Djur som hobby - kvinnorna har tagit över!

[Badger]

Jag tycker mycket om djur. Jag tycker inte de är bra "tröstare" eftersom det inte går att prata med dem och det går inte att dryfta saker man funderar på. De är komplett värdelösa på det. Däremot är det perfekt avkoppling att vistas i stallet och bara höra hästarna tugga sitt hö, stå och borsta och fixa, rida i skogen och bli ett med hästen på vissa plan. Man kan - under en stund - både tvingas och lyckas hålla undan alla andra tankar och bara befinna sig i det exakta nuet. Jag tycker det är en härlig känsla som få saker utöver mitt umgänge med hästar ger.


I vår verksamhet har vi en viss andel killar som kommer och rider, även om kvinnor och flickor dominerar. Men de flesta grupperna består av en blandning.

Jag håller med, jag har inte heller tröstats av djur på det sättet. Jag gillar samvaron tillammans med ett mål, typ promenad med en hund eller ridning med en häst (när man är överens och tycker lika är en härlig känsla) eller varandet med en katt. Det är avslappnande och meditativt och man tänker inte på annat, men inte för mig tröstande. Å andra sidan kanske jag inte behövt känslomässig tröst så ofta (utan just någon som svarar tillbaka med aktiva råd) eller vänt mig till en bok.

 

[Mabuse]

Jo visst lyssnar de, oftast mycket bättre än människor, särskilt hundar är otroligt duktiga på det. Sen är det klart att hundens värld är inte innehåller allt det som vi människor intresserar oss för men det gäller ju också människor emellan. Vill jag tex. diskutera möss- och råttjakt är mina katter experter, språket är inte abstrakt utan mer konkret av typen visa istället för att beskriva med ord men det går en stor del av människors språk också ut på.

Hur bär du dig åt för att diskutera med en katt? Jag kan hålla med om att man kan titta på katten för att se hur den gör, men det är för mig knappast en diskussion. Att diskutera är ju mer än att samtala, jag har aldrig uppfattat katter som såpass intresserade eller ens kapabla att förstå mina förslag till hur de kan fånga möss - mer än på nivån att placera dem där de kan komma åt möss och hoppas på att de får upp ögonen eller spåret av dem.

 

[labb]

Hur bär du dig åt för att diskutera med en katt? Jag kan hålla med om att man kan titta på katten för att se hur den gör, men det är för mig knappast en diskussion. Att diskutera är ju mer än att samtala, jag har aldrig uppfattat katter som såpass intresserade eller ens kapabla att förstå mina förslag till hur de kan fånga möss - mer än på nivån att placera dem där de kan komma åt möss och hoppas på att de får upp ögonen eller spåret av dem.

Du behöver ju inte tolka diskutera så bokstavligt, det tycker jag det framgår att jag inte menade. Och att lära genom att se var och hur katten gör är inte så olikt i jämförelse med om jag tex. vill lära mig om lieslåtter och ber någon visa hur det går till.

 

[Mia_R]

Hur bär du dig åt för att diskutera med en katt? Jag kan hålla med om att man kan titta på katten för att se hur den gör, men det är för mig knappast en diskussion. Att diskutera är ju mer än att samtala, jag har aldrig uppfattat katter som såpass intresserade eller ens kapabla att förstå mina förslag till hur de kan fånga möss - mer än på nivån att placera dem där de kan komma åt möss och hoppas på att de får upp ögonen eller spåret av dem.

Jag diskuterar en hel del med mina djur även om det i många fall är en monolog i viss mån. Med katterna så går vågorna rätt höga ibland om det verkligen är nödvändigt att fåglar och andra smådjur verkligen ska förtäras i min säng, eller inomhus öht. Ibland pekas det finger när jag framför mina åsikter, ibland så tas ingen hänsyn alls och andra gånger blir det utelunch om jag verkar vilja vara delaktig i besluten.

 

[Sleepy]

Med katterna så går vågorna rätt höga ibland om det verkligen är nödvändigt att fåglar och andra smådjur verkligen ska förtäras i min säng, eller inomhus öht.

För ett tag sen stod jag i tvättstugan och diskuterade med elektrikern om ett mystiskt elfel som uppstått. Han sa att det skulle kunna vara en mus som gnagt av en ledning nånstans. Hm, tyckte jag, då får jag klaga på katten att hon inte sköter sitt jobb.
Veckan som följde drog katten in möss och fåglar på löpande band och placerade på tvättstugebänken - något hon aldrig gjort tidigare. Ibland undrar man...

 

[Badger]

Jag diskuterar en hel del med mina djur även om det i många fall är en monolog i viss mån. Med katterna så går vågorna rätt höga ibland om det verkligen är nödvändigt att fåglar och andra smådjur verkligen ska förtäras i min säng, eller inomhus öht. Ibland pekas det finger när jag framför mina åsikter, ibland så tas ingen hänsyn alls och andra gånger blir det utelunch om jag verkar vilja vara delaktig i besluten.

Jo så gör jag också (eller med andras katter jag passar och hundar jag promenerar, för jag har varken katt eller hund) akvariefiskarna skällde jag på ibland också (de är faktiskt lite sociala). Men just när det gäller att prata om någonting abstrakt som gäller bara mig (för att ngt på jobbet var hemskt) och inte ha med katten/hästen att göra så pratar jag med en människa och människan brukar svara typ -men det hade du inte kunnat hindra, du kan nog göra såhär kanske? Ja ush så dumt. Till skillnad från djuret som mest skulle gnodda huvudet mot mig, mysigt iofs.

(Jag hamnar å andra sidan sannolikt bland den skala människor som när man pratar om problem med mig försöker lösa dem istället för lyssna medkännande och säga mmm. Jag vet att det kan vara jätteirriterande om man inte ville ha en lösning.)

 

[sjoberga]

Jo så gör jag också (eller med andras katter jag passar och hundar jag promenerar, för jag har varken katt eller hund) akvariefiskarna skällde jag på ibland också (de är faktiskt lite sociala). Men just när det gäller att prata om någonting abstrakt som gäller bara mig (för att ngt på jobbet var hemskt) och inte ha med katten/hästen att göra så pratar jag med en människa och människan brukar svara typ -men det hade du inte kunnat hindra, du kan nog göra såhär kanske? Ja ush så dumt. Till skillnad från djuret som mest skulle gnodda huvudet mot mig, mysigt iofs.

(Jag hamnar å andra sidan sannolikt bland den skala människor som när man pratar om problem med mig försöker lösa dem istället för lyssna medkännande och säga mmm. Jag vet att det kan vara jätteirriterande om man inte ville ha en lösning.)

Jag är nog också i den delen av skalan - både som givare och mottagare. Att försöka få och ge nya perspektiv, nya alternativ. Även om jag övar på att lyssna ordentligt först - för det ger både bättre kvalitet på de nya alternativen och en bättre kvalitet i kommunikationen.

För mig blir då ett snack med ett djur samma grej som vissa ingenjörer gör; ha en teddybjörn på skrivbordet som de kan förklara sitt matematiska- eller programmeringsproblem för. Ganska ofta hittas därmed en lösning och visst kan man dra slutsatsen att teddybjörnen är en jäkla bra samtalspartner med en förmåga att hitta lösningar!

 

[Sleepy]

ha en teddybjörn på skrivbordet som de kan förklara sitt matematiska- eller programmeringsproblem för. Ganska ofta hittas därmed en lösning

Ingenjörers styrka är ju logiskt tänkande och problemlösning. Det en ingenjör behöver är sällan förslag på lösningar; det brukar det svämma över av - utan att få distans till det aktuella problemet, formulera och strukturera tankarna; som man gör när man omsätter dem i ord och berättar för någon. Kanske även lite empati och ny kraft kan behövas. Sen hittar lösningarna sin väg fram.