Sv: Djurplågeri på ridskola i tingsrätten
Min häst är också det lydigaste som finns när jag rider. Så länge det passar honom. :smirk:
Hade ridhjälp av en brud för runt 3 år sedan, och medan hon red så blev hästen som förbytt. Tex på uteritter så blev han GALEN om han inte fick sätta iväg i full galopp när jag kortade tyglarna i skritt! Han har med mig ALDRIG fått göra det, jag har haft honom sedan han var 1 år och aldrig haft problem med sådana basic regler för häst i ridning!
Men som sagt, plötsligt var han som förbytt! Uteridningarna var ju livsfarliga, även på lång tygel i skritt kunde han anse att nu har vi skrittat klart, nu vill jag fräsa iväg i full fart! Det på asfalt bland bilar, mitt i skogen bland stenar och rötter osv.
Likaså på ridbanan så började han med att "har jag inte lust att göra det du ber mig om, gör jag det inte". Det kunde vara allt från att passera utgången till att gå i ett visst varv.
Och så började han krångla, och när han märkte att han "rådde", då gick han över i ngt sorts paniktillstånd, blev helt blockerad när han märkte jag inte "stoppade" honom!
Trodde vi skulle slå ihjäl oss många ggr, både på ridbanan och i skogen! Bla så galopperade han i sitt blackouttillstånd en gång i full fräs rätt ut mot riksvägen! Och han är skitstark (upptäckte jag då), jag hade inte en chans att stanna honom!
Där kan man snacka om förändring av häst som gått LA dressyr, placeringar tom LB, 1,20 hoppning med placering! och varit mkt enkel att få att vara med på noterna!
Vad bruden hållit på med, det vet jag inte, men genom ett och annat vittne så har jag dragit slutsatsen att hon "busridit" rätt rejält! Det var full fräs på de mest olämpliga ställen och i de mest olämpliga situationer.
Att säga "börja om från början" med hästen, hur då? Vad är tex mer basic än att skritta och sedan ta tyglarna? Hur gör man det mer enkelt?
Så för mig återstod en graman som jag tog till efter att ha "levt livsfarligt" i nästan två år.
Gramanen gjorde att jag hade en chans att stanna hästen, vi slapp tex komma i full galopp på asfalten bland bilar.
Nu har jag hittat tillbaka till min gamla häst. Så nu när han är 13 år gammal kan vi återigen utan problem rida ut i skogen och ha trevligt, han är avspänd och glad som innan "bruden" red honom.
Han går åter dressyr och fungerar, vi ligger på ungefär LA-nivå, lite högre än innan "katastrofen".
Men utan gramanen, då hade hästen eller jag varit skadade idag efter ngn olycka, i bästa fall hade hästen haft förslitningsskador pga att han aldrig gått i rätt form.
Så numera så hör jag till dem som tycker en graman kan göra gott i rätt händer. Vilket jag inte gjorde förut. Men man lär så länge man lever!