Distanslandslaget 2010

Sv: Distanslandslaget 2010

Nu känns det lite tröttsamt med folk som vill diskutera och likväl gör det men ändå ska raljera "jag som inget vet". Är det någon i denna diskussion som sagt att ni inte får ha åsikter för att ni inte ridit på en viss nivå?

Nä, ingen har sagt det rätt ut, men det insiuneras mellan raderna. Addera därtill att det finns något som heter ironi. Än tröttsammare är att uttagningen går till på ett för mig konstigt sätt, Kjells förklaring till trots. Jag vidhåller att kriterierna bör modifieras. Kanske kan CK och jag på uppdrag av distanskommittén komma med ett förslag :p?

Och om vi som nation bedöms ha medaljchans som lag vilket någon skrev, varför sker det så sällan? Dessutom undrar jag vem som är landslagskapten numera.

På YR-sidan är Sveriges distansinsatser värda allt beröm och jag tycker också det är på sin plats att lovprisa de svenska arrangörer som år efter år arrangerar distanstävlingar utan att tröttna! En eloge :bow:!
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Ogrundade insinuationer är bara att strunta i.
Visst måste de som har personliga erfarenheter av träning och tävling på högre nivå få luta sig tillbaka på dessa när de besvarar frågor, men det betyder inte att ingen annan får ha en åsikt. Skulle det vara så, hade jag inte heller haft så mycket att komma med.

Vi lägger det åt sidan.

Du behöver inte ha ett uppdrag från kommittén för att komma med förslag på förbättringar. Vare sig du skriver ihop dem själv, eller tillsammans med CK så är du välkommen att sända in förslag på hur uttagningarna ska modifieras för att bli bättre.
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Jag förstår inte förslaget att det ska vara krav på minst 2st 160km hästar för att man ska vara med i landslaget? Det är ju ekipagen som slutligen tas ut, inte en ryttare.

Inte ens hopp/dressyr/fälttävlan har det trots att de har mer material.
// Linda
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Håller med! En 160 km föregående år torde vara ett uttagningskriterium, likaså minst en 120 km på X km/h och en 80 km på x km/h. Därutöver tycker jag god etik och moral är ett krav, både inom och utanför distansarenan och även här kan specifika exempel ges, men det skulle då kunna uppfattas som utpekande och därför vore oetiskt av mig att skriva det officiellt (obs: gäller EJ doping).

Förslag: CK och jag borde ingå i den nya distanskommittén :d! Halva distanssverige blir väl då helt galna pga våra åsikter, ha ha ha!
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Nej tack.
Jag stöder distansen genom att försöka föda upp lämpliga arabhästar.
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Min Internetuppkoppling är extremt trög (måste bero på snö på ledningarna i Skåne) så därför har jag inte varit inne i debatten på ett tag. Jag kommenterar därför flera inlägg här med risk för långt svar:

Utmanargrupp
Skillnaden mellan spets- och utmanargrupp är enbart den att spetstruppen har en större möjlighet/sannolikhet att bli uttagen till landslagsuppdrag. Tyvärr har vi ingen möjlighet att ge något speciellt stöd till ex utmanartruppen utom alla som rider på elitnivå bjuds in till olika träffar.

Två st 160 km hästar
Jag kan inte annat än tycka att man är ute och cyklar om man tycker att det ska krävas två hästar på 160 km nivå för att bli uttagen till landslaget. Inför ett mästerskap tas ju de bästa ekipagen ut och en ryttare kan ju inte rida mer än en häst på en tävling. Så är det även i de andra disciplinerna. I princip alla har enbart en topphäst de kör på de stora tävlingarna.

Säg att jag hade obegränsad med pengar och köpte Nobby och hade klarat av alla kvalificeringskrav. Jag skulle ändå inte få vara med i landslaget eftersom jag bara har en 160 km häst!

Landslagsryttare med fler hästar
Det är en helt annan sak att elitryttare har fler än en häst. Det är något vi hasr rekommenderat och uppmuntrat i många år. Då är man inte beroende av en enda häst (allting kan hända) och det blir inte ett så stort glapp när den pensioneras. De flesta landslagsryttare har idag ett par hästar som är på väg upp bakom sin topphäst ((inte unghästar). Andrahästen kanske är klar för 120 km.

Sponsoring
Hur mycket sponsoring en sport kan få beror mycket på dess mediaexponering och mediaexponeringen beror på hur stor sporten är och vilka framgångar Sverige har. Eftersom vi är en mycket, mycket liten sport utan stora framgångar så innebär det minimalt med sponsoring. För att våra yttersta elitryttare ska kunna satsa fullt ut kräva att de åtminstone på deltid kan leva på sin sport genom sponsoring och träning och försäljning av hästar (som de andra disciplinerna). Dit har vi tyvärr långt kvar. Här vill man inte ge mer än 40000 för en häst och man vill inte anlita distanstränare!

I Jessicas inlägg så ger hon en bild av hur oerhört mycket tid och pengar som krävs för att satsa på den nivå som Jessica satsar. Och då skulle man egentligen behöva satsa ännu mer.

Uttagningskriterier landslag
Jag skulle rekommendera alla som är intresserade av dessa frågor att läsa landslagsuttagningskriterierna och FEI's krav för start på EM/VM. Debatten blir mer strukturerad då. Exempelvis måste ekipaget ha genomfört en 160 km i mästerskapets minitempo tidigast 24 månader före mästerskapet.

I övrigt så görs en utvärdering ungefär såsom Zorry skriver inför uttagningen till det aktuella mästerskapet.

Uttagningskriterierna utvärderas varje år. Om det finns konkreta förbättringsförslag så är de välkomna.

WEG Kentucky
Uttagningskriterierna har kommunicerats tydligt till alla elitryttare. För det första måste man uppfylla FEI's nya krav. Sedan måste hästen enligt krav från SvRF's tävlingssektion ha genomfört en 160 km i minst 15 km/h. Om det därefter finns fler ekipage än vi får skicka så avgörs det genom ställningen på obs-listan och övriga uttagningskriterier i landslagsuttagninskriterierna. Det är huvuddragen.

Assisi
Jag kan inte förstå hur en distansryttare kan göra en koppling mellan uteslutningar på en tävling med en annan tävling. Precis som Jessica säger så finns det 0,0 samband mellan Assisi och Kentucky.

Impad av internationellt tävlande
På en punkt kan jag hålla med Zorry. Många på Bukefalos är väldigt imponerade när svenska ekipage har deltagit på internationella tävlingar längre bort än Norden - oberoende av resultatet. Jag kan inte tolka det annorlunda än att man inte är imponerad av det sportsliga resultatet utan enbart av det faktum att man "vågar" åka utomlands och tävla.
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Har inte följt distans på flera år. Men vad har hänt med alla män?

Hälsning Maja
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Två st 160 km hästar
Jag kan inte annat än tycka att man är ute och cyklar om man tycker att det ska krävas två hästar på 160 km nivå för att bli uttagen till landslaget. Inför ett mästerskap tas ju de bästa ekipagen ut och en ryttare kan ju inte rida mer än en häst på en tävling. Så är det även i de andra disciplinerna. I princip alla har enbart en topphäst de kör på de stora tävlingarna.

Säg att jag hade obegränsad med pengar och köpte Nobby och hade klarat av alla kvalificeringskrav. Jag skulle ändå inte få vara med i landslaget eftersom jag bara har en 160 km häst!

Jag inser att det är orimligt att ha som krav att man har flera hästar tillgängliga.
Det var lite därför jag skrev det som en fråga.
Däremot kunde man ju önska att det vore möjligt att de riktigt bra hästarna kunde lånas ut till satsande ryttare, som vill tävla internationellt.

Det finns ju faktiskt flera hästar, som har kapacitet, men där ägarna inte är intresserade eller har ekonomi att själva rida mer än regionalt.
För en ersättning som sätts i relation till verkligenheten kanske de hästarna kunde hyras ut för kvalificering till högre nivå?
(och då pratar jag inte om enbart startavgift och symboliska pensinpengar.)
Där kunde ägaren i samband med tävlingsryttaren lägger upp träningsplanen.


Säg att man får 10.000 kr för att leasa ut sin häst till en tävling.
För en häst innebär det då en inkomst på kanske 30-40 tusen per år.
Inte att förakta för "skogsmulle-lisa" som rider och tränar sin häst för att det är kul.

Då kunde de ryttare som verkligen satsar ändå komma relativt billigt undan.

Det kanske är den snabbaste lösningen på elithäst-bristen?
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Det här är en oerhört viktig och intressant debatt. Det handlar egentligen om det som jag skrev om ovan under sponsoring.

Om Sverige ska kunna knappa in på världseliten så måste ryttarna ha tillgång till rätt hästmaterial och kunna ägna sig åt sin sport på hel- eller deltid.

Det är egentligen inte konstigt alls. När en sport blir mer populär så kommer också pengarna in. Lösningen ser vi i de tre OS-disciplinerna och i andra hästsporter som trav och galopp samt i mer utvecklade distansländer som Frankrike.

Det finns folk som tjänar pengar på att föda upp hästar.
Det finns folk som tjänar pengar på att träna upp hästar.
Det finns folk som tjänar pengar på att tävla hästar.

I andra discipliner är det mer regel än undantag att hästägare skriver ett kontrakt med elitryttaren som tränar upp och tävlar hästen. Ryttarna har i princip aldrig råd att köpa de bästa hästarna. Ryttaren får framgångar samt (beroende av avtal) prispengar och del i försäljningssumman av hästen. Hästägaren får en väsentligt högre värderad häst antingen för försäljning eller för avel.

Vi har sett en del trevande försök på senare år i Sverige på detta där uppfödare lånar/leasar ut sina hästar. Jag är fullständigt övertygad om att vi måste gå den här vägen för att utvecklas. Det måste finnas en möjlighet att tjäna pengar på att föda upp, träna och/eller tävla hästar.

Svårgiheten är att få igång det här hjulet. Vår sport är så liten och våra framgångar så få så att mediaexponering och sponsorintresse är därefter.

Ett annat sätt är att leasa ut hästar såsom du beskriver (fastän det var helt klart ett förslag utifrån ett hästägarperspektiv).

Vi behöver en fantastick sportslig framgång - varför inte individuellt guld på WEG i Kentucky! Och så behöver bredden mångdubblas. Vi måste få fler att förstå att distansen är den häftigaste av alla ridsportdiscipliner.
 
Sv: Distanslandslaget 2010

I andra discipliner är det mer regel än undantag att hästägare skriver ett kontrakt med elitryttaren som tränar upp och tävlar hästen. Ryttarna har i princip aldrig råd att köpa de bästa hästarna. Ryttaren får framgångar samt (beroende av avtal) prispengar och del i försäljningssumman av hästen. Hästägaren får en väsentligt högre värderad häst antingen för försäljning eller för avel.

Vi har sett en del trevande försök på senare år i Sverige på detta där uppfödare lånar/leasar ut sina hästar. Jag är fullständigt övertygad om att vi måste gå den här vägen för att utvecklas. Det måste finnas en möjlighet att tjäna pengar på att föda upp, träna och/eller tävla hästar.



Ett annat sätt är att leasa ut hästar såsom du beskriver (fastän det var helt klart ett förslag utifrån ett hästägarperspektiv).

Fast är det egenligen ett hästägarperspektiv?

Om jag som hästägare väljer att rida/träna min häst till vardags så att det passar Elitsatsande Anna, så kommer hon väl lindrigt undan, om hon kan ta hästen 3 ggr per år och rida stjärnritter.
För summan 30.000 kr (om man tar den summan som exempel) har hon inga ekonomiska risker, hon slipper all vardagsträning och skötsel.

Skulle jag elitsatsa skulle jag anse att det är ett bra alternativ.
Alternativet är ju att ha alla hästar hemma, och ha betalande medryttare.


Sen kan jag inte tycka att det är så enormt bra deal att få ta en så gott som oinriden unghäst till ett värde av 25.000 och sen lägga allt jobb (som jag antar alla vet krävs för att träna upp en elithäst), och sen ändå inte äga hästen när den blir bra.

Att betala hästen och äga den är ju en spott i havet mot alla övriga kostnader som kommer när man har häst.
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Om jag som hästägare väljer att rida/träna min häst till vardags så att det passar Elitsatsande Anna, så kommer hon väl lindrigt undan, om hon kan ta hästen 3 ggr per år och rida stjärnritter.

Sen kan jag inte tycka att det är så enormt bra deal att få ta en så gott som oinriden unghäst till ett värde av 25.000 och sen lägga allt jobb (som jag antar alla vet krävs för att träna upp en elithäst), och sen ändå inte äga hästen när den blir bra.

Då tänker vi nog exakt likadant. Om ryttaren enbart tävlar hästen och ägaren tränar den och tar alla kostnader, då är det en helt OK deal. Frågan är hur många som är beredda att träna en häst för 160 km men inte tävla den? Det kanske finns och då är det ett bra förslag för båda parter tycker jag.

Mer vanligt är kanske att ryttaren även tränar hästen. Då tycker jag att man ska skriva ett flerårskontrakt och göra upp vad som händer när tiden går ut. Relativt vanligt är att ryttaren får en del av försäljningssumman om hästen ska säljas. Om hästen ska i avel så får man väl hitta på ett annat sätt att lösa det - det finns säkert många som har skrivit sådana avtal (i andra discipliner).

Om man enbart har hästen på foder så att säga och tränar upp den från noll till elitnivå utan att få ersättningen, då ska det varkligen vara en helt outstanding häst för att det ska vara en bra deal för ryttaren. Tveksamt även då tycker jag
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Jag tycker allt jag har sett ett par ryttare rida andra än sina egna vanliga hästar? Iaf den ryttaren jag har mest koll på (Maria H-E). Tycker även jag sett andra ryttare som ridit andra hästar? Visserligen kanske inte i samma form som innom OS-grenarna, men nog lånas/leasas det.

(Och ang snacket om att inte veta ngt så kan jag säga att jag har aldrig ens bevittnat en distanstävling, jag har inte ens någon häst att rida, men jag är fast för distansritt iaf och läser så mycket jag kan och tycker ändå att jag har något att tillföra emellanåt ;) )
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Hur rädd tror du att den som leasar en häst är om den - särskilt om det gäller ett mästerskap?
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Målet måste väl vara att vara godkänd i mål? Alternativt ryka på puls efter upplopp?

Och gör ryttaren bort sig genom att rida totalt oförståndigt lär nog ingen annan i fortsättningen leasa ut häst åt denne.
 
Sv: Distanslandslaget 2010

Det finns väl folk som lånar/ leasar ut sin häst och jag tror säkert det finns många som fascineras av att träna, men kanske inte har nerver att rida större tävlingar. Maria H-E har tävlat andra hästar in- och utrikes, Anneli E likaså. Sedan är det väl diverse olika ryttare som rider på Ingrids hästar och det tror jag inte är helt gratis.

CK: vad synd att du inte ville förena dig med mig ang kriterier :angel:. Det hade nog varit ett intressant och fruktbart samarbete. Medan du föder upp distanshästar och debatterar här får jag nöja med med att enbart debattera.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp