Dottern är ledsen...

[Rea]

Min dotter är nästan 10 och för 6 år sedan separerade jag och hennes pappa.
Han har under desa år levt ensam och vi har delat upp umgänget på så sätt att hon är hos honom varannan helg och 2 dagar i veckan, fungerar ypperligt då vi bor inom gångavstånd.

Här hemma består familjen av 4 personer, dvs jag är gift med en man som hade en son med sig i giftemålet. Praktiskt att bara få sådär på köpet .
Dotterns pappa har som sagt aldrig haft någon annan vuxen i sitt liv under dessa åren fram tills för ca 6 månader sen.
Under den tiden dotern varit hos pappa så har det alltid varit vääääääldigt roligt, man har gått på bio, käkat på resturang, lekt och haft supermys-pys, dottern har eget rum där men har alltid föredragit att sova i andra halvan i pappas stora säng. Dom har varit väldigt tätt knutna till varandra, hon har varit hans ALLT.

NU har han som sagt skaffat flick vän vilket för dottern har betytt att: bio går man inte på för man kan inte se på barnfilmer hela tiden, resturangbesöken gör pappa med flickvännen när dottern inte är med, lekarna och mys-pyset har bytts ut mot pappa-flickvänn sitter i soffan och dottern lite brevid.

Sova i pappas säng är helt uteslutet för där ska ju flickvännen sova (givetvis det är ju inte så konstigt).
Mao så har hela hennes värld hos pappa ställts upp och ner och igår efter att han lagt sig gick jag in på hennes rum ca 40 minuter efter och då hittar jag lilla pyret i sin säng, gråtandes .

För hon vill ha någon stund med BARA sin pappa på helgen, hon vill kunna gå på bio och sitta i mörkret och äta poppkorn med pappa ibland etc etc.

Kontentan av vårt samtal återgick hela tiden till det samma : "MEN MAMMA VI ÄR ALDRG ENSAMMA LÄNGRE ".

Hon sa även att det känns som om hon är ivägen och inte är omtyckt ens en gång. "OCH NU SÅ SKA DOM KANSKE GIFTA SIG OCH DÅ KOMMER JAG ALDRIG FÅ MYS MER"

Jag försöker ju förklara för henne hur vuxna är funtade och att vi behöver andra vuxna runt oss bla bla och att hon är jätteälskad och absolut inte i vägen etc...

Hon har nämnt detta om att vilja ha lite ensam tid med sin pappa och jag har såklart pratat om det för honom och till svar har jag fått att hon är faktiskt såpass stor att det får hon förstå att hon inte kan få.
Hallå, hon är förvisso en väldigt mogen och klok flicka men hur ska hon kunna förstå när hela hon skriker av saknad efter den trygghet och totala uppmärksamhet han gett henne under 6 år?

Hur gör jag för att lägga fram det till honom och hur ska jag peppa tösen?


/kristel, vars dotter redan har tillräckliga "problem" med att växa upp ...

 

[Basilika]

Sv: Dottern är ledsen...

Det är ju eg. ett lyxproblem! Mina barn som har föräldrar som ff lever tillsammans är i princip aldrig ensamma med ena föräldern som du beskriver det. Någon enstaka gång går vi på restaurang eller bio men alltid tillsammans.

Det är klart det är svårt för din dotter med ändrade förutsättningar men du måste försöka förklara för henne att det här är det normala och hon ska tänka tillbaka på den andra tiden som ett fint minne. En grej som bara hon och hennes pappa har.

 

[Silverkedjan]

Sv: Dottern är ledsen...

Jag har två barn med olika pappor och tycker att det ibland behövs lite ensam mamma-barn-tid med någon av dem. Då gör jag och det barnet något ensamma. Det räcker ofta med att jag tex bara tar med fyra-åringen som handlingshjälp till affären för att han ska känna sig utvald.

Det är ju svårt att köra ut en ny sambo, men kanske kan pappan hitta lite speciella grejor som döttrar är bättre på än flickvänner? Så får sambon en chans att vara ensam hemma också, kan ju vara skönt om man ska "bo in sig" i ett nytt hem.

 

[Enya]

Sv: Dottern är ledsen...

Nej, jag håller inte riktigt med där. Har man som han har bara sin dotter 2 dagar i veckan och varannan helg så tycker jag att han kan göra saker med henne och bara henne någon av de gångerna hon är hos honom. Inte varje dag och inte alltid, men man kan ha både flickvän och barn samtidigt. Självklart känner hon sig utanför, och jag tycker att pappan borde ta det på riktigt allvar. Tids nog kommer hon att släppa sin pappa mer och mer, men jag tror att man inte ska hasta iväg med det om man nu har en så bra relation som det verkar som om de har.

Att hon får acceptera att hon inte kan sova i samma säng ( och varför kan hon inte det ibland?) som pappa mer, det kan jag förstå, men att han inte vill ha mys med enbart henne ibland förstår jag inte.
Nu menar jag inte att flickvännen ska sitta på en stol i köket och far och dotter sitter och myser framför tv varje gång dottern är där, men varför kan inte flickvänenn faktiskt släppa in dottern mellan sig och mannnen så att hon kan få känna sig som en huvudperson även om flickvännen är med? Dessutom kanske flickvänenn kan hitta på något annat ibland så att far och dotter kan få vara ensamma en stund.

Det hela bör väl läggas fram till pappan precis som det är, hans dotter är ännu inte mogen för att bryta den kontakten de haft i 6 år på det sättet han kanske vill och önskar.

 

[Görel]

Sv: Dottern är ledsen...

Det går inte att prata med hennes pappa utifrån vinkeln att han är så betydelsefull för henne, d v s smickra honom?

Du vet vad jag jobbar med, och det är en metod jag brukar använda i jobbet som nästan alltid gått hem. Fast det är förstås kanske skillnad om den andre föräldern säger det än om familjerätten säger det. Din dotters problem är tyvärr inte ovanligt.

 

[zask]

Sv: Dottern är ledsen...

På samma sätt som att dottern måste acceptera att pappa har en tjej så måste flickvännen förstå att en 10-årig tjej behöver sin plats. Framförallt om hon haft fördelen att ha pappa för sig själv.

Situationen är väldigt komplicerad från båda håll sätt(är där själv just nu) men som vuxen tycker jag att flickvännen måste ta intiativ tillsammans med pappan självklart och kunna backa, om dottern är där några dagar är det väl inte så svårt att backa en kväll så hon kan gå på bio med pappa.

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Det är ju eg. ett lyxproblem!

Nja, jag håller inte med om att känna sig utstött och oönskad i sitt hem är ett lyxproblem. Kalla mig konstig men jag anser inte att det stora problemet är VAD som orsakar känslorna utan problemet är ATT hon känner sig som hon gör.

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Flickvännen är inte sambo än utan än sålänge sover pappan hos henne när dottern är hos mig och när han har dottern så är flickvännen där.
Jag har ju själv en son som inte är "min" rent biologiskt och för honom är det jätteviktigt att bara få ha sin pappa för sig ibland.
Det löser vi med en "Grabbadag"= Pappa och son åker till tvspelsaffären och tittar, sen Mc och efter det kollar man på "grabbiga" filmer på Tv .
Dottern får ju mig ensam många gånger eftersom hon har samma intresse som jag har, dvs hästar. Hon har ibland tom fått tqa ledigt från skolan om någon av dem skullat åka till Djursjukhuset eller tandläkarn. Då har hon fotograferat och skrivit ner "viktig" information och sen haft redovisning i skolan om det STORA evenemanget ...

 

[zask]

Sv: Dottern är ledsen...

Nja, jag håller inte med om att känna sig utstött och oönskad i sitt hem är ett lyxproblem. Kalla mig konstig men jag anser inte att det stora problemet är VAD som orsakar känslorna utan problemet är ATT hon känner sig som hon gör.

Håller helt med dig, det handlar ju inte om "lyxen" att få vara själv med pappa utan att hennes situation förändras, ge henne tid och utrymme så kommer hon acceptera det mer och mer och tillslut kanske flickvännen är en given person som alltid är med...

 

[cirkus]

Sv: Dottern är ledsen...

Både pappa, flickvän och dotter måste få plats.

jag ser framför mig ramaskriet (har sett det här på buke förut) om hur hemska barn är som tar plats när man vill vara ensam med sin älskling och låtsas att det inte finns någon historia. Nåja, strunt samma..


Jag tycker att INGEN kan kräva att allt skall vara som förut - det ÄR inte som förut. Men alla måste visa hänsyn och ge plats åt varandra.

Varför skall inte lill-tjejen få sitta i pappas knä och mysa vid TVn ? Varför kan inte flickvännnen bita i barn-filmsäpplet ? En sexåring behöver inte sova hos sina föräldrar - hon kan gott sova i egen säng, men låt pappan förklara det på ett mjukt sätt och dra inte in flickvännen i det.

om jag frågade min son när han var yngre - hur är skolan då ? Så berodde svaret helt på dagsformen. Det är nog lite samma för din dotter, den här gången var det så att hon kände sig utanför - och då är den känslan helt överskuggande, fast pappan kanske visst visar henne uppmärksamhet och så, men just DEN gången kändes det inte så.

Känslor är färskvara

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Det går inte att prata med hennes pappa utifrån vinkeln att han är så betydelsefull för henne, d v s smickra honom?

Åh Görel...
Jag har fjäskat, trugat, bönat, bett.......
Försökt få honom att komma ihåg hur han kände det när jag "hittade" min man och han då stod ensam kvar och upptäckte att han ångrat sig och så gärna ville "vara med i gemenskapen".
Du har ju träffat min dotter och hon är en väldigt mild liten person som inte gärna tar så stor plats om hon inte måste och i denna sitsen vill hon bara vara osynlig och inte störa vilket då har lett till att han är helt orörstående över det jag säger.
"Hon har då aldrig sagt något till mig" brukar det låta.

Kanske för att han inte tar sig tid och lyssnar på henne längre.

 

[Görel]

Sv: Dottern är ledsen...

"Hon har då aldrig sagt något till mig" brukar det låta.

Kanske för att han inte tar sig tid och lyssnar på henne längre.

Det där känner jag tyvärr allt för väl igen. Föräldrar som tror att barnet alltid ska säga allt de har på hjärtat "för det har de ju alltid gjort" och som inte förstår att barnets förtroende förändrats i och med att förälderns beteende förändrats.
Min arbetslivserfarenhet är tyvärr att fäderna, för i mitt jobb har det alltid hittills varit fäderna, reagerar först när det gått så långt att barnet inte vill komma till dem längre. Fäderna har varit så inne i sina nya förälskelser att de inte sett hur barnet reagerar. Först när reaktionen blir ordentlig börjar dom fatta lite!

Eftersom jag träffat din dotter gör det extra ont i mig att läsa om i vilket situation hon befinner sig! Jag tycker att hennes pappa borde kunna tillbringa en natt varannan helg utan flickvännen för sin dotters skull!

Har ni någon gemensam vän som både du och pappan har förtroende för? Det finns ingen som kan ta ett snack med honom? Det är kanske så att bara för att det är du som ber honom så lyssnar han inte?

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Nu menar jag inte att flickvännen ska sitta på en stol i köket och far och dotter sitter och myser framför tv varje gång dottern är där, men varför kan inte flickvänenn faktiskt släppa in dottern mellan sig och mannnen så att hon kan få känna sig som en huvudperson även om flickvännen är med?

Det hela bör väl läggas fram till pappan precis som det är, hans dotter är ännu inte mogen för att bryta den kontakten de haft i 6 år på det sättet han kanske vill och önskar.

Såklart ska hon inte sitta ute i köket, hans flickvän är en jättetrevlig person och min dotter gillar henne, ja jag tycker också väldigt mycket om henne, saken är ju som du säger att hon är inte mogen att klippa rubbet (dottern) och det har bokstavligen varit 0 inkörselperiod. På Torsdagen berättade han att han träffade en tjej och på Fredagen fanns hon "på heltid" i dotterns liv när hon är hos pappa.
Från att få all uppmärksamhet till att alltid dela pappa med någon annan.
Nu idag skulle hon egentligen varit hos pappa men eftersom han varit på resa i 2 dagar ringde han för en stund sedan och undrade om det gick bra att tösen stannade hemma idag för han ville gärna träffa sin flickvän :smirk: .
Förstår han inte att även ungen har längtat efter sin pappa, dom har inte träffats på 10 dagar pga jobb, resor etc.

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Det är nog lite samma för din dotter, den här gången var det så att hon kände sig utanför - och då är den känslan helt överskuggande, fast pappan kanske visst visar henne uppmärksamhet och så, men just DEN gången kändes det inte så.

Känslor är färskvara

Hon är otroligt lätt att läsa vår dotter så det räcker att man har minsta lilla vilja att ta reda på vad som felar. Då berättar hon. Hon är "känd" för att grubbla på saker och ting under längre tid än vad som kanske är kotym i hennes ålder.

Jag VET hur hennes pappa är och jag vet hur resonerar.
Sen är det inte första gången detta är på tapeten och vi har pratat och försökt hitta små förslag som skulle kunna passa dom båda så det är inte så att det är ett isolerat tillfälle.

Att hämta flickvännen på lördag morgon istället för fredagkväll efter jobb hade tex kunnat fungera någon gång då och då.
Det är ju inte om så att hon vill ha bort flickvännen, bara ha lite EGEN tid med sin pappa.
Tex en mysig fredagkväll med chips, en film och vid läggdags att man ligger och småpratar i sängen lite.

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Saken är den att han tillhör den kategorin människor som kör huvudet i sanden när det kommer till emotionella affärer. Arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna och väldigt passionerad och duktig inom sitt affärsområde.

Jag är en sån som ääääääääälskar att reda ut sånt som är problematiskt och är en "filosof i uvlkläder".
Dottern är likadan och jag misstänker att fadern inte riktigt insett att hon faktiskt ÄR sån och inte bara har det som ett "o nu ska jag vara som mamma"-plåster.
Han inser inte att hon bär med sig sånt här länge länge.
Jag brukar säga att om man fick välja ett slag eller ett oförrätt så hade det varit bättre att pryla dottern blå o gul än att behandla henne på ett sätt som är orättvist eller "out of order". Hon tar väldigt inna vid sig av sånt.
Och i detta läget känner hon sig helt klart orätt och felbehandlad.
Stackars sate....

 

[havreflinga]

Sv: Dottern är ledsen...

Vad händer i förlängningen? (Om pappan inte lyssnar på era förslag.) Tröttnar dottern på att vara hos pappa? Börjar hon hysa agg till flickvännen?

Fundera på vad du/ni tror kommer att hända, berätta för pappan och överlåt honom till att välja. Ni (du och dottern) kan inte göra så mycket annat än att informera och sedan låta "verkligheten" ha sin gång.

Det sista du ska göra är att övertala dottern att ge pappan nya chanser, när hon så småningom redan tröttnat, om du själv innerst inne känner på dig att pappan inte kommer att ta dessa nya chanser.

Om det blir så att dottern tröttnar på pappa med flickvän ett tag, så må det vara hänt. Det viktigaste är att inte hon tar på sig skuld för att deras relation försämrats, tycker jag.

 

[Rea]

Sv: Dottern är ledsen...

Jag har precis haft ett låååångt samtal med henne och hon vill inte vara där så ofta för hon vill inte må dåligt i hjärtat som hon säger.
Hon tycker att det är flickvännens fel att det blivit såhär men på samma gång tycker hon om henne och blir ju ldsen över att känna såhär.
MEN en stor förändring som skett är att i början tog flickvännen sig lite tid och "sålde" in sig väldigt effektivt till henne, pysslade, bakade etc.
Nu känner hon väl sig lite mer komfortabel och varm ikläderna och då blir det inget sånt mer utan nu agerar hon som "vanligt" igen.

Jag vill understryka att jag inte lägger någon skuld på flickvännen utan jag tycker faktiskt att pappan har klantat till det rejält. Det är ju inte lätt att komma in i en familj och börja agera "surogatmamma" utan att känna ett barn. Där har han brustit big time, han kunde ha agerat smartare, förstå att dottern faktiskt vill leka med kompisar även de helger hon är hos honom och inte bara hålla sig hemma och lite grand "leka" lyckliga familjen. Inse att det är en stresande situation för dottern att åka på stora familjemiddagar med den nya familjen som pratar ett språk som hon inte behärskar fullt ut, sånt är jobbigt även för en vuxen och jag tycker inte att man kan begära att en 10 åring kan ha full förståelse och glädjas åt att ens pappa numera har en ny familj att umgås med när hon så tydligt känner att det blir på hennes bekostnad.

I förlängningen kommer det att bli så att hon inte kommer att vilja gå dit och han kommer att gå i taket, skrika, gala och betesig som den eldige spanjor han trots allt är. Till följd givetvis att hon känner sig ännu mer osäker på sin plats i familjen.

Hu, ingen lätt sits och jag hoppas att man på något vis kan hitta en "gyllene medelväg" och på såvis hitta ett fungerande sätt.

Det kommer INTE att bli roligt att berätta att i år ska inte bara pappa och hon åka till farmor och farfar (som man träffar ca 3 veckor om året) utan även flickvän, med syster+make +3 barn och flickvännens 15 årige son ska följa med och dela boende hos fermor o farfar .

Jag vet varken ut eller in snart...

 

[elbereth]

Sv: Dottern är ledsen...

En liten tanke:

Barnfilmer är väl rätt roliga oftast? Varför skulle de inte kunna gå på bio alla tre? Jag och min sambo som inte ens har barn ser ofta tecknade filmer. Sist var det Shrek2, helt suverän film som vi såg två kvällar i rad

 

[Basilika]

Sv: Dottern är ledsen...

Nej, jag håller inte riktigt med där. Har man som han har bara sin dotter 2 dagar i veckan och varannan helg så tycker jag att han kan göra saker med henne och bara henne någon av de gångerna hon är hos honom.

Det är klart man kan men jag ville bara förmedla hur det är för mig som lever tillsammans med båda barnens far, vi har sällan egen tid med barnen på det sättet.

Dessutom så har den här pappan dottern nästan halva tiden; sex dagar av fjorton, så det är inte så lite

Men självklart måste ju dottern få ta plats, precis som i en vanligt familj. Men det kanske reder sig av sig själv när de inte är så nykära längre

 

[Basilika]

Sv: Dottern är ledsen...

Nja, jag håller inte med om att känna sig utstött och oönskad i sitt hem är ett lyxproblem. Kalla mig konstig men jag anser inte att det stora problemet är VAD som orsakar känslorna utan problemet är ATT hon känner sig som hon gör.

Ja men hon känner sig kanske utstött därför hon är van att få väldigt mycket uppmärksamhet och kanske bara behöver förstå att det varit "lyxigt" och man kan ha en bra relation ändå med nya personen i familjen. Det är ju så klart inte friktionsfritt när två blir tre.