryggen...
Hur gör man?

Jag har en häst som ibland blir väldigt osäker när jag sitter upp jämfört med när jag står på marken. Ett sätt som underlättar att hitta känslan från marken till ryggen är att jobba mycket med att gåendes befinna sig i position nära hästens skänkelläge och använda tyglarna som vanligt. Min häst slappnar av direkt om jag går vid huvud och bog, men backar jag ytterligare och "skickar fram" hästen före mig så blir han ofta osäker, särskilt vid utepromenader eller nya miljöer.

Vid en skänkelposition har du möjlighet att ge hjälper med tyglar, och åtminstone ena skänkelsidan av hästen, som påminner om skänkelhjälper (med spö). En viktig förutsättning är ju att hästen inte är så respektlös eller reaktiv att han riskerar tackla dig om han blir rädd, och att den är trygg med att bli killad eller petad med spöet. Det blir även lättare för dig att förflytta dig från "skänkelposition" till "huvudposition" om du inte sitter på hästen och den börjar jaga upp sig. Testa under trygga förutsättningar från början!

Jag har lite dåligt med bilder om detta, och här står jag lite långt fram, men kontrollerar att han kan flytta bogen lyhört innan jag sitter upp på honom. Efter den där övningen brukar han vara mjuk som smör och lugnare vid uppsittning. Denna typ av avsutten ridning vid spända situationer, innan jag sitter upp, tror jag har räddat mig från många olyckor.

 

[Corax]

Jag har en häst som ibland blir väldigt osäker när jag sitter upp jämfört med när jag står på marken. Ett sätt som underlättar att hitta känslan från marken till ryggen är att jobba mycket med att gåendes befinna sig i position nära hästens skänkelläge och använda tyglarna som vanligt. Min häst slappnar av direkt om jag går vid huvud och bog, men backar jag ytterligare och "skickar fram" hästen före mig så blir han ofta osäker, särskilt vid utepromenader eller nya miljöer.

Vid en skänkelposition har du möjlighet att ge hjälper med tyglar, och åtminstone ena skänkelsidan av hästen, som påminner om skänkelhjälper (med spö). En viktig förutsättning är ju att hästen inte är så respektlös eller reaktiv att han riskerar tackla dig om han blir rädd, och att den är trygg med att bli killad eller petad med spöet. Det blir även lättare för dig att förflytta dig från "skänkelposition" till "huvudposition" om du inte sitter på hästen och den börjar jaga upp sig. Testa under trygga förutsättningar från början!

Jag har lite dåligt med bilder om detta, och här står jag lite långt fram, men kontrollerar att han kan flytta bogen lyhört innan jag sitter upp på honom. Efter den där övningen brukar han vara mjuk som smör och lugnare vid uppsittning. Denna typ av avsutten ridning vid spända situationer, innan jag sitter upp, tror jag har räddat mig från många olyckor.

Tack för tipset!
Jag tror att jag jobbar lite så när jag tömkör. Det fattar han. Jag flyttar även för 'skänkeln' i de situationerna. Däremot använder jag mig inte av spö än.
Jag jobbar också mycket på att kunna skicka fram honom. Vid intag. Vid ridhusdörren och inne i stallet. Det förstår han mer och mer.

 

[Corax]

Tack för tipset!
Jag tror att jag jobbar lite så när jag tömkör. Det fattar han. Jag flyttar även för 'skänkeln' i de situationerna. Däremot använder jag mig inte av spö än.
Jag jobbar också mycket på att kunna skicka fram honom. Vid intag. Vid ridhusdörren och inne i stallet. Det förstår han mer och mer.

Jag kan tillägga att han är präglad på godis... Sånt kör inte jag med. Alls.

 

[Oh_really]

Tack för tipset!
Jag tror att jag jobbar lite så när jag tömkör. Det fattar han. Jag flyttar även för 'skänkeln' i de situationerna. Däremot använder jag mig inte av spö än.
Jag jobbar också mycket på att kunna skicka fram honom. Vid intag. Vid ridhusdörren och inne i stallet. Det förstår han mer och mer.

Ja precis! Det blir som ett mellanläge mellan tömkörning och ridning, fördelen med detta är att du inte behöver tömkörningsutrustning utan kan sitta upp väldigt enkelt när hästen känns med på noterna. Eller sitta av och genast påbörja en övning om du vill ha lite mer "markkontroll"

 

[the_connemara]

Med min förrförra häst var jag verkligen tvungen att börja 'tänka utanför boxen' då han var en extrem 'jag-vill-inte-bli-tagen-i-hagen-häst'. Då lärde jag mig otroligt mycket sunt. Sen tjorvade ju nästa häst med lastningen en period och då fick jag ytterligare en del pusselbitar. Samt att hon lärde mig att vara en konsekvent, självklar och rättvis ledare.
Nu behöver jag ta min kunskap till nästa nivå men tycker det är svårt att hitta rätt person för jobbet sas.

Jag hoppas att jag kan lyckas 'hänga med' när han drar nästa gång. För egentligen var det ganska odramatiskt då han bara sprang och inte bockade eller annat dumt.
Men rädd blir man ju ändå även om all mental träning under åren höll mig relativt cool utåt.

För många år sedan hade jag en d-ponny på tillridning. Den skenade (svans/rumpa in)två varv i ridhuset första gången, sen var det bra. På nått udda sätt så kändes det som att hästens förtroende till mig ändrades till det positiva efter det.
Jag upplever faktiskt samma sak med Nille nu, att han har ett annat förhållningssätt till mig. Ett ökat förtroende på något sätt. Konstigt det där...

Hon som @Fiorano nämner (visste inte riktigt hur jag skulle citera här ) som hjälper mig känns för mig helt unik i att hon jobbar så mycket mer med det mentala än jag ens trodde fanns. Jag tycker att jag alltid haft en enkel (lydig som en hund) häst men alltid tyckt det varit jobbigt att han varit så inbunden och försiktig. Så jag har hela tiden parallellt kikat efter o testat lite NH-muppar (yes) men aldrig fått en bra känsla. Det har alltid varit så mycket fokus på övningar, vilka fysiska grejer som ska få hästen i önskat mentalt state osv. Jag har nyligen postat två inlägg på min fb som jag önskat att alla med häst (eller djur öht) hade läst och åtm delvis förstått. Båda två tycker jag dessutom beskriver mina svårigheter med min introverta och känsliga/osäkra (som i att han läser av en totalt och direkt själv backar och blir skygg) häst. Det ena handlar om vilken trygghet man själv behöver vara och det andra om hur lite som krävs för att hästen ska uppleva press om prestation/vad man egentligen vill belöna typ.

 

[mackan]

@the_connemara
Nyfiken på varför du upplever det så unikt och att någon behövt anlitas för att analysera och läsa din häst osv?

 

[the_connemara]

@the_connemara
Nyfiken på varför du upplever det så unikt och att någon behövt anlitas för att analysera och läsa din häst osv?

Svaret på dina frågor står i inlägget.

 

[tuaphua]

Hon som @Fiorano nämner (visste inte riktigt hur jag skulle citera här ) som hjälper mig känns för mig helt unik i att hon jobbar så mycket mer med det mentala än jag ens trodde fanns. Jag tycker att jag alltid haft en enkel (lydig som en hund) häst men alltid tyckt det varit jobbigt att han varit så inbunden och försiktig. Så jag har hela tiden parallellt kikat efter o testat lite NH-muppar (yes) men aldrig fått en bra känsla. Det har alltid varit så mycket fokus på övningar, vilka fysiska grejer som ska få hästen i önskat mentalt state osv. Jag har nyligen postat två inlägg på min fb som jag önskat att alla med häst (eller djur öht) hade läst och åtm delvis förstått. Båda två tycker jag dessutom beskriver mina svårigheter med min introverta och känsliga/osäkra (som i att han läser av en totalt och direkt själv backar och blir skygg) häst. Det ena handlar om vilken trygghet man själv behöver vara och det andra om hur lite som krävs för att hästen ska uppleva press om prestation/vad man egentligen vill belöna typ.

Jag tror absolut att din tjej sas hjälper er jättebra med det du vill.
Men hon är långt från unik. Det finns många som både har arbetat längre och har fin feeling och liknande men mer utvecklat tänk.
Läste dina senaste inlägg. Och där framkommer ju att hon gör en upptäckt som många andra inom samma inriktning lärt sig rätt tidigt. Det är fint att hon lär sig och är öppen och vågar improvisera, vilket man måste för att lära sig nytt. Man lär sig mkt av att släppa kontrollen. Och det har gjorts av många på samma vis. De flesta bra har haft såna perioder/gör det regelbundet.

Sen är jag dock inte av den åsikten att kontroll måste vara dåligt. Om jag ser till att välja kloka, trevliga och bra beslut för hästen jag tränar så vill de göra vad jag ber om. Många finner ett lugn i det faktiskt.
Jag ser det som att hästen gör det jag ber om då jag ber om något. För jag vill att vårt signalsystem ska betyda samma sak hela tiden. Dvs om jag ger en hjälp så ska det ske en respons på det. Annars kan jag varken utveckla ridningen/hästen optimalt eller garantera vår säkerhet. Plus att det blir en trygghet för hästen att det är konsekvent. Samma sak betyder alltid detsamma och behöver aldrig leda till huvudbry ang vad jag vill eller konflikt. Sen får jag ta ansvaret att se till att jag ber om saker som hästen kan uträtta och gärna såna den vill uträtta.

Att folk fastnar i specifika övningar brukar ju bero på att man inte har feeling eller rutin nog. Vissa blir hyfsade hästtränare på att imitera. Om de får veta att när ditten sker ska du göra datten så kan de repetera det. Men de kan inte bli lysande om de inte själva impulsivt kan agera korrekt och individualiserat. Man måste kunna kreera i kaos sas i ett snabbt flow med bra feeling. Dit når inte alla tränare.
Då fastnar man i övningar. Men som basics så kan övningar vara bra iom att många både vet för lite och inte har feeling, timeing eller förmåga att läsa av korrekt.
Introverta hästar är ju också svårare än de utåtagerande på vissa sätt. Och har man bara ett push-system så misslyckas man inte sällan med såna individer.

Just iom att kunskapen om hur man påverkar det mentala inte direkt är något som per automatiskt går hand i hand med att vara ridtränare av ngt slag eller rida på hög nivå ens så är det väldigt, väldigt lätt att imponera på gemene man och även duktigare folk. Den kunskapen är lite bortglömd. Det gör ju tyvärr att vi får en hel del såna här tränare som är rent dåliga(OBS, pratar absolut inte om din tränare nu utan generellt).
Men det finns en del som hållit på länge och är riktigt bra på sin sak. Och det kommer fler och fler unga som håller på att bli bra.
Det glädjer mig att toppryttare börjat samarbeta mer öppet så över gränserna!

 

[the_connemara]

Jag tror absolut att din tjej sas hjälper er jättebra med det du vill.
Men hon är långt från unik. Det finns många som både har arbetat längre och har fin feeling och liknande men mer utvecklat tänk.
Läste dina senaste inlägg. Och där framkommer ju att hon gör en upptäckt som många andra inom samma inriktning lärt sig rätt tidigt. Det är fint att hon lär sig och är öppen och vågar improvisera, vilket man måste för att lära sig nytt. Man lär sig mkt av att släppa kontrollen. Och det har gjorts av många på samma vis. De flesta bra har haft såna perioder/gör det regelbundet.

Sen är jag dock inte av den åsikten att kontroll måste vara dåligt. Om jag ser till att välja kloka, trevliga och bra beslut för hästen jag tränar så vill de göra vad jag ber om. Många finner ett lugn i det faktiskt.
Jag ser det som att hästen gör det jag ber om då jag ber om något. För jag vill att vårt signalsystem ska betyda samma sak hela tiden. Dvs om jag ger en hjälp så ska det ske en respons på det. Annars kan jag varken utveckla ridningen/hästen optimalt eller garantera vår säkerhet. Plus att det blir en trygghet för hästen att det är konsekvent. Samma sak betyder alltid detsamma och behöver aldrig leda till huvudbry ang vad jag vill eller konflikt. Sen får jag ta ansvaret att se till att jag ber om saker som hästen kan uträtta och gärna såna den vill uträtta.

Att folk fastnar i specifika övningar brukar ju bero på att man inte har feeling eller rutin nog. Vissa blir hyfsade hästtränare på att imitera. Om de får veta att när ditten sker ska du göra datten så kan de repetera det. Men de kan inte bli lysande om de inte själva impulsivt kan agera korrekt och individualiserat. Man måste kunna kreera i kaos sas i ett snabbt flow med bra feeling. Dit når inte alla tränare.
Då fastnar man i övningar. Men som basics så kan övningar vara bra iom att många både vet för lite och inte har feeling, timeing eller förmåga att läsa av korrekt.
Introverta hästar är ju också svårare än de utåtagerande på vissa sätt. Och har man bara ett push-system så misslyckas man inte sällan med såna individer.

Just iom att kunskapen om hur man påverkar det mentala inte direkt är något som per automatiskt går hand i hand med att vara ridtränare av ngt slag eller rida på hög nivå ens så är det väldigt, väldigt lätt att imponera på gemene man och även duktigare folk. Den kunskapen är lite bortglömd. Det gör ju tyvärr att vi får en hel del såna här tränare som är rent dåliga(OBS, pratar absolut inte om din tränare nu utan generellt).
Men det finns en del som hållit på länge och är riktigt bra på sin sak. Och det kommer fler och fler unga som håller på att bli bra.
Det glädjer mig att toppryttare börjat samarbeta mer öppet så över gränserna!

Jaha, du känner till henne också? Det var ju dock inte riktigt syftet att diskutera henne över hennes huvud här. Jag håller med om att det är trist att det verkar vara bortglömt och i min värld verkar det vara typ helt obefintligt om man ser till vilka metoder och resonemang folk för och vilka resultat det ger i deras hästar.